Pockethexan presenterar

2021

Årets första bokpresentation av Pockethexan är recensions-

exemplar av pocketböcker från Hoi, LB- och MiMa förlag. 

Pocketarna jag har fått är två thrillerserier, Cardinal- och Jubileumsserien och en bok om Marie-Antoinettes fick-ur som blir stulet i ett museum i Jerusalem. Efter flera turer hamnar uret hos Aron i Sverige som ska hjälpa till att förvara det tills den inte längre är "het".

På fotot av böckerna är även grannarnas katt Sally som i somras födde en kattungen i en flyttlåda hemma hos oss. Hon har sen dess i stort sett flyttat hem till oss eftersom hon ammade ungen här. Nu har det här lilla knytet snart blivit en halvårs gammal ungkatt som har hur mycket energi som helst och hon är en utekatt precis som sin mamma. Maj-Lis heter hon men går under smeknamnet Majsan, passar bättre in här på "söder om söder". 

PS:Nu befarar vi det värsta att det ska vara dags igen för en ny kull. Om vi minns rätt kan de komma i mitten av mars. Är det någon som är intresserad av en kattunge som liknar våran Majsan (ovan) skriv en rad här så hör vi av oss om det blir något.DS

Majsan bland höstlöven

 Här är vår lilla 8v. gamla kattunge Majsan (Maj-Lis) som är ute

och upptäcker världen på sin första promenad i sele. Det var vår

grannes katt som födde henne hemma hos oss och vi valde att 

behålla henne. Hon är extra mysig att ha i knät när jag ligger i

soffan och läser mina böcker, bättre än en värmekudde och gulligare.

Majsan upptäcker världen

 Nu har vår sex veckor gamla kattunge börjat upptäcka världen.

Bokhyllan är en av favoriterna att klättra i, för att inte tala om de underbara böckerna som är gjorda för att tugga på.

Favoritboken verkar Deborah Balls bok Huset Versace vara ifrån förlaget Bladh by Bladh. Nu är det så att den här boken, till lilla Majsans eller Maj-Lis som hon egentligen heter, stora förvåning även går att läsa istället för att tugga på den. Det är också en helt otrolig bok som både tar upp Gianni Versaces liv och gärning plus hans tragiska bortgång. Eller som författaren beskriver boken -"Genialitet, mord och överlevnad".

 Ni liksom jag som älskar hans design måste bara läsa den här boken för den är verkligen underbar. Man får reda på hur hans liv var innan framgången men även hur krokig hans väg var fram till han kunde börja skapa åt sig själv. 

Jag ger självklart den här boken ett stort HI! eller en 5-a som andra kanske skriver när de recenserar och inte är Pockethexor.

Nu kanske jag är lite jävig i den här frågan för jag anser att jag gifte mig med den bäst klädda mannen någonsin, när jag 1988 gifte mig med min make i sin nya Versace kostym!

Grannens kattunge

Grannens kattunge

Vi fick en glad överraskning för någon dag sen. Grannens katt Sally födde sin unge hos i en kartong med mina handsydda Tildadockor. Men nu har de flyttat till vår garderob i stället.

Tur att vi har så gulliga grannar för nu är kattungen vår. Fast mina Tildadockor är fortfarande till salu.

#buskavel #kittens #kattunge #tildadoll

Lucka 2

Bokjulkalender

Lucka 2

Här bakom lucka nr. 2 finns boken "Puss och Muggs äventyr" av Marianne von Kantzow Ridderstad från Visto förlag. Boken är för barn i åldern 3-6 år eller för dem som är lite äldre men behöver en lättläst bok för läsövningar och som har fina bilder.

Den här boken handlar om mössen Puss och Mugg och deras äventyr när de vill ordna ett kalas åt sina tjejkompisar Grisa och Fisa. Puss och Mugg bor i en stor ost under trappan till barnens mormors hus. Barnen är de som kommer och hälsar på lite då och då. 

Puss och Mugg tycker att det är väldigt praktiskt och mysigt att bo i en ost för det är varmt och när man blir hungrig är det bara att ta en tugga av osten. Men där bor även den elaka katten Felix som hela tiden försöker att fånga dem.

Det här är en gullig och lagom spännande bok för barn i åldern som boken är skriven för 3-6 år.

Bokus

Recension av Grafiskt broderi

1. 

Varje år på bokmässan har jag fått böcker från Tukan förlag. Det har mest varit barnböcker men i höstas 2016 fick jag även vuxenböcker och till min stora glädje lade man ner Maria Snare Johnssons bok, Grafiskt broderi i min påse. Det är nämligen så att jag som är halvdanska har sytt korsstygn sen jag kunde börja hålla i nål och tråd, För det är nämligen så att i Danmark är korsstygnsbroderi väldigt stort och något som "alla" gör allt från små bokmärken till stora tavlor av kända målningar. 

Men boken jag fick av Tukan visar att man inte måste gå och köpa ett färdigt broderiset utan att man kan ta ett mönster som finns omkring sig i vardagen, din tapet, ditt favorit godis, gatstenar eller varför inte löv i en vattenpöl. Ja det är bara din egen fantasi som sätter gränser.

Nu vet jag hur jag ska gå vidare om jag vill brodera något ur min omgivning. Då passade det perfekt att lämna boken vidare när jag fick förfrågan av Anni med bloggen Med ögon känsliga för blått om hennes konstnärliga dotter Alicia med bloggen Aliciasivert som håller på med olika broderi kunde få recensera boken. Självklart fick hon det!  

-"Hejsan!
Jag fick boken Grafiskt broderi av Maria Snare Johnsson, via min mamma Anni, från dig! Jag vill börja med att tacka så mycket för att jag, som själv är broderinörd, fick djupdyka in i denna härliga mönster- och färgkavalkad som gav massor av inspiration och mersmak! Den är ju inte en klassisk Pockethexan-pocket och saknar din märkning, men jag tänkte ändå skicka in en recension till dig och även efterlysa en ny ägare att lämna över den till via min egen blogg, med uppmuntran om att denne gör detsamma. Bifogat är min recension samt bild på hur jag läser boken i sängen i sällskap av katten Tofslan!

Med vänliga hälsningar,
Alicia"

Grafiskt broderi av Maria Snare Johnsson är en stor bok, fylld med vackra, färgsprakande och inspirerande bilder av hur korsstygn kan vara och bli någonting helt annat än gamla dynor och brickband. Boken varvar mönster och beskrivningar med inspirationsbilder ur vardagen som fött idéer hos författaren. Ett brunnslock, en kaklad vägg och pilsystemet på en tågstation har omvandlats till grafiska korsstygnsmotiv i moderna färgställningar. Boken är uppdelad i flera avsnitt som berör bland annat nödvändigt material och tekniker för att komma igång, svartvita mönster, tvåfärgade mönster, flerfärgade mönster och bekanta mönster – som dem lånade från Stig Lindbergsporslin, engelsk konfekt och skyltar på stan. I det sista avsnittet, ”oväntade kombinationer”, går jag igång på riktigt. Där har författaren fyndat begagnade broderier och färdigställt dem. En blomsterkrans med ett dansande rokokopar har ramats in med grafiskt svartvita stygn, ett dovt blomsterkluster kommer fram mot den oblekta linneväven med harlekinrutor i vitt och turkost och för mig som gillar återbruk och krockar mellan nytt och gammalt blir avslutet själva kulmen av boken. Beroende på om du gillar att följa mönster eller skapa dem själv har du olika saker att hämta från Grafiskt broderi. För den förste finns en drös fina, pedagogiskt förklarade och väldigt varierbara mönster att följa. För den senare, som är som jag, är det kanske snarare Marie Snare Johnssons små berättelser om hur hon själv upptäcker, ser och tänker fram mönster i vardagslivet som är det mest inspirerande. Jag tar framför allt med mig insikten om att det finns motiv att hämta i allt, om en bara lär sig lägga ett rutigt filter över. Boken får betyget ”Hi!” och finns för närvarande i Stockholm, men jag ämnar lämna den vidare till någon annan broderisugen. På bilden syns hur jag läser den i sängen, med engagerat sällskap av katten Tofslan! /Alicia"

Årets första recensions exemplar

Vi har den stora äran att vara kattvakter åt Leo när hans husse och matte är på semester. Det var en stor glädje för honom när brevbäraren kom med det spännande paketet som han var övertygad om att det var till honom och att det skulle vara fyllt med läckerheter.

Det var det också men inte sådan som han uppskattar utan sådan läckerheter som jag tycker är perfekta. För i paketet var det årets första recensions exemplar från förlaget Lind o Co. Det innehöll böckerna "Motvind" av Buthler o Öhrlund och "Himlen är alltid högre" av Jonas Mostöm. 

"Motvind" är är deras sjunde boken och är fortsättningen på serien om psykopaten Christopher Silfverbielke och Jacob Colt, den skicklige men trötte kommissarien vid Europol i Haag. Jag har tidigare skrivit om dem HÄR. 

Jonas Moström är en helt ny bekantskap för mig och jag ser verkligen fram emot att få läsa första delen om överläkare Nathalie Svensson som är expert på psykopater.

Visst känns det här väl som en bra mix av böcker? Någon som har läst Moströms böcker? Vad tycker ni om dem? 

"Motvind"  av Buthler o Öhrlund.

-"Jacob Colt, den skicklige men trötte kommissarien vid Europol i Haag, har inte gett upp sitt livs kamp: att sätta dit den man som förstört hans liv – Christopher Silfverbielke.
När Colt en dag blir kontaktad av Silfverbielkes syster Anna, som ber honom att spåra upp och döda hennes bror, tvekar han därför inte.
Under tiden som Jacob och Anna smider planer funderar Silfverbielke på sin framtid. Snart tänker han lämna landet för gott.
Hans exitplan hejdas emellertid av ett telefonsamtal. Pressen har upptäckt en koppling mellan Silfverbielkes företag TrioSoft och scientologerna, och aktiekursen sjunker som en sten. I ett slag är alla hans miljoner utraderade.
Någon måste få sota för det. Silfverbielke beslutar sig omedelbart för att dra åt tumskruvarna på finansmannen Herbert de Wahl. Genom en djävulsk uppfinning kan han betrakta sitt offer medan denne spelar rysk roulette med döden.
Samtidigt har Silfverbielke det inte så dumt på fritiden. Iskall champagne, kokain och undergivna kvinnor piggar alltid upp. Och Maja Liif, den socialdemokratiska riksdagskvinnan som tidigare haft en affär med Christopher, blir lite förvånad men ändå smickrad när han plötsligt en dag tar kontakt igen. Ända tills hon inser att hon vandrat rakt i en fälla …"

"Himlen är alltid högre" av Jonas Moström

-"Nathalie Svensson, överläkare och landets främsta expert på psykopater, trivs äntligen med livet. Som nyseparerad från trista Håkan har hon skaffat sig en etta i Stockholm, där hon tillbringar tiden då hon inte har barnen hemma i Uppsala.En natt på väg hem från Café Opera får hon ett sms från Rickard Ekengård, den berömde skådespelaren som hon följde med hem några helger tidigare. Han vill träffa henne vid Karlaplan, och efter stunds tvekan tackar hon ja. Men det blir inget möte, för när Nathalie kommer fram ser hon Rickard Ekengård bli skjuten och slängd i fontänen. Överfallet är otäckt likt, närmast identiskt, med mordet på hennes stora kärlek tio år tidigare – ett fall som aldrig fick sin förklaring.

Är Nathalie utsatt för ett ödets grymma nyck, eller finns det en koppling mellan morden? Och har de obehagliga sms hon börjat få från dolt nummer något med det att göra?Snart är Nathalie indragen i en ondskefull historia som blir mörkare ju närmare sanningen hon kommer."

Himmelstrand första recensionen i min läsutmaning

Innan jag läste John Ajvide Lindqvists bok "Himmelstrand" från Ordfronts förlag hade jag hört en hel del om honom och det var nästan bara positiva saker.

 

Men framför allt gillade jag filmen "Let me in" som är den amerikanska versionen av hans bok "Låt den rätte komma in". Det var nog därför som jag verkligen såg fram emot att få läsa den här boken med det charmiga omslaget som talar till oss campare. Men det tog inte många sidor innan man förstod att det här inte skulle vara någon trevligt utflykt utan en campares värsta  mardröm. För fyra olika familjer vaknar upp en morgon på en för dem helt främmande plats, men framför allt så är de inte på campingplatsen de var på kvällen innan när de gick och lade sig. Platsen de vaknar upp på är bara en helt öde plan grässlätt. Deras GPS-er fungerar inte, det finns ingen el. eller tillgång till telefon om de inte står på taket av en husvagn och på radion spelas bara Peter Himmelstrands schlagers.

De tio personerna sex vuxna, två barn en hund och en katt är helt fångade i ödsligheten där gräset luktar blod, himlen är utan sol och det börjar hända saker som de inte alls förstår. De ser saker som de inte tror att de kan se för det är t.ex. demoner från barndomens mardrömmar eller sin döda pappa.
För att de ska få någon struktur över tillvaron beslutar de sig för att ta de fyra bilarna och åka rakt fram i ett varsitt tänkta väderstreck. När de har kommit en bit sätter de ned en pinne i marken och fortsätter rakt fram tills de knappt kan se pinnen i bakrutan. De försöker fortsätta på det viset tills de kommer fram till något eller någon. Hur långt de än åker ser de ingenting förrän de ser sina personliga fasor, det de är mest rädda för här i livet.
Ingen av de fyra bilarna klarar av att hitta någon som kan hjälpa dem utan de återvänder i panik för att rädda sig i lägret. Men de är inte trygga där för alla har sin egen demon att kämpa emot och fast det är barn i lägret blir det bara värre och värre tills några inte alls står ut.

Den här boken går knappt att recensera för det är så absurda saker som sker men ändå så mänskliga för vi klarar ju inte hur mycket som helst. Jag ger boken ett "Hm!?" i betyg vilket motsvarar en 3-a.
                                         ___________________

-"Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse. Men det är ett regn som ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar. Himmelstrand är en häpnadsväckande originell historia om tio människor som är så tragiska, absurda och modiga som väldigt vanliga människor ofta är. Och som alla tvingas välja mellan ont och gott, mellan splittring och gemenskap.
John Ajvide Lindqvist är tillbaka med en berättelse som tar skräckromanen till en plats där den aldrig varit förr."

Jag måste bara tacka Helena på Fiktiviteter att jag läste din recension och kommentarerna för det gör att jag förstår den här boken lite bättre. Det är nämligen så att John Ajvide Lindqvist skriver en kommentar hos henne och rätar ut en hel del frågetecken:

-"Jag håller på med del 2, ”Rörelsen – Den andra platsen” där en hel del av det som verkar konstigt förklaras. Förhoppningsvis knyts säcken sedan ihop ordentligt i del 3, ”X – den sista platsen”, men det dröjer några år. Rörigheten är som den är, men frågetecknen ska nog rätas ut vad det lider".

Hexpocketen "Mig äger ingen" har hittat till Finland!

Nu har den första hexpocketen kommit till Finland och det är flera Pockethexor på "G" där!
Först ut är Ann-Mari med bloggen "Trappsittarfolk" och så här skrev hon när hon anmälde sitt intresse för att få vara med i bokringen "Pockethexorna på utflykt"

-"Hejsan,
jag tycker absolut att hexpocket skall komma till Finland! Längst den västra kusten finns det fortfarande mycket svenskspråkiga orter,
även om vi finlandsvenskar kanske är en utdöende art :-D "

Det får ju absolut inte ske så Pockethexorna bidrar till att behålla det svenska språket levande i de finlandsvenska delarna av Finland genom att skicka över några hexpocketar att läsa och sen returnerar de sina recensioner hit till bloggen. Det har nya Pockethexan "trappsittar" Ann-Mari i Karleby gjort, läs hennes härlig recension och hur det gick till när hon fick sin först hexpocket Åsa Linderborgs "Mig äger ingen":


-"Måndagen efter jul törstade jag efter ord. Min bil var inte i körskick, och jag hade ingen oläst bok hemma. Då kom posten med ett packet innehållande två pocketböcker från Pockethexan. Jag sträck läste den ena boken, som jag skall berätta om nu. Mig äger ingen av Åsa Linderborg. Jag hade inte några förväntningar på boken, eftersom författaren för mig var okänd. Jag hade dock önskat något svenskt, eftersom jag i majoritet läser böcker översätta från engelska. I stora drag och för att generalisera kan man säga att boken handlar om författarens uppväxt med sin ensamstående alkoholiserade pappa. Vidare utgår jag från att de som läser detta vet vad boken handlar om, så jag återger bara mina tankar om den.

Boken lämnade mig rörd.

En orsak till att jag sträck läste boken var att jag hade möjlighet till det pga. semestern, men främsta orsaken var nog att Åsa Linderborg genast tog tag i mig som läsare och engagerade mig så att jag ville veta hur det gick. Medan jag läste kändes det ofta som att vara på väg mot en katastrof man vill undvika, men på samma gång inte kunde undvara. Katterna låg och spann runt mig, ljusen spred ett varmt sken över oss, men i boken växte tragedin.

Boken berörde mig, främst kanske för att det inte kändes som en uppgörelse. Författarens närmande är inte sentimental, men ändå upplevde jag en djup närvaro. Trots det upplevde jag ibland skrivsättet som betraktande. Jag kände det som att Åsa Linderborg nästan bokstavligen måste ställa sig utanför dörren till lägenheten för att kunna avslöja den mest utelämnade detaljerna. Om karaktären man tycker om och litar på i en bok, i detta fallet den lilla flickan Åsa, blir utskämd känner man det nästan som om det berör en själv. Jag kunde känna igen mig, kanske för att jag också var barn på 70-talet, även om min uppväxt inte alls liknar den Åsa berättar om.

Det är synbart lätt att skriva om familjer på ett sådant sentimentalt sätt att en läsare blir rörd till tårar. Det är betydligt svårare att återge dynamiken i en familj. Den lilla ångesten man känner när det uppstår en skiftning i atmosfären, så flyktig och ofattbar den än är. Hemligheterna och snuskigheterna – skammen som knyter samman mera än blodsband. Jag tycker att Åsa Linderborg har lyckats suveränt med att inte gotta sig i misären, men inte heller försköna verkligheten bara för den skull att ingen skall rynka på näsan. Vilket jag gjorde när hon berättade att pappan pissade i diskhon. Pappans sätt at uttrycka sin manlighet är ibland just så primitiv som ett revirmärkande handjur. Men utan dessa skulle det kanske ha blivit diffust, och Åsa Linderborg klarar av detta fint. . Hennes språk är enkelt men ändå så mångfacetterat. Jag beundrar meningar som är så stora att de kan bära tystnaden i ett rum, sådana som ”Han hade så bråttom till skafferiet att han inte hann ta av sig. Det metalliska ljudet av korken for som en elektrisk stöt genom allt som var vårt. Han gick sönder mitt framför ögonen på mig”

Jag skrattade flera gånger när jag läste boken, flera gånger hade jag nära till tårarna. Inte förrän i slutet grät jag. Ger boken klart ”Hi!” Boken har jag idag skickat till min syster i södra Finland. Jag beslöt att inte fråga henne, utan bara ”inviga” henne. Bokälskare som hon är vet jag att hon främst köper inbundna böcker, men nu skall hon steloperera båda tummarna, så hon behöver nog ha ”lättare lektyr” de närmaste åtta månaderna ;-). Hennes namn är Susanne, hon bor i Kimito i Åbolands skärgård, och hon har bloggen blommor och kvistar http://blommorochkvistar.blogspot.com

Varmaste kramar till Pockethexan själv av vad jag antar är den nyaste Pockethexan, såvida ingen plockat upp en Hexpocket under veckan J

Och TACK!

Ann-Mari"

Kul att Åsa Linderborgs bok fick ett "Hi!" i betyg av nya Pockethexan Ann-Mari men...

...katten somnade visst!

...så vi får vara tysta medans vi väntar på att får höra vad Susanne i Åbolandsskärgård tycker om den, för hon ska bli den nya Pockethexan!