Visar inlägg med etikett Marianne Fredriksson. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Marianne Fredriksson. Visa alla inlägg

torsdag 1 december 2011

Ska du gå på bio i dec.? Då ska du se...



...filmen jag var på förhandsvisning av, nämligen filmatiseringen av Marianne Fredrikssons succé roman "Simon och ekarna"!

Det kanske säger sig självt att det här är en bra film när man ser skådespelarlistan med Helen Sjöholm o Bill Skarsgård och namnet på regissören, den prisbelönte Lisa Ohlin.

Men att det skulle vara en så vacker och pampig film med mycket klassisk musik som gjorde den ännu starkare både i skildringarna av människorna men även när det hände viktiga saker i filmen.
Tex. när de tyska nazisterna var på besök i Göteborg och den kanske 12-årige Simons ser de tyska militärfordonen, men den som reagerar starkast är hans judiske klasskamrat för att inte tala om hans mamma som inte klara av situationen med tyska soldater i Göteborg.
Hon gör det som hon tror är det bästa för familjen, jag ska inte berätta för mycket men jag kan säga att det inte är något bra sätt hon kommer på och allt det här sker till mycket musik.

Även när kriget bröt ut och Tyskland intog Danmark och Norge och man inte visste hur det skulle gå för Sverige så var det till pampig klassisk musik.

Fast de starkaste bilderna är nog när pojken Simon ska sluta "leka" med sin älskade ek som är hans vän, för nu har han lovat pappan att inte leka där eftersom han nu ska börja i den "fina" skolan i stan och där kan han få riktiga vänner.

Ni som har möjlighet, gå och se den här filmen för den är något extra men
framför allt om ni inte har läst boken, läs den!!!

När vi kom till biografen Park blev jag väl omhändertagen för personalen visade vägen upp till balkongen där jag kunde ligga i min solstol och se på filmen. Kameramannen var t.o.m så gullig att jag fick låna hans "hemlig hus" när det blev en jätte kö längs trappan ned till källaren där besökarnas låg.

Det som var extra kul med mitt första biobesök på 22 år var att när vi började prata med grannarna i raden framför oss så visar det sig att det är författarinnan Caroline Engwall som har skrivit "14 år och till salu" och "Skamfläck" som sitter där t.hö. Jag har läst hennes första bok och den är ute som Hexpocket i min bokring.

Hon fick mitt visitkort och vi har mailat varandra och Caroline berättade att det har skapats en hjälpsajt för de här flickorna som hon skriver om (för de finns i verkligheten!!!)

Sajten heter Intetillsalu.se och klicka HÄR så kommer ni dit och om ni vill göra en god gärning iför jul så skriv om sajten hos er också och berätta om att den finns för den kan hjälpa många som behöver det!

söndag 27 november 2011

Pockethexan ska på förhandsvisn. av Simon o ekarna

I morgon ska jag göra något som jag inte har gjort på många år, jag ska gå på bio!
Och inte vilken biofilm som helst, utan en förhandsvisning av filmatiseringen av Marianne Fredrikssons roman "Simon och ekarna" från 1985.

Det ska bli väldigt spännande att få gå på en förhandsvisning och då med en film av en bok som jag har läst. Fast det var ju på 80-talet så det är en del luckor om vad boken handlar om, jag kommer ihåg att den gjorde starkt intryck på den då kanske 22-åriga Pockethexan.

Det jag minns av boken är att Simon, som spelas av Bill Skarsgård, är en judisk pojke som adopteras av ett socialistiskt arbetarpar i Göteborg. Han växer upp under andra världskriget och han känner sig aldrig riktigt hemma i sin familj där pappan tycker att man ska arbeta hårt och inte läsa en massa och hans mamma, spelas av Helena Sjöholm, är en varm och omhändertagande person som skämmer bort honom. Simon träffar sen en pojke från en helt judisk familj som har flytt ifrån krigets Tyskland. Pappan i familjen driven en bokhandel och när de båda familjerna börjar lära känna varandra är det som gjort för att det ska bli kulturella och känslomässiga krockar.

Det är Bonnier Pocket som har bjudit in mig och en vän till den här förhandsvisningen och de har gett ut en nyutgåva av boken och då med en bild från filmen som omslag. Det vänstra omslaget är från 80-tals boken.

Regissören till filmen är Lisa Ohlin och säger i en intervju i dagens SvD att hon känner igen sig i Simon och hon -"vet vad familjehemligheter kostar." Hon har tidigare gjort filmerna "Veranda för en tenor" och "Tillfällig fru sökes".


söndag 21 augusti 2011

Pockethexan besöker Drottninggatans bokbord

Idag var det världens längsta bokbord längs Drottninggatan i Stockholm, där fick de som ville hyra ett bord för att ha försäljning av böcker, gamla som nya, och jag kan säga att det var mycket som var till salu.

Min Ouberlige make och jag började vår vandring längs bordet nere vid Fredsgatan och gick ända upp till Centralbadet där de olika författarna hade sina bord.


En av de författare som jag träffade var bland annat den fd. politikern
och barnskådespelerskan Hanna Zetterberg. Hon har skrivit två stycken barnböcker om "Nejlika" en figur som har ett gosedjur och lär sig att gå på pottan. Två viktiga saker i ett småbarns liv. De böckerna kom ut under 2010 och hon har inte skrivit något i år så hon kommer inte att delta i årets bok o biblioteksmässa där jag är bloggambassadör.

De böcker som maken och jag hittade vid bokbordet var böcker som var gjorda för biblioteken men eftersom även böcker är färskvara så blir det många böcker som inte blir uppköpta och då de redan är inbundna för biblioteken, med lånekortsficka och allt...så skulle de här böckerna ha blivit brända.
Men nu har de tidigare arbetarna vid de här förlagen gått ihop och köpt upp böckerna och säljer dem via sitt förlag Trafik- Nostalgiska Förlaget på mässor, marknader och andra event som tex. på världens längsta bokbord på Drottn.g.


Böckerna som Pockethexan och Oumberlige Peter räddade från bränning var:

Marianne Fredrikssons "Skilda verkligheter"


Marian Keyes "Tankar från verkligheten"



Elsi Rydsjös
"Flicka genom sekel".

måndag 8 mars 2010

Tänker du på någon speciell kvinna idag?


...eftersom det är Internationella kvinnodagen idag 8 mars!

Eller så kanske man först och främst tänker på de medsystrar i världen som inte har det så bra som vi och om du vill göra något för att bidra till en förändring kan du ju gå in på Amnesty-s hemsida och skänka en peng till deras rättvisekamp!

Men jag tänker nog på min kvinnliga släkting som precis har gått bort. Visst var hon 82 år men fram till i höstas hon var en sådan där dam som höll på med ALLT och som var aktiv in i det sista. När jag pratade med henne i november och jag ville att hon skulle åka in till sjukhuset för att kontrollera varför hon inte kunde äta så sa hon: -"Nej men jag hinner inte idag, för nu ska jag till förskolan och läsa för barnen det gör jag alltid på torsdagar och så har jag inte sålt alla lotterna till Hembygdsföreningens lotteri och i morgon ska jag köra in maken till hans fotvård och till helgen ska jag baka klart bullarna som ska vara till..."
STOPP! Skriker jag till slut i telefonen -"nu lägger du ifrån luren och så beställer du en taxi upp till sjukhuset till dig själv, låt telefon nr. ligga framme så att gubben kan ringa efter en själv i morgon, jag köper dina lotter som är kvar och dagisfröknarna får läsa idag för nu måste du tänka på dig själv!" Men inte då!
Det slutade med att min kära make två veckor senare fick köra de 10 milen hem till henne och sen de 5 milen till sjukhuset för att hon skulle kunna läggas in. Och blev hon kvar där i 2 månader för det var en elakartad tumör hon hade i magen.

Hon var en så glad och positiv människa att jag inte vill avsluta så här utan i stället med ett boktips från hennes favorit författarinna och även klasskamrat; Marianne Fredriksson!

Min släkting har ett signerat exemplar av Mariannes bok "Anna, Hanna och Johanna" och när jag födde min dotter fick jag också ett exemplar av boken, dock osignerad.

Den handlar om tre generationer kvinnor som växer upp under olika tidsperioder och med olika synsätt på kvinnas ställning. Mormodern Hanna föds i Dalsland på 1870 och får till stor del själv ordna med försörjningen av dottern Johanna som växer upp i industrialiseringens Göteborg. När sen barnbarnet Anna i slutet av 1900-talet vill sammanställa tre generationer kvinnors liv i en bok upptäcker hon många hemligheter som gör att hon förstår sina äldre släktingar. Som när Hanna under slutet av 1800-talet endast 12 år gammal blev våldtagen och det var hon som blev kallad hora. Känns det här igen?
Det är ändå väldigt bra att det finns en kvinnodag, för vi får aldrig sluta kämpa förrän det är ett helt rättvist samhälle vi ALLA lever i!