tisdag 6 juni 2017

Recension av Grafiskt broderi


Varje år på bokmässan har jag fått böcker från Tukan förlag. Det har mest varit barnböcker men i höstas 2016 fick jag även vuxenböcker och till min stora glädje lade man ner Maria Snare Johnssons bok, Grafiskt broderi i min påse. Det är nämligen så att jag som är halvdanska har sytt korsstygn sen jag kunde börja hålla i nål och tråd, För det är nämligen så att i Danmark är korsstygnsbroderi väldigt stort och något som "alla" gör allt från små bokmärken till stora tavlor av kända målningar. 

Men boken jag fick av Tukan visar att man inte måste gå och köpa ett färdigt broderiset utan att man kan ta ett mönster som finns omkring sig i vardagen, din tapet, ditt favorit godis, gatstenar eller varför inte löv i en vattenpöl. Ja det är bara din egen fantasi som sätter gränser.

Nu vet jag hur jag ska gå vidare om jag vill brodera något ur min omgivning. Då passade det perfekt att lämna boken vidare när jag fick förfrågan av Anni med bloggen Med ögon känsliga för blått om hennes konstnärliga dotter Alicia med bloggen Aliciasivert som håller på med olika broderi kunde få recensera boken. Självklart fick hon det!  



-"Hejsan!
Jag fick boken Grafiskt broderi av Maria Snare Johnsson, via min mamma Anni, från dig! Jag vill börja med att tacka så mycket för att jag, som själv är broderinörd, fick djupdyka in i denna härliga mönster- och färgkavalkad som gav massor av inspiration och mersmak! Den är ju inte en klassisk Pockethexan-pocket och saknar din märkning, men jag tänkte ändå skicka in en recension till dig och även efterlysa en ny ägare att lämna över den till via min egen blogg, med uppmuntran om att denne gör detsamma. Bifogat är min recension samt bild på hur jag läser boken i sängen i sällskap av katten Tofslan!


Med vänliga hälsningar,
Alicia"

Grafiskt broderi av Maria Snare Johnsson är en stor bok, fylld med vackra, färgsprakande och inspirerande bilder av hur korsstygn kan vara och bli någonting helt annat än gamla dynor och brickband. Boken varvar mönster och beskrivningar med inspirationsbilder ur vardagen som fött idéer hos författaren. Ett brunnslock, en kaklad vägg och pilsystemet på en tågstation har omvandlats till grafiska korsstygnsmotiv i moderna färgställningar. Boken är uppdelad i flera avsnitt som berör bland annat nödvändigt material och tekniker för att komma igång, svartvita mönster, tvåfärgade mönster, flerfärgade mönster och bekanta mönster – som dem lånade från Stig Lindbergsporslin, engelsk konfekt och skyltar på stan. I det sista avsnittet, ”oväntade kombinationer”, går jag igång på riktigt. Där har författaren fyndat begagnade broderier och färdigställt dem. En blomsterkrans med ett dansande rokokopar har ramats in med grafiskt svartvita stygn, ett dovt blomsterkluster kommer fram mot den oblekta linneväven med harlekinrutor i vitt och turkost och för mig som gillar återbruk och krockar mellan nytt och gammalt blir avslutet själva kulmen av boken. Beroende på om du gillar att följa mönster eller skapa dem själv har du olika saker att hämta från Grafiskt broderi. För den förste finns en drös fina, pedagogiskt förklarade och väldigt varierbara mönster att följa. För den senare, som är som jag, är det kanske snarare Marie Snare Johnssons små berättelser om hur hon själv upptäcker, ser och tänker fram mönster i vardagslivet som är det mest inspirerande. Jag tar framför allt med mig insikten om att det finns motiv att hämta i allt, om en bara lär sig lägga ett rutigt filter över. Boken får betyget ”Hi!” och finns för närvarande i Stockholm, men jag ämnar lämna den vidare till någon annan broderisugen. På bilden syns hur jag läser den i sängen, med engagerat sällskap av katten Tofslan! /Alicia"


2 kommentarer:

aliciasivert.se sa...

Åh så fint! Mitt privata meddelande var inte tänkt att vara med, det var till dig, och mamma önskar nog vara anonym. Om du kan redigera de delarna så länkar jag till recensionen! :)
Tack igen för boken!
Alicia

Anni sa...

Men åh så fin recension, den har jag ju missat! Äsch, jag blir gärna länkad till, det är helt okej säger jag så här tre år efteråt :-)