Jaa, jag har vunnit en entrébiljett till Bokmässan

Jaaa! Jag blev så lycklig idag när jag hämtade posten, för där låg ett kuvert från Kim M. Kimselius och Roslagstext förlag. I kuvertet låg min vinst i från hennes tävlingen där jag helt otroligt vann en av entrébiljetterna. Så nu har jag inget att skylla på som att ha för ont i ryggen, utan nu måste jag åka ned till Göteborg och använda min vinst. Skämt åsido så är det ingen lek med min smärta, men eftersom vi kan parkera husbilen utanför entrén (nästan) så kan jag gå ut och lägga mig och vila för att sedan gå in på mässan igen för att hitta flera bok fynd och nya vänner.

 

 I kuvertet låg det även en broschyr som presenterar

 alla Kims böcker. Ni får vänta ett tag med att få recensioner av hennes historiska barnböcker, för jag har ännu inte hunnit få dem. Det ska bli spännande att få möta henne i montern B09:20 på mässan.

 

Fast jag har kikat närmre på en av hennes böcker och det är

"Jag är ingen häxa". Den handlar om vännerna Theo och Ramona som reser i tiden. De har nu kommit till 1600-talet där de får uppleva jakten på de läkekunniga och synska personerna som under den tidsperioden blev kallade för häxor.

 

Utdrag ur Kim M. Kimselius bok "Jag är ingen häxa":

-"Theo gjorde exakt som Anna och var väldigt noga med att befinna sig på samma plats som hon gjort, innan han tog första steget. Hans fot famlade i luften, han kände hur han blev våt när han satte ned den och drog förskräckt upp den igen. Nu hade han trampat fel i alla fall

”Jag hittar inte stenen”, sa han förskräckt. ”Jag blev våt.”

”Det blir du”, sa Anna. ”När jag sa att vi skulle komma torrskodda över mossen, menade jag inte bokstavligen. Stenarna döljs under vatten, mossa eller tuvor. Sätt bara dina fötter där jag har gått så går allt bra.”

Innan Theo tog nästa steg var han mer vaksam. Först kände han med tåspetsarna att han hade fast botten att stå på. Därefter satte han ned hela foten. Han hade blicken riktad mot Anna och försökte memorera varje steg hon tog, samtidigt som han koncentrerade sig på sin egen förflyttning. Hon verkade flyta fram över mossvattnet. Det såg så enkelt ut.

Just för att hon verkade så självsäker och fann fotfäste så snabbt, blev han mycket förvånad när hon plötsligt tycktes vackla till framför honom. Ett rop undslapp henne innan hon föll i. Det gurglade till när mossen slöt sig runt henne.

Theo skulle precis ta ett steg till den sten Anna halkat av. Nu var han osäker på var den fanns. Han såg också hur hon sjönk mer och mer. Hon hade redan vatten upp till midjan. Theo förstod att det var bråttom. Han måste få tag i hennes hand och dra upp henne.

Mitt i all brådska tog han det ändå väldigt försiktigt, annars var det ju risk att han skulle sluta som Anna. Då hade de inte en chans. Vem skulle kunna rädda dem här ute i den ödsliga sumpmarken? Och vem skulle rädda Ramona och mor Anja? Dimman började stiga upp ur vattnet och för en kort stund tyckte han sig skymta spöklika varelser som böljade fram och tillbaka i rytmisk dans, väntande på att snart få ännu ett offer i sin blöta grav.

Osäkert sträckte han sig ned mot Anna för att få tag om hennes hand. Det kunde ha gått bra om han hade haft fullständig balans innan han böjde sig fram, eller om hans ena fot inte befunnit sig i luften. Men som han nu stod…

Desperat sökte Theo efter fäste, men där fanns bara vatten. Äntligen kände han fast mark under foten och satte lättad ned den. Då hände samma sak som för Anna – han gled sakta nedför stenen och föll i samma vatten som hon redan låg i.

Nu var de räddningslöst förlorade!"

 

 



 

Ska du till Bokmässan nu i veckan?

I så fall hoppas jag att vi kan ses. Om du ser mig med mitt gåbord (hög rullator) och min oumberlige make, kom fram och presentera dig, för det finns inget bättre än att få träffa sina bloggvänner IRL.

 

Ses!!!