-"Jag har läst Anthony Doerrs bok Grace och sällan har det väl varit så svårt att recensera en bok!
Jag börjar med att ge betyget, ett Hi! För den är bra och mycket läsvärd, även om jag personligen inte föll för den på samma sätt som jag gjorde för Doerrs tidigare bok Ljuset vi inte ser. Mina förväntningar var höga efter den läsupplevelsen, så jag blev lite besviken när jag hade så svårt att komma igång med Grace. Ljuset vi inte ser fängslade mig från första stund med sitt starka och mättade språk, nu fick jag tvinga mig att läsa vidare.
Berättelsen handlar om David, en meteorolog i Alaska närmast besatt av molnformationer och snöflingor. Jag uppskattade den kurs i hydrologi jag läste på högskolan, men här blev det faktiskt för mycket insnöande (haha) i ämnet. Senare i boken återkommer nördandet i närgångna studier av insekternas värld. Jag upptäcker att jag skumläser de alltför detaljerande sidorna och det är inte vad jag vill göra med en riktigt bra bok.
David drömmer sanndrömmar, han går i sömnen och förvånar både sig själv och sin omgivning med det han är kapabel till. Vissa drömmar slår in, precis som han drömt dem, andra inser han att han kan förhindra – eller förändra. När han drömmer att dottern drunknar blir han fullkomligt besatt av att förhindra att det sker. Något som får långtgående konsekvenser för alla inblandade.
Vi får följa David när han flyr helt utan plan, när han skapar ett nytt liv under 25 års tid långt borta i en annan världsdel. Så småningom tar han sig tillbaka till Alaska för att söka efter sanningen; drunknade dottern eller lever hon och i så fall var? Beskrivningarna av hans liv under bortavaron och den omänskligt svåra vägen till svaret är detaljerade och mycket gripande. Hans personliga våndor och mänskliga tillkortakommanden i naturens obarmhärtiga grepp är en gigantisk kontrast till bokens (av någon outgrundlig orsak) romantiska omslag. Visst handlar boken om kärlek, men betydligt mer om rädsla, sökande, flykt och förlåtelse.
Grace är en mycket välskriven roman, i vissa korta delar återfinner jag det språk jag från början saknade. Det som borrade sig in i mig, där varje mening behövde sjunka in. Hade jag inte haft den tidigare boken att jämföra med hade jag gett Grace ett HI. "
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar