-Lucka 7

 

Bokjulkalender

lucka 7

Matrix

av

Lauren Groff

från

Bookmark förlag

”Matrix” av Lauren Groff är en fängslande berättelse om kvinnors leverne i ett kargt England under mitten av 1100-talet, där fattigdom och rikedom inte bara styrs utav förmögenhet utan även av förnuft, maktkamp och krävande slit. Där korstågen pågår och kristendomens kloster faller under kronans lott. Misär och kärlek växlas mellan gränserna och vänskapsband både binds och klipps av. 

Den blott sjuttonåriga men storväxta och egensinnade Marie De France skickas mot sin vilja och obefintliga gudatro till ett kloster i fallfärdighet. Hennes halvsyster, drottningen Eleanor, ligger bakom beslutet då Marie anses omöjlig att giftas bort pga sitt fula utseende och okvinnliga uppträdande. I klostret beslutar sig Marie för att ta tag i den förtvivlan hon både hamnat i och känslomässigt bär. Det blir en kamp mot både ilskna mäns kvinnosyn, kyrkans budskap och vädrets makter. 

Jag avverkar många böcker per år, och föredrar deckare/kriminalare i normala fall, sträckläsande spänning helt enkelt, men den här, den fångade mitt inre på ett så varmt och behagligt sätt. 

Jag stillnar ner i lästakten, tar in de vackra formuleringarnas språkuppsättning. Ser bilder av de skrivna orden växa upp på näthinnan, känner närvaron av den febrilt sökande men starka kvinnan som Marie De France är. Dofterna som förmedlas, omgivningarna som beskrivs så enkelt men ändå med inlevelse. Maries känslors flammande hetta både i kärlek och i hat ~ allt kommer så nära inpå genom det annorlunda, stundtals lite lätt gammeldags orden. 

Boken får en stark fyra ⭐️⭐️⭐️⭐️

Den här gången är det Pockethexan Malin som har recenserat boken.

#bookmark

#laurelgroff

Recension av Barnet i mossen

Nu har livet börjat ljusna för mig för nu äntligen efter veckor med fel glas i mina nya glasögon som skulle ge mig synen tillbaks efter månader med bara ledsyn. Det har visat sig att jag har grå starr så jag får räkna med sämre sy igen tills det blir dags för en operation. Någon som har erfarenhet av grå starr? Du får gärna skriva några rader och berätta hur det var för dig.

Här kommer nu Pockethexan Annis recension av boken "Barnet i mossen" skriven av Siobhan Dowd. Någon som har läst den?
  

-"Hej!

Nog ser du bättre med dina nya glasögon alltid, när du såg boken på 
bordet i trädgården i Wehlen! Här kommer min recension:

Barnet i mossen av Siobhan Dowd från Atrium förlag.

Året är 1981. Det är en mycket orolig tid både i Nordirland och i övriga 
Storbritannien, med konflikter mellan katoliker och protestanter, med 
etnisk rensning, bomber, mord, hungerstrejker och kravaller. Vi får 
följa huvudpersonen, unge Fergus, under en period detta år då han  
arbetar med sina examensprov, sliter med lojalitetsfrågor, finner 
kärleken och framför allt finner barnet i mossen. En period då han helt 
enkelt mognar som person, även om han redan är en ansvarsfull tonåring 
som inte har något emot att ta hand om sina småsystrar.

Fyndet av barnet i mossen flyttar fokus från den konfliktfyllda vardagen 
till något nytt, något oväntat och annorlunda. En välkommen förändring 
som också flyter in i det stora sammanhanget. Med fyndet kommer Cora 
till orten tillsammans med sin mamma och Fergus ser till att de bor på 
det slumrande B & B som hans mamma har försökt att starta hemma. Cora 
och Fergus finner förstås varandra och har det vuxna gärna kallar för en 
semesterflört, men det är inte där bokens huvudhandling ligger.  Detta 
är ingen kärlekssaga, det är en berättelse om en tid och en plats och en 
tonåring som inte bara säger "å ja ba".

Boken är skriven med ett lättläst språk som driver handlingen framåt. 
Dialogerna och personbeskrivningarna känns trovärdiga och okonstlade. 
Jag brukar ofta undra varför det skrivs en bok eller görs en film om en 
kort period i en persons liv, men här känns det som en väl vald period. 
Det är med en behaglig känsla av mättnad och framtidstro som jag lämnar 
Fergus när boken är slut. Tack fina Pockethexan för att jag fick läsa den!
Betyget blir ett litet Hi! det betyder en fyra.

Kramar Anni"

Recension av Midnattsrosen

Nu har Pockethexan Malin recenserat Lucinda Rileys roman "Midnattsrosen" som är hennes första bok på svenska. Det är Bazar förlag som ger ut hennes bok. Om du vill lära känna Malin lite mer kan du gå in på hennes Facebooksida HÄR  eller så kan du läsa en av hennes tidigare recensioner här eller här hos Pockethexorna. 
Malin är en flitig recensent och har varit med länge här på bloggen. Om du söker på Malin i så kommer de upp och du får massor av tips på bra böcker att läsa och njuta av eller så får du varningar på böcker du ska hålla dig borta från. 

"-Efter att ha slagit igen den 587 sidor långa romanen "Midnattsrosen" sitter jag här med ett leende på läpparna, så tillfredsställd av att ha läst en mycket vacker men tragisk kärlekshistoria. Jag kan bara konstatera att jag funnit en ny favoritförfattare: den irländska Lucinda Riley (född 1971). 

Författarens berättarteknik är enkel och rak men den värme och omsorgsfullt målande beskrivningen av både områden och karaktärer väcker läslustan och nyfikenheten inom mig. Oavsett om Riley skriver ingående om rikemansfolkets inställningar och uppfostran i Englands 1900-tal eller kändisvärldens med- och motgångar under senaste årtiondet gör hon ett påläst kunskapsmässigt intryck. Att denna omvälvande känsloladdade bok kommer att bli filmatiserad i framtiden tvekar jag inte det minsta på. 

Handlingen utspelar sig mestadels i England men även i Indiens varma landområden. De olika kulturerna och sederna skapar intriger, missförstånd och förhinder men Riley påvisar även likheten människor emellan, oavsett var de hör hemma. 

När bokens huvudperson, (indiska Anahita) dör vid 100 års ålder, efterlämnar hon ett långt brev med detaljerad information om sin uppväxt och sitt, milt sagt, omvälvande leverne. Brevet är skrivet under flera år och adresserad till den son som hon födde i England. Han dödsförklarades vid tre års ålder men Anahita vägrade tro på det, trots dödsattest av ortens läkare. Hennes intuition och själ sa henne att han levde, saknaden och längtan efter sonen följde henne till hennes sista andetag. Barnbarnet Ari fascineras av brevet och beslutar sig för att åka till herrgården Astbury i England, där sonen sist sågs vid liv. 

På herrgården pågår en stor filminspelning där den kända vackra amerikanskan, Rebecca Bradley, spelar huvudrollen som aristokrat under 1920-talet. Under några omtumlande dagar befinner hon sig plötsligt involverad i de hemligheter som godset och släkten Astbury bär på. Tillsammans med Ari försöker hon få reda på vad som egentligen hände för nästan ett sekel sen. 

Det är en otroligt fängslande, färgsprakande roman, uppdelat i två olika men ändå sammanstrålande berättelser. Ju längre in i boken man kommer ju mer ser man hur nutiden och det förflutna smälter samman i handlingarna. 

Det är 1900-talets Donald kontra 2000-talets Anthony, två ogifta arvtagare till godset Astbury. Det är Violet och Rebecca, vackra rika amerikanskor och det är det indiska släktskapet mellan Anahita och barnbarnet Ari. 

Värme, vänskap och kärlek. 

Hunger, missförstånd och sorg

Allt samlat i en fantastisk skildring av skillnaden mellan rik och fattig, mellan då och nu. 

Jag är helt betagen av den romantik och den kärlek som flödar i denna bladvändare. Ett starkt Hi! i betyg eller en stark fyra i betyg om du föredrar den graderingen".