fredag 14 februari 2020

Recension Drömmarnas bok

Hej bloggvänner här kommer årets första inlägg, bättre sent än aldrig. Jag kämpar för att kunna skriva mina texter eftersom jag är språklig dyslektiker, alltså jag har problem med meningsuppbyggnaden när jag skriver. Hoppas att ni har förståelse för mina ibland bakvända och upprepande texter. Det jag vet att ju mer jag skriver, desto lättare blir det. Är det någon där ute som har liknande problem? Vore jättekul att komma i kontakt med någon och höra hur den personen har tacklat sina problem.
Som tur är är vi fler Pockethexor som skriver på den här bloggen och idag är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat Nina Georges bok "Drömmarnas bok" från Bazar förlag. I sin text har Anni berättat att det här är del 3 i en trilogi. De heter "Den lilla bokhandeln i Paris" och "Den lilla bistron i Bretagne".
Läs Annis ord om "Drömmarnas bok".

En stor KRAM till er alla på Alla hjärtans dag!


-"Drömmarnas bok av tyska Nina George är tredje och avslutande boken i det som visar sig vara en trilogi om förgängligheten.
De två tidigare böckerna ångade feelgood utan att vara smetiga, de lockade till resor och jag satt med kartor framför mig för att leta rätt på platserna som beskrevs. Jag var inte alls beredd på att den här boken skulle vara så annorlunda, att den skulle handla om sorg och svåra livsval på ett betydligt djupare plan.

Bokens kapitel berättas omväxlande av de tre huvudpersonerna; Henri som räddar ett barn och själv hamnar i koma, hans son Sam som aldrig träffat sin far och Eddie, Henris tidigare flickvän som i sin tur inte hade en aning om att det fanns ett barn.

Henris kapitel består av de drömmar han har där han befinner sig i sin parallella verklighet, ibland med bara en tunn hinna mellan sig och återuppvaknandet. Dessa kapitel är bitvis ganska röriga att läsa då de svävar ut i kringelkrokar som jag inte upplever driver berättelsen framåt.

Sam är en känslig kille som uppfattar mycket av sådant vi andra inte känner, han läser av sin pappa och kommer närmare honom än vad läkarna kan göra. Han skolkar från skolan för att få vara med sin pappa så mycket som möjligt.
Eddie får en roll hon alls inte önskat sig men samtidigt inte kan avfärda och kastas mellan skuld, sorg och kärlek. Hon hjälper Sam att få en tydligare bild av den far han aldrig känt och tillsammans bearbetar de den smått absurda situationen. Dag efter dag.

En biroll spelas av Madelyn, en traumatiserad flicka på samma sjukhus som Henri. Sams förmåga att läsa av människor och känslor får honom att försöka hjälpa henne tillbaka till livet på ett mycket charmerande sätt.
Hur man tar emot boken beror mycket på var man befinner sig i livet och vad man har i sin ryggsäck, men även om den kan upplevas tung att läsa är den också trösterik och kärleksfull. Slutet blir kanske inte det man önskar, men det kan bli bra ändå.

Jag ger boken ett Hi! = en fyra"