LUCKA 17

                 

LUCKA 17

Jag har ett slott i skogen

av

Caroline Bruce

från

Alfabeta Bokförlag

och

Vill ha den själv

av

Malin Linneroth

från

Alfabeta Bokförlag

De här två böckerna passar för barn i åldern 3-6 år. Det märker man direkt när man börjar läsa boken för barnen i böckerna är i samma ålder. Jag har ett slott i skogen ser Jojo att grannpojken Janne sitter i sandlådan och bygger ett sandslott, ett väldigt fint sådant. Han klär på sig för att gå ut och leka med honom. Väl ute i sandlådan märker han att Janne inte vill leka med honom. Då börjar Jojo med det som många barn gör de börjar fantisera om ett ställe som har många fantastiska saker som barn älskar. Det jag inte gillar med den här boken är att de gör att det här stället finns på riktigt och att de blir vänner tackvare det. Jag hade uppskattat om man i stället hade kommit på en annan lösning på hur de skulle ha kunnat blivit vänner. Språket är bra och passar för de som har börjat läsa längre texter. Det jag verkligen tyckte mycket om är Per Gustavssons bilder i boken de är målade på ett härligt naivistiskt sätt.
Jag har ett slott får ett kunglig 3-a.
__________

Boken Vill ha den själv är verkligen en bok som både barn och föräldrar kan känna igen sig i när barnen är i den här åldern i mellan 3-6 år. Ni känner igen den som "kan själv, vill själv" åldern. Därför blir den här boken en perfekt läsa-högt saga där man sedan kan prata om det här med att ge bort en present som man egentligen själv vill ha. För det är precis det boken handlar om.
Det är Signe 5 år som får en inbjudan till sin kompis Lunas kalas. Hon går till en leksaksbutik och går runt och tittar efter något fint till sin vän och hittar en gosedjurs enhörning som hon tycker mycket om. När hon kommer hem börjar hon leka med enhörningen. När hon sedan kommer till kalaset vill hon knappt lämna över paketet men gör det ändå. Under dagen är det enda hon kan tänka på sitt paket med enhörningen. Sedan blir det bara värre och värre tills de blir vänner igen och leker med den tillsammans.
Det jag tycker mycket om med den här boken är både att den tar upp ett viktigt tema för ett barn och sedan på sättet boken är skriven. Den är nämligen skriven sett ur Signes perspektiv och hon "hör och känner" hur alla leksakerna mår. Ett exempel är när hon är i butiken och ska välja en leksak, då ser hon att bilarna längtar ut ur sina kartonger för att få köra runt och dockorna i sina fina askar känner sig instängda och kan inte ens vinka till Signe när hon vinkar till dem.
Vill ha den själv får en lekfull 4-a av mig.

Recension av Labyrint-Illumination

GOTT NYTT ÅR!

Alla kära vänner hoppas på att ni alla får ett härligt år 

med massor av läsglädje och ett lyckligt liv för övrigt!

Önskar Pockethexan själv.

         _______________________________

Pockethexan Malin har läst och recenserat den här boken från Hoi förlag. Håll till godo!

Labyrint ~ Illumination av Karin Pasche 

Jag har tidigare läst Karin Pasches första bok i Labyrint-trilogin, Vägen in, och blev väldigt förtjust i den. Dessvärre blev jag inte lika fängslad av uppföljningen,  Illumination, som jag nu läst klart. Hennes enkla raka språk finns fortfarande där, likaså pendlingen mellan de olika huvudpersonerna. Hur man får följa varje persons enskilda tankar och handlingar vid exakt samma tillfällen som de andra, i egna kapitel, tycker jag var ett givande koncept. Däremot känns handlingen tamare i denna del två. Det är mestadels en katt-och råtta-lek, där det är flykt, upphittande, flykt igen för nytt upphittande hela tiden. 

Stockholmstjejen Julia med sina minnesfragment från framtiden, dejavue upplevelser samt hallucinationer vars budskap är svårtolkade men omöjliga att inte fullfölja. Job, den fanatiskt troende ”galningen” som ser sig som en mentor till Julia och försöker leda henne in på de ”rätta”vägarna. Rikemanssonen Jake, vars huvuduppgift i förra boken var att få fram sanningen i vad som hänt hans far, Erik, som för tre år sedan helt plötsligt försvann och döds-förklarades. Alla huvudpersoner från del ett dras åter igen samman genom olika oförklarliga och mystiska möten. 

Julia blir förföljd av okända män som av allt att döma vill röja henne ur vägen och hon får oväntad hjälp med att fly från Stockholm. Men allt eftersom hittas hennes gömställen och hon får i all hast dra iväg till nästa ställe, med en ny identitet. Jake kämpar med sina demoner efter kidnappningen och trots att hans starka tabletter ger honom blackouter och ohanterbar humörsvängning, är han fast besluten att rota vidare i faderns abrupta försvinnande. 

Samtidigt nystas det upp en härva av korruption och framgångsrika maktpampar som gör precis allt, oavsett konsekvenser av deras handlingar, för att stanna på toppen. Med stort nätverk och hänsynslösa kontakter skrämmer de omgivningen till tystnad. Alla trådar leder till Jakes far på ett eller annat sätt. Är det slumpen eller hände det något riktigt allvarligt då för tre år sedan? Och varför dras Julia till ett starkt kraftfält ibland, vad är det hennes syner och hallucinationer försöker berätta? Ingen går säker och tvivlen börjar uppstå. Vem är god och vem är ond, kan man verkligen lita på någon annan människa än sig själv? Och kan man egentligen lita på sig själv? 

En stor eloge till bokens första kapitel, som var en resumé av del ett; Vägen in. Det gav ett uppfriskande minne om handlingen och personerna, vilket hjälpte mig att snabbt komma in i denna bok. För att förstå innehållet tycker jag att man bör ha läst tidigare boken först, det är svårt att greppa handlingen annars. 

Labyrint - Illumination är en klart läsvärd bok, även om jag inte blev lika entusiastisk som jag trodde och hade hoppats på. Ger boken en trea men ser ändå fram emot att läsa nästa del och få klarhet i vad som händer. 

//Malin

Recension av De sju systrarna

Nu är det dags för en bokrecension av Pockethexan Malin. Hon har läst och skrivit om Lucinda Rileys bok "De sju systrarna" från Bazar förlag. Hon har även läst och recenserat en annan bok av samma författare, det är boken "Midnattsrosen" och HÄR kan du läsa om vad hon tycker om den och här nedanför vad hon tycker om "De sju systrarna". Håll till godo:

Lucinda Riley ”De sju systrarna”

                     *****

Lucinda Riley’s ”Midnattsrosen” tillhör en av mina mest fantastiska läsupplevelser under 2017, så när jag fick första delen av hennes nya romanserie ”De sju systrarna” hemskickad av Pockethexan var det med stor förväntan jag påbörjade läsandet. Förväntningarna blev infriade direkt ~ redan vid första kapitlet förstod jag att detta kommer bli årets favorit. 

Författarinnan skriver på ett behagligt, varmt sätt där känslornas stormvindar förmedlas med kärleksfulla ord, oavsett om det är olycksfyllda eller översvämmande lyriska förnimmelser som huvudpersonerna går igenom. 

Denna planerade serie på sju böcker börjar med miljardären Pa Salt’s död och en rad  hemligheter och frågeställningar uppstår hos hans sex adoptivbarn. De samlas i sitt barndomshem, Atlantis, på en avskilt belägen klippavsats invid Geneve-sjön, för bouppteckning och trots att de alla upplevt en trygg, lycklig och kärleksfull uppväxt upptäcker de att de egentligen inte riktigt kände sin älskade styvfar. 

Hans avskedspresent är noggrant utstuderat i form av ett varsitt personligt brev med ledtrådar till det förflutna samt ett sfäriskt astrolabium, en stor modell över stjärnhopen Plejaderna. Styvdöttrarna är döpta efter denna stjärnbilds delar ”de sju systrarna” och konstellationen innehåller deras namn, koordinationer och en varsin grekisk inskription med ytterligare förvirrande budskap. 

I första boken får vi följa den äldsta av adoptivdöttrarna, den tillgivna, lugna och trygga Maia som är den enda som stannat kvar på gården när de övriga flyttade hemifrån. Hon bär själv på en mörk hemlighet och litar inte på andra så när hennes sista hälsning från styvfadern lyder ”Låt aldrig rädslan bestämma ditt öde” förstår hon att Pa vetat mer om henne än hon själv förstått. Den mystik som uppstår får henne att för första gången på riktigt fundera på sitt ursprung. Med hjälp av Pa’s ledtrådar påbörjar hon en resa som inte bara för henne långt till andra sidan jordklotet utan också för henne närmare sitt eget inre känsloliv. 

Vackert beskrivet dras läsaren in i en äkta kärlekssaga som startar under sent 1920-tal, där heta rytmer från Brasiliens Rio blandas med konstnärers lockelser i Paris syndiga kvarter. Återblickarna från dåtiden varvas med Maias egna upplevelser i nutid och med bildsköna beskrivningar av omgivningarna och den tydliga känsloladdade kategorin av sorg, smärta, kärlek och lycka tar Riley klivet rakt in i mitt hjärta. Jag älskar den här boken och kan knappt bärga mig tills del två publiceras.  Där är det Maias syster Ally som får huvudrollen och är den bara hälften så bra som denna första del, ja då blir den med en succé 😊 (du vet min adress, Pockethexan, ifall du får tag på den...😘) 

”De sju systrarna” lämnas nu vidare till min underbara granne och vän, Annlo, som också dyrkade Riley’s tidigare fristående roman. 

//Malin Samson 

Adlibris

Recension Dödlig kod

Nu har Pockethexan Malin recenserat boken "Dödlig kod" av Mark Greaney från Bookmark förlag. Hon har fått en gosig "huvudkudde" som håller henne sällskap medans hon läser. Det är den här "lilla" vovven som får vara fotomodell tillsammans med boken.  

                                       _________________

Tycker du om spänning, detaljrikedom, militärer, politiska utspel och taktiska krigsplaner? Kryddat med intriger, hat och hemliga uppdrag? Då ska du absolut läsa Mark Greaney´s ”Dödlig kod”. Den 608 sidor långa boken innehåller nämligen det mesta av militära fackuttryck, attackflygplans utförande och användningsområden samt vapenhanteringens konst.

Greaney är upplärd av den store författaren, Tom Clancy (1947-2013), mest känd för sin thriller ”Jakten på Röd Oktober”. Han var en författare med ett stort intresse och en enorm kunskap om den amerikanska militären och dess utrustning, taktikspel och ledarskap. Något som Greaney verkligen tagit lärdom utav. 

Tillsammans skrev de några böcker om en fiktiv amerikans marinsoldat, Jack Ryan, som så småningom avancerar och blir USA´s president. När Clancy dog, 2013, fortsatte Greaney ensam med berättelsen om Jack Ryan. Den här boken är den tredje utav hans egenskrivna fristående thrillers.

”Dödlig kod” börjar direkt med ett attentat mot en kommendörkapten i den amerikanska flottan och det blir startskottet på en rad allvarliga terrorattacker som skakar om hela USA. IS tar på sig skulden och en jakt på jihadister och dess högste ledare, Abu Musa al-Matari, påbörjas. Ganska så snart inser man att IS på något sätt fått tillgång till hemligstämplade dokument innehållande alla privata uppgifter om höga officerare inom militär-och underrättelsetjänsten och dessa verkar vara islamisternas målgrupp. Underrättelseorganisationen Kollegiet med bl.a. presidentsonenJack Ryan Junior får i uppdrag att finna dataintrånget och stänga läckan, något som verkar vara en omöjlig uppgift. Och medan de famlar i blindo, fortsätter IS med sina bombdåd. 

Det är en tung bok att läsa, både känslo- och tankemässigt. 

Den innehåller många händelser som sker inom kort tid, mycket folk och departement att hålla reda på och ~för en novis som jag ~ (för) många detaljerade tekniska beskrivningar och förkortningar på organisationer/samfund. CIA, FBI, IS, GIMF, DIA, ARTD, JTAC mfl och alla har de en viktig roll i denna fängslande thriller. 

Som tur var har författaren lagt till ett persongalleri inledningsvis som man ständigt bläddrar till för att se vilken arbetsplats och sysselsättning personerna har.

Trots väldigt mycket informativt överflöd av vissa skeenden är det en fantastiskt bra bok och efter halva boken var jag helt fast i mitt läsberoende. Författaren låter läsaren få ta del av båda sidors kamp. Underrättelselivets spänning och klurigheter varvas med IS-cellernas uppbyggnad och tillvägagångssätt. Synvinklar från båda håll visar hur olika man kan uppfatta exakt samma situationer. Det är en intressant, fascinerande läsning samtidigt som den skrämmer rejält. Som dagens världssituation ser ut 2018 så är det fullkomligt möjligt att händelserna kan ske i verkliga livet. Ja, några hemska terrordåd har ju redan hänt och det gör mig så rädd. Var är vi på väg? Var finns närheten, gemenskapen, vänligheten, värmen, kärleken?!

// Kram Malin

Recension av Ensamfararen

Nu har äldsta sonen och hans fästmö gift sig och är nu ute på sin bröllopsresa. Det innebär att jag nu kan koncentrera mig på min blogg igen. 
Det visade sig att jag missat en recension från Pockethexan Malin som nu även läst Maria Isacssons bok "Ensamfararen" från Hoi förlag.

-"Av en slump träffas 25-åriga Saga och den pensionerade Valdemar som hastigast vid Observatoriehöjden i Stockholm och deras möte utvecklas sakta till en trofast vänskap och till ett stöd, två ensamma människor emellan. 

Valdemar är fylld av skuldkänslor och saknandet efter sin exfru och sin dotter, som båda valt att utesluta honom i sitt liv och Saga är mitt uppe i en kärlekshistoria som hon inte riktigt vet var hon står någonstans. 

Hennes föräldrar är bosatta i Bovallstrand på västkusten, och deras relation till sin dotter är stelt. Det har aldrig funnits någon öppenhet och ömhetsbetygen har lyst med sin frånvaro. När så hennes pappa blir allvarligt sjuk och inlagd på Uddevalla sjukhus känner hon ändå ett tvång att åka ner till sitt barndomshem, enda barnet som hon är. 

Men mystiska händelser förföljer henne, hemliga vykort utan text dyker upp titt som tätt, hennes mor börjar svamla om mörkrets stormar och sjukdomsbilden hos pappa Torbjörn försämras. Samtidigt upptäcker hon att någon varit inne i hennes lägenhet i Stockholm de gånger hon åker ner till västkusten. 

Något känns inte riktigt rätt och ju mer hon börjar söka efter svar ju mer slutna blir hennes föräldrar. Har de något de döljer för Saga eller är det något hon fantiserar ihop? 

Under sin barndom blickade hon ofta ut över havet från sitt rum och såg en ensam seglare. Alltid vid mörkrets inbrott dök den upp med sina lanternor tända. Hon drömde ofta om denne man och kallade honom Ensamfararen. 

Tillbaka till sitt flickrum upptäcker hon att Ensamfararen fortfarande är aktiv där ute på mörka havet, alltid om natten. Är det något han sökt efter i alla dessa år eller varför ger han sig ut så ensam? 

"Ensamfararen" utav Maria Isacsson är en varm, sorgsen bok om hemligheter, vänskap och förtroenden. De människor man trott sig stå nära visar sig vara som främlingar och de man inte kände nyss kan vara den viktigaste personen i livet just nu. 

Jag tycker om den här boken. Den hoppar fram och tillbaka mellan händelser, både i Sagas kaotiska tillvaro men även i Valdemars stundtals tilltrasslade vardag. Det känns lätt och hemtamt, som att man faktiskt känner personerna i fråga. 

Författaren är bra på att få fram känslostämningar och man rodnar, skrattar, ler och gråter ~ precis när Saga gör det i boken. Isacssons beskrivning av det vackra västkusten känns varmt, men så växte hon ju själv upp där också och vet vad hon skriver om. 

En fyra i betyg ger jag "Ensamfararen". 

Ps) började läsa boken hos frissan när min yngsta dotter fixade sitt långa vackra hår i fyra timmar, (mamma var med som "sällskap") och läste ut den dagen hemma i soffhörnet Ds ☺️

d

Recension av Midnattsrosen

Nu har Pockethexan Malin recenserat Lucinda Rileys roman "Midnattsrosen" som är hennes första bok på svenska. Det är Bazar förlag som ger ut hennes bok. Om du vill lära känna Malin lite mer kan du gå in på hennes Facebooksida HÄR  eller så kan du läsa en av hennes tidigare recensioner här eller här hos Pockethexorna. 
Malin är en flitig recensent och har varit med länge här på bloggen. Om du söker på Malin i så kommer de upp och du får massor av tips på bra böcker att läsa och njuta av eller så får du varningar på böcker du ska hålla dig borta från. 

"-Efter att ha slagit igen den 587 sidor långa romanen "Midnattsrosen" sitter jag här med ett leende på läpparna, så tillfredsställd av att ha läst en mycket vacker men tragisk kärlekshistoria. Jag kan bara konstatera att jag funnit en ny favoritförfattare: den irländska Lucinda Riley (född 1971). 

Författarens berättarteknik är enkel och rak men den värme och omsorgsfullt målande beskrivningen av både områden och karaktärer väcker läslustan och nyfikenheten inom mig. Oavsett om Riley skriver ingående om rikemansfolkets inställningar och uppfostran i Englands 1900-tal eller kändisvärldens med- och motgångar under senaste årtiondet gör hon ett påläst kunskapsmässigt intryck. Att denna omvälvande känsloladdade bok kommer att bli filmatiserad i framtiden tvekar jag inte det minsta på. 

Handlingen utspelar sig mestadels i England men även i Indiens varma landområden. De olika kulturerna och sederna skapar intriger, missförstånd och förhinder men Riley påvisar även likheten människor emellan, oavsett var de hör hemma. 

När bokens huvudperson, (indiska Anahita) dör vid 100 års ålder, efterlämnar hon ett långt brev med detaljerad information om sin uppväxt och sitt, milt sagt, omvälvande leverne. Brevet är skrivet under flera år och adresserad till den son som hon födde i England. Han dödsförklarades vid tre års ålder men Anahita vägrade tro på det, trots dödsattest av ortens läkare. Hennes intuition och själ sa henne att han levde, saknaden och längtan efter sonen följde henne till hennes sista andetag. Barnbarnet Ari fascineras av brevet och beslutar sig för att åka till herrgården Astbury i England, där sonen sist sågs vid liv. 

På herrgården pågår en stor filminspelning där den kända vackra amerikanskan, Rebecca Bradley, spelar huvudrollen som aristokrat under 1920-talet. Under några omtumlande dagar befinner hon sig plötsligt involverad i de hemligheter som godset och släkten Astbury bär på. Tillsammans med Ari försöker hon få reda på vad som egentligen hände för nästan ett sekel sen. 

Det är en otroligt fängslande, färgsprakande roman, uppdelat i två olika men ändå sammanstrålande berättelser. Ju längre in i boken man kommer ju mer ser man hur nutiden och det förflutna smälter samman i handlingarna. 

Det är 1900-talets Donald kontra 2000-talets Anthony, två ogifta arvtagare till godset Astbury. Det är Violet och Rebecca, vackra rika amerikanskor och det är det indiska släktskapet mellan Anahita och barnbarnet Ari. 

Värme, vänskap och kärlek. 

Hunger, missförstånd och sorg

Allt samlat i en fantastisk skildring av skillnaden mellan rik och fattig, mellan då och nu. 

Jag är helt betagen av den romantik och den kärlek som flödar i denna bladvändare. Ett starkt Hi! i betyg eller en stark fyra i betyg om du föredrar den graderingen".

Rec. av Thomas Greens Ängel på drift

Återigen lyckas Malin S. skriva en recension av en bok jag har skickat till henne som "hexpocket" i min bokring/bokklubb "Pockethexorna på utflykt". Läs och se vad hon tycker om förlaget Bookworms populära bok "Änglar på drift" av Thomas Green. 

Har du också läst boken och i så fall av tycker du om den?

-"Återigen lyckades du skicka en bok till mig som jag gillade. tack! 

_________________

Jag är så fascinerad över den fantasi som Thomas Green delar med sig av i sin bok "Ängel på drift". Att blanda "verklighet" med inslag av änglar och demoner och få det till att kännas naturligt är riktigt imponerande. 

Handlingen i denna 400 sidor långa roman utspelar sig på USA's västkust, vid ön Vinalhaven. 
En man med minnesförlust flyter i land och en serie av oförklarliga händelser tar sin början. Skickligt väver författaren in öbornas och turisternas livsöden till en gemensamhet som alla är förknippade med den oidentifierbara mannen på stranden. 
Samtidigt som man försöker utröna vem denna mystiska man är och hur han kommit till Vinalhaven, pågår det en febril verksamhet i Elysium, änglarnas vackra boning. Dödsängelens arvtagare, Bartolomeus, har fallit ned till människovärlden för att rädda dem från ondskan som hägrar där. Något som inte alla änglar ser med goda ögon på. 

Det är en varm och vacker ton genom hela boken, trots olyckor, sorg och svikna löften. Kärlek, vänskap och hjälpsamhet sätts på prov men även nya relationer skapas och närheten mellan de inblandande stärks ju mer underligheter och oförklarliga skeenden de utsätts för. 
Thomas Green's personskildringar är lättsamma och fina, hans områdesbeskrivningar är fantastiska. Tyvärr finns det fel i texten ibland, där ett ord försvunnit ur meningen. Inget som försvårar förståelsen av handlingen men det skapar lite irritation hos en perfektionist som jag är.

"Ängel på drift" är en annorlunda roman, långt ifrån de vardagliga deckare jag brukar läsa. Den är magiskt vacker med stundtals filosofiska tankebanor. Mina favoritrader, som jag skrivit av i min må-bra-bok, kommer följa mig vidare i livet, liksom känslan av att ha läst en mycket bra bok. Fyra av fem HI! 
Malin Samson"

Efter Malin så är det hennes svärmor i Mullsjö som tar över boken och läser/recenserar den . 

Vill du också få hem en hemlig pocket till dig att läsa och recensera här på bloggen? Skicka då namn och adress samt om du har några speciella önskemål på vilken typ av pocket du vill ha till  pockethexan@live.se 

HÄR  kan du läsa om den andra boken som Pockethexan Malin S. har recenserat här på bloggen. Det är Cecelia Aherns "Mitt liv o jag" som hon gav högsta betyg.

Mina fräknar blir rec. av vinnaren

I höstas hade jag en tävling HÄR där jag lottade ut tre böcker i från Forma Books. Nu har vinnaren av Sofia Hallbergs "Mina fräknar" sänt in sin recension av boken. Det är den andra rec. av den boken som jag har presenterat här på Pockethexorna. Om du är nyfiken på Sofias bok läs då gärna båda för att få en bredare bild av hennes debut.
 
Här kan du nu läsa Malin S. tankar och åsikter och vill du lära känna Malin ännu mer kan du gå in på hennes blogg Malins tankar.
................................................. 

Halloj,

I slutet av förra året hade jag turen att vinna en bok på en av dina utlottningar.
Boken levererades direkt från förlaget och det var en häftig upplevelse.
Nu tror väl "postnisse" att jag är nån känd författare eller nån som har direktkontakt med bokförlag. hahahaha....
Vinsten var i varjefall Sofia Hallberg's debutroman "Mina fräknar".

Sofia skriver i berättande jag-form om Karin Silvius, en kvinna i 40-års åldern bosatt i centrala Stockholm.
Karin är sedan ungdomens dagar tillsammans med Mats men deras kärleksliv går på sparlåga, liksom allt annat i hennes liv just nu känner hon.
Vilsenheten och sökandet efter meningen med livet, är den röda tråden i denna stundtals sorgsna roman.
Karin är en fundersam, känslosam kvinna med dystra händelser i bagaget. En dag hittar hon något konstigt med sina fräknar på kroppen och all hennes vakna tid koncentreras på att lösa mysteriet som verkar "tala" till henne. Är det hennes framtid som stakas ut som hemliga meddelande på kroppen eller vad är det för underliga fläckar som hon funnit?

Det är en varm, känslofylld bok om relationer och livets vara eller inte vara.
Jag fattar tycke direkt för den till synes väldigt ensamma och ledsna huvudpersonen.
Tyvärr griper inte boken riktigt tag i mig, det sker inte några uppseendeväckande händelser utan den vinglar fram i vardaglig vemodighet, dock tyckte jag den var fin i all sin enkelhet.
En trea i betyg, varken mer - varken mindre.= Hm! i Pockethexornas skala.

Kram Malin S.www.malinb67.blogspot.com
............................................................ 
 
 
Vad tycker du om "Mina fräknar"?
 
Håller du med Malin och Charlotte från höstens inlägg?

Det vore väldigt kul att få ta del av din syn på debutanten Sofia Hallbergs lite speciella bok. Är hon något för dig eller blev du intresserad av att läsa om kvinnan som började hitta hemliga meddelande på sin kropp...det låter nästan som upptakten till en thriller men det är det inte utan en roman om en kvinna mitt i livet.

Skulle det kunna vara du?