onsdag 21 juli 2010
måndag 19 juli 2010
Tack Maria!
...i Belgien för din fina fotoblogg som jag har lyckats hitta och njuta av under det
här kämpiga våren och försommaren med tiden på sjukhus och den ännu kämpigare tiden när jag bytte ut min 15-åriga medicinering mot en ny.
För när man har det kämpigt så behöver man ännu mer vackra och natursköna saker att titta på och för att få tankarna att hitta tillbaks till positiva banor och inte ner i de mörka hålen som den gärna vill ner i när det är som svårast.
här kämpiga våren och försommaren med tiden på sjukhus och den ännu kämpigare tiden när jag bytte ut min 15-åriga medicinering mot en ny.För när man har det kämpigt så behöver man ännu mer vackra och natursköna saker att titta på och för att få tankarna att hitta tillbaks till positiva banor och inte ner i de mörka hålen som den gärna vill ner i när det är som svårast.
vackra blommor
till en gammal eka
stora träd
Jag har även fått en award ifrån Maria och den ska jag egentligen skicka vidare till 12 olika bloggvänner men nu vill jag ju att ni ALLA BLOGGVÄNNER ska få samma chans eftersom jag bryr mig om
er alla, så den här awarden är till er alla!
er alla, så den här awarden är till er alla!AWARDEN kommer ursprungligen från Rio de Janeiro i Brasilien och översatt från Portugisiska blir det:
''Detta är en Blogg med charm''.
''Detta är en Blogg med charm''.
REGLER
1. Lägg upp Awarden på din Blogg.
2. Länka till den som du har fått den av.
3. Ge den till 12 personer eller till så många som du känner för.
4. Länka till dessa personer.
5. Berätta för mottagaren om Awarden!!!
Hoppas nu att det är många fler som hittar till Marias Fotoblogg och njuter av bilderna lika mycket som jag. Trevlig sommar alla vänner!!! <;D

lördag 17 juli 2010
fredag 16 juli 2010
Fredags Färger
v.28
Grön
o
Brun
De här söta vännerna bodde utanför hotellfönstret i Grekland.
Fler "Fredags Färger" får du här!
Etiketter:
Fredags Färger,
får,
Grekland,
hotell,
hus
tisdag 13 juli 2010
Läsare nr 2 till boken "Utan bagage"
Ibland går det fort i mellan inläggen i bokringen "Pockethexorna på utflykt" som i det här fallet med Ann Tylers bok "Utan bagage" som jag skrev om i förra vecka och då läsare nr 1 berättade vad hon tyckte och gav boken "Hm!?" i betyg. Nu är det Kreativa mammans tur att berätta vad hon tycker om boken både här och i sin egen blogg och så ska det bli spännande att få se vad hon ger den för betyg!
Kramis!
<;D
<;D
-"Hej! 
Min väninna Malin gav mig boken "utan bagage". Jag har lagt ut en recension med bilder på min blogg http://blogg.amelia.se/kreativamamman
Så här har det sett ut när jag har läst ur boken: ”Utan bagage” av Ann Tyler… Jag har suttit klistrad.
Boken har fått följa med på en del strapatser under läsandets gång. Vi har varit i Sandviken, då blev boken mest liggandes i väskan… men till störst nytta var denna bok när jag låg på akuten och väntade på att det skulle bli min tur och sedan när jag väntade på att få bli opererad… Jag tappade tid och rum när jag läste och det är väl så det ska vara med en bra bok. Jag var helt inne i boken, det spelade ingen som helst roll att jag hade ont någonstans…
Boken var fantastisk, om hur man kan börja utan någonting alls, bara gå sin väg och hur man genom sin vandring kommer tillbaka till där det är meningen att man ska vara. Boken är ingen lycklig happily ever after bok, det är en må bra bok, som man kan ta till sig, samtidigt som den är humoristisk och genomtänkt. Den får en att se sig själv genom andra ögon, och man inser att livet kan se ganska lika ut fast att man är på ett helt annat ställe än där det kanske var meningen att man skulle vara, men ändå så hamnar man
där man ska vara hur det än är. Jag fastnade för en hel del karaktärer i boken, för är det något som Ann Tyler kan så är det att göra fantastiska personliga karaktärer, som får leva fram sina egna liv, stilla men mycket närvarande utan att ta upp hela boken. Och det är inte bara huvudpersonen Delia som får en nystart i livet, det händer några till också, men inte lika uppenbart, men helt underbart.
Jag kan varmt rekommendera denna bok, den är en härlig läsupplevelse, en bok som får mig att le… och le det vill man ju gärna göra varje dag…
Men boken är fortfarande i Märsta och den har varit en snäll och underhållande vän när jag har legat på sjukhus... Har opererat bort gallan... Jag kommer att skänka boken vidare till tjejen som jag delade sal med på sjukhuset... Hon gillar också att läsa... och konsumerar många böcker. Det är lite spännande eftersom jag inte känner henne alls... Men jag fick hennes mobilnr, så jag ska ta och skicka ett meddelande så att jag kan skicka boken vidare till henne... Men det är väl det som är charmen att man inte alltid vet vem man kan komma att träffa på...
Boken har följt med mig på turné. Den har varit i Sandviken och firat midsommar, den har underhållt mig när jag låg på akuten och den har fått mig att glömma tiden när jag väntade på att bli opererad... Så det har varit en klart läsvärd bok... HI!! HI!! HI!!! är mitt omdöme... En klart läsvärd bok.
Jag gillar verkligen denna bok, den har varit mer än intressant att följa
med i alla turer. Om vad som kan hända om man en dag bara bestämmer sig för att gå och verkligen genomför det. Jag gillar Tyler sätt att göra personbeskrivningar och har fastnat för en del av dem... Det handlar om en människa men samtidigt om många som förändrar sina liv. Det vävs samman på ett helt underbart sätt. En klart njutningsfull bok som framkallar många leende och man känner igen sig, som mamma i en hel del situationer som uppstår. Och hur man löser problem som kan uppstå.
läs gärna det jag har skrivit på bloggen, och där får du gärna kopiera av min recension, så att det kan bli till något som du kan ha använding av.
Jag läser gärna fler böcker om det blir tillfälle till det!!
MVH
Eva alias/ kreativamamman/ i Märsta

Min väninna Malin gav mig boken "utan bagage". Jag har lagt ut en recension med bilder på min blogg http://blogg.amelia.se/kreativamamman
Så här har det sett ut när jag har läst ur boken: ”Utan bagage” av Ann Tyler… Jag har suttit klistrad.
Boken har fått följa med på en del strapatser under läsandets gång. Vi har varit i Sandviken, då blev boken mest liggandes i väskan… men till störst nytta var denna bok när jag låg på akuten och väntade på att det skulle bli min tur och sedan när jag väntade på att få bli opererad… Jag tappade tid och rum när jag läste och det är väl så det ska vara med en bra bok. Jag var helt inne i boken, det spelade ingen som helst roll att jag hade ont någonstans…
Boken var fantastisk, om hur man kan börja utan någonting alls, bara gå sin väg och hur man genom sin vandring kommer tillbaka till där det är meningen att man ska vara. Boken är ingen lycklig happily ever after bok, det är en må bra bok, som man kan ta till sig, samtidigt som den är humoristisk och genomtänkt. Den får en att se sig själv genom andra ögon, och man inser att livet kan se ganska lika ut fast att man är på ett helt annat ställe än där det kanske var meningen att man skulle vara, men ändå så hamnar man
där man ska vara hur det än är. Jag fastnade för en hel del karaktärer i boken, för är det något som Ann Tyler kan så är det att göra fantastiska personliga karaktärer, som får leva fram sina egna liv, stilla men mycket närvarande utan att ta upp hela boken. Och det är inte bara huvudpersonen Delia som får en nystart i livet, det händer några till också, men inte lika uppenbart, men helt underbart.Jag kan varmt rekommendera denna bok, den är en härlig läsupplevelse, en bok som får mig att le… och le det vill man ju gärna göra varje dag…
Men boken är fortfarande i Märsta och den har varit en snäll och underhållande vän när jag har legat på sjukhus... Har opererat bort gallan... Jag kommer att skänka boken vidare till tjejen som jag delade sal med på sjukhuset... Hon gillar också att läsa... och konsumerar många böcker. Det är lite spännande eftersom jag inte känner henne alls... Men jag fick hennes mobilnr, så jag ska ta och skicka ett meddelande så att jag kan skicka boken vidare till henne... Men det är väl det som är charmen att man inte alltid vet vem man kan komma att träffa på...
Boken har följt med mig på turné. Den har varit i Sandviken och firat midsommar, den har underhållt mig när jag låg på akuten och den har fått mig att glömma tiden när jag väntade på att bli opererad... Så det har varit en klart läsvärd bok... HI!! HI!! HI!!! är mitt omdöme... En klart läsvärd bok.
Jag gillar verkligen denna bok, den har varit mer än intressant att följa
läs gärna det jag har skrivit på bloggen, och där får du gärna kopiera av min recension, så att det kan bli till något som du kan ha använding av.
Jag läser gärna fler böcker om det blir tillfälle till det!!
MVH
Eva alias/ kreativamamman/ i Märsta
lördag 10 juli 2010
onsdag 7 juli 2010
tisdag 6 juli 2010
En passande bok inför semestern, "Utan bagage"!?
... av Ann Tyler som Malin med bloggen Malins tankar har läst och recenserat i bokringen "Pockethexorna på utflykt". Malin är en trogen Pockethexa för det här är hennes fjärde bokrecension och det är rekord hittills men det är fritt att slå det, bara höra av sig så får man vara med i bokringen eller så håller man utkik efter de som ligger på allmännaplatser att bli upphittade på. Hur var det nu, var det här den perfekta semesterboken eller hur var det nu? Läs Malins egna tankar om boken och bedöm själv:
-"Att en dag helt plötsligt bara fortsätta att gå, utan mål, utan packning, utan planer. Bara traska iväg från det gamla invanda mönstret, lämna familj, vänner, en del av sig själv och börja om i en främmande stad. Tanken på hur det skulle kunna kännas har väl fladdrat förbi någongång när allt känts fördjävligt men att verkligen göra det, det finns inte på världskartan.
Exakt det är dock vad den 40-åriga läkarhustrun Delia Grinstedt gör i Anna Tylérs roman "Utan bagage". Under en campingsemester med man, systrar och sina tre tonårsbarn lämnar hon helt sonika stranden och försvinner ut i intet. Medan hennes familj anmäler henne som saknad och kopplar in polis i sökandet, liftar Delia till den lilla orten Bay Boroughs. Vilsen, osäker men ändå så bestämd påbörjar hon sitt nya liv i förhoppning om att finna vardagen kravlös och bekymmersfri.
Delias syster lyckas till slut leta upp henne men efter ett kort möte inser hon att ingen övertalning kan få Delia att ta sitt förnuft till fånga och återvända. Istället ger familjen Delia den tid de tror hon behöver för att vila upp sig efter några tragiska händelser som skett innan hon frivilligt gav sig av. Samtidigt som familjen väntar, bygger Delia sakta upp en ny personlighet, en ny tillvaro, ett nytt liv med bostad, jobb och bekantskaper där ingen vet något om hennes förflutna.
Det som slår mig, och som gör att jag inte kan ta till mig boken är; dels hur en mamma kan överge sina barn och helt klippa banden (förutom några sporadiska vykort till och från) och dels hur de övriga familjemedlemmarna så tafatt bara ser på och accepterar som om ingenting hade hänt. Jag känner det som så osannolikt att irritationen tar över mina känslor istället för koncentrationen på läsning och innehåll. Jag ställer mig hela tiden frågan: varför reagerar ingen, varför låtsas man som om allt bara är som det alltid varit, varför bryr sig ingen om barnen...
Det finns dock några laddade situationer i boken. Intriger och fåfänga, svikna men stolta människor, handlingsförlamade men också kreativa personer. Tyler har samlat en hel del olika egenskaper hos de människor som följs från den soliga dagen Delia försvinner och under det år som boken utspelar sig. Några tårar föll faktiskt i slutet av boken, och den stämningen gör att 2an jag tänkt sätta som betyg välter över till en svag 3a. (..det blir ett "Hm!?")
Nu skall jag ta mig en liten promenad i den vackra sommarkvällen och passa på att lämna över boken till en sprudlande, positiv, kreativ mamma som jag precis lärt känna och som jag vet är en bokslukerska precis som jag! :) "
Kramar "pockethexan" Malin"
Exakt det är dock vad den 40-åriga läkarhustrun Delia Grinstedt gör i Anna Tylérs roman "Utan bagage". Under en campingsemester med man, systrar och sina tre tonårsbarn lämnar hon helt sonika stranden och försvinner ut i intet. Medan hennes familj anmäler henne som saknad och kopplar in polis i sökandet, liftar Delia till den lilla orten Bay Boroughs. Vilsen, osäker men ändå så bestämd påbörjar hon sitt nya liv i förhoppning om att finna vardagen kravlös och bekymmersfri.

Delias syster lyckas till slut leta upp henne men efter ett kort möte inser hon att ingen övertalning kan få Delia att ta sitt förnuft till fånga och återvända. Istället ger familjen Delia den tid de tror hon behöver för att vila upp sig efter några tragiska händelser som skett innan hon frivilligt gav sig av. Samtidigt som familjen väntar, bygger Delia sakta upp en ny personlighet, en ny tillvaro, ett nytt liv med bostad, jobb och bekantskaper där ingen vet något om hennes förflutna.
Det som slår mig, och som gör att jag inte kan ta till mig boken är; dels hur en mamma kan överge sina barn och helt klippa banden (förutom några sporadiska vykort till och från) och dels hur de övriga familjemedlemmarna så tafatt bara ser på och accepterar som om ingenting hade hänt. Jag känner det som så osannolikt att irritationen tar över mina känslor istället för koncentrationen på läsning och innehåll. Jag ställer mig hela tiden frågan: varför reagerar ingen, varför låtsas man som om allt bara är som det alltid varit, varför bryr sig ingen om barnen...
Det finns dock några laddade situationer i boken. Intriger och fåfänga, svikna men stolta människor, handlingsförlamade men också kreativa personer. Tyler har samlat en hel del olika egenskaper hos de människor som följs från den soliga dagen Delia försvinner och under det år som boken utspelar sig. Några tårar föll faktiskt i slutet av boken, och den stämningen gör att 2an jag tänkt sätta som betyg välter över till en svag 3a. (..det blir ett "Hm!?")
Nu skall jag ta mig en liten promenad i den vackra sommarkvällen och passa på att lämna över boken till en sprudlande, positiv, kreativ mamma som jag precis lärt känna och som jag vet är en bokslukerska precis som jag! :) "
Kramar "pockethexan" Malin"
tisdag 29 juni 2010
"En smak av vin"-s andra läsare
Hoppas att ni har förståelse för att jag har hamnat på efterkälken med mina inlägg på grund av min sjukhus resa och de efterföljande biverkningarna. Därför kommer först nu ett inlägg som borde ha varit med den 10e maj eftersom det var då som Cari la ut hexpocketen "En smak av vin" av Joanne Harris på Södra stations pendeltågs perrong. Förhoppningsvis är den nu hos en tredje läsare, är det du? 


Läs här vad Cari tyckte om boken "En smak av vin" av Joanne Harris;
-"Fick boken av min goda väninna Anni då jag var hos henne på födelsedagsmiddag.
Har nu läst boken och jag tycker att den var bra men inte toppen. Jag tycker att språket är lite tamt, eller om det är en dålig översättning. Historien är gullig men kanske lite förutsägbar. Den äldre historien från England tycker jag är starkare än den från Frankrike.
Jag tycker att du har en jättebra idé som skickar ut pocket böcker så här. Funderar på vem jag ska ge boken till, eller om jag ska lägga den någonstans. På jobbet är inte så bra, där har vi en bokhylla full med böcker som vi kollegor har tagit dit och man får låna hur man vill. Lägger jag dit din bok så försvinner den nog i mängden.
Så det blir nog på pendeltåget på måndag morgon.
Hälsningar
Cari"
Har nu läst boken och jag tycker att den var bra men inte toppen. Jag tycker att språket är lite tamt, eller om det är en dålig översättning. Historien är gullig men kanske lite förutsägbar. Den äldre historien från England tycker jag är starkare än den från Frankrike.
Jag tycker att du har en jättebra idé som skickar ut pocket böcker så här. Funderar på vem jag ska ge boken till, eller om jag ska lägga den någonstans. På jobbet är inte så bra, där har vi en bokhylla full med böcker som vi kollegor har tagit dit och man får låna hur man vill. Lägger jag dit din bok så försvinner den nog i mängden.
Så det blir nog på pendeltåget på måndag morgon.
Hälsningar
Cari"
Hon betygsatte inte själv boken men i mina ögon tycker jag som att det låter som ett "Hm!?" lite annat mot vad Anni bokens första läsare tyckte där det helt klart blev ett stort "HI!" och så HÄR tycker hon om samma bok och det är ju det som är så kul med en bokring att man får höra många läsares åsikter om samma bok. Därför ser vi fram emot att få höra vad du som hittade boken på Södra station tycker om den, så att den kan få komma ut på utflykt och ännu fler läsare får ta del av den.

Trevlig sommar och ni som har skrivit att ni vill vara med i bokringen "Pockethexorna på utflykt" hoppas att ni fortfarande är intresserade för nu ska jag börja beta av högen och skicka ut böcker till er. Om ni inte längre vill bli en Pockethexa och vara med och tycka till om "din" hexpocket, skynda att skriva till pockethexan@live.se så att jag vet det och inte skickar ut hexpocketar förgäves.

Trevlig sommar och ni som har skrivit att ni vill vara med i bokringen "Pockethexorna på utflykt" hoppas att ni fortfarande är intresserade för nu ska jag börja beta av högen och skicka ut böcker till er. Om ni inte längre vill bli en Pockethexa och vara med och tycka till om "din" hexpocket, skynda att skriva till pockethexan@live.se så att jag vet det och inte skickar ut hexpocketar förgäves.
Kramis från Pockethexan själv som ska ut i solen och läsa klart Joanne Harris senaste pocket "Karamellskorna" i min solstol samtidigt som jag drömmer mig tillbaks till Saint Tropez stränder...
Etiketter:
Joanne Harris,
Saint Tropez,
solstol,
Södra station
onsdag 23 juni 2010
tisdag 22 juni 2010
söndag 20 juni 2010
Tack Victoria o Daniel för en underbar dag vid slottet!
...och den svenska Polisen! För att ni var så söta och ordnade en privat kortege längs Skeppsbron för mig och kära maken så att vi kunde komma fram till handikappläktaren vid slottet.
Man kan knappt tro att det är sant det, vi var bara och hejade på min kära svärdotter när hon var o spelade handboll i Eken Cup på Gubbängsfältet när vi efteråt blev så sugna på en sallad att vi åkte till vårt favo ställe på söder o köpte med oss en varsin.Sen skulle vi bara hitta något ställe att äta den på o begav oss ner mot Slussen och det var då hela "hallabalunsen" drog igång. 
Tänk er, er kära Pockethexa som inte är helt återställd efter sin senaste "sjukhusresa" och nu fick hon den största uppmärksamheten man kan tänka sig, så ni mig? För det var vi som blev framlotsade med polisens ledningsbuss som lots längs den avspärrade kortegvägen en

haltimme innan de nygifta skulle ta samma väg. När sens kära maken blev anvisad en privatparkering vid slottsbacken fick jag två stycken rara poliser att leda fram mig till det avspärrade området för handikappade och fick min omtalade solstol på plats innan de lämnade mig för att njuta av utsikten på första parkett!!!
Inte så tokig utflykts plats för vår lilla salladsbufe, men var var alla de andra handikappade som hade tillgång till denna fina plats, fick inte ni samma lotsning som jag för att vara med om denna historiska händelse?
Ni fick nog inte det och inte vekrar det ha varit så stor reklam för platsen heller för som en rullstolsbunden tyska sa att hon hade Googlat efter en sådan här plats men inte hittat någon information utan hamnade där av en slump. Vi läste om platsen i SvD men inte hur man skulle ta sig dit.

Etiketter:
2010,
bröllop,
handikappläktare,
Stockholm,
Victoria o Daniel
tisdag 15 juni 2010
Hur brukar du ligga?
Inger Frimansson brukar tydligen "ligga som ett O" i alla fall, om man ska tro titeln
på hennes bok och som nu är med i bokringen "Pockethexorna på utflykt".
-"Ligga som ett O", är en bok som berör.
Alla kan nog hitta någon likhet med den rädda och ängsliga Nina.
Hennes livliga fantasi kanske inte alla kan ta till sig.
Ninas tankar är för det mesta någon annan stans, antingen hon går på promenad eller är i skolan.
Nina älskar att skriva. Det blir sagor och berättelser. Hon är duktig att skriva uppsatser, men hur ska det bli något av henne när matten är helt oförståelig, frågor hon ställer sig.
Boken är en självbiografi, kanske därför att jag känner den så äkta.
Jag gillar författarens människo- och platsbeskrivningar.
Kanske för att jag känner igen mycket från min ungdom.
Jag tror att man måste vara en van läsare för att uppskatta boken. Den kan kännas lite tråkig ibland, men så händer något oväntat och den blir spännande.
Jag tycker bäst om den senare hälften av boken. Där har Nina börjat i gymnasiet i Jönköping och har börjat drömma om att bli författare.
Jag har frågat några personer om de vill läsa boken, men alla tycker Inger Frimanssons böcker är svårlästa.
Jag hade boken i väskan några dagar. Var den hamnade?
Jo, på Apoteket på Stora gatan i Västerås. Jag lade den på en stol och sen gick jag.
Undrar var den tog vägen
Hälsar Polargrevinnan."
på hennes bok och som nu är med i bokringen "Pockethexorna på utflykt".-"Ligga som ett O", är en bok som berör.
Alla kan nog hitta någon likhet med den rädda och ängsliga Nina.
Hennes livliga fantasi kanske inte alla kan ta till sig.
Ninas tankar är för det mesta någon annan stans, antingen hon går på promenad eller är i skolan.
Nina älskar att skriva. Det blir sagor och berättelser. Hon är duktig att skriva uppsatser, men hur ska det bli något av henne när matten är helt oförståelig, frågor hon ställer sig.
Boken är en självbiografi, kanske därför att jag känner den så äkta.
Jag gillar författarens människo- och platsbeskrivningar.
Kanske för att jag känner igen mycket från min ungdom.
Jag tror att man måste vara en van läsare för att uppskatta boken. Den kan kännas lite tråkig ibland, men så händer något oväntat och den blir spännande.
Jag tycker bäst om den senare hälften av boken. Där har Nina börjat i gymnasiet i Jönköping och har börjat drömma om att bli författare.
Jag har frågat några personer om de vill läsa boken, men alla tycker Inger Frimanssons böcker är svårlästa.
Jag hade boken i väskan några dagar. Var den hamnade?
Jo, på Apoteket på Stora gatan i Västerås. Jag lade den på en stol och sen gick jag.
Undrar var den tog vägen
Hälsar Polargrevinnan."
(kicka på namnet så kommer du till hennes blogg)
Sonen på Stora gatan i Västerås
där boken ligger på Apoteket
och väntar på en ny läsare.
där boken ligger på Apoteket
och väntar på en ny läsare.
Är det du som har hittat den?
Skriv då till pockethexan@live.se och berätta att det är du som har "hexpocketen" och alla ni andra som har frågor och svar runt bokringen
skriv ni också, för det börjar bli många böcker som är ute på utflykt och vi vill ju så gärna höra hur det går för dem.
Jag var själv på Stora gatan i Västerås i fredags, men inte på Apoteket utan vi var hela familjen där och tittade när min brorsdot ter var med i stadens studenttåg som just passerar denna gata när den dra förbi med alla de glada studenterna.
Etiketter:
Inger Frimansson,
sommarlov,
studenten,
Västerås
måndag 7 juni 2010
Läs vad Pockethexan Malin tycker om boken "Tisdagarna med Morrie"
-"Vid samma tidpunkt som jag fick diagnosen "mental utbrändhet" skickade Pockethexan boken "Tisdagarna med Morrie" utav Mitch Albom till mig.En fantastisk bok om prioriteringar i livet och hur man borde ta till vara sina levnadsdagar på bästa sätt. Helt enkelt en terapibok för en stressad individ som jag.
På ett varmt, kärleksfullt sätt berättar författaren, Mitch Albom, om sin nära relation med sin gamla lärare, Morrie Schwartz. Sociologi professor vid Brandeis universitet i staden Daltham, Massachusetts.
16 år efter sin examen söker författaren upp Morrie, då han sett i en TV-intervju att denne drabbats av Als. De påbörjar en sista kurs tillsammans i ämnet "Livets mening" och examensarbetet blev denna tänkvärda bok. Fjorton tisdagar träffas de hemma hos Morrie för samtal om känslor, kärlek, döden och livet. Morrie blir allt sämre. Hans kropp förtvinas, han blir allt mer beroende av andra och Als tar över varje del av hans kropp och vardag. Men hans sinne förblir klart in i det sista och hans positivitet strålar genom hela boken.
Det ges många tänkvärda ord och aforismer. Självklarheter
som man tar för givet men inte hinner med att känna/njuta utav pga fel prioriteringar i den hektiska livssituationen som många av oss lever i. Budskapet jag tog till mig är "stanna upp, Andas, Njut av det lilla ~innan det är för sent. "Stundtals är den otroligt sorglig men samtidigt spred den ett lugn och harmoni inombords. En bok som många borde läsa.
Boken följde med mig upp till min barndomsstad Ljusdal, Hälsingland, där jag tillbringade några semesterdagar för att finna mig själv och lugnet.
Medan jag nu återvänt hem till vardagen igen stannade boken kvar hos min älskade mamma.
Jag ger boken +4. (Helt klart ett Hi! <;D) Kramar från pockethexan Malin"
Vad glad jag blir när man som medsyster här i världen kan göra en sådan liten sak som att skicka en bok till någon och så blir det en stor hjälp och tröst för den personen.
Kanske något för fler personer att läsa, Mitch Alboms "Tisdagarna med Morrie" för Malin tyckte helt klart att det var en "terapibok för en stressad individ" när man som hon, enligt läkarna, lider av "mental utbrändhet".
Vill du läsa mer av vad Pockethexan Malin tänker och funderar på gå då in på hennes blogg Malinstankar och läs hennes vackra dikter men framför allt dela med er av livet och läs erfarenheter som betyder något, för det var det det gjorde för henne med hexpocketen "Tisdagarna med Morris av Mitch Albom.
Kramis från Pockethexan själv som väntar på fler bokrecensioner från bokringen "Pockethexorna på utflykt"! <;D
Etiketter:
bokring,
kärlek,
Malinstankar,
Mitch Albom,
pockethexorna på utflykt
torsdag 3 juni 2010
"Den blinde mördaren" är på utflykt
Tyvärr har det gått ett tag sen den nya Pockethexan Anne-Lie med bloggen Smått & gott skrev till mig och berättade att hon hade lagt ut sin bokrings pocket på en allmän plats för en ny läsare att hitta den på så jag vet inte om den ligger kvar eller om den är hittad redan. Men har du vägarna förbi Bishop Arms i Trollhättan kan det kanske ändå vara värt att kika in och se om den ligger kvar.
Här kommer nu Anne-Lies egan ord om vad hon tyckte om sin "hexpocket" och vad den får för betyg.
-"Nu har jag läst ut ”Den blinde mördaren” av Margret Atwood!

Boken har följt mig ett tag och varit med en tur till Halmstad men annars har den mest befunnit sig på altanen eller i sängkammaren. Boken har tagit ett tag att läsa och jag funderar på om texten var liten eller om det är dags att skaffa nya läsglasögon.
Det är härligt att ge sig i kast med en bok och efter ett tags läsning komma på att man har haft helt och hållet fel förutfattad mening om bokens handling. Titeln lurade mig kan jag säga som förväntade mig att jag läste en deckare.
Boken pendlar mellan nutid och dåtid och redan i början av boken får man reda på vad som händer i slutet. Det mesta utspelar sig i en småstad i Kanada där huvudpersonerna växer upp som döttrar till ägaren av Chase Industries stadens stolthet och arbetsplats för många. Uppgång och fall samt frigörelse är centrala teman i boken.

När jag läst ut boken startade en febril fundering på var jag som bäst kunde lämna den vidare. Tog med den på gårdagens After work som startade på O´Learys. Men kände genast att på detta ställe rörde det sig inte så många litterära typer utan mer sportfånar. Men vi tog även ett varv på Bishop Arms och där är väggarna redan täckta av böcker. Detta gjorde att jag helt klart kände mig trygg med att lämna kvar boken vid bordet när vi drog oss hemåt."
-"Hoppsan missade jag att säga vad jag tyckte om Den blinde mördaren, det var inte min tanke. J
ag förväntade mig ju en deckare och fick istället en livsbeskrivning vilket gjorde att boken förvånade mig. Den var välskriven och inte så svårt att hänga med i svängarna. Författaren var för mig en helt ny upplevelse och boken är verkligen välskriven. Men om jag ska svara Hi Hu el Hm blir det nog ett Hm - tror detta är en bok som växer när man lagt den ifrån sig och återkommer till den i tankarna;-))
Sköt om dig-♥-
Anne-Lie"
Här kommer nu Anne-Lies egan ord om vad hon tyckte om sin "hexpocket" och vad den får för betyg.
-"Nu har jag läst ut ”Den blinde mördaren” av Margret Atwood!

Boken har följt mig ett tag och varit med en tur till Halmstad men annars har den mest befunnit sig på altanen eller i sängkammaren. Boken har tagit ett tag att läsa och jag funderar på om texten var liten eller om det är dags att skaffa nya läsglasögon.
Det är härligt att ge sig i kast med en bok och efter ett tags läsning komma på att man har haft helt och hållet fel förutfattad mening om bokens handling. Titeln lurade mig kan jag säga som förväntade mig att jag läste en deckare.
Boken pendlar mellan nutid och dåtid och redan i början av boken får man reda på vad som händer i slutet. Det mesta utspelar sig i en småstad i Kanada där huvudpersonerna växer upp som döttrar till ägaren av Chase Industries stadens stolthet och arbetsplats för många. Uppgång och fall samt frigörelse är centrala teman i boken.

När jag läst ut boken startade en febril fundering på var jag som bäst kunde lämna den vidare. Tog med den på gårdagens After work som startade på O´Learys. Men kände genast att på detta ställe rörde det sig inte så många litterära typer utan mer sportfånar. Men vi tog även ett varv på Bishop Arms och där är väggarna redan täckta av böcker. Detta gjorde att jag helt klart kände mig trygg med att lämna kvar boken vid bordet när vi drog oss hemåt."
Nu till betyget som kom i ett senare mail.
-"Hoppsan missade jag att säga vad jag tyckte om Den blinde mördaren, det var inte min tanke. J
Sköt om dig-♥-
Anne-Lie"
Alltså ett Hm!? till Margret Atwoods bok "Den blinde mördaren"!
...och till dig som har hittat den skriv till pockethexan@live.se och berätta hur det går!
Kramis ifrån Pockethexan själv!
<;D
Etiketter:
Bishop Arms,
glasögon,
Margaret Atwood,
pockethexorna på utflykt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



