Recension av Vit krysantemum

Den här gången är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat "Vit krysantemum" av Mary Lynn Bracht från Bookmark förlag. Anni skriver även på bloggen Ögon känsliga för blått. Läs Annis egna ord vad hon tycker om boken, hon blev verkligen tagen.

-"Oj, vilken bok! Så stark, så omtumlande, så tänkvärd, så viktig.

Mary Lynn Bracht har skrivit en fiktiv berättelse om två koreanska systrar. En berättelse som lika gärna kunde varit helt sann ifall de drabbade kvinnorna (uppemot 200 000!) hade vågat berätta vad de utsattes för under andra världskriget istället för att skämmas. Även i dag förs kvinnor och flickor bort, våldtas och utnyttjas i krig världen över - ändå är det så gott som alltid enbart militära framsteg som rapporteras.

Bokens kapitel växlar mellan de två systrarna Hana och Emis berättelser, den äldre i dåtid och den yngre i nutid. Grundbulten är systrarnas kärlek till varandra, där den äldre offrar sig för att rädda sin syster och den yngre så småningom börjar leta efter sin storasyster. Båda lever de sina liv under männens förtryck, den äldre på japanska soldaters bordell och den yngre i tvångsäktenskap.

Det är oerhört smärtsamt att läsa vilka grymheter soldaterna utsatte de unga flickorna på militärbordellen för, hur flickorna våldtogs uppemot tjugo gånger per dag och kämpade för att behålla sitt människovärde. Att de kallades för "trösterskor" för de japanska soldaterna är ett rent hån. Vem tröstade sexslavarna?

Hana lyckas rymma från bordellen med hjälp av den soldat som från början förde bort henne från hembyn. Han tänker sig behålla henne som sin egen, men hon försöker smita. När soldaten hårdhänt fångat upp henne igen lämnas hon hos en mongolsk nomadfamilj i väntan på att han ska komma tillbaka. Här får Hana lära sig att inte alla män är som soldaterna och vi som läsare får en stunds andrum från alla hemskheter.

I Emis kapitel får vi följa hennes relation med de vuxna barnen och hur hon till sist avslöjar både hur livet med deras far var och varför hon går på de onsdagsdemonstrationer som överlevande sexslavar anordnar utanför den japanska ambassaden i Seoul. Detaljer, som varför Emi inte tycker om att flyga, avslöjar också japanernas hänsynslösa grymhet.

Själv minns jag när Fredsstatyn föreställande en ung koreanska sittande på en stol avtäcktes i samband med den tusende onsdagsdemonstrationen, mitt framför den japanska ambassaden. Än idag är relationen mellan Sydkorea och Japan ansträngd eftersom japanerna blundar för sin historia, delar av den finns inte ens med i skolornas historieböcker. De överlevande trösterskorna/sexslavarna (ja, de kallades t o m "avträden" ibland!) har fortfarande inte fått någon offentlig ursäkt och de pengar som i olika omgångar utlovats till dem och deras efterlevande har aldrig utbetalats.

Jag hoppas att Vit krysantemum läses av många världen över och kanske blir till spelfilm, även om den då sannolikt förbjuds i Japan. Två andra förbjudna filmer som jag varmt rekommenderar, fast de handlar om Nankingmassakern 1937 (då japanerna slaktade omkring 300 000 civila i Kina), är The Flowers of War med Christian Bale och Escape from Huang Shi med Jonathan Rhys Meyers.

Boken Vit krysantemum får ett gigantiskt HI (=5-a) av mig! Tack snälla Pockethexan för att du lät mig läsa den".

Recension av Tystnaden

Pockethexan Malin har läst och recenserat "Tystnaden" av Shusaku Endo från Atrium förlag. Boken kom ut redan 1966 men har nu getts ut igen med en ny översättning. Boken har även gjort en film av boken och det är ingen annan än den kända filmregissören Martin Scorseses. På engelska heter den Silence och den hade premiär mars i år.

-"Under 1960-talet var kristendomen förbjuden i Japan och de som ändå hade denna tro förföljdes, fängslades och torterades svårt. De missionärer som skickats dit från Europa försvann under mystiska omständigheter. 

I boken "Tystnaden" ,av Shusaku Endo, får man följa några unga portugisiska jesuitpräster som illegalt tar sig in i Japan för att fortsätta missionsverksamheten samt söka svar på vad som egentligen hände deras högt älskade lärare och trosbroder, Ferreira. 

Boken kom ut första gången 1966 och jag har precis läst den nyare utgåvan av översättarna Eiko och Yukiko Ouke. För att komma närmare 1600-talets verklighet samt likna författarens ursprungliga version baserat på 1910-års bibelöversättningar, har översättarna försökt hålla sig till en ålderdomlig språkstil vid bla. bibelciteringar, ortsnamn och diverse dialoger. 

I början tyckte jag boken var väldigt svår att komma in i, språket tilltalade mig inte riktigt och det var rörigt, inget sammanhang kändes det som. Hade jag inte blivit förfrågad om en recension av självaste Pockethexan hade jag nog lagt undan boken men som tur var fortsatte jag läsa och den visade sig vara bra. 

Koncentrationen ligger på prästen Sebastian Rodriques, en av jesuitbröderna som åker till Japan. Första halvan är brevskrivande och i jag-form. Upplevelser och tankar som portugisen har under den tuffa färden över osäkert hav och den första tiden i det Kristushatande landet. 

Andra delen är skriven i berättande-anda, sett ur betraktarens ögon. Rodriques nämns här som Padre, eller prästen. 

Det är en intressant roman med många andliga tankar. Skillnaderna mellan den kristna tron och buddhismen jämförs, likaså tillbakablickar till Kristus lidande och sveket från Judas.

Under en period tvivlar Rodriques på Guds tystnad och existens och funderar mycket på meningen med livet. Just tankebanor om människors fasta tro på någonting och svårigheten att övertyga andra något man brinner för går som en röd tråd. Vem är stark? Vem är svag? Vems tro är den rätta? 

Boken har filmatiserats och det ska bli kul att se hur Martin Scorsese lyckats göra en film av dessa tankar och frågeställningar som dominerar i "Tystnaden". 

Jag ger boken en stark trea och överlåter stafettpinnen till min älskade man som också vill läsa den. 

Kram Malin"