Nu har Pockethexan Anni recenserat två böcker av författaren Fiona Valpy. Läs och njut av hennes ord om den franska motståndsrörelsen under andra världskriget. Det här verkar verkligen vara böcker för mig. Är det något för dig också?
Recension av Biodlarens löfte och Sömmerskans gåva
Fiona ValpyBokförlaget Forum
Två historiska romaner som flätar samman kvinnors liv i nutid och under andra världskriget i Frankrike. Nutidens kvinnor får höra berättelserna om dåtidens och ser med nya ögon på sin omvärld. Det är så mycket från kriget som gömts undan i Frankrike, men tecknen och spåren finns kvar nära ytan. Som blomsterkorgarna i lyktstolparna i den lilla byn. En blomkorg till minne för varje fransman som hängdes i just dessa stolpar.
I Biodlarens löfte är det den sorgtyngda Abi som lämnar yogasemestern för att sommarjobba med bröllop på det lokala slottet. Hon får höra om greven som en gång ägde slottet och tvingades se hur tyskarna använde det som huvudkvarter. Den unga husan Elaine kunde samtidigt fortsätta med sitt arbete i slottsköket, med sina bikupor och grönsakslandet, men fick en viktig roll för motståndsrörelsen. Strax utanför byn gick gränsen mellan det ockuperade Frankrike och Vichyregionen, Elaines pojkvän Mathieu fanns på andra sidan och det tog flera år innan de kunde mötas igen. De få som hade tillstånd att färdas över gränsen var bl a Elaines föräldrar som var barnmorska och mjölnare. Här sker mycket i skydd av mörkret. I Paris arbetar Elaines äldre syster Mireille som sömmerska. Hon bor med Claire och Vivienne i en liten lägenhet ovanför ateljén och blir även hon involverad i motståndsrörelsen. Kriget brutalt nära med bomber, belägringar, transporter av människor till arbetsläger. Mireille och nutidens brittiska Harriet, barnbarn till Claire, är huvudpersonerna i Sömmerskans gåva. Harriet har lyckats få praktik i samma fastighet som mormodern arbetat, men nu är sömnadsateljén betydligt modernare. Hon söker efter sina franska rötter, då mammans självmord lämnat många frågor obesvarade. Harriets tid i Paris präglas av terrordåden i Bataclan och Nice, vilket ger en extra nerv till berättelsen. Här frossas det dessutom i sömnadsdetaljer, rena mumman för den insatte. Båda böckerna är spännande och välskrivna, den typen av böcker som gör att man vill veta mer om just franska motståndsrörelsen. Ibland kan jag störa mig på att vissa kapitel är för korta, lite rumphuggna, men de får en svag och en stark 4. Jag tycker att Sömmerskans gåva är snäppet bättre, eftersom Harriets berättelse i nutid är intressantare än Abis.
