Recension av Ensamfararen

Nu har äldsta sonen och hans fästmö gift sig och är nu ute på sin bröllopsresa. Det innebär att jag nu kan koncentrera mig på min blogg igen. 
Det visade sig att jag missat en recension från Pockethexan Malin som nu även läst Maria Isacssons bok "Ensamfararen" från Hoi förlag.

-"Av en slump träffas 25-åriga Saga och den pensionerade Valdemar som hastigast vid Observatoriehöjden i Stockholm och deras möte utvecklas sakta till en trofast vänskap och till ett stöd, två ensamma människor emellan. 

Valdemar är fylld av skuldkänslor och saknandet efter sin exfru och sin dotter, som båda valt att utesluta honom i sitt liv och Saga är mitt uppe i en kärlekshistoria som hon inte riktigt vet var hon står någonstans. 

Hennes föräldrar är bosatta i Bovallstrand på västkusten, och deras relation till sin dotter är stelt. Det har aldrig funnits någon öppenhet och ömhetsbetygen har lyst med sin frånvaro. När så hennes pappa blir allvarligt sjuk och inlagd på Uddevalla sjukhus känner hon ändå ett tvång att åka ner till sitt barndomshem, enda barnet som hon är. 

Men mystiska händelser förföljer henne, hemliga vykort utan text dyker upp titt som tätt, hennes mor börjar svamla om mörkrets stormar och sjukdomsbilden hos pappa Torbjörn försämras. Samtidigt upptäcker hon att någon varit inne i hennes lägenhet i Stockholm de gånger hon åker ner till västkusten. 

Något känns inte riktigt rätt och ju mer hon börjar söka efter svar ju mer slutna blir hennes föräldrar. Har de något de döljer för Saga eller är det något hon fantiserar ihop? 

Under sin barndom blickade hon ofta ut över havet från sitt rum och såg en ensam seglare. Alltid vid mörkrets inbrott dök den upp med sina lanternor tända. Hon drömde ofta om denne man och kallade honom Ensamfararen. 

Tillbaka till sitt flickrum upptäcker hon att Ensamfararen fortfarande är aktiv där ute på mörka havet, alltid om natten. Är det något han sökt efter i alla dessa år eller varför ger han sig ut så ensam? 

"Ensamfararen" utav Maria Isacsson är en varm, sorgsen bok om hemligheter, vänskap och förtroenden. De människor man trott sig stå nära visar sig vara som främlingar och de man inte kände nyss kan vara den viktigaste personen i livet just nu. 

Jag tycker om den här boken. Den hoppar fram och tillbaka mellan händelser, både i Sagas kaotiska tillvaro men även i Valdemars stundtals tilltrasslade vardag. Det känns lätt och hemtamt, som att man faktiskt känner personerna i fråga. 

Författaren är bra på att få fram känslostämningar och man rodnar, skrattar, ler och gråter ~ precis när Saga gör det i boken. Isacssons beskrivning av det vackra västkusten känns varmt, men så växte hon ju själv upp där också och vet vad hon skriver om. 

En fyra i betyg ger jag "Ensamfararen". 

Ps) började läsa boken hos frissan när min yngsta dotter fixade sitt långa vackra hår i fyra timmar, (mamma var med som "sällskap") och läste ut den dagen hemma i soffhörnet Ds ☺️

d