LUCKA 17

                 

LUCKA 17

Jag har ett slott i skogen

av

Caroline Bruce

från

Alfabeta Bokförlag

och

Vill ha den själv

av

Malin Linneroth

från

Alfabeta Bokförlag

De här två böckerna passar för barn i åldern 3-6 år. Det märker man direkt när man börjar läsa boken för barnen i böckerna är i samma ålder. Jag har ett slott i skogen ser Jojo att grannpojken Janne sitter i sandlådan och bygger ett sandslott, ett väldigt fint sådant. Han klär på sig för att gå ut och leka med honom. Väl ute i sandlådan märker han att Janne inte vill leka med honom. Då börjar Jojo med det som många barn gör de börjar fantisera om ett ställe som har många fantastiska saker som barn älskar. Det jag inte gillar med den här boken är att de gör att det här stället finns på riktigt och att de blir vänner tackvare det. Jag hade uppskattat om man i stället hade kommit på en annan lösning på hur de skulle ha kunnat blivit vänner. Språket är bra och passar för de som har börjat läsa längre texter. Det jag verkligen tyckte mycket om är Per Gustavssons bilder i boken de är målade på ett härligt naivistiskt sätt.
Jag har ett slott får ett kunglig 3-a.
__________

Boken Vill ha den själv är verkligen en bok som både barn och föräldrar kan känna igen sig i när barnen är i den här åldern i mellan 3-6 år. Ni känner igen den som "kan själv, vill själv" åldern. Därför blir den här boken en perfekt läsa-högt saga där man sedan kan prata om det här med att ge bort en present som man egentligen själv vill ha. För det är precis det boken handlar om.
Det är Signe 5 år som får en inbjudan till sin kompis Lunas kalas. Hon går till en leksaksbutik och går runt och tittar efter något fint till sin vän och hittar en gosedjurs enhörning som hon tycker mycket om. När hon kommer hem börjar hon leka med enhörningen. När hon sedan kommer till kalaset vill hon knappt lämna över paketet men gör det ändå. Under dagen är det enda hon kan tänka på sitt paket med enhörningen. Sedan blir det bara värre och värre tills de blir vänner igen och leker med den tillsammans.
Det jag tycker mycket om med den här boken är både att den tar upp ett viktigt tema för ett barn och sedan på sättet boken är skriven. Den är nämligen skriven sett ur Signes perspektiv och hon "hör och känner" hur alla leksakerna mår. Ett exempel är när hon är i butiken och ska välja en leksak, då ser hon att bilarna längtar ut ur sina kartonger för att få köra runt och dockorna i sina fina askar känner sig instängda och kan inte ens vinka till Signe när hon vinkar till dem.
Vill ha den själv får en lekfull 4-a av mig.

Bok på villovägar

Vad gör man när man går där hemma och bara längtar efter att det DÄR brevet som ska komma med posten och det ska innehålla det DÄR som du har längtat efter så länge. Det kan vara den där efterlängtade hälsningen från en vän, en oväntad utbetalning, den där snygga toppen som du har köpt på postorder. Eller som i mitt fall där jag väntade på Caroline Engvalls en signerad bok "Skamfläck" för jag hade träffat henne när jag var på bio och hon hade lovat att skicka en bok till mig så jag var förvånad att den inte kom utan tiden bara gick utan att jag fick något brev.

Men så en dag, kom äntligen brevet! Fast något är fel...
Det är bara ett helt tomt kuvert men det sitter ett litet klistermärke på kuvertet  med texten:

"Denna försändelse har skadats i posthanteringen.

Vi ber om ursäkt.

 Posten."

 och så är det telefonnr. till Kundtjänst.

Skadats, den är ju helt öppen så att hela innehållet har ramlat ur. Jag ringer kundtjänst och frågar vad jag ska gör och de säger att det jag kan göra är att felanmäla mitt brev och berätta vad det var i brevet. Tänk vad bra det var en signerad bok jag skulle få för det var det som gjorde att de kunde hitta min bok bland berget av allt som "råkas" skadas under posthanteringen.

Så nu när jag nästan helt hade gett upp om att få min bok från Caroline som jag träffade före jul, men så ringde de ifrån Posten i förra veckan och berättade att de hade hittat min bok och att de skickar den i ett nytt kuvert.

Tack Caroline Engvall för min signerade bok "Skamfläck", NU har jag fått min efterlängtade bok som jag med glädje ska läsa nu när den har kommit fram tack vare Postens detektivarbete!

Hon har även startat bloggen "Inte till salu" som är till stöd för de här utnyttjade tjejerna hon skriver om i den här boken och hennes tidigare bok "14 år och till salu".

Ska du gå på bio i dec.? Då ska du se...

...filmen jag var på förhandsvisning av, nämligen filmatiseringen av Marianne Fredrikssons succé roman "Simon och ekarna"!

Det kanske säger sig självt att det här är en bra film när man ser skådespelarlistan med Helen Sjöholm o Bill Skarsgård och namnet på regissören, den prisbelönte Lisa Ohlin.

Men att det skulle vara en så vacker och pampig film med mycket klassisk musik som gjorde den ännu starkare både i skildringarna av människorna men även när det hände viktiga saker i filmen.

Tex. när de tyska nazisterna var på besök i Göteborg och den kanske 12-årige Simons ser de tyska militärfordonen, men den som reagerar starkast är hans judiske klasskamrat för att inte tala om hans mamma som inte klara av situationen med tyska soldater i Göteborg.

Hon gör det som hon tror är det bästa för familjen, jag ska inte berätta för mycket men jag kan säga att det inte är något bra sätt hon kommer på och allt det här sker till mycket musik.

Även när kriget bröt ut och Tyskland intog Danmark och Norge och man inte visste hur det skulle gå för Sverige så var det till pampig klassisk musik.

Fast de starkaste bilderna är nog när pojken Simon ska sluta "leka" med sin älskade ek som är hans vän, för nu har han lovat pappan att inte leka där eftersom han nu ska börja i den "fina" skolan i stan och där kan han få riktiga vänner.

Ni som har möjlighet, gå och se den här filmen för den är något extra men

framför allt om ni inte har läst boken, läs den!!!

När vi kom till biografen Park blev jag väl omhändertagen för personalen visade vägen upp till balkongen där jag kunde ligga i min solstol och se på filmen. Kameramannen var t.o.m så gullig att jag fick låna hans "hemlig hus" när det blev en jätte kö längs trappan ned till källaren där besökarnas låg.

Det som var extra kul med mitt första biobesök på 22 år var att när vi började prata med grannarna i raden framför oss så visar det sig att det är författarinnan Caroline Engwall som har skrivit "14 år och till salu" och "Skamfläck" som sitter där t.hö. Jag har läst hennes första bok och den är ute som Hexpocket i min bokring.

Hon fick mitt visitkort och vi har mailat varandra och Caroline berättade att det har skapats en hjälpsajt för de här flickorna som hon skriver om (för de finns i verkligheten!!!)

Sajten heter Intetillsalu.se och klicka HÄR så kommer ni dit och om ni vill göra en god gärning iför jul så skriv om sajten hos er också och berätta om att den finns för den kan hjälpa många som behöver det!

Vad tycker ni om de här böckerna?

För det är de två senaste "hexpocketarna" i bokringen "Pockethexorna på utflykt" som har fått komma till två nya Pockethexor som vandrade längs bokbordet på Drottninggatan igår. De stod redan med några pocketar i handen men blev glatt (!?) överrskade när de fick en av de här böckerna i sina händer och jag berättade att nu är de med i bokringen. Antingen så läser de den och skriver en recension om den innen de i sin tur ger den till en ny läsare och för att göra bloggen ännu trevligare skickar de med foton på hur det ser ut där de läste sina hexpocketar.

Eller om de nu redan har läst dem, inte vill läsa för att de har annat för sig eller för att det inte är deras smak, då får de ge den till en ny läsare på en gång men skriva och berätta det för mig.

Välkommen nya Pockethexor, ni får gäran skriva en rad redan nu och berätta om vad ni tyckte om att få bli en Pockethexa på det här viset!

Kramis! från Pockethexan själv som välkomnar ALLA nya och gamla Hexor att skriva en rad för att tala om vad ni tycker om det mesta här i livet eller vad ni tycker om bokringen!