-Lucka 24

 

Bokjulkalender
lucka 24
lusthus vid tjärnen
av
hanna blixt
från
bazar förlag

   I Lusthuset vid tjärnen börjar det med att Hilma går på en begravning av en arbetskamrat men hon kan inte låta bli att tänka på sin älskade mormors begravning i stället. Hon känner sig mer och mer splittrad inför sitt arbete på PR-byrån i Stockholm. När hon då ser annonsen om ett arbete i Leksand på ett café med egen chokladtillvekning känns det som en skänk från ovan. Det är nämligen så att det även ingår ett hus med ett litet lusthus som ser helt gudomligt ut.
Fast när hon kommer upp på plats så är det en helt annan verklighet. Nu börjar hon fundera på om allt har gått fram för fort. Har hon helt gjort bort sig? Men sakta men säkert börjar saker förändras. Hon hittar nya vänskaper över generationsgränser. Sedan ska man inte tala om den den oväntade mannen som dyker upp vid hennes hus. Hans öronlappsmössa fladdrar i vinden medans han drar runt på en snöslunga vid hennes hus. Vem är han? Vill han något mer?
Förutom den här berättelsen får man även följa en pojke under hans uppväxt på 1960-talet i samma by. Vem han är och hur han passar in i dagens historia blir också något speciellt. För självklart utvecklar sig en kärlekshistoria mitt i det här. Men man får även följa med i ensamma människors liv. Vad ska det bli av det här? Jo en hel läsvärd roman med julstämning som utspelar sig i vackra Dalarna.

Jag ger "Lusthus vid tjärnen" får en stämningsfull 4-a för vardagsdramatiken som även utvecklar sig till kärlek.

#hannablixt
#bazarförlag

Nu önskar jag er 
mina kära vänner
 i bloggvärlden

En riktigt
God jul
och
gott nytt år!

Lucka 23

 

23.

Glasveranda med utsikt 

av

Hanna Blixt

från 

Historiska Media

I den här boken får man följa flera personer för att de sedan  ska komma samman som det gör i klassiska julromaner.  Först ut är det Nora som lämnar den otrogne och dominante pojkvännen och Stockholm för att flytta hem till Leksand igen. Hon hör av sig till väninnan Vega som hjälper henne tillrätta. Hon är verkligen överkvalificerad för halvtidsjobbet i en livsmedelsbutik. Men hon är så glad för jobbet eftersom hon har frågat runt i hela Leksand utan att få gehör. Nu både bor och arbetar hon i grannbyn.

 

Sedan får hon hyra en liten stuga vid en sjö. Efter att ha varit tvungen att sova med ytterkläderna på under täcket och en massa stök med att få värme i huset börjar hon trivas i sin stuga. 

Att hon sen fick hjälp av en stilig man att bära in flyttlådor och skotta snö är en annan sak. När han sedan ber henne om hjälp att vakta hans busiga och glada unghund och siames katt blir hon livrädd för hon är livrädd för hundar. Hon känner nämligen inte att hon kan säga nej.

Samtidigt hör en utsliten författare, Claes som har tappat skrivlusten, en dement äldre man Torsten berätta om sitt liv. Claes spetsar öronen och börjar känna skrivlust. Han bjuder ut mannen på café och köper kaffe och doppa. Torsten berättar glatt om sitt liv även om det innehåller sorgliga historier också. Cleas börjar drömma om en storsäljande bok som trollbinder på samma sätt som Torstens berättelser gör.

De här olika historierna  binds samman när det närmar sig jul. Jag blir inte lika trollbunden av "Glasveranda med sjöutsikt" så den får en insnöad trea.

Recension Ljuskällan

Ljuskällan

av

Hanna Landahl

från

Bokförlaget Polaris

Den här gången är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat den här boken. Det är speciellt en bok för er som har drömmar om att lämna storstadens puls för att hitta er inre frid i grönskan och livet på landet. Vi är säkert många som drömmer om att göra det men stannar vid att låta det vara en dröm. Läs Hanna Landahls ljuskällan och du kanske får svar på om du vill ta ett steg till för att förverkliga drömmen.

-"Ljuskällan är namnet på den ekoby dit Anna, Staffan och deras barn
flyttar för gott enligt Anna – på prov enligt Staffan. Ett livsstilsbyte
med grönsaksodlingar i växelbruk, höns, får, bikupor och kompostering.
Långt från wifi, eleganta skoaffärer, chefsskrivbord och det lyxiga nya
kök Staffan drömmer om.

Anna lider av depression och behöver något som tänder livsgnistan igen,
hon behöver känna att hon bidrar till skapandet av en bra framtida värld
för sina söner. Hon anammar allt hon ser i byn, axlarna slappnar av och
ögonen börjar tindra igen.

Staffan tar tjänstledigt från sitt chefsjobb och hyr ut villan månadsvis
för att ha en backup, men följer med till byn för Annas skull – eller
för risken att bli ratad och lämnad. Han är en tvivlare, han
ifrågasätter mycket av det han ser och är inte förtjust i bybornas lite
militanta förhållningsregler.

Efter bokens första sidor suckade jag och tänkte att det här kommer att
vara en flummig gröna-vågen-berättelse med massor av floskler, men se
där bedrog jag mig. Många av både Annas och Staffans funderingar är
sådana som de flesta av oss har, de väger fördelar och nackdelar mot
varandra, argumenterar med både byborna och läsaren. Det finns inte ett
rätt, det finns många sätt att se på samma sak. Anna och Staffan är som
så många andra, människor med fel och brister som försöker göra rätt men
inte alltid lyckas.

Boken är lättläst men innehåller inga direkta överraskningar. Man får
följa familjens försök att anpassa sig till byn och den enklare
livsstilen. Kärleken spirar och slutet blir det man förväntar sig. Det
här är inte någon berättelse som kommer att leva kvar i mina tankar, men
som tidsfördriv duger den gott. Det blir en trea från mig, vad kallar du
det Pockethexan? HiHu?"

Adlibris

Bokus

Pockethexan besöker Drottninggatans bokbord

Stockholms Kulturfestival 2011

Idag var det världens längsta bokbord längs Drottninggatan i Stockholm, där fick de som ville hyra ett bord för att ha försäljning av böcker, gamla som nya, och jag kan säga att det var mycket som var till salu.

Min Ouberlige make och jag började vår vandring längs bordet nere vid Fredsgatan och gick ända upp till Centralbadet där de olika författarna hade sina bord.

En av de författare som jag träffade var bland annat den fd. politikern

och barnskådespelerskan Hanna Zetterberg. Hon har skrivit två stycken barnböcker om "Nejlika" en figur som har ett gosedjur och lär sig att gå på pottan. Två viktiga saker i ett småbarns liv. De böckerna kom ut under 2010 och hon har inte skrivit något i år så hon kommer inte att delta i årets bok o biblioteksmässa där jag är bloggambassadör.

De böcker som maken och jag hittade vid bokbordet var böcker som var gjorda för biblioteken men eftersom även böcker är färskvara så blir det många böcker som inte blir uppköpta och då de redan är inbundna för biblioteken, med lånekortsficka och allt...så skulle de här böckerna ha blivit brända.

Men nu har de tidigare arbetarna vid de här förlagen gått ihop och köpt upp böckerna och säljer dem via sitt förlag Trafik- Nostalgiska Förlaget på mässor, marknader och andra event som tex. på världens längsta bokbord på Drottn.g.

Böckerna som Pockethexan och Oumberlige Peter räddade från bränning var:

Marianne Fredrikssons "Skilda verkligheter"

Marian Keyes "Tankar från verkligheten"

Elsi Rydsjös

"Flicka genom sekel".

Rec. av Hanna Lans bok "Som någon annan bäddar"

Gästrecensent hos Pockethexorna!

När jag gick Barbara Voors skrivarkurs för ett tag sedan träffade jag Hanna Lans som var en av deltagarna precis som jag och när jag erbjöd alla att komma in och skriva något hos mig som Gästrecensent så nappade Hanna på en gång. För hon var en av de få på kursen som verkligen hade gett ut en bok och visst vad hon talade om, för det var en av de återkommande frågorna -"Hur gör man när man vill ge ut sin bok?" Nu valde Hanna att ge ut boken själv så läs hennes egna ord om henne själv, hur det är att ge ut en bok och en recension av hennes första bok "Som någon annan bäddar". Hennes bok finns att köpa på Adlibris klicka HÄR .

"-Hej Pockethexans läsare! Jag som gästbloggar idag heter Hanna Lans och är från Göteborg. Här hittar du mig till vardags: Morranovärlden.

Jag har varit en kringflackande själ. Nyfikenheten har tagit mig på många äventyr, både bra och dåliga. Bland annat har jag bott sju år i Stockholm och sju år i New York. Sedan flyttade jag hem till Göteborg igen. Jag har son, sambo och två hundar. Vi bor i ett 105 år gammalt hus söder om Göteborg. Ett stenkast från havet. Jag älskar doften av rutten tång och trutarnas skränande! Jag trivs så bra att jag tror jag kommer stanna fler än sju år här.

Att skriva har alltid varit en stor passion och detta resulterade i att jag i november 2010 gav ut min första roman. Först skickade jag mitt manuskript till sju förlag. Fyra hörde av sig med refuseringar och tre har fortfarande inte hört av sig. Detta var våren 2010. Då jag ansåg att förlagen hade fel i sin refusering av min bok, och att ett av förlagen gav omdömet ”välskriven och engagerande” så bestämde jag mig för att ge ut den på eget förlag. Det har jag aldrig ångrat!

Min roman är skönlitterär, men baseras på verkliga händelser. Under åren i USA drev jag en egen konsultfirma inom internationell familjerätt. Jag kom i kontakt med alltför många mammor som fastnat i olika länder då de gift sig och fått barn med en man från detta land. Otaliga gånger fick jag svara att de tyvärr inte fick flytta hem till Sverige med sina barn om inte pappan gav sitt godkännande. Ett tungt svar för någon som längtar hem. Den där hemlängtan, den kan man inte förstå om man inte har upplevt den själv. Det är inte bara att ta sig i kragen och göra det bästa av situationen.

Att ha hemlängtan och inte få åka hem, det är som en sorg. En sorg kan man inte ta sig i kragen och göra det bästa av. En sorg tar år att bearbeta. Det hela blir inte heller bättre av att andra inte förstår sorgen. Jag fastnade själv i USA när jag fick barn med en amerikan. Jag ville absolut inte bo där och jag ville än mindre att mitt barn skulle växa upp där. ”Som man bäddar får man ligga” fick jag höra. Detta gjorde mig frustrerad. Jag hade inte alls bäddat den där sängen. Jag hade till och med försökt att både bädda om min säng och att flytta på den. Utan framgång. Därför fick min roman titeln ”Som någon annan bäddar”. För så kan det vara. Man måste ligga i en säng som någon annan har bäddat åt en. Det kunde inte jag acceptera. Jag kunde inte heller stillatigande se på när andra mammor också hamnade i den här situationen.

Därför har jag skrivit min bok. För att om möjligt tjäna som ett stöd för alla dessa mammor som sitter fast ute i världen. Med sin sorg och sina barn. Ja, för tyvärr är den absoluta majoriteten av de föräldrar som sitter fast i utlandet, mammor.

Nu när den är utgiven och det börjar komma recensioner som är överväldigande positiva, så har jag förstått att ämnet är allmängiltigt. Det handlar ju till syvende och sist om relationer. Något vi alla har, har haft, eller kommer att ha. Det är ingen deckare, men den är ändå rafflande. Vill man läsa den, men inte tycker sig ha råd att köpa från exempelvis Adlibris, så går det bra att låna den på biblioteket. Bibliotekstjänst gav en fin recension och liknade den vid bästsäljande ”Inte utan min dotter”. Sämre betyg kan man få!

Hur gav jag ut boken då? Detta är en lång historia. Naturligtvis lät jag både den ena och den andra personen läsa igenom manuskriptet och komma med förslag på ändringar. Jag valde att lita på andra och att inte ta kritik personligt. Jag gick på bokmässor, ringde olika tryckerier, jämförde priser och leveransinformation. Eftersom tryckerierna inte själva satte texten, var jag tvungen att antingen själv lära mig Indesign, eller ta reda på någon som kunde hjälpa mig.

Detta har kostat några tusenlappar. Jag valde att trycka min bok på Publit. De har varit mycket hjälpsamma och jag gillar papperskvaliteten de använder sig av. Snabb leverans har de också. Såhär i efterhand, när jag har sålt 400 böcker på 4 månader, inser jag att det hade blivit billigare att använda sig av ett offset tryckeri trots allt. Då hade jag kunnat trycka i ett annat format och med hård pärm, samt ta ett högre pris. Som det är nu tjänar jag ingenting på försäljningen. Jag får se det som en marknadsföringskostnad. Jag har ju fler böcker på lager som jag vill ge ut.

I framtiden tänker jag mig att fler författare ska kunna vara knutna till mitt förlag. Det finns så många talangfulla författare i Sverige som aldrig får någon chans för att de etablerade förlagen refuserar dem. Ganska godtyckligt kan jag tycka. Efter att jag har gett ut en egen bok, har jag blivit mer kritisk till det förlagen ger ut. Allt går att sälja med rätt marknadsföring verkar det som. Hur en del redaktörer och lektörer har fått sina jobb undrar jag också. En roman som ges ut av ett etablerat förlag, anser i alla fall jag, ska inte ha några syftningsfel, grammatiska grodor eller logiska luckor i historien. Man får ideligen höra att det borgar för kvalitet att en roman ges ut av ett etablerat stort förlag. Jag håller inte med. De självutgivna böcker jag har läst, har ofta inte ett enda syftningsfel eller datorfel i sig. Fram för fler författare!"

Här är ett utdrag ur boken "Som någon annan bäddar"

-”Barnen. Jag skrämmer barnen”, tänker hon. Hon måste tänka på barnen. Ögonen är vidöppna och kinden intryckt mot sofftyget. Hon anar att hon hamnat i en något underlig ställning och det är detta tillsammans med hennes tystnad som gör att hon är rädd att hon skrämmer barnen. Hur hamnade hon här? Hon, den handlingskraftiga. Hon, den starka. Klippan varpå världsalltet vilar. Sonen tittar på sin mamma med utforskande och lite ängsliga ögon. Väninnan sjasar varsamt bort honom och ber sin äldsta son att ta hand om de yngre barnen. Hon sätter sig bredvid henne på soffan, med en mugg buljong och stryker henne över håret. ”Du måste äta något”. ”Äta”?, funderar hon. Ordet säger henne inte mycket men hon förstår att det finns omtanke i det. Hon stirrar vidare ut i intet. Väninnan böjer sig fram med en tesked som hon för till hennes läppar. Lite av buljongen den är fylld med spiller ner på soffan. Saltet och värmen från buljongen retar något sinne hos henne. Hennes läppar stängs och hon sväljer försiktigt. Tesked efter tesked häller väninnan beslutsamt in i munnen på henne. Efter en evighet registrerar hennes ögon en annan person i rummet. Hennes pappa sitter på en låg stol och betraktar henne med allvarsam blick. I det ögonblicket vill hon vara barn igen. Bebis. Han kommer över till henne i soffan och hon rullar ihop sig i hans knä. Hans regelbundna ”Såja” får henne tillslut att andas i jämn takt och hon känner en stunds lugn. Hon, klippan, har smulats sönder. Pulvriserats. De vet alla tre att tiden är knapp. Hon måste tillbaka. Måste tillbaka till terrorn för att kämpa vidare. Tillbaka till hoten, tillbaka till Mannen. Orkar hon inte tillbaka nu kommer hon aldrig komma därifrån. De vet detta alla tre. Hon har varit borta hemifrån i en dryg timme. En timme att återhämta sig på. En timme."

Recension och text av författarinnan Hanna Lans.

Om du vill ha shoppingtips i New York kan du läsa hennes artikel HÄR som är från hennes tid i USA.