Recension av Dödskaravanen

Det bästa jag vet med historiska romaner är när de bygger på verkliga händelser. Men det som slår det är när jag inte har hört talas om den historiska händelsen. Så är det i det här fallet med boken Dödskaravanen skriven av Mats Erasmie från Hoi förlag. 
Här har författaren verkligen lyckats med att fånga känslan hur det måste ha känts att lämna det trygga och invanda för att slänga sig ut i det okända som det innebär att resa över ett stort hav till ett jättelikt land som lovade att bjuda på lycka och välstånd. I stället möttes de av total misär, dödliga sjukdomar, otrygga levnadsförhållanden och på det är den ständiga hettan och att inte kunna göra sig förstådd. 

Boken bygger på de historiska händelserna som utspelade sig under 1890-talet när många svenskar emigrerade till Brasilien. För det var mycket billigare än att emigrera till USA. Tillhörde man de allra fattigaste som inte hade någon gård att sälja men ville ha en chans för ett bättre liv var Brasilien det enda alternativet. Det var nämligen så att om man tog sig till Hamburg fick man en gratis båtresa över Atlanten till Brasilien och sedan plats på en mindre båt för att ta sig upp för Amazonas för att sedan få plats i en karavan som kan ta en ett oexploaterat område där de kan bli tilldelade en bit land. 

Personerna i boken är den unge fabriksarbetaren Arvid som hör talas om att man kan få en resa till Brasilien där man kan få en bit land att bruka bara man är jordbruks kunnig. Men som den Stockholmare han är har han aldrig hållit i en spade eller gjort något som kan liknas vid jordbruk. Fast det andra kravet att man ska vara ett par som reser in i landet tror han att han ska kunna klara av för på informationsmötena om Brasilien han går på har han sett någon han känner igen från fabriken som visst också vill följa med på resan. Det är den vackra Anna. 
På informationsmötena som Arvid nu går till går han nu tillsammans med Anna. Hon är lika intresserad som Arvid och tillsammans slukar de allt det de får höra. Det berättas mycket om hur gärna den brasilianska regeringen vill ha nya medborgare i landet och hur väl de kommer att tas emot. Det visas bilder på leende infödingar som plockar frukt ifrån träden, djur som ser ut som stora katter och grisar med alldeles för långa trynen. Det utlovas att på den rika marken de kommer att tilldelas kommer de att kunna få flera skördar per år. 
Inget alls om att det är otaliga som inte ens överlever resan eller att det finns gula febern, kolera och pest i landet och att det är många som lever som slavar i fabriker. Det är bara borgarpressen som skriver om sådan saker och det gör de bara för att de vill förvägra dem ett rikt och bekymmersfritt liv. De kan till och med skriva att den positiva informationen de får på mötena är sagor. Så kan det väl inte vara, eller? 
Jag ger Dödskaravanen ett "Hi!" = en stark fyra!

Blev du lika intresserad som jag och vill veta mer om det här? Gå då in och läs den HÄR artikeln om de verkliga svenskarna som emigrerade. Texten kunde ha varit tagen ur Erasmies bok för de har upplevt i stort sett samma sak som det han skriver om.

Recension av De sju systrarna

Nu är det dags för en bokrecension av Pockethexan Malin. Hon har läst och skrivit om Lucinda Rileys bok "De sju systrarna" från Bazar förlag. Hon har även läst och recenserat en annan bok av samma författare, det är boken "Midnattsrosen" och HÄR kan du läsa om vad hon tycker om den och här nedanför vad hon tycker om "De sju systrarna". Håll till godo:

Lucinda Riley ”De sju systrarna”

                     *****

Lucinda Riley’s ”Midnattsrosen” tillhör en av mina mest fantastiska läsupplevelser under 2017, så när jag fick första delen av hennes nya romanserie ”De sju systrarna” hemskickad av Pockethexan var det med stor förväntan jag påbörjade läsandet. Förväntningarna blev infriade direkt ~ redan vid första kapitlet förstod jag att detta kommer bli årets favorit. 

Författarinnan skriver på ett behagligt, varmt sätt där känslornas stormvindar förmedlas med kärleksfulla ord, oavsett om det är olycksfyllda eller översvämmande lyriska förnimmelser som huvudpersonerna går igenom. 

Denna planerade serie på sju böcker börjar med miljardären Pa Salt’s död och en rad  hemligheter och frågeställningar uppstår hos hans sex adoptivbarn. De samlas i sitt barndomshem, Atlantis, på en avskilt belägen klippavsats invid Geneve-sjön, för bouppteckning och trots att de alla upplevt en trygg, lycklig och kärleksfull uppväxt upptäcker de att de egentligen inte riktigt kände sin älskade styvfar. 

Hans avskedspresent är noggrant utstuderat i form av ett varsitt personligt brev med ledtrådar till det förflutna samt ett sfäriskt astrolabium, en stor modell över stjärnhopen Plejaderna. Styvdöttrarna är döpta efter denna stjärnbilds delar ”de sju systrarna” och konstellationen innehåller deras namn, koordinationer och en varsin grekisk inskription med ytterligare förvirrande budskap. 

I första boken får vi följa den äldsta av adoptivdöttrarna, den tillgivna, lugna och trygga Maia som är den enda som stannat kvar på gården när de övriga flyttade hemifrån. Hon bär själv på en mörk hemlighet och litar inte på andra så när hennes sista hälsning från styvfadern lyder ”Låt aldrig rädslan bestämma ditt öde” förstår hon att Pa vetat mer om henne än hon själv förstått. Den mystik som uppstår får henne att för första gången på riktigt fundera på sitt ursprung. Med hjälp av Pa’s ledtrådar påbörjar hon en resa som inte bara för henne långt till andra sidan jordklotet utan också för henne närmare sitt eget inre känsloliv. 

Vackert beskrivet dras läsaren in i en äkta kärlekssaga som startar under sent 1920-tal, där heta rytmer från Brasiliens Rio blandas med konstnärers lockelser i Paris syndiga kvarter. Återblickarna från dåtiden varvas med Maias egna upplevelser i nutid och med bildsköna beskrivningar av omgivningarna och den tydliga känsloladdade kategorin av sorg, smärta, kärlek och lycka tar Riley klivet rakt in i mitt hjärta. Jag älskar den här boken och kan knappt bärga mig tills del två publiceras.  Där är det Maias syster Ally som får huvudrollen och är den bara hälften så bra som denna första del, ja då blir den med en succé 😊 (du vet min adress, Pockethexan, ifall du får tag på den...😘) 

”De sju systrarna” lämnas nu vidare till min underbara granne och vän, Annlo, som också dyrkade Riley’s tidigare fristående roman. 

//Malin Samson 

Adlibris