Recension av Pärlsystern

Här kommer nu Pockethexan Malins recension av den fjärde boken om systrarna D’Apliese. Boken heter "Pärlsystern" av Lucinda Riley från Bazar förlag. Ja, jag lovade att mitt inlägg skulle komma snart och det ska jag bara jag har fått ordning på min dator. Den ligger tyvärr inte som första prioritet så här direkt efter flytten till mindre lägenhet. Det bli några korta stunder när jag får låna en av familjens datorer som är ledig ibland och då är det enklare att lägga ut den snabbrecenserande Malins ord i stället, men något litet ska jag väl kunna få ur mig. Annars kan ni kika in på min sida på Instagram, där jag så klart heter Pockethexan. Ha en fortsatt mysig sommar.                                      ________________

”Pärlsystern” av Lucinda Riley 

”Jag minns exakt var jag var någonstans och vad jag gjorde när jag fick veta att min far hade dött”. Så börjar varje bok i den sju delar långa serien om de sex adoptivsystrarna som växt upp hos sin styvfar, mångmiljardären Pa och vars olika livsöden sakta kommer upp till ytan när han hastigt avlider och efterlämnar sig ett annorlunda testamente. 

I bok nummer fyra, ”Pärlsystern”, får man följa den konstnärliga Celaeno’s (CeCe) brokiga färd mot sitt ursprung, i ett avlägset Australien, bland aboriginernas mystik och hemligheter. Att alldeles själv utforska den vilda ökenvärlden utan sin älskade följeslagare och skugga, halvsystern Star, blir bara det en stor utmaning för den i vanliga fall så öppna och spontana CeCe, men nyfikenheten för henne vidare och en fantastisk men sorglig kärlekshistoria i det förflutna tar henne tillbaka hundra år i tiden och ger henne visdom och sin äkta identitet. 

En prästdotter från England blir skickad till Australien som sällskapsdam åt en rik kvinna och blir så småningom ingift i ett familjeföretag inom pärlbranschen. En synnerligt ovanlig pärla går som en röd tråd genom boken och den som har denna ovärderliga skatt i sina ägor lär och har lidit många stora sorger. Under den hundraåriga berättelsen fram till nutid dyker pärlan upp vid oanade ställen och tidpunkter och myten om smärtsamma händelser verkar vara sann. 

Författarinnan, Lucinda Riley, är en stjärna på att skapa intriger, bygga upp sanna och falska konstellationer av förhållanden och känslor, växla mellan nutid och dåtid och skapa drama efter omständigheter och tidsera. 

I hennes böcker hittar man alltid två historier i en. Skickligt väver hon in släktbanden i det förflutna med modern tid och skapar fantastiska berättelser. I denna serie har var och en av Pa’s styvdöttrar en egen bok där bakgrund presenteras och där deras personligheter och styrkor får sina naturliga förklaringar. Samtidigt smyger hon in gemensamma händelser flickorna emellan. Jag är så fascinerad av hur hon lyckas hålla isär och komma ihåg allt för varje enskild bok. 

Återigen har Riley fått mig stillasittande i timtal. Jag slukade den här vackra underbara romanen på nolltid och längtar redan efter att få njuta av nästa systers livsöde. Stark fyra i betyg så klart. 

Recension av Skuggsystern

Hallå vänner, Pockethexan är tillbaks igen, förhoppningsvis för ett bra tag framöver och inte bara över ett inlägg. Det har hänt en hel del saker igen som har tagit min tid. Jag har gjort ett ingrepp som gjorde att jag var väldigt orolig innan jag fick beskedet att det inte var någon fara. Under den tiden flyttade vi till ett mindre boende och det efter att vi hade bott på samma ställe i 30 år. Den som varit med om något liknande förstår att det är mycket saker som man har samlat på sig under åren. Som tur var hjälpte våra barn oss med flytten medans jag låg på operationsbordet och min make höll mig sällskap. Det innebar att en hel del av våra "brahasaker" blev körda till tippen i stället för ta med dem till vårt nya lägenhet. Jag måste säga att det är väldigt skönt att inte ha kvar de sakerna. Som tur är fick alla mina böcker följa med, så nu ska jag bara hitta ny plats för dem i mina bokhyllor.

Nu är det Pockethexan Malin igen som har läst och recenserat en bok, mina kommer snart jag lovar. Det är den tredje delen i serien om systrarna D’Apliese hon har läst och nu får ni ta del av hennes egna ord.

                      ______________________________________

”Skuggsystern” av Lucinda Riley - Recension

Att läsa en roman av den irländska författarinnan Lucinda Riley på Bazar förlag är som att ta del av en nära väns äventyr. Hennes förmåga att skapa en given personlighet i sina varma, ärliga karaktärer gör att man känner sig hemma och delaktig direkt. Man fångas in redan vid första kapitlet och efter några sidors läsning är man fast i handlingen och sträckläsning blir nästan ett måste. Hon väcker empati och engagemang inom mig och jag kommer på mig själv med att fundera över hur huvudpersonen har det,  även när jag inte läser. Genom sina vackra formuleringar, detaljerade naturskildringar och spännande livsöden nystas komplexa släktband upp. Riley’s förmåga att växla nutid med dåtid genom två olika berättelser som i slutändan knyts samman till en gemenskap, fascinerar mig och gör henne till en av mina allra största favoritförfattare. 

Jag har nu äntligen fått ta del av bok tre i den fristående romansviten om de sex adoptivsystrarna D’Apliese, vars styvfar vid sin bortgång ger dem varsina mystiska ledtrådar ifall de känner behovet av att få veta sitt ursprung och sina rötter. 

I denna bok tre, ”Skuggsystern” är det den tysta, blyga och försynta Asterope (Star) som börjar tyda sina ledtrådar. Star, som alltid tytt sig till sin närmsta styvsyster CeCe och aldrig gjort något väsen av sig. Som låtit sig styras av CeCe’s viljor och önskemål och levt i en naiv trygghet bakom hennes framfusighet. Genom att alltid finnas till hands och vara CeCe till lags har hon funnit sin lugna plats i livet. Vid styvfar Pa’s testamente öppnas Star’s förflutna sakta upp och genom de pusselbitar hon tar del av hamnar hon till slut i ett antikvariat i London, som både skrämmer och fascinerar henne. För en gångs skull beslutar hon sig att följa sin egna innersta röst och det ger henne en resa i förändring och styrka. Har möjligen hennes stora passion och hemliga författardrömmar något att göra med att Beatrix Potters livsöden hamnar i hennes forskningar av vem hon egentligen är?

”Skuggsystern” är en gripande historia om hur kärleken både kan vara förförande vacker och förfärande tragisk, hur äkta kärlekskänslor kan bringa en människas förnuft och sans till bristningsgränsen. Återigen har Riley skrivit en bok som jag är totalt hänförd utav. Älskar den här serien och rekommenderar den varmt. Stark fyra, helt klart.

Recension av De sju systrarna

Nu är det dags för en bokrecension av Pockethexan Malin. Hon har läst och skrivit om Lucinda Rileys bok "De sju systrarna" från Bazar förlag. Hon har även läst och recenserat en annan bok av samma författare, det är boken "Midnattsrosen" och HÄR kan du läsa om vad hon tycker om den och här nedanför vad hon tycker om "De sju systrarna". Håll till godo:

Lucinda Riley ”De sju systrarna”

                     *****

Lucinda Riley’s ”Midnattsrosen” tillhör en av mina mest fantastiska läsupplevelser under 2017, så när jag fick första delen av hennes nya romanserie ”De sju systrarna” hemskickad av Pockethexan var det med stor förväntan jag påbörjade läsandet. Förväntningarna blev infriade direkt ~ redan vid första kapitlet förstod jag att detta kommer bli årets favorit. 

Författarinnan skriver på ett behagligt, varmt sätt där känslornas stormvindar förmedlas med kärleksfulla ord, oavsett om det är olycksfyllda eller översvämmande lyriska förnimmelser som huvudpersonerna går igenom. 

Denna planerade serie på sju böcker börjar med miljardären Pa Salt’s död och en rad  hemligheter och frågeställningar uppstår hos hans sex adoptivbarn. De samlas i sitt barndomshem, Atlantis, på en avskilt belägen klippavsats invid Geneve-sjön, för bouppteckning och trots att de alla upplevt en trygg, lycklig och kärleksfull uppväxt upptäcker de att de egentligen inte riktigt kände sin älskade styvfar. 

Hans avskedspresent är noggrant utstuderat i form av ett varsitt personligt brev med ledtrådar till det förflutna samt ett sfäriskt astrolabium, en stor modell över stjärnhopen Plejaderna. Styvdöttrarna är döpta efter denna stjärnbilds delar ”de sju systrarna” och konstellationen innehåller deras namn, koordinationer och en varsin grekisk inskription med ytterligare förvirrande budskap. 

I första boken får vi följa den äldsta av adoptivdöttrarna, den tillgivna, lugna och trygga Maia som är den enda som stannat kvar på gården när de övriga flyttade hemifrån. Hon bär själv på en mörk hemlighet och litar inte på andra så när hennes sista hälsning från styvfadern lyder ”Låt aldrig rädslan bestämma ditt öde” förstår hon att Pa vetat mer om henne än hon själv förstått. Den mystik som uppstår får henne att för första gången på riktigt fundera på sitt ursprung. Med hjälp av Pa’s ledtrådar påbörjar hon en resa som inte bara för henne långt till andra sidan jordklotet utan också för henne närmare sitt eget inre känsloliv. 

Vackert beskrivet dras läsaren in i en äkta kärlekssaga som startar under sent 1920-tal, där heta rytmer från Brasiliens Rio blandas med konstnärers lockelser i Paris syndiga kvarter. Återblickarna från dåtiden varvas med Maias egna upplevelser i nutid och med bildsköna beskrivningar av omgivningarna och den tydliga känsloladdade kategorin av sorg, smärta, kärlek och lycka tar Riley klivet rakt in i mitt hjärta. Jag älskar den här boken och kan knappt bärga mig tills del två publiceras.  Där är det Maias syster Ally som får huvudrollen och är den bara hälften så bra som denna första del, ja då blir den med en succé 😊 (du vet min adress, Pockethexan, ifall du får tag på den...😘) 

”De sju systrarna” lämnas nu vidare till min underbara granne och vän, Annlo, som också dyrkade Riley’s tidigare fristående roman. 

//Malin Samson 

Adlibris

Rec. 2 av Midnattsrosen

Efter att Pockethexan Malin har recenserat Bazar förlags bok "Midnattsrosen" av Lucinda Riley lånade hon ut boken till en granne som också ville läsa och recensera den. HÄR kan ni läsa Malins ord om boken och sedan längre ned på den här sidan kommer Ann-Lovis eller "Annlos" egna ord och hennes betyg på boken. 

Tack "Annlo" för att du också ville läsa och dela med dig av dina tankar och känslor som den här boken gav dig! 

-Fick besök av min underbara granne och vän, Ann-Lovis "Annlo" Larsson, som jag lånade ut Lucinda Riley's "Midnattsrosen" till. Hon strålade och var helt lyrisk och tacksam över att ha fått tillfälle att läsa denna härliga roman. 

"Jag var totalt osocial i två dagar, kunde inte släppa taget" säger hon leende. 

Den vackra kärlekshistoria som utspelar sig både i dåtid och nutid, väckte ömma känslor och en vilja att hela tiden få veta mera. Att följa farmor Anahitas resa genom Indien och England från 1920-talet till hennes död hundra år sedan, var mäktigt. Den damen hade så många positiva tankar och känslor trots det motstånd och den sorg hon innerst inne bar på. Vetskapen om att hennes dödsförklarade son kanske ändå var i livet väckte min nyfikenhet, berättar Annlo. Jag kände att jag ville veta så mycket mera och önskar att jag själv fått lära känna den fina människa som "farmorn" verkar vara. 

Samtidigt blir jag nyfiken på Rebecca, fortsätter Annlo. Rebecca, Skådespelaren som flera år senare befinner sig på samma gods som Anahita och blir indragen i Anahitas barnbarns sökande efter sanningen om sin farmor. Rebecca har aldrig haft någon aning om vem som är hennes far och hittills har hon egentligen inte brytt sig så mycket. Men ju mer Ari Malik gräver i sin farmors bakgrund desto osäkrare blir Rebecca. Är hon månne släkt med den fina indiern? 

Jag bara älskar denna bok, avslutar Annlo. Jag ger den helt klart en femma i betyg, en av de bästa böcker jag någonsinn läst. Jag rekommenderar den varmt!