Recension av boken med smak och luktsinne

Nu när det gått två veckor sen jag fick en bok i från Gilla Böcker förlag och en vecka sen jag läste ut den. Samma kväll träffade författarinnan Annakarin Thorburn på det trevliga bokreleaspartyt som jag skrev om HÄR.

Nu har jag fått en annan känsla av boken som självklart påverkats av att hon var en sådan öppen och hjärtlig person som var lätt att ta till sig.

Det som egentligen inte är så lätt att ta till sig är hennes debutbok "Jag biter i apelsiner" för den väcker så många känslor och frågor. Som det där är att hon inleder en relation med Lo som också läser franska på universitetet när hon redan har en relation med Ödlan han som  -"kommer hem med kinamat och färg i håret, och biter i dina läppar" ska man göra så?
Eller hur ska man förhålla sig till hennes föräldrar som bara släppte henne och lät henne växa upp utan sin mamma som bara försvann och en pappa som stängde in sig själv och bara hoppades att hon skulle komma tillbaks.
Eller hur man ska förhålla sig till språket som känns som en egen handling i sig. 

Det är nämligen så att det är språket som gör boken unik och minnesvärd. Visst är det spännande att få följa "jaget" en ung kvinna, när hon går, springer eller cyklar genom Stockholm i sin jakt på svaren på sina frågor. Frågor som: tycker hon om asaceviner? Vad gör han där inne i ateljén? Kan fläckar på en hals smaka söt och stak saft? Vad det pappas tystnad som fick mamma att lämna oss? Räcker det men julöl och en brasa för att kunna fira jul, när man helst vill baka vörtbröd och pepparkakor? Kan det bo pickande mässingsfåglar i en klocka? Kan två röda linnen ersätta en sommarklänning?

Allt det uppblandat med franska fraser lite här och där, för att öka på mystiken och det exotiska eller bara för att påminna om att det är det ämnet hon läser på universitetet.

För mig är det här en bok på jakt efter många saker, kärlek, frid, upprättelse eller bara, Varför? Men jag tog mig friheten att fråga författarinna om det var självupplevt och det var det inte. Och så den stora frågan, slutet...
Det svarar jag inte här på bloggen men om du vill veta hur hon tror att det gick så får du skicka ett mail till mig på pockethexan@live.se och så kan vi diskutera det där.

Jag ger Annakarin Thorburns "Jag biter i apelsiner" ett litet Hi! för alla de där frågorna ger boken spänning men når ändå inte helt fram till ett stort HI!. Det får bli nästa bok som får det, för det har hon nämligen lovat att det ska bli!

Länklista:
Adlibris
Bokus
Cdon
Ginza