Recension av Sandra Gustafssons bok Maskrosungen

Det känns alltid lite extra när man har läst klart en bok som handlar om en verklig människas liv, speciellt när det är ett barn inblandat som dessutom far illa. Boken jag pratar om är Sandra Gustafssons bok "Maskrosungen" som nu har kommit  i en ny upplaga i pocketform, utgiven av Hoi förlag. Boken kom ut för första gången 2006, då var det Bra Böckers förlag som gav ut den. När man läser vad förlaget skriver i sin presentation av boken förstår man att det här kommer att bli en gripande berättelse som inte kommer att lämna någon oberörd.

-"Redan när Sandra föddes var hennes mamma psykiskt sjuk. När Sandra växer upp glider mamman allt djupare in i sin sjukdom och sitt alkoholmissbruk. Hon pantsätter Sandras saker för att ha råd med vin och cigaretter. Sandra ansvarar så gott hon kan för hushållet, medan hennes mamma låser in sig i sitt rum och eldar upp brev och pratar med sig själv. Ofta finns ingen mat i huset, de pengar som finns går till mammans missbruk. Sandra får mat av sina kompisar, som smugglar ut smörgåsar till henne. För dem är det ett spännande äventyr, men för Sandra handlar det om överlevnad.
Maskrosungen är en gripande och självutlämnande berättelse om en flicka som trots hårda förutsättningar växer upp till en stark, välutbildad kvinna."

Boken handlar alltså om Sandras uppväxt i en Stockholms förort där hon bor först med sin mamma men även i perioder hos fosterföräldrar eftersom modern inte klarar av att ta hand om henne. Men hon fick ändå kärlek och värme får henne som säkert ligger till grund för att hon är den hon är idag. Hon hade kontakt med sin pappa under hela uppväxten även om han också kämpade med sin alkoholism, vilket gjorde det kämpigt för henne under tonåren då hon valde att bo hos honom. En tredje viktig person för Sandra  är hennes Farmor som bl.a. under somrarna tog med henne till sin stuga i Skåne där de badade, lekte och hon fick ordentligt med mat. Det var även hon som såg till att Sandra hamnade hos fosterföräldrar när det var som värst för henne hemma hos sin mamma.

Under åren med min blogg har jag träffat Sandra lite då och då på de event jag har varit på. Det har varit trevliga träffar med en väldigt levande person som verkligen bjuder på sig själv. När jag nu har läst "Maskrosungen" som verkligen är en självutlämnande berättelse om hennes barndom ser jag tillbaks på min egen där jag själv också växte upp med en finsk förälder men där slutar likheterna. För jag hade turen att ha ett par föräldrar som levde tillsammans under hela min uppväxt och det var ingen som var sjuk eller missbrukade alkohol. Det var ändå många i min finska släkt som drack alldeles för mycket och med åren utvecklades det till alkoholism.

Jag ger Sandra Gustafssons Maskrosungen ett stort HI! (= 5a) för självklart ska en sådan här stark och självutlämnande bok ha det högsta betyget för det här är en bra bok!