Recension En enkel till Amerika

 

Nu är det dags för Pockethexan @Anni igen. Hon har läst och recenserat en feelgoodbok, jag tycker det känns extra bra att läsa feelgood på sommaren när man ligger där och njuter i solen. Det här känns som en bok för mig, hoppas att det gör det för er med.

________________________________

Recension

En enkel till Amerika

av Marie-Louise Marc

Printz publishing

Inspirerad av hur föräldrarna träffades i 50-talets Paris har Marie-Louise Marc skrivit en historisk feelgood med värme, inlevelse och väl beskrivna miljöer.

Huvudpersonen Ingrid lämnar det lokala konditoriet i Flen för en bussresa till Paris med väninnan. De ska äta croissanter och dansa, få ett smakprov av den stora världen. Men på en jazzklubb träffar Ingrid amerikanen John och de blir båda blixtförälskade. Efter en tids brevväxlande tar Ingrid Amerikabåten till New York och sitt nya och annorlunda liv.

Vardagen i Amerika skiljer sig markant från den hon lämnat. Det är nya upplevelser på gott och ont, med nya relationer att hantera (framför allt en daltande svärmor med starka åsikter). Var detta livet hon drömt om? Var detta mannen hon föll för? Vad hände med hennes drömmar och livsglädjen? Vad ska hon nu göra?

Jag tyckte mycket om berättelsen om Ingrid och hennes öde. Hur hennes olika beslut påverkade hennes liv. Allt var så verklighetstroget och fängslande skrivet, jag engagerade mig i Ingrids känslor och tankar. Boken var en sann bladvändare som inte gick att lägga åt sidan. En riktigt bra feelgood, så betyget blir en solklar 5:a!

1Petra Engvall

Recesion Tebutiken på hörnet o Den enda rätta

Jag vill bara börja med att säga att jag tyvärr kom efter med mina inlägg under december pga. att jag var inlagd på sjukhus. Nu är jag klar med min Bokjulkalender och de inlägg jag ville göra då.

Först ut nu i januari är Pockethexan Anni och hennes inlägg om Milly Johnsons två böcker. Hoppas att ni blir inspirerade av hennes inlägg och ni får gärna skriva en rad och berätta vad ni tycker, speciellt om ni själva har läst böckerna. Kramis!

Tebutiken på hörnet
och
Den enda rätta
Milly Johnson
Polaris

Milly Johnson har fått två böcker utgivna på svenska och visar sig vara en väldigt trivsam bekantskap. Hon skriver allmänmänskligt om alldeles vanliga yorkshirebor som på olika sätt träffar varandra och blir vänner. När jag läser böckerna vill jag också bli vän med dem, så verklighetstrogna är de!

Här finns Leni i tebutiken som kombinerar kakor med litteraturrelaterade presenter, Will som gått i konkurs och blir lämnad av sin fru, den trasiga själen Shaun, italienska änkan Carla, pensionerade kirurgen Singh och ensamma Molly vars son försöker övertala henne att flytta in på hem så han kan ta över hennes hus. I den andra boken finns flera av personerna kvar och nya tillkommer. Precis så skriver Milly sina böcker, de flätas in i varandra men kan läsas var för sig. Vad gäller dessa två böcker bör Tebutiken läsas först, eftersom den, Molly och Singh har en viktig roll i Den enda rätta.

Böckerna bärs fram av genomtänkta detaljer som sätter stämningen, oavsett om det handlar om spirande kärlek, saknad, sorg eller att våga satsa på nytt. Det blir aldrig sockersött utan allt känns äkta. Även döden behandlas respektfullt, på ett fint och trösterikt sätt. Lågmäld humor dyker upp här och var.

De tjocka böckerna räcker länge även om man sträckläser, för de innehåller så mycket. Jag märker hur jag saknar personerna när jag läst klart och blir därför väldigt glad när jag nu ser att en tredje bok, om antikaffären i samma kvarter, kommer ut i mars. Kanske jag får återse några av mina nyfunna vänner då? Jag längtar till dess och ger Millys varma böcker en klar 5:a var!

Recension Någon annans tidsfördriv

 

Det är så skönt att jag har hjälp av fler Pockethexor som recenserar böcker åt mig här på min blogg. Det märks speciellt nu i sommarvärmen och eftersom jag har fått extra ont i ryggen pga. Spinal stenos som är en till diagnos utöver min tidigare. 

Är det någon av er som har den här diagnosen? Vad har du gjort för att bli bra, sjukgymnastik eller operation?

Det är åter igen Pockethexan Anni som har skrivit och recenserat en bok av Ann Edliden på Polaris förlag.

Är det någon av er som har den här diagnosen? Vad har du gjort för att bli bra, sjukgymnastik eller operation?

-"Recension av Någon annans tidsfördriv Ann Edliden Polaris

En dagsaktuell och lättläst debutroman om lurendrejeriet på dejtingappar, om kontrasterna mellan storstad och landsbygd, om dokusåpor och systerskap.

Huvudpersonen Doris har flyttat till Stockholm och jobbar som pressansvarig för en dokusåpa som går överstyr samtidigt som hon nätflörtar med Petter som verkar för bra för att vara sann och försöker hålla sams med sin familj i Värmland.

Det är jakten på Petter som bokens huvudhandling. Han dyker inte upp på den första dejten och när Doris börjar nysta efter hans identitet visar det sig att han är en återfallsförbrytare när det gäller att lura kvinnor på nätet.

Händelserna flätas samman med varandra och skapar ett underhållningsdrama som är läsvärt, men inte så mycket mer. Boken får ett HiHu (3) av mig då jag känner att jag har mer gemensamt med Doris mamma än med Doris själv."

Recension Mona Tumba

 

Hej kära bloggvänner!

Det känns som allt går emot mig den här vår. För det första var jag tvungen att lägga in mig på sjukhus i februari när jag fick ett smärtskov. Sedan dess har jag inte kommit tillbaks till mitt gamla jag utan jag har mycket ondare i ryggen och klarar inte av promenera som förr eller göra andra saker utan måste hålla mig hemma. Nu väntar jag på att få träffa min ortoped för att se om det behövs en till operation.

Utöver det har min kära gamla dator kraschat och jag har inte kunnat lägga ut några nya inlägg förrän nu när jag har fått låna min dotterns jobbdator. Nu äntligen kommer det ett inlägg och det är från Pockethexan Anni. Hon har läst:
Min sanning av Mona Tumba & Anna von Koch, Bokfabriken

                                       

-""Det är en lättläst biografi med oväntat mycket sorg och dramatik som Mona Tumba har författat tillsammans med Anna von Koch. Här blandas anekdoter om hur Mona tog körkort, hur den överbeskyddande pappan lärde döttrarna smaka både drinkar och tobak, hur hon som höggravid fick oväntad hjälp av raggare, hur den älskade hunden fick plikta med sitt eget liv när han räddade barn, hur en barnskötare bytte namn på en son och mycket annat i en fantastisk blandning.

Monas kärleksfulla, men strikta, barndom i rikemanshem med skolgången hos nunnorna i Franska skolan beskrivs osentimentalt. Att servera gästerna ur societeten som kom på middagar och sedan stå och diska efteråt för att tjäna lite pengar, visar hur Mona och hennes syskon själva fick fylla den silversked alla andra trodde de fötts med.

 

Så kommer livet med den tio år äldre hockeystjärnan Sven Tumba. Han som idag skulle kunna jämföras med Zlatan i storlek, men som dessutom var en multibegåvning i många andra sporter! Efter hockeykarriären var det golf som blev som ett gift för Tumba, han inte bara spelade själv utan var också motorn bakom stora satsningar på golfbanor både inom och utom landet. En strålande karriär som så småningom ledde paret till Florida. Innan dess hade Mona nått enorma framgångar på egen hand med sin Slim Club.

 

Det är i stora delar ett liv i kändisvärlden. Det är privatjet, hyrda restauranger och spelningar med världskända artister i den värld vi får kika in i. Bitvis blir alla namn på storheter överväldigande men jag kan ana att det är viktigt för Mona att inte glömma någon, alla som spelat en viktig roll i hennes liv måste få nämnas. Samtidigt berättar hon om mordet på systern, om gudbarnet som låg död i två veckor, om cancer, sexmissbruk och ensamheten när vännerna försvann efter Tumbas död.

 

Biografin är ingen Stor Litteratur, den är mer som att sitta med ett glas champagne på terrassen hos Mona i Florida och lyssna på hennes berättelse. Efteråt reser man sig på svaga knän och är ödmjuk inför hur mycket som inte syns på ytan, ett liv kan innefatta. Jag ger boken ett hi (4:a)!"

Recension Den tredje systern

Nu är det årets första bokrecension och det är Pockethexan Anni som har skrivit den. Det är Sara Blaeders tredje del av serien om danska Ilka som får ärva sin fars begravningsbyrå i USA. HÄR kan du läsa hennes två först recensioner av de första böckerna i serien.
Tyvärr råkade hon ut för en sorglig händelse i samband med att hon läste boken. Det måste ha varit svårt att göra det när man sörjer. Läs hennes fina recension och se vad du tycker.  

Recension av Den tredje systern

Sara Blaedel, Bokförlaget Polaris

Den tredje systern är den avslutande boken i trilogin om danska Ilka som ärver sin fars begravningsbyrå i USA. De första två; Min fars hemlighet och Ilkas arv har jag redan recenserat här hos Pockethexan och jag blev väldigt glad när den tredje boken kom i brevlådan eftersom jag sett fram emot att få veta vad som skulle hända i denna händelserika berättelse.

Inte anade jag att min egen far skulle gå bort just då, så nu vet jag tyvärr mycket mer om begravningsrutiner än jag visste när jag läste de två första böckerna.

Äntligen har jag satt mig vid julgranen för att läsa fortsättningen om Ilkas påtvingade äventyr och visst lever boken upp till mina förväntningar! Detta är ytterligare en bladvändare helt i klass med de första två. Ilka har gett upp firman och har fullt upp med att få ordning på allt annat som händer med personerna runt omkring. De olika turerna är lika svåra att förutse som tidigare, men jag kan avslöja att både droghandel och en religiös sekt dyker upp. Ingenting är (förstås) som Ilka eller läsaren trott.

Med min ofrivilliga paus mellan böckerna har jag ännu svårare att komma ihåg alla olika personer och vad det egentligen var som hände tidigare, så jag skulle rekommendera läsaren att inte vänta för länge utan läsa alla i ett streck – det är sannerligen inte svårt! Språket flyter på, dialoger och miljöbeskrivningar är aldrig onödigt långdragna.

Jag skulle inte bli förvånad om böckerna blir en teveserie, här finns stoff till något riktigt bra. Viktigt att den i så fall inte görs av amerikaner, för jag tror inte att de inser de stora skillnaderna som råder mellan deras land och de nordiska. Jag gillar hur författaren belyser just dessa skillnader utan att för den skull tända en strålkastare. Kritiken finns där, för den som vill se den. 

Det blir ytterligare ett Hi (4:a) från mig.

Lucka 14

 14.

Mandelsten

av

Ingela Netz

från

Visto förlag

Recenserat av Pockethexan Anni

-"Boken Mandelsten handlar om ett fiktivt strandfynd på Gotska Sandön där huvudpersonen Sofia tillbringar några dagar i batteriladdande ensamhet. Fyndet visar sig kunna kullkasta vedertagna vetenskapliga sanningar, men tystas ned och blir än mer mystiskt för Sofia som försöker förstå vad det är hon funnit. Personal omplaceras, fyndet förnekas och telefonsamtal avbryts. Med hjälp av sin bror och en nyfunnen pojkvän försöker Sofia nysta i hemlighetsmakeriet.

Som sommargotlänning sedan många år tycker jag att miljöbeskrivningarna är fina och tanken bakom historien fantasieggande. Det finns så många berättelser om gotländska skatter som grävts upp på åkrar eller sköljts upp av vågorna, att många som varit på någon av öarna drömt om att finna en. Tyvärr blandas en lite ockult berättelse in i boken på ett ofullständigt sätt, helt i onödan. Språket skulle dessutom behöva styras upp, det är i stora delar ett övertydligt talspråk. Mer bloggstil än skönlitteratur, med ett antal störande korrekturfel.

På det hela taget tycker jag att bokens utmärkta grundidé kunde blivit så mycket mer. Nu byggs intresset upp för att på de sista sidorna bara kastas bort och jag sitter kvar med en tummetott av det nystan som kunde blivit en avancerat mönsterstickad vante.

Det blir bara ett hihu (en svag 3:a) i betyg."

Recension Drömmarnas bok

Hej bloggvänner här kommer årets första inlägg, bättre sent än aldrig. Jag kämpar för att kunna skriva mina texter eftersom jag är språklig dyslektiker, alltså jag har problem med meningsuppbyggnaden när jag skriver. Hoppas att ni har förståelse för mina ibland bakvända och upprepande texter. Det jag vet att ju mer jag skriver, desto lättare blir det. Är det någon där ute som har liknande problem? Vore jättekul att komma i kontakt med någon och höra hur den personen har tacklat sina problem.

Som tur är är vi fler Pockethexor som skriver på den här bloggen och idag är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat Nina Georges bok "Drömmarnas bok" från Bazar förlag. I sin text har Anni berättat att det här är del 3 i en trilogi. De heter "Den lilla bokhandeln i Paris" och "Den lilla bistron i Bretagne".

Läs Annis ord om "Drömmarnas bok".

En stor KRAM till er alla på Alla hjärtans dag!

-"Drömmarnas bok av tyska Nina George är tredje och avslutande boken i det som visar sig vara en trilogi om förgängligheten.

De två tidigare böckerna ångade feelgood utan att vara smetiga, de lockade till resor och jag satt med kartor framför mig för att leta rätt på platserna som beskrevs. Jag var inte alls beredd på att den här boken skulle vara så annorlunda, att den skulle handla om sorg och svåra livsval på ett betydligt djupare plan.

Bokens kapitel berättas omväxlande av de tre huvudpersonerna; Henri som räddar ett barn och själv hamnar i koma, hans son Sam som aldrig träffat sin far och Eddie, Henris tidigare flickvän som i sin tur inte hade en aning om att det fanns ett barn.

Henris kapitel består av de drömmar han har där han befinner sig i sin parallella verklighet, ibland med bara en tunn hinna mellan sig och återuppvaknandet. Dessa kapitel är bitvis ganska röriga att läsa då de svävar ut i kringelkrokar som jag inte upplever driver berättelsen framåt.

Sam är en känslig kille som uppfattar mycket av sådant vi andra inte känner, han läser av sin pappa och kommer närmare honom än vad läkarna kan göra. Han skolkar från skolan för att få vara med sin pappa så mycket som möjligt.

Eddie får en roll hon alls inte önskat sig men samtidigt inte kan avfärda och kastas mellan skuld, sorg och kärlek. Hon hjälper Sam att få en tydligare bild av den far han aldrig känt och tillsammans bearbetar de den smått absurda situationen. Dag efter dag.

En biroll spelas av Madelyn, en traumatiserad flicka på samma sjukhus som Henri. Sams förmåga att läsa av människor och känslor får honom att försöka hjälpa henne tillbaka till livet på ett mycket charmerande sätt.

Hur man tar emot boken beror mycket på var man befinner sig i livet och vad man har i sin ryggsäck, men även om den kan upplevas tung att läsa är den också trösterik och kärleksfull. Slutet blir kanske inte det man önskar, men det kan bli bra ändå.

Jag ger boken ett Hi! = en fyra"

Recension av Vit krysantemum

Den här gången är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat "Vit krysantemum" av Mary Lynn Bracht från Bookmark förlag. Anni skriver även på bloggen Ögon känsliga för blått. Läs Annis egna ord vad hon tycker om boken, hon blev verkligen tagen.

-"Oj, vilken bok! Så stark, så omtumlande, så tänkvärd, så viktig.

Mary Lynn Bracht har skrivit en fiktiv berättelse om två koreanska systrar. En berättelse som lika gärna kunde varit helt sann ifall de drabbade kvinnorna (uppemot 200 000!) hade vågat berätta vad de utsattes för under andra världskriget istället för att skämmas. Även i dag förs kvinnor och flickor bort, våldtas och utnyttjas i krig världen över - ändå är det så gott som alltid enbart militära framsteg som rapporteras.

Bokens kapitel växlar mellan de två systrarna Hana och Emis berättelser, den äldre i dåtid och den yngre i nutid. Grundbulten är systrarnas kärlek till varandra, där den äldre offrar sig för att rädda sin syster och den yngre så småningom börjar leta efter sin storasyster. Båda lever de sina liv under männens förtryck, den äldre på japanska soldaters bordell och den yngre i tvångsäktenskap.

Det är oerhört smärtsamt att läsa vilka grymheter soldaterna utsatte de unga flickorna på militärbordellen för, hur flickorna våldtogs uppemot tjugo gånger per dag och kämpade för att behålla sitt människovärde. Att de kallades för "trösterskor" för de japanska soldaterna är ett rent hån. Vem tröstade sexslavarna?

Hana lyckas rymma från bordellen med hjälp av den soldat som från början förde bort henne från hembyn. Han tänker sig behålla henne som sin egen, men hon försöker smita. När soldaten hårdhänt fångat upp henne igen lämnas hon hos en mongolsk nomadfamilj i väntan på att han ska komma tillbaka. Här får Hana lära sig att inte alla män är som soldaterna och vi som läsare får en stunds andrum från alla hemskheter.

I Emis kapitel får vi följa hennes relation med de vuxna barnen och hur hon till sist avslöjar både hur livet med deras far var och varför hon går på de onsdagsdemonstrationer som överlevande sexslavar anordnar utanför den japanska ambassaden i Seoul. Detaljer, som varför Emi inte tycker om att flyga, avslöjar också japanernas hänsynslösa grymhet.

Själv minns jag när Fredsstatyn föreställande en ung koreanska sittande på en stol avtäcktes i samband med den tusende onsdagsdemonstrationen, mitt framför den japanska ambassaden. Än idag är relationen mellan Sydkorea och Japan ansträngd eftersom japanerna blundar för sin historia, delar av den finns inte ens med i skolornas historieböcker. De överlevande trösterskorna/sexslavarna (ja, de kallades t o m "avträden" ibland!) har fortfarande inte fått någon offentlig ursäkt och de pengar som i olika omgångar utlovats till dem och deras efterlevande har aldrig utbetalats.

Jag hoppas att Vit krysantemum läses av många världen över och kanske blir till spelfilm, även om den då sannolikt förbjuds i Japan. Två andra förbjudna filmer som jag varmt rekommenderar, fast de handlar om Nankingmassakern 1937 (då japanerna slaktade omkring 300 000 civila i Kina), är The Flowers of War med Christian Bale och Escape from Huang Shi med Jonathan Rhys Meyers.

Boken Vit krysantemum får ett gigantiskt HI (=5-a) av mig! Tack snälla Pockethexan för att du lät mig läsa den".

Recension av Grace

Nu har Pockethexan Anni läst och skrivit en recension om Anthony Doerrs bok Grace från Bookmarks förlag. Läs Annis egna ord om boken hon hoppas ska bli hennes nya favoritbok;

-"Jag har läst Anthony Doerrs bok Grace och sällan har det väl varit så svårt att recensera en bok!

Jag börjar med att ge betyget, ett Hi! För den är bra och mycket läsvärd, även om jag personligen inte föll för den på samma sätt som jag gjorde för Doerrs tidigare bok Ljuset vi inte ser. Mina förväntningar var höga efter den läsupplevelsen, så jag blev lite besviken när jag hade så svårt att komma igång med Grace. Ljuset vi inte ser fängslade mig från första stund med sitt starka och mättade språk, nu fick jag tvinga mig att läsa vidare.

Berättelsen handlar om David, en meteorolog i Alaska närmast besatt av molnformationer och snöflingor. Jag uppskattade den kurs i hydrologi jag läste på högskolan, men här blev det faktiskt för mycket insnöande (haha) i ämnet. Senare i boken återkommer nördandet i närgångna studier av insekternas värld. Jag upptäcker att jag skumläser de alltför detaljerande sidorna och det är inte vad jag vill göra med en riktigt bra bok.

David drömmer sanndrömmar, han går i sömnen och förvånar både sig själv och sin omgivning med det han är kapabel till. Vissa drömmar slår in, precis som han drömt dem, andra inser han att han kan förhindra – eller förändra. När han drömmer att dottern drunknar blir han fullkomligt besatt av att förhindra att det sker. Något som får långtgående konsekvenser för alla inblandade.

Vi får följa David när han flyr helt utan plan, när han skapar ett nytt liv under 25 års tid långt borta i en annan världsdel. Så småningom tar han sig tillbaka till Alaska för att söka efter sanningen; drunknade dottern eller lever hon och i så fall var? Beskrivningarna av hans liv under bortavaron och den omänskligt svåra vägen till svaret är detaljerade och mycket gripande. Hans personliga våndor och mänskliga tillkortakommanden i naturens obarmhärtiga grepp är en gigantisk kontrast till bokens (av någon outgrundlig orsak) romantiska omslag. Visst handlar boken om kärlek, men betydligt mer om rädsla, sökande, flykt och förlåtelse.

Grace är en mycket välskriven roman, i vissa korta delar återfinner jag det språk jag från början saknade. Det som borrade sig in i mig, där varje mening behövde sjunka in. Hade jag inte haft den tidigare boken att jämföra med hade jag gett Grace ett HI. "

Recension 2 av Vända hem

Nu har jag fått en recension till av boken "Vända hem" av Yaa Gyasi från Norstedts förlag. 

Först ut att recensera boken var Anni som skrev om den HÄR. När hon presenterade boken i sin egen blogg hörde jordemor Susjos av sig till henne och sa att hon också vill läsa och recensera Yaas bok. Det fick hon självklart göra, så hon fick den hemskickad till sig efter att Anni läst ut den under sin kanalbåtsresa i England.

Här kan ni nu läsa Susjos egna ord om Yaa Gyasis bok. Annars kan ni följa henne på hennes blogg
  En jordemors liv och lustar 

-Har ju lovat att recensera denna bok som jag fick skickat till mig av snälla Anni, som i sin tur fått den av pockethexorna.blogspot.com

"Vända hem" är en ung författarinnas debutroman, Yaa Gyasi är född 1989 i Ghana men uppvuxen i Alabama. Boken börjar i slutet av 1700-talet i Ghana där två systrar växer upp, ovetande om varandras existens-en blir bortgift med en engelsk guvernör, en förs bort för att säljas som slav i Amerika, så inleds den vindlande släktkrönikan  i 7 generationer som slutar i nutid.  Jag blir imponerad av att den är så välskriven och detaljrik, man kan nästan känna dofterna ,som inte alltid är så trevliga. Det är många namn att hålla reda på,vilket inte alltid är så lätt, men som tur är så finns det en lista över släktbanden i början av boken som man får titta på ett par gånger.  Det är en tuff läsning om hur de svartas situation har sett ut och ser ut idag. Jag ger den 4 av 5 stjärnor.

 Någon mer som vill läsa och skriva vad ni tycker om boken?
Skriv då några ord här under inlägget och lämna ditt namn och vart man kan nå dig. Eller direkt till Susjos på hennes blogg.

Recension av Grafiskt broderi

1. 

Varje år på bokmässan har jag fått böcker från Tukan förlag. Det har mest varit barnböcker men i höstas 2016 fick jag även vuxenböcker och till min stora glädje lade man ner Maria Snare Johnssons bok, Grafiskt broderi i min påse. Det är nämligen så att jag som är halvdanska har sytt korsstygn sen jag kunde börja hålla i nål och tråd, För det är nämligen så att i Danmark är korsstygnsbroderi väldigt stort och något som "alla" gör allt från små bokmärken till stora tavlor av kända målningar. 

Men boken jag fick av Tukan visar att man inte måste gå och köpa ett färdigt broderiset utan att man kan ta ett mönster som finns omkring sig i vardagen, din tapet, ditt favorit godis, gatstenar eller varför inte löv i en vattenpöl. Ja det är bara din egen fantasi som sätter gränser.

Nu vet jag hur jag ska gå vidare om jag vill brodera något ur min omgivning. Då passade det perfekt att lämna boken vidare när jag fick förfrågan av Anni med bloggen Med ögon känsliga för blått om hennes konstnärliga dotter Alicia med bloggen Aliciasivert som håller på med olika broderi kunde få recensera boken. Självklart fick hon det!  

-"Hejsan!
Jag fick boken Grafiskt broderi av Maria Snare Johnsson, via min mamma Anni, från dig! Jag vill börja med att tacka så mycket för att jag, som själv är broderinörd, fick djupdyka in i denna härliga mönster- och färgkavalkad som gav massor av inspiration och mersmak! Den är ju inte en klassisk Pockethexan-pocket och saknar din märkning, men jag tänkte ändå skicka in en recension till dig och även efterlysa en ny ägare att lämna över den till via min egen blogg, med uppmuntran om att denne gör detsamma. Bifogat är min recension samt bild på hur jag läser boken i sängen i sällskap av katten Tofslan!

Med vänliga hälsningar,
Alicia"

Grafiskt broderi av Maria Snare Johnsson är en stor bok, fylld med vackra, färgsprakande och inspirerande bilder av hur korsstygn kan vara och bli någonting helt annat än gamla dynor och brickband. Boken varvar mönster och beskrivningar med inspirationsbilder ur vardagen som fött idéer hos författaren. Ett brunnslock, en kaklad vägg och pilsystemet på en tågstation har omvandlats till grafiska korsstygnsmotiv i moderna färgställningar. Boken är uppdelad i flera avsnitt som berör bland annat nödvändigt material och tekniker för att komma igång, svartvita mönster, tvåfärgade mönster, flerfärgade mönster och bekanta mönster – som dem lånade från Stig Lindbergsporslin, engelsk konfekt och skyltar på stan. I det sista avsnittet, ”oväntade kombinationer”, går jag igång på riktigt. Där har författaren fyndat begagnade broderier och färdigställt dem. En blomsterkrans med ett dansande rokokopar har ramats in med grafiskt svartvita stygn, ett dovt blomsterkluster kommer fram mot den oblekta linneväven med harlekinrutor i vitt och turkost och för mig som gillar återbruk och krockar mellan nytt och gammalt blir avslutet själva kulmen av boken. Beroende på om du gillar att följa mönster eller skapa dem själv har du olika saker att hämta från Grafiskt broderi. För den förste finns en drös fina, pedagogiskt förklarade och väldigt varierbara mönster att följa. För den senare, som är som jag, är det kanske snarare Marie Snare Johnssons små berättelser om hur hon själv upptäcker, ser och tänker fram mönster i vardagslivet som är det mest inspirerande. Jag tar framför allt med mig insikten om att det finns motiv att hämta i allt, om en bara lär sig lägga ett rutigt filter över. Boken får betyget ”Hi!” och finns för närvarande i Stockholm, men jag ämnar lämna den vidare till någon annan broderisugen. På bilden syns hur jag läser den i sängen, med engagerat sällskap av katten Tofslan! /Alicia"

Recension av Vägen hem

Jag blev för någon månad sen bjuden till Norstedts förlag för att få träffa författaren Yaa Gyasi plus att jag fick hennes bok som recensionsexemplar. Tyvärr blev jag sjuk och var tvungen att ställa in. Efter att ha presenterat boken här på bloggen erbjöd Pockethexan Anni att läsa och recensera boken vilket hon gärna fick göra.

Så här beskriver förlaget boken: 

-"Vända hem är Yaa Gyasis storslagna debutroman!
Yaa Gyasi skildrar med sin imponerande debutroman slavhandelns konsekvenser under flera generationer, från 1700-talet ända fram till idag. Frågan som ställs är om människans jakt på identitet och hemfärd också kan bli hennes väg till försoning.

Vända hem inleds med två unga systrar ovetande om varandras existens. Effia har av sin framgångsrika stam gifts bort med den engelske guvernören. Esi sitter fängslad i väntan på att säljas som slav, trots en privilegierad uppväxt. Nu befinner de sig både nära och långt ifrån varandra: en bland härskarna och en i de grymma fängelsehålorna."

                 _________________________________________________

-"Den alltid lika generösa Pockethexan gav mig ett recensionsexemplar av Yaa Gyasis debutroman Vända hem som jag läste – eller snarare slukade – på min påsksemester på kanalbåt i England.


Boken följer två ghananska systrars släkter genom åtta generationer. Vartannat kapitel byter släktsida vilket gjorde mig väldigt förvillad i början. Utan släktträdet i början av boken hade jag inte hängt med alls.

I varje kapitel får man läsa om en period i en av personernas liv, ibland är det också kortare återblickar vilket knyter samman berättelserna lite mer. Varje kapitels huvudperson har historier som skulle vara värda egna böcker, deras olika öden binds samman . Läsaren kastas mellan miljöer och världar, målande och detaljerat beskrivna . Man fascineras över olika folkstammars traditioner och förfasas över omänskliga förhållanden för slavar. Boken är mörk och stark läsning, en viktig påminnelse om hur det varit i vår värld för inte alls länge sedan.

Det handlar om människohandel, missionärsverksamhet, straff och tortyr, synen på olika nyanser av hudfärg, livet på bomullsplantager och i kolgruvor, knarkhandel och apartheid – men också väldigt mycket om kärlek, både påtvingad och äkta.

Att läsa om kolonialtiden och slavhandeln när man samtidigt befinner sig i England gav onekligen läsningen en extra dimension. Hur kan ett folk i ett land fullt av söta hus och vackra trädgårdar samtidigt vara så grymt?

Av mig skulle boken fått ett HI! (5) om det inte var för att det blev lite för rörigt med de två släktleden. Jag kanske har missat något, men jag förstår inte riktigt vitsen med att de var två systrar från början. För mig hade det räckt med en släktkrönika, så jag ger boken ett Hi! (4).

Nu ger jag romanen vidare till Susjos med bloggen En jordemors liv och lustar och hoppas att hon också skickar en recension till Pockethexan så småningom."