Helgfrågan

Nu äntligen har jag tagit mig tid att svara på Mias helgfråga. 

Hör du till dem som vill skriva en egen bok? 

Vad skulle den handla om?

Ja jag drömmer om att skriva min bok eller om jag ska tala sanning har jag idéer till tre böcker. Det känns som en black om foten att jag inte har skrivit den längre än till tredje kapitlet. Vad den ska handla om? Jag vet inte om jag ska berätta det. Men jag kan säga så mycket som att det till en viss del är självupplevt och att det utspelade sig under 1980-talet. Jag SKA skriva klart mina böcker och jag lovar säga till när den finns ute till försäljning!

Bonusfråga:

Har du börjat "tjuvlyssna" på julmusik än? Någon favorit?

Ja när vi är ute och åker bil kommer Lugna favoriter in och då blir det julmusik vare sig man vill eller inte. Min favorit julsång är The little drummer boy. Den bästa versionen är den här nedanför men två kommer Carolin af Ugglas version som hon sjöng som en bonussång under hennes konsert med Janis Joplins låtar på svenska.

Har du författardrömmar?

Då kanske den HÄR tävlingen är någonting för dig!

Det är förlaget Vulkan som lottar ut ett Vulkan DeLux paket värt 9890kr där det ingår att du får redaktionell hjälp så att du kan ge ut din efterlängtade bok! Så här presentera de sitt pris:

-"Du får hjälp att göra din bok riktigt snygg och få ut den ordentligt på marknaden - och du får PR via Vulkans egna nätverk (blogg, Twitter och Facebook).

Läs här vad som ingår i deluxepaketet: http://www.vulkanmedia.se/bli-snyggast-pa-vulkan

Men det allra bästa, och som gör mig riktigt avundsjuk, är redaktörstjänsten som ingår i paketet. Så ta chansen att få professionell hjälp med din kommande bok."

Lycka till med ditt författande och att det är du som vinner VulkanDeLux priset!

Läs en bok om en trasig kvinnas liv.

När man har en blogg som till största del handlar om böcker blir jag extra glad när jag stöter på någon som faktiskt själv har skrivit en bok, för det är något som jag drömmer om att göra. Nu kan man nog säga att jag är ett steg närmare mot att göra det för jag har anmält mig till Barbera Voors skrivarkurs som ska gå av stapel i april.

Men författarinnan som jag vill slå ett slag för är Madeleine Larsson Wollniks och hennes bok "Samma djävla ångest".

Jag hittade henne på den mysiga bloggen "Barnens hjältar" där hon berättar om inköpen hon gör på trevlig bloggar, vilken bilbarnstol som är den bästa, visar sina gulliga barn och det bus de hittar på samtidigt som hon gör inlägg om sin graviditet och så dyker det upp ett inlägg om en kvinna som har levt ett helt annat liv, ett liv med droger, övergrepp och stölder, det är hennes eget liv innan barnen.

Därför skickade jag ett mail till henne för att hör om jag fick skriva om henne och hennes bok och det fick jag gärna. Det kommer nu här, läs Madelein Larsson Wollniks egna ord:

Hej!

Tack för att jag får skriva lite

Jag har valt ut ett stycke ur min självbiografi som jag vill dela med mig av till så många som möjligt. Jag skrev min bok i egenterapeutiskt syfte till en början men har efterhand insett att den faktiskt kan hjälpa andra. Boken följer mig genom min barndom, mina övre tonår i misär och slutet gott allting gott som vuxen flerbarnsmamma som fått mycket förklarat med hjälp av en neuropsykiatrisk diagnos.

“
Jag träffade en man och den mannen blev min tillflykt. Han var tio år äldre, bodde i Stockholm och missbrukade amfetamin intravenöst i perioder. En flytt till Stockholm när jag var 18 gick inte att undvika. Amfetaminet blev min bästa vän och inom några månader var jag fullfjädrad sprutnarkoman.
Nu var livet en ständig kamp för att få ihop till droger som täckte dagens behov. En ny ångest hade tagit form. Först ångesten över att inte hittat medel för dagen, en ångest som funnits länge men som hade en liten annan skepnad nu. Amfetaminberoende sitter helt i psyket, det kroppsliga beroendet skapas av ens eget psyke.

Samma gamla ångest med andra ord, en helt ny ursäkt bara. Den andra ångestvarianten var den som kom när drogerna gick ur kroppen. Då ville jag bara försvinna. Jag visste vad som väntade och jag visste vad jag hade gjort. En kvinnlig missbrukare måste vara driftig i sitt försörjande om man inte ville sluta på gatan. Indirekt betalade jag med min kropp flertalet gånger. Inte för pengar men för en «panna». En spruta fylld av min kompis i flytande format. I de allra flesta fall fick man stjäla för att få sitt dagliga, det var inget konstig med det, det gjorde alla i samma sväng. Antingen det eller att sälja sig. Att sälja sig var för mig inget alternativ. Det var nattliga räder i garage eller dagliga i butiker som gällde.

Jag hade inget val. 19 år gammal bestod mitt umgänge av 40–50-åriga män med bakgrunder som bankrånare, polismördare och kvinnomisshandlare. Det var väl det jag var värd? De här människorna älskade mig inbillade jag mig. Det absolut enda som var av någon som helst betydelse i mitt liv hette amfetamin. Jag kan än i dag känna saknad av det ögonblick när jag introducerades för den här vännen. Jag mådde bra för första gången i mitt korta liv. Nackdelen var att jag snabbt skapade ett psykiskt beroende. Amfetaminberoendet fick mig att göra saker som jag i min vildaste fantasi inte kunnat föreställa mig att jag skulle göra.”


Texten kommer ur ett av de kapitlen som satte störst spår i min så kallade mentala hälsa och det som präglade kommande år i mitt liv.
Boken innehåller många tragiska händelser och mycket tankar både ur ett barns perspektiv men också en ung vuxen och senare även min nulägesståndpunkt.

HÄR kan man köpa boken som e-bok.

Den finns också till utlåning hos bibliotekstjänst.

Tack för ordet
Mvh Madde

Har du skrivar drömmar?

Hur är det, med handen på hjärtat, är det så att vi alla med bokbloggar egentligen drömmer om att skriva "den där boken". Att bara sätta sig ner och så strömmar orden och meningarna formar sig till eviga konstverk som kommer att läsas av generationer av kvinnor eller även män för den delen.

Drömmer du också om att det är du som är nästa Mario Vargas Llosa eller får hela bokvärden att flämta när du säger att du "kanske" ska skriva en bok till i din avslutade bokserie som det nu är runt J K Rowlings kommentar om en ev. Harry Potter bok till, fast serien egentligen är slutad.

Du kanske är en sådan som nöjer sig med att få ge ut så pass många böcker att man får vara med i TV-sofforna här i vårt hemland, för man vågar väl inte drömma om att ha en ny Stieg Larsson Millenniumtrilogi i sig?

Eller, jag har ju nämligen början till en deckarserie på tre böcker som utspelar sig...

Hur är det? har du också försökt att skriva men upptäckt att hur mycket du än sliter de små grå så kommer du inte längre än till ett par sidor, för att sen knöggla ihop allt och slänga det, fast du har spart det på en fil längst bak i dator ifall att det ändå inte var så dåligt.

Okej ska jag vara helt ärlig så är kanske ett Nobelpriset att sikta lite för högt med mina 3-or i svenska (motsvarar dagens G) men att få "folkets pris" där man i alla fall få ge ut böcker så att man märks kanske man ändå törs drömma om, eller?

Men då måste man faktiskt börja skriva och då passar det faktiskt väldigt bra med bloggar, för går man in på författarbloggarna så bjuder de flesta faktiskt på saker att tänka på när man ska bli författare eller som någon klok person sa att författare blir man inte, det är man!

10 Tips ifrån Katerina Janouch blogg:

Så blir du romanförfattare i 10 steg:

1. Skaffa bra dator (helst bärbar). Skriv igång dig, tex på en blogg. Bli ett

med skrivandet, om du inte redan har det som yrke. Att skriva är ett hantve

rk som kräver rutin och vana. Orutinerade kan skriva, förstås, men för att göra detta till sin livsstil måste man skriva ofta och mycket. Marinera sig i orden, låta dem bli en del av din personlighet.

2. Läs mycket! Sluka romaner, om det är romaner du vill skriva, samt gärna böcker om litteratur och skrivande. Vilken stil är din stil? Vilka författare gillar du? Scanna av skönlitteraturen, muta in ditt eget område där du känner dig hemm

a. Att läsa andra både tröstar och inspirerar. Kan dom, så kan du.

3. Saknar du något speciellt i romanernas värld? Något du själv vill läsa men inte hittar? Bra, då är det det du ska skriva. Tänk ”vilken bok skulle jag köpa om jag kom in i en bokhandel?” Den boken finns ännu inte, för det är den

du har inom dig. Har du ett spännande öde i familjen har du mycket gratis där. Gräv där du står. Det personliga, intima, såriga lämpar sig mycket bra för att bli litterärt.

4. Öppna ett tomt word-dokument (eller vilket skrivprogram du använder). Börja skriv. Att börja med ett synopsis /skiss över innehållet underlättar, men är inte nödvändigt. Ibland föds en story när du freebejsar.

5. Gör ett konkret/praktiskt upplägg. 10.000 tecken inklusive mellanslag/dag. Varken mer eller mindre. För att få en roman av medelomfång tar det 30 dagar att skriva ihop 300.000 tecken råmanus. Tänk

katedralbygge. Man lägger en sten i taget, på det sättet byggdes tex Sixtinska kapellet. Du måste börja med första stenen, annars kan inte taket nånsin bli klart! Finns inte heller några genvägar. (Reservation: Råkar du in i ett flöde, avbryt inte. Låt flödet föra dig framåt, njut av att orden sprutar. Detta är mycket mindre vanligt förekommande än motsatsen, nämligen skrivtorka, så utnyttja flödets k

raft. En dag med 25.000 tecken kan kompensera för en dag med NOLL.)

6. Ha penna o papper bredvid sängen, många idéer smyger sig på i drömmen eller nattetid. Bär med dig anteckningsbok i väskan, vart du än går. Skriv ner dialoger, idéer, allt. Du kommer ha användning av detta. Ju mer fantasi du frisätter, desto mer får du.

7. Gå inte tillbaka. Ruscha bara på, skriv även om det känns segt.

Kom ihåg, 10.000 tecken per dag, behöver vare sig vara mer eller mindre!

8. Det är lättare att arbeta med ett råmanus än med ett tomt word

-dokument, om jag säger så. Så skriv, skriv, skriv, som om varje dag var den sista.

9. Visualisera. Se din färdiga bok framför dig. Omslagsbild, baksidestext. Författarporträtt. Ha målbilden levande.

10. Belöna dig själv. När du arbetat flitigt, ge dig själv små presenter, klappar på huvudet. Sök skamlöst bekräftelse hos andra. Du är värd varje komplimang.

6 st tips från Unni Drougges blogg:

Du har alltså kommit över den första tröskeln och insett att det inte finns några genvägar. Ingen som viftar med feta kontrakt, ingen hågad journalist som vill göra jobbet åt dig, inga släktingar eller kompisar i bokbranschen, inget kändisskap.

Återstår bara att göra jobbet. Skriva en roman. Då behöver du:

1. En story av något slag. Helst bör du veta slutet i förväg. OM du inte vill skriva experimentellt, i drömsekvenser eller bara gestalta ett tillstånd. Men då minskar chanserna för utgivning radikalt.

2. Tydliga karaktärer. Du ska kunna känna hur personerna i boken luktar och veta precis hur de ser ut. Även nakna. Du hör hur deras röster låter. Du känner det de känner.

3. Ett språk, eller en stil. (Ja, det är vad jag tycker. Förlagen tycks bry sig allt mindre om det.) Det ska vara roligt att skriva men helst också intressant att läsa. Ett vanligt fel som många gör, särskilt män, är att redovisa sin research i lååånga haranger. Ofta räcker det med en liten kommentar om en grej du kan allt om för att visa att du är insatt. Längre fram i handlingen kan du då och då mata in mer. Är det tråkigt att skriva? Ja, då är det sannolikt också tråkigt att läsa det du skrivit. Tempo!

4. Bra dialog. Fråga dig ständigt: Talar man så här? Läs högt för dig själv. Försök se till att inte alla talar på samma sätt, använder samma vokabulär.

5. Gestaltning. Låt vissa saker finnas mellan raderna eller komma fram mer subtilt medan du skildrar annat. När du ska beskriva ett par intensiva klarblå ögon, skriv då inte: “Hon hade intensiva, klarblå ögon.” Skriv hellre: “Det var inte den intensivt knallblå blicken som fick honom att helt komma av sig. Förklaringen låg snarare i …” Och undvik helt onödiga och klumpiga metaforer, som: “Han hade ett väldigt uttrycksfullt ansikte. När han var arg blev han röd som en kamin, när han var glad strålade han som en sol och när han var förvånad såg han ut som ett frågetecken.” Få inte komplex nu, dessa rader är ungefärligen tagna från Liza Marklunds senaste bok. Undvik traggiga redogörelser av interiörer, ge små ledtrådar bara. Skriv inte läsaren på näsan, lev dig in i känslan istället.

6. Hitta leken. En roman är ingen redogörelse. Skrota konventionerna, men låt dig inspireras av författare du gillar. Eller teveserier. Eller dataspel. Eller performance. Eller bloggar. Försök finn en känsla för hur du vill uttrycka dig och håll kvar den känslan. Det är den som sedan blir det som vissa förläggare så högtidligt kallar för “The Voice”.

Ovannämnda råd är inget som jag själv tänker på när jag skriver. Men efter alla manus jag fått läsa som författaraspiranter skickat till mig är dessa tips en sammanfattning av vad jag skulle vilja förbättra i deras texter.

Och så då, till sist: Läs igenom och läs igenom och läs igenom. Lägg undan och läs igenom på nytt. Stryk allt dödkött du hittar (det kommer ändå att finnas mer att stryka).

Sedan skickar du ditt manus till alla förlag. Inte ett och ett. Då kommer det att ta åratal innan du får ett eventuellt ja. Skriv kort om dig själv i ett följebrev. Och var beredd på kallvänliga svar där det står att förlaget inte har plats för din bok.

Lycka till! Och tänk på att författare blir man inte – det är man.