Recension av Labyrint-Illumination

GOTT NYTT ÅR!

Alla kära vänner hoppas på att ni alla får ett härligt år 

med massor av läsglädje och ett lyckligt liv för övrigt!

Önskar Pockethexan själv.

         _______________________________

Pockethexan Malin har läst och recenserat den här boken från Hoi förlag. Håll till godo!

Labyrint ~ Illumination av Karin Pasche 

Jag har tidigare läst Karin Pasches första bok i Labyrint-trilogin, Vägen in, och blev väldigt förtjust i den. Dessvärre blev jag inte lika fängslad av uppföljningen,  Illumination, som jag nu läst klart. Hennes enkla raka språk finns fortfarande där, likaså pendlingen mellan de olika huvudpersonerna. Hur man får följa varje persons enskilda tankar och handlingar vid exakt samma tillfällen som de andra, i egna kapitel, tycker jag var ett givande koncept. Däremot känns handlingen tamare i denna del två. Det är mestadels en katt-och råtta-lek, där det är flykt, upphittande, flykt igen för nytt upphittande hela tiden. 

Stockholmstjejen Julia med sina minnesfragment från framtiden, dejavue upplevelser samt hallucinationer vars budskap är svårtolkade men omöjliga att inte fullfölja. Job, den fanatiskt troende ”galningen” som ser sig som en mentor till Julia och försöker leda henne in på de ”rätta”vägarna. Rikemanssonen Jake, vars huvuduppgift i förra boken var att få fram sanningen i vad som hänt hans far, Erik, som för tre år sedan helt plötsligt försvann och döds-förklarades. Alla huvudpersoner från del ett dras åter igen samman genom olika oförklarliga och mystiska möten. 

Julia blir förföljd av okända män som av allt att döma vill röja henne ur vägen och hon får oväntad hjälp med att fly från Stockholm. Men allt eftersom hittas hennes gömställen och hon får i all hast dra iväg till nästa ställe, med en ny identitet. Jake kämpar med sina demoner efter kidnappningen och trots att hans starka tabletter ger honom blackouter och ohanterbar humörsvängning, är han fast besluten att rota vidare i faderns abrupta försvinnande. 

Samtidigt nystas det upp en härva av korruption och framgångsrika maktpampar som gör precis allt, oavsett konsekvenser av deras handlingar, för att stanna på toppen. Med stort nätverk och hänsynslösa kontakter skrämmer de omgivningen till tystnad. Alla trådar leder till Jakes far på ett eller annat sätt. Är det slumpen eller hände det något riktigt allvarligt då för tre år sedan? Och varför dras Julia till ett starkt kraftfält ibland, vad är det hennes syner och hallucinationer försöker berätta? Ingen går säker och tvivlen börjar uppstå. Vem är god och vem är ond, kan man verkligen lita på någon annan människa än sig själv? Och kan man egentligen lita på sig själv? 

En stor eloge till bokens första kapitel, som var en resumé av del ett; Vägen in. Det gav ett uppfriskande minne om handlingen och personerna, vilket hjälpte mig att snabbt komma in i denna bok. För att förstå innehållet tycker jag att man bör ha läst tidigare boken först, det är svårt att greppa handlingen annars. 

Labyrint - Illumination är en klart läsvärd bok, även om jag inte blev lika entusiastisk som jag trodde och hade hoppats på. Ger boken en trea men ser ändå fram emot att läsa nästa del och få klarhet i vad som händer. 

//Malin

Recension av Labyrint-vägen in

Pockethexan Malin har läst och recenserat boken "Labyrint-vägen in" av Karin Pasche från Hoi förlag. Boken är första delen av en trilogi och förhoppningsvis ska det inte dröja för länge innan den andra delen kommer. Vi är nämligen flera som uppskattar den.
Läs Malins egna ord om vad hon tycker om boken.

-"Många människor lever blint rusandes genom Livet, utan att tänka på varför saker och ting sker. Vi tar det mesta för givet och lutar oss tillbaka i tron att slumpen avgör våra liv. Men tänk om det är vi själva, som omedvetet, styr våra händelser? Om det är våra inre önskningar som faktiskt kommer fram när vi gör våra vardagliga enkla val? Att så små saker som att välja en annan promenadväg just i denna stund kan få ditt liv att ändra riktning radikalt? Eller om du väljer att byta några ord med någon som du egentligen aldrig förr ens skulle notera, skulle ditt liv se likadant ut ändå? 

Boken "Labyrint ~ Vägen in" utav Karin Pasche bygger sin historia på just människans förmåga att själv, medvetet eller omedvetet, förändra sitt livs öde.

Stockholmstjejen Julia drabbas av minnesförlust i samband med en hjärnblödning. Det enda hon kan förnimma i vaket tillstånd är mörker, korridorer och ryggen på en okänd  man som hon verkar följa efter. Hennes familj och närmsta väninna gör allt för att försöka få hennes minne att återkomma men det går trögt. Under sin rehabiliteringstid upplever Julia ibland hallucinationer i samband med yrsel- och panikattacker. En del hallucinationer känns så starka och verklighetstrogna att hon måste följa de impulser som griper tag i henne. Detta för henne in i en karusell av storvinster men även ett möte med den rike och oemotståndlige Jake, som i tre års tid försökt få någon klarhet i vad som hänt hans försvunne far, den framgångsrike affärsmannen, Eric. Varken Julia eller Jake kan förstå varför deras vägar korsas gång på gång och missförstånd samt misstro följer genom deras eskapader ihop. 

Vägen för henne även till den mystiske mannen, Job, som går runt på gator och torg och predikar om Guds väg. Han anser sig vara Julias mentor i någon kommande stor världshändelse. Utav honom får Julia en skiss på den medeltida labyrinten av katedralen i Notre Dame i Chartre och orden "Det här är din resa i ditt liv, och livet handlar om val, så kom ihåg att vara öppen för situationer och upplevelser" 

Julia förstår ingenting och när Jake så småningom varnar henne för Job och hans förflutna vet hon inte längre vem hon kan och ska lita på. Hon kan inte heller förklara för andra varför hon helt plötsligt bara dyker upp vid vissa specifika tillfällen, ingen tror henne när hon säger att hallucinationerna förde henne dit. Är hon på väg att bli galen, en biverkning av hjärninflammationen eller är hon mer involverad i sakernas händelse än vad hon vill ge sken utav? 

Boken är uppdelad i de tre olika huvudpersonerna syn av händelserna. Kapitlerna varvas av Julia, Jake och Jobs upplevelser och de tre individernas vägar korsas allt som oftast. 

Det här är en otroligt bra bok tycker jag. Den innehåller det mesta: Spänning, mystik, oförklarligheten, kärlek, svek. Vad jag förstått är denna bok den första i en kommande serie. Ser redan fram emot att läsa del två ☺️ (En fyra i betyg)". 

Recension av boken med smak och luktsinne

Nu när det gått två veckor sen jag fick en bok i från Gilla Böcker förlag och en vecka sen jag läste ut den. Samma kväll träffade författarinnan Annakarin Thorburn på det trevliga bokreleaspartyt som jag skrev om HÄR.

Nu har jag fått en annan känsla av boken som självklart påverkats av att hon var en sådan öppen och hjärtlig person som var lätt att ta till sig.

Det som egentligen inte är så lätt att ta till sig är hennes debutbok "Jag biter i apelsiner" för den väcker så många känslor och frågor. Som det där är att hon inleder en relation med Lo som också läser franska på universitetet när hon redan har en relation med Ödlan han som  -"kommer hem med kinamat och färg i håret, och biter i dina läppar" ska man göra så?
Eller hur ska man förhålla sig till hennes föräldrar som bara släppte henne och lät henne växa upp utan sin mamma som bara försvann och en pappa som stängde in sig själv och bara hoppades att hon skulle komma tillbaks.
Eller hur man ska förhålla sig till språket som känns som en egen handling i sig. 

Det är nämligen så att det är språket som gör boken unik och minnesvärd. Visst är det spännande att få följa "jaget" en ung kvinna, när hon går, springer eller cyklar genom Stockholm i sin jakt på svaren på sina frågor. Frågor som: tycker hon om asaceviner? Vad gör han där inne i ateljén? Kan fläckar på en hals smaka söt och stak saft? Vad det pappas tystnad som fick mamma att lämna oss? Räcker det men julöl och en brasa för att kunna fira jul, när man helst vill baka vörtbröd och pepparkakor? Kan det bo pickande mässingsfåglar i en klocka? Kan två röda linnen ersätta en sommarklänning?

Allt det uppblandat med franska fraser lite här och där, för att öka på mystiken och det exotiska eller bara för att påminna om att det är det ämnet hon läser på universitetet.

För mig är det här en bok på jakt efter många saker, kärlek, frid, upprättelse eller bara, Varför? Men jag tog mig friheten att fråga författarinna om det var självupplevt och det var det inte. Och så den stora frågan, slutet...
Det svarar jag inte här på bloggen men om du vill veta hur hon tror att det gick så får du skicka ett mail till mig på pockethexan@live.se och så kan vi diskutera det där.

Jag ger Annakarin Thorburns "Jag biter i apelsiner" ett litet Hi! för alla de där frågorna ger boken spänning men når ändå inte helt fram till ett stort HI!. Det får bli nästa bok som får det, för det har hon nämligen lovat att det ska bli!

Länklista:
Adlibris
Bokus
Cdon
Ginza

En bok med både smak och luktsinne

 I onsdags var jag och min Oumberlige make på ett bokevent i Orangeriet på Norr Mälarstrand här i Stockholm.

Det var Anna Danielsson Levin och Ada Wester på förlaget Gilla Böcker som hade bjudit oss till releasfest för författarinna Annakarin Thorburn. Vi fick gott bubbel i glasen och goda snittar med extra salami till (perfekt för en LCHF-ande Pockethexa som måste börja om från början efter juluppehållet..).

Idag den 25/1 kommer hennes bok "Jag biter i apelsiner" ut. Jag hann läsa ut boken lagom till eventet, men det är först den 31/1 som det är recensionsdag så ni måste vänta till dess innan ni får höra vad jag tycker om hennes "etta".

Så pass mycket kan jag ändå säga att jag blev fascinerad av hennes beskrivning av personerna i boken. Då det var många saker som liknade frukter eller bär och att hon då kan känna smakerna av dem.

Självklart var jag tvungen att passade på att fråga Annakarin om det  är något som kommer från henne själv och det kunde hon ju hålla med om, fast inte boken är självbiografisk. Det kan vara så att någons fläckar på halsen ser ut som hallon, då tycker hon sig känna lukten av bäret och får lust att vilja smaka för att se om det smakar hallon. Förvånande nog tyckte hon att det var lite annorlunda att det inte är så många som tycks få de associationerna.
Jag ville inte säga att det finns de som har noja för leverfläckar och tycker att det är det äckligaste som finns och skulle aldrig någonsin vilja smaka på dem, även om de skulle vara något så gott som hallon.

 Det  var verkligen ett trevligt event och det fortsatte att komma nya vänner och släktingar under hela kvällen och det blev många givande samtal.

Fast av alla som var där var det nog bara jag och Anna med bloggen Sagan om sagorna som var bokbloggare. Det var av hennes väninnan som jag fick tipset om hur jag skulle få min blogg att fungera igen. För ni kanske har sett att det har varit väldigt tomt med bilder hos mig. Men till min stora glädje behövde jag inte göra några ändringar för idag fungerade bloggen som vanligt igen!