Recension Vänd dig inte om

Bokrecension av

Tove Alsterdals bok

Vänd dig inte om

från Lind o Co förlag

Den här gången är det Pockethexan Malin som har recenserat min favorit författarinna Tove Alsterdal. Jag har tidigare skrivit om hennes böcker här i bloggen de kan ni läsa HÄR  och HÄR. Det som är kul är att hon och jag har gett den här boken samma betyg och vad det är får ni reda på när ni läser vad hon har skrivit här nedanför. Håll till godo. 

-"Beckomberga, detta en gång i tiden så omtalade mentalsjukhus, passar utmärkt som utgångspunkt när en bok om död och mystik ska byggas upp. Det var med stora förväntningar jag började läsa ”Vänd dig inte om” utav en författarinna jag hört så mycket gott om, Tove Alsterdal. 

Handlingen utspelar sig i den idyll som byggts upp runt den nedlagda institutionen men vars trygghet och harmoni ställs på ända då en man brutalt blir överfallen och dödad en sen natt. Vid samma tidpunkt upptäcker några små pojkar en grav med människoben inte långt därifrån och rädslan i området blir ett faktum. 

Historierna hoppar fram och tillbaka, från mordet och jagandet efter den misstänkte gärningsmannen till polisens utredning om den massgrav som de står handfallna inför. Exfrun till den döde mannen blir direkt anhållen då hon befann sig på platsen då mordet skedde men släpps pga ofullständiga bevis. För att helt frias från misstankar tar hon saken i egna händer och ger sig av efter det enda vittnet som förhoppningsvis sett något och kan bevisa hennes oskuld, men det visar sig att den tiggerskan flytt landet. Det blir en resa genom Stockholms undre värld och Europas nätverk av papperslösa romer. 

Då och då kommer kapitel i boken där en monolog förs utav någon som verkar väldigt psykiskt sjuk och som förmodligen då ska förknippas med Beckombergas mentalitet. Smart drag egentligen men för mig som läsare blir det bara svammel och osammanhängande dravel. 

Jag hade för stora förväntningar på denna bok och känner inte alls att jag tyckte om den, trots stundtals spännande innehåll och mycket bra språkhantering. En liten tvåa ger jag i betyg. //Kram Malin"

Recension Övergivenheten

Nu är det dags för Pockethexan Anni att recensera en bok igen. Den här boken bygger på författarens egna livsupplevelser. Nu har Anni själv kontaktat förlagen och valt ut de böcker hon vill läsa och recensera. Därför tycker jag att det ska bli extra spännande att få läsa hennes recension. Hoppas att ni också tycker det.

                   ________________________________

Recension av Övergivenheten, Elisabeth Åsbrink

Polaris förlag

Det här är en knepig bok. Jag lär mig så mycket, förfasas över mycket och blir samtidigt lite uttråkad på slutet. Känner mig besviken på trådar som klippts av. 

Enligt baksidestexten handlar boken om tre städer (London, Stockholm och Thessaloniki) och tre kvinnor (Rita, Sally och Katherine), i tre generationer. Visst börjar den så, med mormor Rita och hennes skam efter 20 år som ogift mor. Besvikelsen av att ha hamnat i det tyskfientliga Londons fattigkvarter istället för i Amerikas förlovade land. Med svart humor beskrivs hur Rita muttrar runt i sin vardag där ”Gifta kvinnors strålande tillfredsställelse” består av att rensa avlopp, laga middag och ytterst noggrant redovisa vartenda inköp.

Den vackre spanskättade mannen Vidal, som fått Rita på fall, är hårt hållen av sin mor och lever därför ett dubbelliv tills modern dör. Då blir det bröllop med Rita, men det är alldeles för sent för att förhållandet ska kunna räddas. 

Deras dotter Sally lever tätt samman med sin mor utan att få träffa sin fars släkt. När Rita en dag plötsligt tar Vidals parti och sviker sin dotter, rasar hela Sallys värld och hon flyr. I Sverige får hon dottern Katherine, vars liv består i att hålla sin mor vid liv. Vilka ord, vilka bilder, vilka syner kan få mamman att fullständigt bryta ihop, att kanske ta sitt liv? Berättelsen om alla påtvingade rutiner som ångar av smärta är stark att läsa.

Så här långt lever jag mig in i kvinnornas berättelser och vill veta mer, men sista tredjedelen av boken handlar om Katherines sökande efter sin morfars släkt och om de spanska judarnas historia. Det är en skrämmande och mycket intressant läsning, med för mig okända detaljer som gör mig nyfiken. Samtidigt känns det som att detta splittrar boken, just det som egentligen är sökandet efter den röda tråden, efter orsaken till kvinnornas övergivenhet.

Jag vill gärna veta mer om hur Saloniki blev Thessaloniki, om tvångskristnandet av judarna i Spanien, om sefarder – men jag sitter hela tiden och funderar över hur det gick för kvinnorna, för Rita och Sally. Efter att tidigare ha sett Vidal genom Ritas och Sallys ögon blir förskjutningen av fokus så total när allt nu handlar om hans bakgrund och mor-dotterrelationerna helt försvinner.

Boken är fängslande och svår att lägga ifrån sig, men på grund av tudelningen får den bara ett Hi (4) av mig.

(Bilden är från när jag lyssnade på Jonas Eklöfs samtal med Elisabeth Åsbrink om boken. Finns på Youtube)

Recension Den konserverade änkan

Nu har Pockethexan Peter, min kära make, skrivit en recension om en bok som handlar om hans favorit ämne, gamla byråar. Det är förlaget

Historiska Media

som har gett ut den här historiska boken.

-------------

Vissa böcker ska inte recenseras, de ska "upplevas", Den konserverade änkan är just en sådan bok. Försöker inte färgas av mitt eget intresse för 1700-talets Sverige. Här finner man inte bara en spännande intrig, klokt och nyfiket skrivet, utan även en målande och levande berättelse. Efter några få raders läsande så befann sig min fantasi redan hemma hos Familjen Haupt. Kände igen föremålen ifrån inventarielistorna ifrån bouppteckningen efter Georg Haupts död. Vill inbilla mig detta i allafall. Mina slutord över detta konstverk till skönlitterärt historiedokument blir: Köp den, låna den eller i värsta fall stjäl den. Skrivet av Oumberlige Peter, nådens år 2020.

"

Det är höst år 1779 i Stockholm. Sara ligger förvirrad kvar i sängen efter bröllopsnatten med sin dubbelt så gamle make, den store möbelkonstnären Georg Haupt. Föga anar hon då att hon bara fem år senare är änka, har sju barn och ensamt ansvar för den berömda verkstaden.

Påtryckningarna att hon ska gifta om sig bli konserverad hopar sig. Hennes ivrigaste uppvaktare är också den man hon fruktar mest, en man som inte skyr några medel i sin jakt på att ta över verkstaden. Ska Sara lyckas stå emot honom och det mäktiga skrået?

Den konserverade änkan är en historisk roman om kärlek, möbelkonst och kvinnors livsvillkor under gustaviansk tid. Med mustigt språk och högt tempo skildrar Hélène Gullberg verkliga personers oberättade öden.

Hélène Gullbergär intendent på Kungliga slottet och har tidigare arbetat som möbelspecialist på Bukowski Auktioner."

Recension I oxögat

 

I oxögat 
av Ida Andersen
från Bokförlaget Polaris

Här kommer nu en till recension av den 
otroliga Pockethexan Anni. Hon har läst om livet
för drängar och pigor som försöker att skapa ett eget
liv i det kämpiga Småland under 1700-talet då de många
glasbruken växte upp. Förstår henne precis när hon skriver att
hon vill resa runt i dagens Småland och uppleva glasbruken med nya ögon efter boken. Med oxögon kanske? Läs Annis recension och förstå vad jag menar.

____________________

-"Ida Andersens berättelse förflyttar läsaren till Småland i mitten av 1700-talet. Redan i första stycket är stämningen satt, med en mustig beskrivning av fattigdom, smuts och grovarbete. På bara några rader ryms fem ortsnamn som ångar av gammelskog och svunna tider. Och så är det något med språket i övrigt, det har en lite högtidlig gammaldags känsla som är genomgående i hela boken. Orden är valda med fingertoppskänsla för att ge tyngd åt berättelsen utan att göra den svårläst. Dialogerna skrivs med talspråk, olika beroende på vem som talar. Varje kapitel har dessutom en undertitel som förstärker upplevelsen av att man befinner sig i en gången tid.

Vi får följa pigan Sissel och drängen Eskil som binds samman av midsommarnattens konsekvenser. De har båda tvingats att ta tjänst i unga år, då den enes far är en suput och den andres drunknat efter att ha tjänstgjort i kriget. Nu drömmer de om ett bättre liv i ett eget hem, ett litet timrat torp utan fönster på den jordplätt Eskil ärver av sin husbonde.

I en värld av dagsverken, sten, lera, kärr, missväxt och slit frodas manlig kärv vänskap och yrkesstolthet då Eskils skicklighet med timret avslöjas. I bygden ska ett stort glasbruk byggas och Eskil får möjlighet att visa vad han kan. Han står med mössan i hand, ständigt ödmjuk och märkt av att man ska acceptera sitt öde och bli vid sin läst med gudsfruktan i sitt hjärta. Så snart han gör något som uppskattas av det fina folket anses han vara högfärdig och det är många avundsjuka män som gör vad de kan för att motarbeta honom.

Den kvinnliga vänskapen är jordnära, kroppsnära och handgriplig när barn föds och läkande dekokter tillverkas. Sissel ser ingen konflikt mellan sin gudstro och jordemors trollkonster, något som får Eskil att vända sig till prästen för att få stöd. Han behöver dessutom veta när Sissel kan bli kyrktagen. Sissel själv har en friare gudstro och detta är en av de många kontraster som åskådliggörs i brytningstiden mellan det gamla bondesamhällets uråldriga träldom och den nya tidens möjligheter till uppbrott och självständigt liv.

Boken fick mig både sugen på att läsa om Mobergs böcker om Utvandrarna och att resa runt i Småland i lugn takt. Att se på torp och glasbruk med andra ögon. Inte bara se de vackra produkterna och konstverken. I oxögat får en fyra – ett Hi av mig."

Bokus

Recension Sebbe sa Nej

Nu har Pockethexan Malin läst och recenserat en väldigt känslig bok en bok som handlar om killar som blir våldtagna av tjejer. Något som det inte talas så mycket om, definitivt inte bland ungdomar eller i ungdomsböcker. Det är även en stor sak som borde ha tagits upp mer i Meeto  Fast nu har det skett och det är den boken som Malin har läst. Det är Niclas Christoffer som på Hoi förlag som har skrivit om det här i boken "Sebbe sa Nej". Han har i sina tidigare böcker tagit upp andra känsliga ämnen som anorexi, självskade-beteende och sexmissbruk. 
Jag har haft turen att ha träffat författare på Bokmässan för några år sen. Det var verkligen en trevlig upplevelse för han är en jätte go kille som man gillar på en gång och jag rycktes med i det han berättade om sina första två böcker och de fick jag signerade som recension ex.  De kan ni läsa HÄR. 

             

 

-"Kan killar verkligen våldtas av en tjej? Var går gränsen till våldtäkt? Om ingen tror på en tjej som säger att hon blivit våldtagen, hur många kommer då tro att en kille talar sanning? 

I boken ”Sebbe sa nej”, skriven av skådespelaren och standup komikern Niclas Christoffer, tas detta tabu-belagda ämne upp och väcker mycket känslor och funderingar hos läsaren. 

Handlingen utspelar sig runt den 16 åriga Sebbe, malmöit som precis börjat hockeygymnasiet i Skellefteå. Hans stora dröm är att så småningom bli en storhet i NHL och han är på god väg, stjärnan i skollaget just nu. Omtyckt och välkänd av alla i hockeystaden. 

Att vara kille i tonåren, komma från en annan del av Sverige och anpassa sig till tuffheten, grupptryck och missunnsamhet i ett sammansvetsat gäng där hormoner och tankar på brudar och alkohol börjar överta drömmarna om hockeykarriärer gör att Sebbe känner sig lite utanför. När skvallret börjar uppstå att han kanske är bög försöker han göra allt för att bli accepterad som en riktigt stark och tuff kille och raggar upp den snyggaste tjejen i stan, som alla killar trånar efter. Tyvärr slutar deras date i tårar och frustration, och i ren ilska super han för första gången ner sig och hamnar i säng med Anna, rektorns dotter och innegängets ledares syster. Trots att han inte vill och säger nej flera gånger fullbordas sexakten. Efteråt känner Sebbe enbart skam och äckel. Ryktena börjar gå om att Sebbe anser sig blivit våldtagen och en efter en börjar de frysa ut honom. Hans tillvaro rasar rejält och hockeydrömmarna är på väg att splittras. 

Jag får intrycket av att Sebbe är en mycket lugn och fin kille, familjekär och pålitlig men han faller till sist för grupptrycket och vill passa in i det råa kalla kompisgänget. Nyfikenheten på sex och alkohol får dess värre stora konsekvenser och han känner sig till slut ensammast i hela världen. Detta är för skamligt att prata med sina föräldrar om och han ljuger för dem att allt bara är fint. Inombords är han dock trasig. 

Det är en lättläst ungdomsbok som passar perfekt för högstadiet och gymnasiet. Det är då när hormonerna börjar komma och nyfikenheten på det andra könet är stort. När man bygger upp en fasad för att passa in och spelar en roll, man egentligen inte vill, bara för att bli omtyckt och inte utmobbad. Det är en känsloladdad bok som jag, trots den tragiska handlingen, tycker om. En trea i betyg får den. 

Ett extra plus för att de sista sidorna hänvisar till många webbsidor dit ungdomar kan vända sig om de skulle behöva hjälp eller blivit utsatt för något liknande som Sebbe. Boken väckte mycket funderingar hos mig, så jag kan bara tänka mig hur jämnåriga med Sebbe kan reagera på denna story."

Adlibris

Bokus

CDON

Majsan bland höstlöven

 Här är vår lilla 8v. gamla kattunge Majsan (Maj-Lis) som är ute

och upptäcker världen på sin första promenad i sele. Det var vår

grannes katt som födde henne hemma hos oss och vi valde att 

behålla henne. Hon är extra mysig att ha i knät när jag ligger i

soffan och läser mina böcker, bättre än en värmekudde och gulligare.

Majsan upptäcker världen

 Nu har vår sex veckor gamla kattunge börjat upptäcka världen.

Bokhyllan är en av favoriterna att klättra i, för att inte tala om de underbara böckerna som är gjorda för att tugga på.

Favoritboken verkar Deborah Balls bok Huset Versace vara ifrån förlaget Bladh by Bladh. Nu är det så att den här boken, till lilla Majsans eller Maj-Lis som hon egentligen heter, stora förvåning även går att läsa istället för att tugga på den. Det är också en helt otrolig bok som både tar upp Gianni Versaces liv och gärning plus hans tragiska bortgång. Eller som författaren beskriver boken -"Genialitet, mord och överlevnad".

 Ni liksom jag som älskar hans design måste bara läsa den här boken för den är verkligen underbar. Man får reda på hur hans liv var innan framgången men även hur krokig hans väg var fram till han kunde börja skapa åt sig själv. 

Jag ger självklart den här boken ett stort HI! eller en 5-a som andra kanske skriver när de recenserar och inte är Pockethexor.

Nu kanske jag är lite jävig i den här frågan för jag anser att jag gifte mig med den bäst klädda mannen någonsin, när jag 1988 gifte mig med min make i sin nya Versace kostym!

Recension av boken K

 

Recension av boken K

av

Katarina Frostenson

från

Bokförlaget Polaris

Nu är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat den här boken. Om ni tittar på bakgrunden till hennes illustration av boken ser ni att den är full av vackra glasbitar som är gjorda i fusion teknik. Jag har gått flera kurser hos henne och de är så roliga och man gör själv så fina saker. Om ni får möjlighet att gå en sådan här kurs, gör det!

Det har stått mycket om författaren Katarina Frostenson men det har stått ännu mer om hennes make Jean-Claude Arnault och sexskandalerna i Svenska akademien. Nu ska det bli spännande att få läsa vad Anni tycker om den här boken.

__________________

-"Recension av Katarina Frostensons bok K

Jag har nog aldrig antecknat så mycket som när jag läste Katarina Frostensons klagosång K, om tiden november 2017 till maj 2018. Bitvis var jag kräkfärdig, bitvis uttråkad, bitvis fascinerad av ett fantastiskt språk.

Man kan kalla boken många saker; Skriet från landsflykten, En dåres försvarstal, Stand by Your Man, Kärleken är blind.

Heliga Katarina står på en ouppnåelig piedestal högt över oss andra, oavsett om vi är vanliga svenskar, akademiledamöter, journalister eller förhatliga #metoo-medlöperskor. Vi som inte förstår hennes storlek, vi som är anonyma angivare, bleka halvskalliga gossepojkar, ett blodtörstigt folk. Hon anser att svensken i gemen är en negation och vill fyra av jaktgevär mot skocken. Värst är gallan hon spyr mot Sara Danius; en sparsam mus, en sipp furstinna, så ädel i snörd krinolin. Allt som har med Sveden (som hon skriver istället för Sverige) att göra är förhatligt, liksom allt som börjar på S: SA, SS, SD (Svenska Akademin, Ständiga Sekreteraren, Sara Danius).

På en än högre piedestal står Mannen, hennes älssskade (ja, jag tänker Gollum varje gång), Han som aldrig gjort en annan människa något ont fast han ”inte alltid varit sedesam”. De dricker vin och slingrar sig i svettiga lakan i sina parisiska gömställen, knaprar ångestdämpande piller och får uppdateringar från hemlandet av Riddare H (jo, det förstår vi ju vem det är).

Boken är en sanslös röra av citat, ordkedjor, bibliska liknelser, förnedring, upphöjelse, ångest och vrede. Katarina binder samman de korta kapitlen som en svamlande ordkedja, som en lek där det sista ordet i stycket innan bestämmer vad nästa stycke ska handla om. Hoppsan, gick det att få med ett citat från en av alla förnäma författare och Fina Personer som Katarina träffat, ja rent av är vän med? Det är dikter, biobesök, konstutställningar och slingrande tankegångar som endast får sin struktur av att den aktuella dagens datum inleder varje grupp av kapitel. Mycket känns som efterkonstruktioner, för inte tror jag att hon sitter och tänker på citat på en parkbänk vid Seine.

Som i en liten bisats förstår Katarina att hon visst missat att meddela att hon är delägare i ett handelsbolag – men ojdå, kan det verkligen vara så farligt? Hon har gubevars inte tjänat något på detta? Att folk inte kan förstå det? Det är nog bara för att de inte prisats lika mycket som hon …

Ja, vad ger jag då denna mycket speciella bok för betyg? Det kanske blir lättare när jag också läst Klubben, men jag är glad att jag läste denna först för då kan jag i alla fall ge den ett litet hu (2-a). Har en känsla av att jag skulle ge den ett avgrundsdjupt HU (1-a)om jag läst Klubben först, som den oförstående, sippa, blodtörstiga och icke prisbelönta lilla dumma svenska jag är".

Adlibris
Bokus

Grannens kattunge

Grannens kattunge

Vi fick en glad överraskning för någon dag sen. Grannens katt Sally födde sin unge hos i en kartong med mina handsydda Tildadockor. Men nu har de flyttat till vår garderob i stället.

Tur att vi har så gulliga grannar för nu är kattungen vår. Fast mina Tildadockor är fortfarande till salu.

#buskavel #kittens #kattunge #tildadoll

Recension Ljuskällan

Ljuskällan

av

Hanna Landahl

från

Bokförlaget Polaris

Den här gången är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat den här boken. Det är speciellt en bok för er som har drömmar om att lämna storstadens puls för att hitta er inre frid i grönskan och livet på landet. Vi är säkert många som drömmer om att göra det men stannar vid att låta det vara en dröm. Läs Hanna Landahls ljuskällan och du kanske får svar på om du vill ta ett steg till för att förverkliga drömmen.

-"Ljuskällan är namnet på den ekoby dit Anna, Staffan och deras barn
flyttar för gott enligt Anna – på prov enligt Staffan. Ett livsstilsbyte
med grönsaksodlingar i växelbruk, höns, får, bikupor och kompostering.
Långt från wifi, eleganta skoaffärer, chefsskrivbord och det lyxiga nya
kök Staffan drömmer om.

Anna lider av depression och behöver något som tänder livsgnistan igen,
hon behöver känna att hon bidrar till skapandet av en bra framtida värld
för sina söner. Hon anammar allt hon ser i byn, axlarna slappnar av och
ögonen börjar tindra igen.

Staffan tar tjänstledigt från sitt chefsjobb och hyr ut villan månadsvis
för att ha en backup, men följer med till byn för Annas skull – eller
för risken att bli ratad och lämnad. Han är en tvivlare, han
ifrågasätter mycket av det han ser och är inte förtjust i bybornas lite
militanta förhållningsregler.

Efter bokens första sidor suckade jag och tänkte att det här kommer att
vara en flummig gröna-vågen-berättelse med massor av floskler, men se
där bedrog jag mig. Många av både Annas och Staffans funderingar är
sådana som de flesta av oss har, de väger fördelar och nackdelar mot
varandra, argumenterar med både byborna och läsaren. Det finns inte ett
rätt, det finns många sätt att se på samma sak. Anna och Staffan är som
så många andra, människor med fel och brister som försöker göra rätt men
inte alltid lyckas.

Boken är lättläst men innehåller inga direkta överraskningar. Man får
följa familjens försök att anpassa sig till byn och den enklare
livsstilen. Kärleken spirar och slutet blir det man förväntar sig. Det
här är inte någon berättelse som kommer att leva kvar i mina tankar, men
som tidsfördriv duger den gott. Det blir en trea från mig, vad kallar du
det Pockethexan? HiHu?"

Adlibris

Bokus

Recension Metallskallar

METALLSKALLAR

en roman om rock o relationer

skriven av:

Dan Nilsson

från Hoi förlag

Det här är verkligen en bok för alla som älskar Heavy Metal eller som vi annars säger Hårdrock. Måste säga att de som älskar denna typ av musik är den här boken en Aha-upplevelse. För mig som till viss del gillar den här musiken och är uppvuxen under storhetstiden 1980-talet, uppskattar den också. Fast när det kommer till att name-droppa gruppnamn går jag bet, fast jag kan ju stolt säga att jag var på SAGAS konsert på Hovet 1984 och det var en skön händelse.

Det jag uppskattar mest med den här boken är det vardagliga för de olika paren och hur det är att få ihop livet med barn, jobb och fritidsintressen. För det spelar ju ingen roll om det så är att man spelar i ett band, är ute och springer, sitter framför en dator eller mekar med en bil, det är ändå vardagen man ska få att gå ihop. Det man märker med åren att det tyvärr är vänner som får stå tillbaks när livspusslets ska läggas. Nu är det just det som de här vännerna försöker att få in i sina liv igen och då med hjälp av sina gamla hårdrocksband. Det ska de ha stor cred för! 

Jag ger "Metallskallar" en hård rockig 3-a för den här boken, just för kampen om vardagen men att det för medel-metallig läsare blev det för många namn på grupper och låtar för att det ska kännas som att man hänger med. Men det är kul att någon vågar sig på att skriva en nischad bok.

Bokus

Recension Fjärilsrummet

Nu är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat boken Fjärilsrummet av Lucinda Riley från Bazar förlag. Författaren är känd för sin serie om de sju adopterade systrarna som letar efter sina ursprung. De böckerna har Pockehexan Malin recenserat HÄR  i min blogg. 

-"Lucinda Rileys släktdrama Fjärilsrummet är en tjock bladvändare där

varje kapitel har en ny huvudperson. Tiden skiftar också, men det är

inte alls svårt att följa med i vändningarna eftersom boken är så

lättläst med många dialoger (kanske lite väl många). Ibland tror man att

man förstår vad som ska hända, och det blir så, men ibland kommer en

vändning som är överraskande. Steg för steg byggs berättelsen om Posy

Montague och hennes vuxna söners familjer. Man får följa Posy som barn,

som studerande ung kvinna och som nära 70-åring. Som en röd tråd genom

berättelsen löper Posys stora sorg efter pappan och saknad efter mamman

som försvann utomlands i samband med pappans död. Posy fick växa upp i

farmoderns stora gods och återkommer dit när hon bildat egen familj.

Själva fjärilsrummet är beläget högt upp i en byggnad, ett låst rum dit

Posy av en slump kan kika in. Det hon ser förändrar hennes bild av

pappan inte bara en gång som barn, utan så småningom en gång till som vuxen.

Som ett sant drama finns här kärlek och svek, våld och omsorg,

missförstånd och uppklarnanden. Man vill veta hur det går, samtidigt som

känslan av en såpa växer sig stark. Bitvis är boken alldeles för

övertydlig, ibland stör jag mig på översättningen (typiskt engelska

uttryck bör inte översättas ordagrant) och den vid flera tillfällen lite

nedlåtande tonen mot äldre. Jag sträckläste den mellan kunderna i

butiken och ger den en svag 4, Hi."

//Anni