Nu i tider av kronprinsesseförlovning och bokreor talas det även mycket om den kommande filmatiseringen av Stieg Larssons "Män som hatar kvinnor" som har bio premi
är den 27 februari. Har ni alla hunnit läsa böckerna ni som har tänkt att ni skulle läsa dem, för de blir inte samma sak om man ser filmen först. För de är verkligen läsvärda, har en helt annorlunda uppbyggnad av storyn som jag tycker är fascinerande, först så tror man att det är en typ av bok och så vänds allt upp och ner och blir till en annan sorts handling och så gör det några gånger till i boken och det er är en avgörande faktor till att dessa böcker har blivit världskända.
Vad är det nu som gör att "alla" vill läsa dessa böcker eller som nu att titta på filmen? Jag kan ju bara berätta hur det gick till när jag blev "fast", för det första så köpte jag första pocketen av bara farten när den kom ut som pocket utan att riktigt veta vad det var för en bok bara att det var en deckare och ni vet det där med att ta "4 och betala för 3" när man står med tre st och vad ska jag nu ta som fjärde, när hela familjen står o stampar för att de vill åka hem och det här var en sådan pocket.
Nu var det så att min då 16-årige son var med sin klass till biblioteket för att de skulle hitta en deckare som de skulle skriva om i Sv A. och bibliotekarien läste lite ur några deckare för att de "bokintresserade" blivande hantverkarna skulle ha några att välja på. Sonen fastnade för "Män som hatar kvinnor" och det gjorde några till i klassen, så alla blev utlånade, men han hade sett att jag hade en hemma i min "snartskaläsapockethög". Han började läsa och faktiskt, han slukade den, men han var väldigt tyst om vad den handlade om.
Och så en dag stod jag vi min kära hög och undrade vilken ska jag nu läsa och kom på att han som annars inte brukar läsa så mycket började prata om att ifall jag inte skulle köpa del två som det var dags för komma ut i pocket. Aha, en läsvärd bok! Sagt och gjort så började jag läsa den där journalistens bok som det nog faktiskt hade skrivits en del om när jag tänkte efter. När jag började läsa hade ingen uppfattning om vilka personerna i boken var (jag försöker att aldrig läsa baksidan på en bok för jag tycker att man då får reda på för mycket av handlingen så att det förstör överraskningsmomentet) och det rullade på med en trevlig läsning, -"men vad ska det handla om", så "Kabom" så kändes det när man läste vad som hände med den unga huvudrollskvinnan. Jag rusade (ja, rusa o rusa jag som är krympling, jag hasade lite snabbare) in till min förskräckte 16 åring och frågade -"Har du verkligen läst den här boken?" fast jag visste svaret. Han svara lugnt sin mamma -"Du behöver inte vara så orolig mamma, det ordnar sig sen o hon får ge igen". Nu var det ju inte riktigt handlingen i boken som oroade mig, utan den
detaljerade handlingen som var
lite mycket av en viss sak och när ens kära "små" barn nu läser sådan böcker så blir det lätt att kära mamma överreagerar ibland.
Men nu förstod jag hur det kom sig att en bibliotekarie kunde få 17 st hantverkarkillar att vilja läsa en bok, så då får man väl vara glad och se att "målet helgar medlet" eller hur det nu är man säger och så får vi hoppas att det blev 17 st Feminister av dem efter att de hade läst klart....
PS:sonen fick VG+ på uppsatsen + en stolt mamma.DS
Nu ska jag göra ett nytt försök att vara med i Annikas Bokbloggsjerka, alltså man skriver in sitt namn på lista och talar om att man är med och så börjar man skiva sitt inlägg där man den här veckan ska svara på frågan:
