Recension av De sju systrarna

Nu är det dags för en bokrecension av Pockethexan Malin. Hon har läst och skrivit om Lucinda Rileys bok "De sju systrarna" från Bazar förlag. Hon har även läst och recenserat en annan bok av samma författare, det är boken "Midnattsrosen" och HÄR kan du läsa om vad hon tycker om den och här nedanför vad hon tycker om "De sju systrarna". Håll till godo:

Lucinda Riley ”De sju systrarna”

                     *****

Lucinda Riley’s ”Midnattsrosen” tillhör en av mina mest fantastiska läsupplevelser under 2017, så när jag fick första delen av hennes nya romanserie ”De sju systrarna” hemskickad av Pockethexan var det med stor förväntan jag påbörjade läsandet. Förväntningarna blev infriade direkt ~ redan vid första kapitlet förstod jag att detta kommer bli årets favorit. 

Författarinnan skriver på ett behagligt, varmt sätt där känslornas stormvindar förmedlas med kärleksfulla ord, oavsett om det är olycksfyllda eller översvämmande lyriska förnimmelser som huvudpersonerna går igenom. 

Denna planerade serie på sju böcker börjar med miljardären Pa Salt’s död och en rad  hemligheter och frågeställningar uppstår hos hans sex adoptivbarn. De samlas i sitt barndomshem, Atlantis, på en avskilt belägen klippavsats invid Geneve-sjön, för bouppteckning och trots att de alla upplevt en trygg, lycklig och kärleksfull uppväxt upptäcker de att de egentligen inte riktigt kände sin älskade styvfar. 

Hans avskedspresent är noggrant utstuderat i form av ett varsitt personligt brev med ledtrådar till det förflutna samt ett sfäriskt astrolabium, en stor modell över stjärnhopen Plejaderna. Styvdöttrarna är döpta efter denna stjärnbilds delar ”de sju systrarna” och konstellationen innehåller deras namn, koordinationer och en varsin grekisk inskription med ytterligare förvirrande budskap. 

I första boken får vi följa den äldsta av adoptivdöttrarna, den tillgivna, lugna och trygga Maia som är den enda som stannat kvar på gården när de övriga flyttade hemifrån. Hon bär själv på en mörk hemlighet och litar inte på andra så när hennes sista hälsning från styvfadern lyder ”Låt aldrig rädslan bestämma ditt öde” förstår hon att Pa vetat mer om henne än hon själv förstått. Den mystik som uppstår får henne att för första gången på riktigt fundera på sitt ursprung. Med hjälp av Pa’s ledtrådar påbörjar hon en resa som inte bara för henne långt till andra sidan jordklotet utan också för henne närmare sitt eget inre känsloliv. 

Vackert beskrivet dras läsaren in i en äkta kärlekssaga som startar under sent 1920-tal, där heta rytmer från Brasiliens Rio blandas med konstnärers lockelser i Paris syndiga kvarter. Återblickarna från dåtiden varvas med Maias egna upplevelser i nutid och med bildsköna beskrivningar av omgivningarna och den tydliga känsloladdade kategorin av sorg, smärta, kärlek och lycka tar Riley klivet rakt in i mitt hjärta. Jag älskar den här boken och kan knappt bärga mig tills del två publiceras.  Där är det Maias syster Ally som får huvudrollen och är den bara hälften så bra som denna första del, ja då blir den med en succé 😊 (du vet min adress, Pockethexan, ifall du får tag på den...😘) 

”De sju systrarna” lämnas nu vidare till min underbara granne och vän, Annlo, som också dyrkade Riley’s tidigare fristående roman. 

//Malin Samson 

Adlibris