måndag 28 september 2020

Recension I oxögat

 

I oxögat 
av Ida Andersen
från Bokförlaget Polaris

Här kommer nu en till recension av den 
otroliga Pockethexan Anni. Hon har läst om livet
för drängar och pigor som försöker att skapa ett eget
liv i det kämpiga Småland under 1700-talet då de många
glasbruken växte upp. Förstår henne precis när hon skriver att
hon vill resa runt i dagens Småland och uppleva glasbruken med nya ögon efter boken. Med oxögon kanske? Läs Annis recension och förstå vad jag menar.

____________________


-"Ida Andersens berättelse förflyttar läsaren till Småland i mitten av 1700-talet. Redan i första stycket är stämningen satt, med en mustig beskrivning av fattigdom, smuts och grovarbete. På bara några rader ryms fem ortsnamn som ångar av gammelskog och svunna tider. Och så är det något med språket i övrigt, det har en lite högtidlig gammaldags känsla som är genomgående i hela boken. Orden är valda med fingertoppskänsla för att ge tyngd åt berättelsen utan att göra den svårläst. Dialogerna skrivs med talspråk, olika beroende på vem som talar. Varje kapitel har dessutom en undertitel som förstärker upplevelsen av att man befinner sig i en gången tid.

Vi får följa pigan Sissel och drängen Eskil som binds samman av midsommarnattens konsekvenser. De har båda tvingats att ta tjänst i unga år, då den enes far är en suput och den andres drunknat efter att ha tjänstgjort i kriget. Nu drömmer de om ett bättre liv i ett eget hem, ett litet timrat torp utan fönster på den jordplätt Eskil ärver av sin husbonde.

I en värld av dagsverken, sten, lera, kärr, missväxt och slit frodas manlig kärv vänskap och yrkesstolthet då Eskils skicklighet med timret avslöjas. I bygden ska ett stort glasbruk byggas och Eskil får möjlighet att visa vad han kan. Han står med mössan i hand, ständigt ödmjuk och märkt av att man ska acceptera sitt öde och bli vid sin läst med gudsfruktan i sitt hjärta. Så snart han gör något som uppskattas av det fina folket anses han vara högfärdig och det är många avundsjuka män som gör vad de kan för att motarbeta honom.

Den kvinnliga vänskapen är jordnära, kroppsnära och handgriplig när barn föds och läkande dekokter tillverkas. Sissel ser ingen konflikt mellan sin gudstro och jordemors trollkonster, något som får Eskil att vända sig till prästen för att få stöd. Han behöver dessutom veta när Sissel kan bli kyrktagen. Sissel själv har en friare gudstro och detta är en av de många kontraster som åskådliggörs i brytningstiden mellan det gamla bondesamhällets uråldriga träldom och den nya tidens möjligheter till uppbrott och självständigt liv.

Boken fick mig både sugen på att läsa om Mobergs böcker om Utvandrarna och att resa runt i Småland i lugn takt. Att se på torp och glasbruk med andra ögon. Inte bara se de vackra produkterna och konstverken. I oxögat får en fyra – ett Hi av mig."

Bokus

lördag 26 september 2020

Recension Sebbe sa Nej


Nu har Pockethexan Malin läst och recenserat en väldigt känslig bok en bok som handlar om killar som blir våldtagna av tjejer. Något som det inte talas så mycket om, definitivt inte bland ungdomar eller i ungdomsböcker. Det är även en stor sak som borde ha tagits upp mer i Meeto  Fast nu har det skett och det är den boken som Malin har läst. Det är Niclas Christoffer som på Hoi förlag som har skrivit om det här i boken "Sebbe sa Nej". Han har i sina tidigare böcker tagit upp andra känsliga ämnen som anorexi, självskade-beteende och sexmissbruk. 
Jag har haft turen att ha träffat författare på Bokmässan för några år sen. Det var verkligen en trevlig upplevelse för han är en jätte go kille som man gillar på en gång och jag rycktes med i det han berättade om sina första två 
böcker och de fick jag signerade som recension ex.  De kan ni läsa HÄR

             


 

-"Kan killar verkligen våldtas av en tjej? Var går gränsen till våldtäkt? Om ingen tror på en tjej som säger att hon blivit våldtagen, hur många kommer då tro att en kille talar sanning? 

I boken ”Sebbe sa nej”, skriven av skådespelaren och standup komikern Niclas Christoffer, tas detta tabu-belagda ämne upp och väcker mycket känslor och funderingar hos läsaren. 


Handlingen utspelar sig runt den 16 åriga Sebbe, malmöit som precis börjat hockeygymnasiet i Skellefteå. Hans stora dröm är att så småningom bli en storhet i NHL och han är på god väg, stjärnan i skollaget just nu. Omtyckt och välkänd av alla i hockeystaden. 


Att vara kille i tonåren, komma från en annan del av Sverige och anpassa sig till tuffheten, grupptryck och missunnsamhet i ett sammansvetsat gäng där hormoner och tankar på brudar och alkohol börjar överta drömmarna om hockeykarriärer gör att Sebbe känner sig lite utanför. När skvallret börjar uppstå att han kanske är bög försöker han göra allt för att bli accepterad som en riktigt stark och tuff kille och raggar upp den snyggaste tjejen i stan, som alla killar trånar efter. Tyvärr slutar deras date i tårar och frustration, och i ren ilska super han för första gången ner sig och hamnar i säng med Anna, rektorns dotter och innegängets ledares syster. Trots att han inte vill och säger nej flera gånger fullbordas sexakten. Efteråt känner Sebbe enbart skam och äckel. Ryktena börjar gå om att Sebbe anser sig blivit våldtagen och en efter en börjar de frysa ut honom. Hans tillvaro rasar rejält och hockeydrömmarna är på väg att splittras. 


Jag får intrycket av att Sebbe är en mycket lugn och fin kille, familjekär och pålitlig men han faller till sist för grupptrycket och vill passa in i det råa kalla kompisgänget. Nyfikenheten på sex och alkohol får dess värre stora konsekvenser och han känner sig till slut ensammast i hela världen. Detta är för skamligt att prata med sina föräldrar om och han ljuger för dem att allt bara är fint. Inombords är han dock trasig. 


Det är en lättläst ungdomsbok som passar perfekt för högstadiet och gymnasiet. Det är då när hormonerna börjar komma och nyfikenheten på det andra könet är stort. När man bygger upp en fasad för att passa in och spelar en roll, man egentligen inte vill, bara för att bli omtyckt och inte utmobbad. Det är en känsloladdad bok som jag, trots den tragiska handlingen, tycker om. En trea i betyg får den. 

Ett extra plus för att de sista sidorna hänvisar till många webbsidor dit ungdomar kan vända sig om de skulle behöva hjälp eller blivit utsatt för något liknande som Sebbe. Boken väckte mycket funderingar hos mig, så jag kan bara tänka mig hur jämnåriga med Sebbe kan reagera på denna story."


Adlibris

Bokus

CDON

Majsan bland höstlöven



 Här är vår lilla 8v. gamla kattunge Majsan (Maj-Lis) som är ute

och upptäcker världen på sin första promenad i sele. Det var vår

grannes katt som födde henne hemma hos oss och vi valde att 

behålla henne. Hon är extra mysig att ha i knät när jag ligger i

soffan och läser mina böcker, bättre än en värmekudde och gulligare.




torsdag 10 september 2020

Majsan upptäcker världen






 Nu har vår sex veckor gamla kattunge börjat upptäcka världen.
Bokhyllan är en av favoriterna att klättra i, för att inte tala om de underbara böckerna som är gjorda för att tugga på.

Favoritboken verkar Deborah Balls bok Huset Versace vara ifrån förlaget Bladh by Bladh. Nu är det så att den här boken, till lilla Majsans eller Maj-Lis som hon egentligen heter, stora förvåning även går att läsa istället för att tugga på den. Det är också en helt otrolig bok som både tar upp Gianni Versaces liv och gärning plus hans tragiska bortgång. Eller som författaren beskriver boken -"Genialitet, mord och överlevnad".

 Ni liksom jag som älskar hans design måste bara läsa den här boken för den är verkligen underbar. Man får reda på hur hans liv var innan framgången men även hur krokig hans väg var fram till han kunde börja skapa åt sig själv. 
Jag ger självklart den här boken ett stort HI! eller en 5-a som andra kanske skriver när de recenserar och inte är Pockethexor.

Nu kanske jag är lite jävig i den här frågan för jag anser att jag gifte mig med den bäst klädda mannen någonsin, när jag 1988 gifte mig med min make i sin nya Versace kostym!



lördag 29 augusti 2020

Recension av boken K

 

Recension av boken K

av

Katarina Frostenson

från

Bokförlaget Polaris



Nu är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat den här boken. Om ni tittar på bakgrunden till hennes illustration av boken ser ni att den är full av vackra glasbitar som är gjorda i fusion teknik. Jag har gått flera kurser hos henne och de är så roliga och man gör själv så fina saker. Om ni får möjlighet att gå en sådan här kurs, gör det!

Det har stått mycket om författaren Katarina Frostenson men det har stått ännu mer om hennes make Jean-Claude Arnault och sexskandalerna i Svenska akademien. Nu ska det bli spännande att få läsa vad Anni tycker om den här boken.

__________________


-"Recension av Katarina Frostensons bok K

Jag har nog aldrig antecknat så mycket som när jag läste Katarina Frostensons klagosång K, om tiden november 2017 till maj 2018. Bitvis var jag kräkfärdig, bitvis uttråkad, bitvis fascinerad av ett fantastiskt språk.

Man kan kalla boken många saker; Skriet från landsflykten, En dåres försvarstal, Stand by Your Man, Kärleken är blind.

Heliga Katarina står på en ouppnåelig piedestal högt över oss andra, oavsett om vi är vanliga svenskar, akademiledamöter, journalister eller förhatliga #metoo-medlöperskor. Vi som inte förstår hennes storlek, vi som är anonyma angivare, bleka halvskalliga gossepojkar, ett blodtörstigt folk. Hon anser att svensken i gemen är en negation och vill fyra av jaktgevär mot skocken. Värst är gallan hon spyr mot Sara Danius; en sparsam mus, en sipp furstinna, så ädel i snörd krinolin. Allt som har med Sveden (som hon skriver istället för Sverige) att göra är förhatligt, liksom allt som börjar på S: SA, SS, SD (Svenska Akademin, Ständiga Sekreteraren, Sara Danius).

På en än högre piedestal står Mannen, hennes älssskade (ja, jag tänker Gollum varje gång), Han som aldrig gjort en annan människa något ont fast han ”inte alltid varit sedesam”. De dricker vin och slingrar sig i svettiga lakan i sina parisiska gömställen, knaprar ångestdämpande piller och får uppdateringar från hemlandet av Riddare H (jo, det förstår vi ju vem det är).

Boken är en sanslös röra av citat, ordkedjor, bibliska liknelser, förnedring, upphöjelse, ångest och vrede. Katarina binder samman de korta kapitlen som en svamlande ordkedja, som en lek där det sista ordet i stycket innan bestämmer vad nästa stycke ska handla om. Hoppsan, gick det att få med ett citat från en av alla förnäma författare och Fina Personer som Katarina träffat, ja rent av är vän med? Det är dikter, biobesök, konstutställningar och slingrande tankegångar som endast får sin struktur av att den aktuella dagens datum inleder varje grupp av kapitel. Mycket känns som efterkonstruktioner, för inte tror jag att hon sitter och tänker på citat på en parkbänk vid Seine.

Som i en liten bisats förstår Katarina att hon visst missat att meddela att hon är delägare i ett handelsbolag – men ojdå, kan det verkligen vara så farligt? Hon har gubevars inte tjänat något på detta? Att folk inte kan förstå det? Det är nog bara för att de inte prisats lika mycket som hon …

Ja, vad ger jag då denna mycket speciella bok för betyg? Det kanske blir lättare när jag också läst Klubben, men jag är glad att jag läste denna först för då kan jag i alla fall ge den ett litet hu (2-a). Har en känsla av att jag skulle ge den ett avgrundsdjupt HU (1-a)om jag läst Klubben först, som den oförstående, sippa, blodtörstiga och icke prisbelönta lilla dumma svenska jag är".

Adlibris
Bokus

tisdag 4 augusti 2020

Grannens kattunge


Grannens kattunge




Vi fick en glad överraskning för någon dag sen. Grannens katt Sally födde sin unge hos i en kartong med mina handsydda Tildadockor. Men nu har de flyttat till vår garderob i stället.
Tur att vi har så gulliga grannar för nu är kattungen vår. Fast mina Tildadockor är fortfarande till salu.





torsdag 16 juli 2020

Recension Ljuskällan


Ljuskällan
av
Hanna Landahl
från

Den här gången är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat den här boken. Det är speciellt en bok för er som har drömmar om att lämna storstadens puls för att hitta er inre frid i grönskan och livet på landet. Vi är säkert många som drömmer om att göra det men stannar vid att låta det vara en dröm. Läs Hanna Landahls ljuskällan och du kanske får svar på om du vill ta ett steg till för att förverkliga drömmen.



-"Ljuskällan är namnet på den ekoby dit Anna, Staffan och deras barn
flyttar för gott enligt Anna – på prov enligt Staffan. Ett livsstilsbyte
med grönsaksodlingar i växelbruk, höns, får, bikupor och kompostering.
Långt från wifi, eleganta skoaffärer, chefsskrivbord och det lyxiga nya
kök Staffan drömmer om.

Anna lider av depression och behöver något som tänder livsgnistan igen,
hon behöver känna att hon bidrar till skapandet av en bra framtida värld
för sina söner. Hon anammar allt hon ser i byn, axlarna slappnar av och
ögonen börjar tindra igen.

Staffan tar tjänstledigt från sitt chefsjobb och hyr ut villan månadsvis
för att ha en backup, men följer med till byn för Annas skull – eller
för risken att bli ratad och lämnad. Han är en tvivlare, han
ifrågasätter mycket av det han ser och är inte förtjust i bybornas lite
militanta förhållningsregler.

Efter bokens första sidor suckade jag och tänkte att det här kommer att
vara en flummig gröna-vågen-berättelse med massor av floskler, men se
där bedrog jag mig. Många av både Annas och Staffans funderingar är
sådana som de flesta av oss har, de väger fördelar och nackdelar mot
varandra, argumenterar med både byborna och läsaren. Det finns inte ett
rätt, det finns många sätt att se på samma sak. Anna och Staffan är som
så många andra, människor med fel och brister som försöker göra rätt men
inte alltid lyckas.

Boken är lättläst men innehåller inga direkta överraskningar. Man får
följa familjens försök att anpassa sig till byn och den enklare
livsstilen. Kärleken spirar och slutet blir det man förväntar sig. Det
här är inte någon berättelse som kommer att leva kvar i mina tankar, men
som tidsfördriv duger den gott. Det blir en trea från mig, vad kallar du
det Pockethexan? HiHu?"

måndag 13 juli 2020

Recension Metallskallar



METALLSKALLAR
en roman om rock o relationer

skriven av:
Dan Nilsson


Det här är verkligen en bok för alla som älskar Heavy Metal eller som vi annars säger Hårdrock. Måste säga att de som älskar denna typ av musik är den här boken en Aha-upplevelse. För mig som till viss del gillar den här musiken och är uppvuxen under storhetstiden 1980-talet, uppskattar den också. Fast när det kommer till att name-droppa gruppnamn går jag bet, fast jag kan ju stolt säga att jag var på SAGAS konsert på Hovet 1984 och det var en skön händelse.

Det jag uppskattar mest med den här boken är det vardagliga för de olika paren och hur det är att få ihop livet med barn, jobb och fritidsintressen. För det spelar ju ingen roll om det så är att man spelar i ett band, är ute och springer, sitter framför en dator eller mekar med en bil, det är ändå vardagen man ska få att gå ihop. Det man märker med åren att det tyvärr är vänner som får stå tillbaks när livspusslets ska läggas. Nu är det just det som de här vännerna försöker att få in i sina liv igen och då med hjälp av sina gamla hårdrocksband. Det ska de ha stor cred för! 

Jag ger "Metallskallar" en hård rockig 3-a för den här boken, just för kampen om vardagen men att det för medel-metallig läsare blev det för många namn på grupper och låtar för att det ska kännas som att man hänger med. Men det är kul att någon vågar sig på att skriva en nischad bok.

söndag 5 juli 2020

Recension Fjärilsrummet

Nu är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat boken Fjärilsrummet av Lucinda Riley från Bazar förlag. Författaren är känd för sin serie om de sju adopterade systrarna som letar efter sina ursprung. De böckerna har Pockehexan Malin recenserat HÄR  i min blogg. 





-"Lucinda Rileys släktdrama Fjärilsrummet är en tjock bladvändare där
varje kapitel har en ny huvudperson. Tiden skiftar också, men det är
inte alls svårt att följa med i vändningarna eftersom boken är så
lättläst med många dialoger (kanske lite väl många). Ibland tror man att
man förstår vad som ska hända, och det blir så, men ibland kommer en
vändning som är överraskande. Steg för steg byggs berättelsen om Posy
Montague och hennes vuxna söners familjer. Man får följa Posy som barn,
som studerande ung kvinna och som nära 70-åring. Som en röd tråd genom
berättelsen löper Posys stora sorg efter pappan och saknad efter mamman
som försvann utomlands i samband med pappans död. Posy fick växa upp i
farmoderns stora gods och återkommer dit när hon bildat egen familj.
Själva fjärilsrummet är beläget högt upp i en byggnad, ett låst rum dit
Posy av en slump kan kika in. Det hon ser förändrar hennes bild av
pappan inte bara en gång som barn, utan så småningom en gång till som vuxen.

Som ett sant drama finns här kärlek och svek, våld och omsorg,
missförstånd och uppklarnanden. Man vill veta hur det går, samtidigt som
känslan av en såpa växer sig stark. Bitvis är boken alldeles för
övertydlig, ibland stör jag mig på översättningen (typiskt engelska
uttryck bör inte översättas ordagrant) och den vid flera tillfällen lite
nedlåtande tonen mot äldre. Jag sträckläste den mellan kunderna i
butiken och ger den en svag 4, Hi."

//Anni

måndag 22 juni 2020

Recension: Hon som måste dö



Recension:
Hon som måste dö
av 
David Lagercrantz
Norstedts förlag

Bättre sent än aldrig. Nu kommer recensionen av den sista boken i Millenniumserien, Hon som måste dö av David Lagercrantz. Som ni säkert vet skrevs de tre första böckerna i serien av Stieg Larsson för att sedan tas över David för att avsluta den. Eller blir den verkligen det? Eller blir det så som Lisbet Salander skrev i sitt sista SMS i slutet av epilogen."Slut? Det är dags att börja om".

Tyvärr är det här den sämre av de tre böcker han har skrivit i serien. Huvudstoryn är att Lisbet Salander ska hämnas på sin syster och försöker mörda henne samtidigt som hon vill förstöra för den ryska maffians framfart. Samtidigt vill hennes syster döda henne och det blir en katt-och råttalek mellan de två systrarna. 

Mikael Blomqvist försöker få ordning på sitt kärleksliv och komma igång med sitt skrivande i Millennium, tidningen där han arbetar. Fast han blir som vanligt indragen i andra uppdrag som han hellre vill lösa och den här gången är det en död tiggare som hittas i Mariaparken på Söder i Stockholm, med Mikaels telefonnummer i fickan.

Sedan är det mängder med politiskavindlingar som är svåra att hänga med i. Inte för att de är komplicerade utan för att de blir tråkiga. Enda fördelen är att slutet känns logiskt, mer vill jag inte säga om du inte har läst boken.
Hon som måste dö får en trea av mig, en svag en och det är bara för att jag tycker om de övriga böckerna i serien. Tack för recensionsexemplaren Norstedts. 

tisdag 16 juni 2020

En underbar dag i Tyresta

Visst har vi haft härligt väder de här senaste dagarna? Sol, värme och en god bok, vad mer kan man önska sig? Jo, ligga i en skön solstol vid en vacker sjö. Vilken tur att jag fick uppleva det idag!
Vad är det då jag läser, undrar ni det?
Det är nämligen en av mina senaste recensionsexemplar jag fick av @lindochco. Andra delen av Dag Öhrlunds nya serie om Domaren Susanne som vill skapa ordning i dagens samhälle när inte domstolarna kan ordna det. Den här boken heter Domaren Den yttersta rättvisan. De här böckerna går i samma stil som hans tidigare böcker som han skrev tillsammans med Dan Buthler.
Det är lätt lästa böcker med en spännande handling där man får följa de två väninnorna som hämnas på personer som har utnyttjat dem och andra kvinnor. Fast det är även tyvärr några som råkar hamna i deras väg och de elimineras också. Traditionen i hans böcker är att de innehåller en hel del sex, det är inte alls alltid så nödvändigt utom för att visa vem som är den dominerande i ett förhållande. Nu tycker jag ändå om den här serien eftersom jag gillar att det är en annorlunda story och att det kommer en ordentlig twist mot slutet. Jag ger dem ruggiga fyror.. #domaren #dagöhrlund @tyrestanationalpark


lördag 30 maj 2020

Boklåda rec.ex.



Tack Lind & Co förlag för den underbara boklådan med recensionsexemplar.
Jag som är en förtidspensionerad byggnadsingenjör som har arbetat på byggen tycker att den första boken en guldgruva. Synd bara att de kallar utsättarna för lantmätare, de är nämligen på plats innan bygget kommer igång. Sedan tar utsättarna över och det var mitt första jobb innan jag blev arbetsledare.
-Byggarbetsplatsen, Bland grävmaskiner, lyftkranar och lastbilar.
Sedan kommer del 1 och 2 av min stora favoritförfattare Dag Öhrlund som var med och skrev om Christopher Silfverbielke. Nu har han skrivit själv om domaren Suzanne som tar lagen i egna händer.
-Domaren
-Den yttersta rättvisan
Till sist en för mig helt ny författare Mikael Fuchs som skriver om Stockholm noir. Vad det ska bli spännande att få uppleva. I del 2 -Mannen i vattnet är vi tillbaks på 40-talet och i det Stockholm som det kunde ha blivit om man följde den tidens planer med art deco-skyskrapor längs Sveavägen. Jag säger bara wow, varför blev det inte av på stans fulaste gata? Så synd, men ser fram emot att läsa boken. 
-Mannen i vattnet