Pockethexorna presenterar Kjell Erikssons bok "Nattskärran"

Eller så här kan det gå till när man blir medlem i bokringen "Pockethexorna på utflykt"! Det började med att jag fick ett mail:

-"Hej!
jag slösurfade runt idag när jag är hemma för vab med min febrige son och hamnade på din blogg. jag tycker att det är en underbar idé. jag älskar pocketböcker och köper fler än jag borde. De flesta läses av mig själv min mamma och pappa och skänks sedan ibland vidare till en secondhand-affär. Nu måste jag börja hålla ögonen öppna för pockethexor! Vilken lycka det skulle vara att hitta en hexpocket! Kram Charlotte i Uppsala"

Sen skriver jag tillbaks och beskriver lite noggrannare hur det går till att vara med och hör mig för om läsaren har några speciella önskemål av böcker eller om det ska vara en helt slumpmässigt vald pocket.

-"Hej!
Jag skulle gärna bli en pockethexa. Jag har bara hittat en bok på bussen och den låg i papperskorgen och hade inget pockethexaetikett (svårt ord..) men jag räddade den ändå. Jag läser alla typer av böcker och blir gärna överraskad, skulle det vara en bok jag läst så lämnar jag den i så fall vidare till en vän eller kollega.
Charlotte"

Nu fick slumpen avgöra vilken hexpocket det skulle bli och då utgick jag från mailets inkomst datum och klockslag och plockade ut den efter det. Ett exempel: mailet kom in kl 16.35 och jag har fyra bokhyllor 16/4=4 bokhylla 4 och sen bok nr. 35.
Nu fick det plats två stycken pocketar i påsen så hon fick både Kjell Erikssons bok "Nattskärran" och Unni Drugges bok "Regnbågens tid" hem till sig att läsa. Efter en liten tid fick jag det här mailet:

-"Hej!
tack för hexpocketarna. Kjell Erikssons nattskärran har jag redan läst så den lämnade jag vidare till min mamma på västkusten och jag hoppas att hon hoppar på tåget och skriver några rader till dig så småningom. Vi har båda lite "läskö". Däremot ska det bli spännande att läsa Unni Drougges bok eftersom jag aldrig läst någon av hennes böcker och inte är så förtjust i henne som person (som hon framställt sig själv i media, privat har jag ju ingen aning)
Mvh Charlotte"

Jag skriver in i min sammanställning över alla hexpocketarn att Kjell Erikssons bok har fått en ny ort som den befinner sig på och så väntar jag tills jag hör av nästa läsare och hoppas på att den även skickar med något foto som jag kan använda här på bloggen när jag presenterar boken. Det tog inte så lång tid innan jag fick ett mail ifrån nästa läsare.

-"Hej Pockethexan! När min dotter med fam. kom till oss på Skaftö för några veckor sedan fick jag tillfälle att få ha boken Nattskärran i min ägo en tid. Jag har nu läst den och tyckte om den. Den var spännande och lättläst och handlade om Uppsala vilket är en stad jag är känd med sedan min studietid och genom att jag har barn och barnbarn där. Boken tänker jag nu lämna vidare till min väninna. Hon väntar på den och ska få den nästa gång vi träffas. Hon är bosatt i Hamburgsund under sommaren. Hälsningar och stort tack! // Elisabet"

Sen kom det ett mail till med det här fotot.

-"Hej! I detta hus i sommmarparadiset Grundsund har jag läst Nattskärran.

Hälsningar Elisabet"

Så nu väntar vi bara med spänning på vad väninna kommer att tycka om boken, men om du inte kan hålla dig kan du läsa mitt inlägg om boken som jag skrev till Valborg 2009 med den passande rubriken, "Hela Uppsala står i lågor"!

Pockethexan själv skrev den 30/4 2009 det här om

..........................................................................................................................
Hela Uppsala står i lågor!

Det är i alla fall tankarna i huvudet på mordbrännaren i Kjell Erikssons deckare "Nattskärran".
Har ni läst hans böcker? Kjell Eriksson, trädgårdsmästaren från Uppsala, han som skriver om polisen Ann Lindell? Han som skrev Sveriges bästa deckare 2002 ”Prinsessan av Burundi”? Eller ska jag skriva ”hansommanfårmedpåköpetnärmanköperenveckotidning”-författaren?

Nu kanske ni känner igen honom, för de tre deckarna jag har av honom har jag fått som bilaga till en tidning, men annars tycker jag att det verkar vara väldigt tyst om honom. Det är lite konstigt tycker jag för jag gillar hans böcker, de känns ”sanna”. Inga överdrifter, de brott han beskriver känns som om de skulle kunna vara tagna ur det verkliga livet i Uppsala. Gängbråk i city, mammaledig polis, vandalisering, nyfikna grannar och så blir någon mördad.

Ja ni kanske förstår vad jag menar, det är ingen sådan där deckare där man noga beskriver varje vapen, skydd eller rättsmedicin teknik polisen/mördarna använder utan här beskriver författaren istället Nattskärran, en liten välkamouflerad fågel som är nattaktiv, ganska lik mordbrännaren?
Foto U Risberg