-"Under 1960-talet var kristendomen förbjuden i Japan och de som ändå hade denna tro förföljdes, fängslades och torterades svårt. De missionärer som skickats dit från Europa försvann under mystiska omständigheter.
I boken "Tystnaden" ,av Shusaku Endo, får man följa några unga portugisiska jesuitpräster som illegalt tar sig in i Japan för att fortsätta missionsverksamheten samt söka svar på vad som egentligen hände deras högt älskade lärare och trosbroder, Ferreira.
Boken kom ut första gången 1966 och jag har precis läst den nyare utgåvan av översättarna Eiko och Yukiko Ouke. För att komma närmare 1600-talets verklighet samt likna författarens ursprungliga version baserat på 1910-års bibelöversättningar, har översättarna försökt hålla sig till en ålderdomlig språkstil vid bla. bibelciteringar, ortsnamn och diverse dialoger.
I början tyckte jag boken var väldigt svår att komma in i, språket tilltalade mig inte riktigt och det var rörigt, inget sammanhang kändes det som. Hade jag inte blivit förfrågad om en recension av självaste Pockethexan hade jag nog lagt undan boken men som tur var fortsatte jag läsa och den visade sig vara bra.
Koncentrationen ligger på prästen Sebastian Rodriques, en av jesuitbröderna som åker till Japan. Första halvan är brevskrivande och i jag-form. Upplevelser och tankar som portugisen har under den tuffa färden över osäkert hav och den första tiden i det Kristushatande landet.
Andra delen är skriven i berättande-anda, sett ur betraktarens ögon. Rodriques nämns här som Padre, eller prästen.
Det är en intressant roman med många andliga tankar. Skillnaderna mellan den kristna tron och buddhismen jämförs, likaså tillbakablickar till Kristus lidande och sveket från Judas.
Under en period tvivlar Rodriques på Guds tystnad och existens och funderar mycket på meningen med livet. Just tankebanor om människors fasta tro på någonting och svårigheten att övertyga andra något man brinner för går som en röd tråd. Vem är stark? Vem är svag? Vems tro är den rätta?
Boken har filmatiserats och det ska bli kul att se hur Martin Scorsese lyckats göra en film av dessa tankar och frågeställningar som dominerar i "Tystnaden".
Jag ger boken en stark trea och överlåter stafettpinnen till min älskade man som också vill läsa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar