Recension av Hudlös

Ni som känner till min blogg vet att jag brukar dela ut pocketar i vad jag kallar bokringen "Pockethexorna på utflykt". Nu är det tyvärr så att jag har lyckats förlägga mina klistermärken som jag sätter fast framsidan av boken. Tanken med det här är att den som hittar min bok med Pockethexanloggan att man tar med sig boken hem, läser och skickar recensionen till mig och jag lägger ut den i min blogg.

Nu har Pockethexan Malin läst Sandra Gustafssons bok "Hudlös" från Hoi förlag, fast den har en handskriven lapp på och hon har lämnat boken till en bloggvän så nu får vi vänta på en till recension. Så kul men först här är Malins egna ord om boken: 

”Hudlös” av Sandra Gustafsson

-När Alice och Jonathan får sitt efterlängtade barn känner hon en vilsenhet och en avsaknad av mamma-känslor. Denna sinnesstämning tär på henne innerst inne men utåt sett försöker hon ändå vara den ”perfekta mamman”.

Ända sedan födseln har sonen, Liam, visat tendenser på annorlunda känslor och beteenden, något som Alice vägrar att inse och erkänna. Med dålig självkänsla och sitt eget misslyckande-tyckande blundar hon för de så synliga bevisen på att något är fel. 

När så en läkare påpekar att behandling behövs för att Liam ska bli bättre reagerar Alice och Jonathan olika. Jonathan litar på vården och vill följa deras råd om medicinering och omvårdnad men Alice tror och vill att det ska lösas av sig själv. Sprickan i deras förhållande blir större och större och en dag rymmer Alice med Liam. Men det blir inte så lätt som hon tror och efterhand börjar hon, utmattad och orolig, inse att hennes tillvägagångssätt inte var så rätt. Frågan är bara om det är för sent att ångra sig....

Boken är en känslobomb; fylld av besvikelse, hopp, sorgsenhet, kärlek och förtvivlan. 

De olika reaktionerna som uppstår hos huvudpersonerna vid dystra besked lyckas författarinnan förtälja med inlevelse, och beskrivningarna över de hopplöshet-känslor som uppstår känns direkt hos läsaren. Boken är varvad med nutid och tillbakablickar från tiden då Liam var bäbis. 

Även om historien i sig är spännande och engagerande så känns boken som ett hafs-skrivet verk. Det går undan i berättandet och lättlästheten känns för en gångs skull som ett negativt inslag. Jag hade velat veta mera, fått fler detaljer om sonens sjukdom, mer konkreta diskussioner föräldrarna emellan. Som läsare får du använda egen fantasi mycket. Saknar en tyngd och en säkerhet i skrivandet. 

Det är som sagt en lättläst bok, två skumbads-kvällar, och även om jag inte är så förtjust i det tunna upplägget tycker jag om boken pga de känslor som den faktiskt lyckas förmedla. En trea,trots allt, får den. 

Skickar den vidare till en härlig vän jag lärt känna på nätet, som också älskar att läsa böcker. Hoppas hon gillar den bättre än jag.😊

Gamla loggan som sitter på böcker som tillhör bokringen "Pockethexorna på utflykt". De går fortfarande att hitta ute i den stora världen. Lycka till!