-Lucka 16

 

BOKJULKALENDER

LUCKA 16

 Huset på Rivieran

av

Natasha Lester

från

Bazar förlag

Det var lite svårt för mig att komma in i den här berättelsen. Flytet i läsandet stördes faktiskt av en mängd detaljerade beskrivningar av både miljö och vintagekläder. Inget nytt vad gäller Natasha Lester, men just denna gång blev det aningens för mycket för min smak. Dessutom började den oundvikliga kärlekshistorien nästan på en gång och då suckade jag lite.

Men huvudämnet är intressant – d v s nazisternas stölder av ovärderliga konstskatter från judiska familjer och Paris museum. Éliane arbetar på Louvren men förflyttas för att katalogisera all konst som beslagtagits. Hon avslöjar inte att hon förstår tyska och memorerar alla koder för att en dag kunna veta vart konsten flyttats. Med hjälp av syskon och en kollega samarbetar hon med motståndsrörelsen, så när en ung tysk nazist fattar tycke för henne behöver hon spela ett högt och farligt spel för att inte väcka misstankar.

I vår tid kommer australiensiska Remy till ett fantastiskt hus på Rivieran som hon ärvt. Hon sörjer sin man och dotter som omkommit i en bilolycka men vågar sakta och försiktigt lära känna och umgås med familjemedlemmarna i grannhuset. När hon finner en katalog över stulna konstverk känner hon igen en tavla från sin barndom och nystandet i det förflutna börjar, med obehagliga avslöjanden.

När jag väl kommit in i boken var de femhundra sidorna en bladvändare, som alla Lesters böcker. Eftersom jag inte är så förtjust i romance tycker jag att de båda tidsåldrarnas kärlekshistorier tog lite för mycket plats, så det blir en 4:a i betyg.

Det är Pockethexan Anni som har receserat denna bok.

#bazarförlag
#natashalester
#andravärldskriget
#husetpårivieran

Recension av De sju systrarna

Nu är det dags för en bokrecension av Pockethexan Malin. Hon har läst och skrivit om Lucinda Rileys bok "De sju systrarna" från Bazar förlag. Hon har även läst och recenserat en annan bok av samma författare, det är boken "Midnattsrosen" och HÄR kan du läsa om vad hon tycker om den och här nedanför vad hon tycker om "De sju systrarna". Håll till godo:

Lucinda Riley ”De sju systrarna”

                     *****

Lucinda Riley’s ”Midnattsrosen” tillhör en av mina mest fantastiska läsupplevelser under 2017, så när jag fick första delen av hennes nya romanserie ”De sju systrarna” hemskickad av Pockethexan var det med stor förväntan jag påbörjade läsandet. Förväntningarna blev infriade direkt ~ redan vid första kapitlet förstod jag att detta kommer bli årets favorit. 

Författarinnan skriver på ett behagligt, varmt sätt där känslornas stormvindar förmedlas med kärleksfulla ord, oavsett om det är olycksfyllda eller översvämmande lyriska förnimmelser som huvudpersonerna går igenom. 

Denna planerade serie på sju böcker börjar med miljardären Pa Salt’s död och en rad  hemligheter och frågeställningar uppstår hos hans sex adoptivbarn. De samlas i sitt barndomshem, Atlantis, på en avskilt belägen klippavsats invid Geneve-sjön, för bouppteckning och trots att de alla upplevt en trygg, lycklig och kärleksfull uppväxt upptäcker de att de egentligen inte riktigt kände sin älskade styvfar. 

Hans avskedspresent är noggrant utstuderat i form av ett varsitt personligt brev med ledtrådar till det förflutna samt ett sfäriskt astrolabium, en stor modell över stjärnhopen Plejaderna. Styvdöttrarna är döpta efter denna stjärnbilds delar ”de sju systrarna” och konstellationen innehåller deras namn, koordinationer och en varsin grekisk inskription med ytterligare förvirrande budskap. 

I första boken får vi följa den äldsta av adoptivdöttrarna, den tillgivna, lugna och trygga Maia som är den enda som stannat kvar på gården när de övriga flyttade hemifrån. Hon bär själv på en mörk hemlighet och litar inte på andra så när hennes sista hälsning från styvfadern lyder ”Låt aldrig rädslan bestämma ditt öde” förstår hon att Pa vetat mer om henne än hon själv förstått. Den mystik som uppstår får henne att för första gången på riktigt fundera på sitt ursprung. Med hjälp av Pa’s ledtrådar påbörjar hon en resa som inte bara för henne långt till andra sidan jordklotet utan också för henne närmare sitt eget inre känsloliv. 

Vackert beskrivet dras läsaren in i en äkta kärlekssaga som startar under sent 1920-tal, där heta rytmer från Brasiliens Rio blandas med konstnärers lockelser i Paris syndiga kvarter. Återblickarna från dåtiden varvas med Maias egna upplevelser i nutid och med bildsköna beskrivningar av omgivningarna och den tydliga känsloladdade kategorin av sorg, smärta, kärlek och lycka tar Riley klivet rakt in i mitt hjärta. Jag älskar den här boken och kan knappt bärga mig tills del två publiceras.  Där är det Maias syster Ally som får huvudrollen och är den bara hälften så bra som denna första del, ja då blir den med en succé 😊 (du vet min adress, Pockethexan, ifall du får tag på den...😘) 

”De sju systrarna” lämnas nu vidare till min underbara granne och vän, Annlo, som också dyrkade Riley’s tidigare fristående roman. 

//Malin Samson 

Adlibris

Recension av Labyrint-vägen in

Pockethexan Malin har läst och recenserat boken "Labyrint-vägen in" av Karin Pasche från Hoi förlag. Boken är första delen av en trilogi och förhoppningsvis ska det inte dröja för länge innan den andra delen kommer. Vi är nämligen flera som uppskattar den.
Läs Malins egna ord om vad hon tycker om boken.

-"Många människor lever blint rusandes genom Livet, utan att tänka på varför saker och ting sker. Vi tar det mesta för givet och lutar oss tillbaka i tron att slumpen avgör våra liv. Men tänk om det är vi själva, som omedvetet, styr våra händelser? Om det är våra inre önskningar som faktiskt kommer fram när vi gör våra vardagliga enkla val? Att så små saker som att välja en annan promenadväg just i denna stund kan få ditt liv att ändra riktning radikalt? Eller om du väljer att byta några ord med någon som du egentligen aldrig förr ens skulle notera, skulle ditt liv se likadant ut ändå? 

Boken "Labyrint ~ Vägen in" utav Karin Pasche bygger sin historia på just människans förmåga att själv, medvetet eller omedvetet, förändra sitt livs öde.

Stockholmstjejen Julia drabbas av minnesförlust i samband med en hjärnblödning. Det enda hon kan förnimma i vaket tillstånd är mörker, korridorer och ryggen på en okänd  man som hon verkar följa efter. Hennes familj och närmsta väninna gör allt för att försöka få hennes minne att återkomma men det går trögt. Under sin rehabiliteringstid upplever Julia ibland hallucinationer i samband med yrsel- och panikattacker. En del hallucinationer känns så starka och verklighetstrogna att hon måste följa de impulser som griper tag i henne. Detta för henne in i en karusell av storvinster men även ett möte med den rike och oemotståndlige Jake, som i tre års tid försökt få någon klarhet i vad som hänt hans försvunne far, den framgångsrike affärsmannen, Eric. Varken Julia eller Jake kan förstå varför deras vägar korsas gång på gång och missförstånd samt misstro följer genom deras eskapader ihop. 

Vägen för henne även till den mystiske mannen, Job, som går runt på gator och torg och predikar om Guds väg. Han anser sig vara Julias mentor i någon kommande stor världshändelse. Utav honom får Julia en skiss på den medeltida labyrinten av katedralen i Notre Dame i Chartre och orden "Det här är din resa i ditt liv, och livet handlar om val, så kom ihåg att vara öppen för situationer och upplevelser" 

Julia förstår ingenting och när Jake så småningom varnar henne för Job och hans förflutna vet hon inte längre vem hon kan och ska lita på. Hon kan inte heller förklara för andra varför hon helt plötsligt bara dyker upp vid vissa specifika tillfällen, ingen tror henne när hon säger att hallucinationerna förde henne dit. Är hon på väg att bli galen, en biverkning av hjärninflammationen eller är hon mer involverad i sakernas händelse än vad hon vill ge sken utav? 

Boken är uppdelad i de tre olika huvudpersonerna syn av händelserna. Kapitlerna varvas av Julia, Jake och Jobs upplevelser och de tre individernas vägar korsas allt som oftast. 

Det här är en otroligt bra bok tycker jag. Den innehåller det mesta: Spänning, mystik, oförklarligheten, kärlek, svek. Vad jag förstått är denna bok den första i en kommande serie. Ser redan fram emot att läsa del två ☺️ (En fyra i betyg)". 

Kan man bli kär i en barnbok?

Det har i alla fall jag blivit, kär alltså. Det kanske beror på att jag är så förtjust i det vackra Paris med modevärlden och alla de originella människorna. Eller så är det för att böckerna är illustrerad av en av mina favorit illustratörer och jag drömmer om att få en av hennes tekoppar. Tänk er att få dricka te ur hennes vackra tekopp med figurer i från boken jag är kär i eller rättare sagt böckerna för nu har det kommit ut en uppföljare.

Har ni kunnat listat ut vilka det är jag pratar om?

Jo visst menar jag Andrea de La Barre de Nanteuils böcker "Boken om Mademoiselle Oiseau" och "Mademoiselle Oiseau kommer tillbaka". Böckerna ges ut på förlaget Rabén & Sjögren.

Och självklart är böckerna illustrerade av Lovisa Burfitt som också har gjort servisen "Mademoiselle Oiseau" för Rörstrand.

2012 vann hon Elle Interiörs designpris för servisen Mademoiselle Oiseau.



"Mitt i Paris, inte långt från floden Seine, ligger avenue des Temps Perdus. Där, allra högst upp i ett vackert gammalt hus, bor Mademoiselle Oiseau. Lyfter man på hakan och tittar upp mot våningen svajar huset nästan. Inte bara för att det är så högt utan också för att Mademoiselles alla fåglar och katter och konstiga balkongmöbler gör att det känns lite snurrigt. Det ser ut som om det ligger en hatt på huset. En somrig, rolig halmhatt som vill flyga i väg med fåglarna och katterna och de svarta balkongräckena som ett spetsbroderat band."

En dag råkar nioåriga Isabella av misstag trycka på våning sex istället för fem när hon kliver in i hissen. Först när hon sätter nyckeln i låset märker hon att något inte är som det ska. Men då är det redan för sent.

Innan hon hinner blinka dras hon in i Mademoiselle Oiseaus lägenhet - en värld av fjädrar och fnurridurr, långa pärlhalsband och klacka-skor, egensinniga katter, nyfikna fåglar och sidenklänningar i överflöd. Men också en värld där en magisk panterknapp och hemliga rum lever ett alldeles eget liv bland Paris takåsar.

En fantastisk, härlig saga om vänskapen mellan en liten flicka och en tidlös dam, om livet och kärleken och drömmarna. Om det som är sant och det som är nästan-sant, och om allt det som nästan är för bra för att vara sant men likväl är sant ändå. Eller?

Lovisa Burfitts skira illustrationer fångar på pricken den magiska charm och förtrollande dekadens som råder i en överdådig Parisvåning där tiden verkar stå stilla.

Den här boken har ingen åldersgräns uppåt. Det är en bok för alla över 6

Jag gillar Gilla Böcker

Nu har dom gjort det igen! Alltså bokförlaget Gilla Böcker har kommit ut med en bok med glimten i ögat och som får en att tänka -"Aha, varför tänkte jag inte på det!"
Ja, det vill säga då när man själv var i debutanten Katarina Sandbergs ålder eller som i min mellansons ålder för han är också en 92-a. Vad gjorde jag som 21-åring...? Jo jag var ju förlovad med han den där Oumberlige Peter... men ändå man hade ju tankar och drömmar om hur ett förhållande SKULLE vara och det var oftast inte alls som det var i verkligheten.

Därför tycker jag att ni ska läsa Katarinas bok "Vi är inte sådana som i slutet får varandra". För den väcker så många tankar och idéer om hur det är att var ung och drömmen om att hitta den rätte att leva med. För oss äldre är det en Aha-såvardet eller Aha-varförtänktejagintepådet bok och för er som är i författarens ålder kan det vara som en guide till hur man får sitt drömförhållande eller varför det inte funkar.

Boken börjar med att huvudpersonen Cassiopeja Svensson skickar ett brev till Christer Fugelsang och börjar det med:

 -"Cassiopeja", tänker du, "kan man heta så?" Tydligen så kan man det. Jag heter Cassiopeja för jag blev till under en stjärnhimmel en natt i Paris för länge sedan. Min mamma såg inte Cassiopeja den natten. Den enda stjärnbilden hon såg och kände igen var Karlavagnen, men även hon förstod att det var omöjligt att döpa ett armt stackars faderlöst flickebarn till Karlavagnen. "Vill du ta upp Karlavagnen? Hon ligger i vagnen", du hör- det fungerar inte. Det fick bli Cassiopeja i stället. Tillräckligt utstuderat."

 

Jag ni hör att det är en bok med humor och som är lättsam skriven. Cassiopeja är alltså en 19-årig småstadstjej som har flyttat till huvudstaden för att studera juridik. Hon har inga stora förhoppningar på att träffa någon som hon vill leva resten av sitt liv med. Fast hennes studiekamrater ser helt tvärt om på saken och de lever gladeligen upp sina rika fäders pengar samtidigt som de både förlovar sig, köper bostadsrätter och börjar i smyg planera för pampiga bröllop för de tycker att allt är "så himla romantiskt". Cassiopeja som är skapt i den optimala romantiska drömmen tycker att kärlek är en klyscha tills hon bestämmer sig för att lära sig att spela piano.

Den charmiga boken är alltså skriven av en 21-årig debutant Katarina Sandberg som är uppvuxen í Kristianstad. Hon beskriver sig som en tidsoptimist som både vill äta kakan och behålla den. Fast jag måste nog säga att hon verkar ändå ha full koll på tiden då hon trotts sina unga år har hunnit med att studera internationella relationer i USA, statsvetenskap och nationalekonomi i Uppsala samt skriver krönikor i Kristianstadsbladet samtidigt som hon skrev den här boken.

Pockethexorna ger Katarina Sandbergs "Vi är inte sådan som i slutet får varandra" ett "Hi!"

...om ni tycker att ni känner igen titeln på boken så beror det på att det är en rad i Håkan Hellströms låt från CD "Känn ingen sorg för mig Göteborg"

Adlibris, Bokus, CDON 

Mer te-tema!

Har du sett den senaste trenden vad man kan ha en tekopp till?

Jo man kan ha en gris i den!

Rupert Grint, Ron i "Harry Potter", har en och hans heter Oscar.

Paris Hilton har visst inte bara en utan två stycken och de heter Miss- och Princess Pigglette (lite blandade bud där i skvaller världen om det stämmer eller inte...).

Det finns till och med leksaks "Teacup pigs" för de små som vill leka med sin egen micropig som de också kallas.

Vad säger du, vill du också ha en gris i din tekopp? För visst är de väl bedårande söta!?

Vill du veta lite mera om de här små varelserna?

Då kan jag rekomendera bloggen Pygmy Pigs som en start på ditt faktaletande, för det är inte helt lätt att hitta någon.

Hm, vad jag blev tesugen....<;p