Pockethexan på världspremiär!

Det var åter igen tack vare Skugge & Co som jag i tisdags fick möjligheten att gå på ett event och inte vilket event som helst, utan en världspremiär! Det är den tidigare dansaren Alexander Ekman som nu har satt upp sin första fullängds dansuppsättning och det är hans egen skapelse, "Ekman’s triptych a Study of Entertainment" som nu Cullbergbaletten framför på Dansenshus.

Efter vi tryckt i oss av de godsaker de dukat fram till oss så kunde vi mingla runt och hälsa på andra bloggare som "Boktokig"-a Eva, Anna o Thomas från "Annanas"-bloggen och min danskunniga väninna Jennifer. Sen var det ju alla kändisarna som vi måste "terrorisera" med att göra små mini-intervjuer som;

-"Åh, jag bara älskar alla dina låtar!" till Marie Serneholt.

Eller hon som hoppade på Alexandra Pascalidou: -"Dina böcker e så bra, jag bara måste få ta en bild?"

....hm, undra vem det var som sa det...?! <;-)

Men vi pratade en del efter kortet och KRAMEN! för Alexandra är verkligen en trevlig och social kvinna. Hon frågade varför jag hade kryckor och jag fick berätta om mina problem och att det kommer från min senaste graviditet (17 år sen!) och sen berättade hon att hon verkligen är glad för sin senaste bok och den är hon verkligen nöjd med och kan rekommendera den!


Det är en kokbok och heter; "Min stora feta grekiska kokbok".

Tyvärr var den inte med i kvällens feta Goodiebag, men det var två andra böcker som jag får recensera senare, fast de verkar onekligen spännande med Kathryn Stocketts "Niceville" och PomPom Parlours novellsamling "Synder".


Visst låter det som en härlig blandning men hur de passar ihop med Alexander Ekmans dansföreställning där temat är underhållning vet jag inte, fast synder kanske kan räknas som underhållning...?


För som tur var frågade jag min väninnan Jennifer om hon ville följa med och hjälpa mig med stolen för det som är "pricken över i" är att hon är både danspedagog och engelsktalande (för hela föreställningen är på engelska!) så jag hade min egen expertkomentator med mig!

Jag har inte varit på några dansföreställningar tidigare förutom barnens och de man ser på TV och jag måste säga att det här är något som alla måste se för som han säger i sin intervju är; "vad är underhållning?" och det är den fråg

an som man får till sig i hela kroppen när man är där och tittar.

Så till alla som vill uppleva något speciellt säger jag gå och se Alexander Ekmans Triptych på Dansenshus!

Det var väldigt många fotografer på eventet men den här var nog den sötaste!

Tyvärr kommer jag inte ihåg hennes namn men hon fotade för Skugge & Co så det kanske är hennes bilder vi ser här och på alla övriga bloggar som har lånat bilderna som t.ex hos Finest.se?

Måndagstema

v.42

Ødelagt!!!

I Växjö låg Hallsjö kyrka från 1300-talet, fram till 1560 då danskarna "ödelade" kyrkan

på väg hem ifrån sina "små upptåg" längre norrut i Sverige...

...hm, jag är ju halvdanska..

ska jag fixa resten....?! <;p

Fler ödelagda bilder hittar ni HÄR på Måndagstemas blogg !

Lördagsmys!

Igår var jag med min Oumberlige make som ledsagare till Kids Court i Kista Galleria där det var ett event

med Ann Söderlund, Katerina Janouch, Linda Skugge, herr och fru Rickfors som visade upp sin egen kollektion av miljövänliga barnkläder "Bamboojamas" och som uppträdde eller var med och gjorde det här till en härlig dag!

Det var invigning av gallerians "Monday Morning" där man ska träffas och ha lite mysigt tillsammans innan man shoppar på barnavdelningen så alla vi som var inbjudna fick:

-gratis frukost

-gratis klippning av barnen

-gratis fotografering

-en goddiebag

-en CD med Mikael Rickfors vaggvisor (och när han uppträdde och sjöng en speciell rocklåt som min kära make hade önskat sig så missade han det för han tvungen att hämta dottern)

-skattjakt där man (barnen..) fick smycken

-men framför allt var vi där för att höra bokrecensioner och få böckerna signerade av Ann och Katerina!

Kul att ni bloggvänner kom fram och hälsade på mig i min solstol och till er andra bloggare om ni i fortsättningen ser en kvinna som sitter/ligger i en solstol på ställen där det inte är läge att sola så är det ett tips att det kan vara jag, Pockethexan själv och kom då gärna fram och hälsa så som Linda gjorde!

Tack för en härlig lördag alla vänner fast vi firade Monday Morning (klicka o kika in så förstår ni vad de menar).

Men framför allt så fick jag lära mig vad den nya trenden är inom bakning: Cake pops! Om ni som inte har koll på vad det är så kan ni kika in på den duktiga konditorn Mia Öhrn blogg och titta vad hon skriver om dem och får recept på dem. Tack Mia för den goda maten och Popsen!

Kan verkligen rekomendera ett besök i Kista Galleria vid det trekantiga huset/tornet som bara det är värt ett besök!

Kika gärna in på Linda Skugges blogg för där kan du se fler bilder från gårdagens event som hon höll i, med bravur!

Silvergruvans hemlighet

Nu när man är ex. Västmanlänning och det ingick som ett "måste" att kliva ner i gruvorterna med entusiastiska lärare och låstas om att man inte har hört historien tidigare om hur "Bråsta-Lasses" kor på 1400-talet fick silver på hornen när de var ute och betade och på det viset upptäckte silvret i Sala.

Men har man varit där varje gång man fick en ny SO-lärare redan från förskolan har det blivit några gånger, men för er som inte har besökt "Svea Rikes skattkammare" som Gustav Vasa ska ha kallat stället, för er kan jag nog säga att det verkligen är värt ett besök och speciellt nu när det är dags för Halloween och man kan boka "Stora spökpaketet" under höstlovet.

HÄR kan ni läsa om alla evenemangen och man kan även bo i en gruvsvit för de har öppnat ett hotellrum 155 m under jord. Men tänk på att ta med lite varma kläder eftersom det gruvan bara håller +2 grader fast i sviten är det uppvärmt till ca. 18 grader.

Vill du veta ännu mer och slå mig i kunskaps om Sala Silvergruva så kan du läsa den härliga boken "Silvergruvans hemlighet" av Björn Hagberg och se de unika bilderna från den delen av gruvan som ligger under vatten sen grundvatten nivån steg på 1800-talet och de fick lämna allt för att ta sig upp till ytan och nu ser det ut som de bara lämnade verktygen och allt för att gå på fikapaus och strax komma tillbaks.

En Pockethexa upphittad i Sala Silvergruva!

Man säger ju att "guds vägar är outgrundliga" men här är det Pockethexornas böckers vägar som är outgrundliga, för så här gick det till när en "hexpocket" hamnade i Sala Silvergruva.

Jag hade som vanligt satt in en artikel om det fanns någon som var intresserad att vara med i min bokring, alltså att få hem en pocket till sig att läsa för att sen lämna den vidare till en ny läsare och det var just så som Siv i Avesta gjorde. När hon var klar med den tog hon med den till Stockholms central och lämnade den där på en bänk. Men det är här som mysteriet börjar hur den sen hamnade i Sala vet vi inte så du som hittade John Irvings "Cirkusens son" den 4 maj i år på en bänk vid rulltrappan som går upp till City Terminlen vid utgångarna mot Arlanda Expressen och spår 1-7.

Det här hade Siv att berätta om John Irvings "Cirkusens son":
-"Hej igen.
Det var en tjock bok med mycket text, lite för mycket för min smak. Mycket personliga karaktärstyper skrivs det om. Ibland blandade jag ihop figurerna, speciellt då det fanns sidor där det inte hände så mycket utan var mera beskrivningar på deras intressen som var så ingående beskrivet. Så ett litet "Hu" blir det.
Jag har en blogg sivansdagbok men det var intressant och lite hemlighetsfullt att lämna boken. Jag tittade mig om så att ingen skulle springa efter eller ropa på mig för att jag hade "glömt" boken. :)
Ha det så bra. Siv"

Men det var först när jag fick mailet ifrån Anna-Lena som hela den här historien om hur hexpocketen kunde ta sig ifrån Stockholms C till en gruva i Västmanland uppdagades.

-"Hej Pockethexan! Jag hade lyckan hitta en av dina böcker - John Irvings Cirkusens son. Det var på Sala Silvergruvas värdshus, där den låg på buffébordet i somras när min man och jag passade på att slinka in där på en fika. Eftersom jag har läst om pockethexan tidigare, visste jag precis vad det var vi hittade och vad du kräver av oss.

Min man började läsa, men han gav upp efter ett tag. När jag själv gav mig i kast med boken förstår jag vilket problem han fick. Man måste ha tålamod med den här boken. Den röda tråden är inte så självklar och det är flera tidsperspektiv som blandas. Det är inte självklart vem som är huvudperson. Och Irving har fallit för frestelsen att hålla föreläsningar i olika ämnen som han förmodligen själv är imponerad av att han kunnat sätta sig in i.

Jag använde boken som kvällslektyr, till att läsa en kort stund innan jag somnar. Stunden får inte bli för lång för då får jag problem med insomnandet. Till det var den perfekt - oftast korta, anekdotiska avsnitt som först så småningom visade sig ha ett samband med varandra. Nu när det gått några dagar sedan jag läste ut boken märker jag att personerna och atmosfären finns kvar hos mig. Och jag känner mig väldigt nöjd med att
äntligen ha fått svar på romanens titel. Vem är egentligen cirkusens son, något som avslöjas först på sista sidan.

Foto lånat av Foje64

Med John Irvings tidigare, absurda författarskap i minnet var den här boken mer tungfotad. Men det absurda finns i t ex persongalleriet. Någon jag gärna skulle ha önskat mer om är amerikanska Nancy vars väg till Indien man får följa och de äventyr som gör att hon blir kvar där. Hennes neurotiska tillvaro som hustru till den indiska polischefen hade jag önskat förstå mer av. Men det är inte heller så dumt att få något att själv grubbla över...

Jag kommer att lägga boken i personalrummet på min arbetsplats och hoppas att någon av mina arbetskamrater fastnar för den. Många läser ivrigt och vi har ett utbyte av pocketböcker på ett väldigt informellt sätt. Arbetsplatsen hör till Stockholms universitet, är Institutionen för socialt arbete och ligger vid Sveaplan, adress Sveavägen 162.

Vänliga hälsningar med förhoppning om att jag någon fler gång skall ha lyckan att stöta på en av dina böcker.

Anna-Lena"

Nu hoppas jag att någon på Stockholms Universitet hittar hexpocketen och skriver en rad här på bloggen eller direkt till mig på pockethexan@live.se och berättar om att den är upphittad och om du som tog "Cirkusens son" till Sala Silvergruva och hör av sig och berättar hur det gick till vore det väldig kul och att man slapp fundara något mer hur det gick till...

Måndagstema

v.41

Hjerte-

Kompishjärta!

Har du skrivar drömmar?

Hur är det, med handen på hjärtat, är det så att vi alla med bokbloggar egentligen drömmer om att skriva "den där boken". Att bara sätta sig ner och så strömmar orden och meningarna formar sig till eviga konstverk som kommer att läsas av generationer av kvinnor eller även män för den delen.

Drömmer du också om att det är du som är nästa Mario Vargas Llosa eller får hela bokvärden att flämta när du säger att du "kanske" ska skriva en bok till i din avslutade bokserie som det nu är runt J K Rowlings kommentar om en ev. Harry Potter bok till, fast serien egentligen är slutad.

Du kanske är en sådan som nöjer sig med att få ge ut så pass många böcker att man får vara med i TV-sofforna här i vårt hemland, för man vågar väl inte drömma om att ha en ny Stieg Larsson Millenniumtrilogi i sig?

Eller, jag har ju nämligen början till en deckarserie på tre böcker som utspelar sig...

Hur är det? har du också försökt att skriva men upptäckt att hur mycket du än sliter de små grå så kommer du inte längre än till ett par sidor, för att sen knöggla ihop allt och slänga det, fast du har spart det på en fil längst bak i dator ifall att det ändå inte var så dåligt.

Okej ska jag vara helt ärlig så är kanske ett Nobelpriset att sikta lite för högt med mina 3-or i svenska (motsvarar dagens G) men att få "folkets pris" där man i alla fall få ge ut böcker så att man märks kanske man ändå törs drömma om, eller?

Men då måste man faktiskt börja skriva och då passar det faktiskt väldigt bra med bloggar, för går man in på författarbloggarna så bjuder de flesta faktiskt på saker att tänka på när man ska bli författare eller som någon klok person sa att författare blir man inte, det är man!

10 Tips ifrån Katerina Janouch blogg:

Så blir du romanförfattare i 10 steg:

1. Skaffa bra dator (helst bärbar). Skriv igång dig, tex på en blogg. Bli ett

med skrivandet, om du inte redan har det som yrke. Att skriva är ett hantve

rk som kräver rutin och vana. Orutinerade kan skriva, förstås, men för att göra detta till sin livsstil måste man skriva ofta och mycket. Marinera sig i orden, låta dem bli en del av din personlighet.

2. Läs mycket! Sluka romaner, om det är romaner du vill skriva, samt gärna böcker om litteratur och skrivande. Vilken stil är din stil? Vilka författare gillar du? Scanna av skönlitteraturen, muta in ditt eget område där du känner dig hemm

a. Att läsa andra både tröstar och inspirerar. Kan dom, så kan du.

3. Saknar du något speciellt i romanernas värld? Något du själv vill läsa men inte hittar? Bra, då är det det du ska skriva. Tänk ”vilken bok skulle jag köpa om jag kom in i en bokhandel?” Den boken finns ännu inte, för det är den

du har inom dig. Har du ett spännande öde i familjen har du mycket gratis där. Gräv där du står. Det personliga, intima, såriga lämpar sig mycket bra för att bli litterärt.

4. Öppna ett tomt word-dokument (eller vilket skrivprogram du använder). Börja skriv. Att börja med ett synopsis /skiss över innehållet underlättar, men är inte nödvändigt. Ibland föds en story när du freebejsar.

5. Gör ett konkret/praktiskt upplägg. 10.000 tecken inklusive mellanslag/dag. Varken mer eller mindre. För att få en roman av medelomfång tar det 30 dagar att skriva ihop 300.000 tecken råmanus. Tänk

katedralbygge. Man lägger en sten i taget, på det sättet byggdes tex Sixtinska kapellet. Du måste börja med första stenen, annars kan inte taket nånsin bli klart! Finns inte heller några genvägar. (Reservation: Råkar du in i ett flöde, avbryt inte. Låt flödet föra dig framåt, njut av att orden sprutar. Detta är mycket mindre vanligt förekommande än motsatsen, nämligen skrivtorka, så utnyttja flödets k

raft. En dag med 25.000 tecken kan kompensera för en dag med NOLL.)

6. Ha penna o papper bredvid sängen, många idéer smyger sig på i drömmen eller nattetid. Bär med dig anteckningsbok i väskan, vart du än går. Skriv ner dialoger, idéer, allt. Du kommer ha användning av detta. Ju mer fantasi du frisätter, desto mer får du.

7. Gå inte tillbaka. Ruscha bara på, skriv även om det känns segt.

Kom ihåg, 10.000 tecken per dag, behöver vare sig vara mer eller mindre!

8. Det är lättare att arbeta med ett råmanus än med ett tomt word

-dokument, om jag säger så. Så skriv, skriv, skriv, som om varje dag var den sista.

9. Visualisera. Se din färdiga bok framför dig. Omslagsbild, baksidestext. Författarporträtt. Ha målbilden levande.

10. Belöna dig själv. När du arbetat flitigt, ge dig själv små presenter, klappar på huvudet. Sök skamlöst bekräftelse hos andra. Du är värd varje komplimang.

6 st tips från Unni Drougges blogg:

Du har alltså kommit över den första tröskeln och insett att det inte finns några genvägar. Ingen som viftar med feta kontrakt, ingen hågad journalist som vill göra jobbet åt dig, inga släktingar eller kompisar i bokbranschen, inget kändisskap.

Återstår bara att göra jobbet. Skriva en roman. Då behöver du:

1. En story av något slag. Helst bör du veta slutet i förväg. OM du inte vill skriva experimentellt, i drömsekvenser eller bara gestalta ett tillstånd. Men då minskar chanserna för utgivning radikalt.

2. Tydliga karaktärer. Du ska kunna känna hur personerna i boken luktar och veta precis hur de ser ut. Även nakna. Du hör hur deras röster låter. Du känner det de känner.

3. Ett språk, eller en stil. (Ja, det är vad jag tycker. Förlagen tycks bry sig allt mindre om det.) Det ska vara roligt att skriva men helst också intressant att läsa. Ett vanligt fel som många gör, särskilt män, är att redovisa sin research i lååånga haranger. Ofta räcker det med en liten kommentar om en grej du kan allt om för att visa att du är insatt. Längre fram i handlingen kan du då och då mata in mer. Är det tråkigt att skriva? Ja, då är det sannolikt också tråkigt att läsa det du skrivit. Tempo!

4. Bra dialog. Fråga dig ständigt: Talar man så här? Läs högt för dig själv. Försök se till att inte alla talar på samma sätt, använder samma vokabulär.

5. Gestaltning. Låt vissa saker finnas mellan raderna eller komma fram mer subtilt medan du skildrar annat. När du ska beskriva ett par intensiva klarblå ögon, skriv då inte: “Hon hade intensiva, klarblå ögon.” Skriv hellre: “Det var inte den intensivt knallblå blicken som fick honom att helt komma av sig. Förklaringen låg snarare i …” Och undvik helt onödiga och klumpiga metaforer, som: “Han hade ett väldigt uttrycksfullt ansikte. När han var arg blev han röd som en kamin, när han var glad strålade han som en sol och när han var förvånad såg han ut som ett frågetecken.” Få inte komplex nu, dessa rader är ungefärligen tagna från Liza Marklunds senaste bok. Undvik traggiga redogörelser av interiörer, ge små ledtrådar bara. Skriv inte läsaren på näsan, lev dig in i känslan istället.

6. Hitta leken. En roman är ingen redogörelse. Skrota konventionerna, men låt dig inspireras av författare du gillar. Eller teveserier. Eller dataspel. Eller performance. Eller bloggar. Försök finn en känsla för hur du vill uttrycka dig och håll kvar den känslan. Det är den som sedan blir det som vissa förläggare så högtidligt kallar för “The Voice”.

Ovannämnda råd är inget som jag själv tänker på när jag skriver. Men efter alla manus jag fått läsa som författaraspiranter skickat till mig är dessa tips en sammanfattning av vad jag skulle vilja förbättra i deras texter.

Och så då, till sist: Läs igenom och läs igenom och läs igenom. Lägg undan och läs igenom på nytt. Stryk allt dödkött du hittar (det kommer ändå att finnas mer att stryka).

Sedan skickar du ditt manus till alla förlag. Inte ett och ett. Då kommer det att ta åratal innan du får ett eventuellt ja. Skriv kort om dig själv i ett följebrev. Och var beredd på kallvänliga svar där det står att förlaget inte har plats för din bok.

Lycka till! Och tänk på att författare blir man inte – det är man.

En hexpocket åkte buss igår...

...onsdagen den 6/10 mellan Uppsala och Bålsta, har du hittat den?

Det är typiskt att just den dagen jag inte har tillgång till en dator så är det just då som jag skulle behöva göra en direktrapport.

För då skulle jag i förväg kunnat berätta att nu ska ni hålla utkik för på ett visst ställe kommer det att ligga en hexpocket och vänta på er. Men nu hoppas jag att det ändå är någon som har hittat Unni Drougges bok "Regnbågens tid" på buss 895 mellan Uppsala och Bålsta den 6/10.

Vem är det nu som har lämnat den där?

Jo det är Pockethexan Charlotte i Uppsala som har fått två hexpocketar hemskickade till sig från bokringen "Pockethexorna på utflykt" och förutom den här boken har hon även fått Kjell Erikssons "Nattskärran" men den hade hon läst så hon lämnade den vidare som jag berättade om i mitt tidigare inlägg.

Det här har hon att berätta om Unnis bok:

-"Hej!
Nu har har jag äntligen läst ut min hexpocket Regnbågens tid av Unni Drougge. Det har tagit mig lång tid att ta mig igenom boken eftersom jag har tagit flera pauser och läst andra böcker som lockat mig mera. Bilden visar hur boken fastnade i en hög med böcker på mitt sängbord.

När jag först fick den i min brevlåda tänkte jag:" Vad roligt med en författare som jag aldrig läst!" Jag hade många förutfattade meningar om författaren och har aldrig gillat den person hon är i medierna och jag hoppades att dessa fördomar skulle komma på skam när jag läste boken. Tyvärr var det tvärtom bara en bekräftelse på de tankar om flummighet och hippiestil som fanns i min hjärna från början. Detta gjorde att boken inte passade mig så bra.

Boken handlar om människor i ett område i Stockholm som kallas Brovattnet. Det är många karaktärer i boken och en del av dem är ganska intressanta. Tyvärr så förstörs storyn för min del av de övernaturliga inslag som finns med i boken. De känns ganska krystade och utan dem hade boken varit mer i min smak. Om jag ska ge den ett "hexbetyg" så blir det ett"HM?" eftersom det fanns vissa delar i boken som jag gillade men inte tillräckligt för att ge ett bra betyg på helheten. Jag hoppas att någon annan kommer att gilla den bättre. Eftersom jag inte gillade den så bra själv och inte känner att jag har någon som jag tror uppskattar den så har jag bestämt mig för att lämna den på bussen mellan Uppsala och Bålsta och hoppas att någon tar hand om den. Det vore väldigt spännande att se någon sitta och läsa den en morgon....
Hoppas du får en skön höst fylld med bra läsning! Charlotte"

Om ni är nyfikna på vad Unni Drougge själv tycker om boken idag 13 år senare så skriver hon så här på sin blogg om boken "Regnågens tid":

-"Så ser jag på boken idag:
Den här romanen var som ett stjärnregn från universum, det var bara att ta emot. Jag sa upp mig från mitt jobb som teveredaktör, romanen krävde allt av mig, och den skrev sig själv under några sommarmånader. Än idag kan jag känna stor förundran över alla fantasmer som tog mig i besittning. Förlaget ställde sig dock ganska kallsinnigt – de hade hellre velat att jag upprepade min vinnande formel. Många läsare blev också förbryllade av denna ”flumroman”, vilket delade upp min läsekrets i två läger: somliga dyrkade den, andra förstod ingenting. Jag tycker synd om den här boken som blev så missförstådd, för den är verkligen magisk."

Gå gärna in på hennes blogg och läs om allt vad hon har att berätta och om de nyare böckerna som har gett ut och åtminstonde jag blev intresserad att läsa något av hennes senaste, för det var ett tag sen jag läste den här boken. Kramis från Pockethexan själv <;D