Tove Alsterdal bäst igen!

Nu har Tove Alsterdal gjort det igen, skrivit en deckare som berör även på det mänskliga planet. För hennes senaste bok "Låt mig ta din hand" från Lind & co tycker jag är lika stark som hennes förra bok "I tystnaden begravd". Den utsåg jag till vinterns bästa deckare och jag kan lugnt säga att det här är höstens bästa deckare, om inte den till och med är årets bästa!

Några som tycker det är i Svenska Deckarakademin för de har utsett henne till årets bästa kriminalroman med motiveringen:
”En utstuderad och språkligt nyanserad väv av mysterium och samtidshistoria”.


Varför jag tycker att hon är så bra beror på att hon både väver in historiskt sanna historier i sin fiktiva. Det gör att det blir både en spännande deckare att läsa men framför allt för att hon tar upp som i det här fallet hur det gick till i Argentina under militärjuntans styre 1976-1983. I sin bok får man följa två systrar som försöker hitta spåren efter sin mamma som försvann i diktaturens Argentina och de blir varse att allt inte var som de trodde och att det inte är över utan att det finns fortfarande personer kvar som inte vill att de gräver i det förgångna eftersom det än idag finns de som lever och inte vill att sanningarna ska komma fram. Hur är det med deras mamma kan hon vara vid livet idag eller är det bara något de går och hoppas på?

 I verkligheten försvann den då 18-åriga Dagmar Hagelin under det "Smutsiga kriget" som de kallade åren av diktatur. Hon fördes bort av de argentinska säkerhetsstyrkorna som troligtvis mördade henne på sitt mest kända sätt. Det var att knuffa ut personen ur ett flygplan på hög höjd över havet eftersom då är de försvunna för alltid när de fångas upp av havsströmmarna som tar dem ännu längre ut och det är troligtvis det som har hänt i Dagmars fall. 
Tove har i sin bok verkligen fångat känslan hur det var under de här åren hur folket i Buenos Aires hela tiden höll utkik efter säkerhetsstyrkornas bilar så att de inte stod utanför den egna porten och väntade på en. Men folket gjorde ändå mycket för att försöka förhindra att de fick för stor makt och ville göra motstånd även om de hela tiden fördes bort människor som aldrig mer hittades. Även nu så här 30 år senare kämpar man ännu med att få fram sanningar om de som försvunnit ute till havs eller i alla de fängelser som byggdes upp under diktatur åren. Det hålls än i dag rättegångar där man försöker reda ut vilka som var ansvariga och vilka som inte har ställts till svars ännu och om det finns de som ännu lever men som inte har blivit dömda. 
 
Tove Alsterdals "Låt mig ta din hand" är helt klar höstens bästa bok och värd ett stort "HI!!!" i betyg. Om du inte har läst henne så gör det nu, men var beredd på att du blir illa berörd eftersom du vet att det har hänt i verkligheten.

Jag känner än i dag samma rysning som jag gjorde som 11-åring när jag för första gången fick höra vad som hände med Dagmar i Argentina. Minns du den här tiden eller har du andra minnen från Argentina. Vore kul att få höra dina tankar kring det här med diktatur och förföljelser.

 

Adlibris