måndag 29 mars 2021

Recension Kirurgens dotter

 

Nu ska vi få läsa vad Pockethexan Anni tycker om Kirurgens dotter av Möller o Meyer från Hoi förlag. Jag Pockethexan själv har varit inne i en dålig period med smärtskov och över en vecka på sjukhus för min dåliga rygg och bäcken. Nu är jag på väg tillbaks och hoppas kunna vara lite mer aktiv på mina sidor och blogg. 


Recension av
Kirurgens dotter
Connie Möller & Henry Meyer

Hoi förlag

Kirurgens dotter är en välskriven allmänmänsklig berättelse om relationer, om olika varianter på kärlek och om frigörelse. Huvudpersonerna är den skickliga kirurgen Leyla och hennes dotter Jonna, mitt i tonåringens dramatiska frigörelseperiod med tvära känslokast och sprutande hormoner. 

Boken är huvudsakligen skriven i jag-form, ur Leylas perspektiv, och jag upplever henne som en mycket sympatisk person. Hon och hennes pappa flydde från krig till Sverige för att starta ett nytt liv när övriga familjemedlemmar dödats.

Jonna är en musikalisk tjej vars tillvaro slås i spillror när pappan plötsligt lämnar familjen. Hon blir utåtagerande och pendlar mellan vems sida hon ska stå på, väljer den som passar för tillfället och blir hatisk mot den andra föräldern. 

Leyla är med rätta stolt över sitt yrke och den position hon nått på det stora sjukhuset – något hon lyckats med tack vare att hon bröt med sin pappa när han förändrats till en domderande patriark som försökte tygla henne i religionens namn. När hon nu kämpar med dotterns frigörelse känner hon behovet av att ta upp kontakten igen och får då möta en av Alzheimer förändrad gammal man.

På sjukhuset uppskattas Leylas empati, men några patienter kommer närmare än vad som är lämpligt, vilket gör kirurgiska ingrepp svårare. Dessutom dyker det upp en anhörig som väcker starka känslor både hos Leyla och Jonna, något som komplicerar deras relation ytterligare. 

Trots att boken är skriven med stor dramaturgi och känsla för tonårstiden går den lite på tomgång när jag kommit halvvägs, men jag fortsätter läsa för jag vill ändå veta hur det går.

Och då kommer käftsmällen jag inte var beredd på. 

Sedan lägger jag inte boken ifrån mig förrän den är slut. Det blir ett HI (5) från mig!