söndag 13 augusti 2017

Recension av Det havet glömde


Här kommer en till recension av Pockethexan Malin. Nu har hon läst "Det havet glömde" av Cecilia Lindblad den också ifrån Hois förlag.

-"Cecilia Lindblad's "Det havet gömde" känns som en kriminalroman bland alla andra. Någon hittas mördad, utredarna står handfallna utan ledtrådar, den självklara, utpekade gärningsmannen har till slut ett vattentätt alibi. När den riktiga mördaren till slut erkänner, alternativt blir skjuten, inser man att den personen hade man ju redan avslöjat själv, väldigt tidigt i boken. 
Handlingen i denna bok utspelar sig i Malmötrakten, med Falsterbo och Vellinge som knutpunkter. Precis som i "lilla" Ljusdal, Hälsingland, där jag är född och uppvuxen, känner de flesta varandra och anklagelser förnekas och gamla vänskapsband är svårupplösta. Alla vet allt om alla, men när det verkligen gäller har ingen sett eller hört någonting...

Polisen Monica Blom har flyttat tillbaka till Vellinge efter några års utbildning och arbete i Stockholm och Linköping. Hennes första
utredning i sin barndomsstad börjar med att en kvinnlig fot hittas av en bärnstensletare och när kroppen några dar senare dyker upp inser Monica att gärningsmannen faktiskt kan vara någon hon känner från förr. Ju  längre utredningen pågår desto mer påminner även alla ledtrådar om det ouppklarade mordet på en 12- årig flicka som uppmärksammades stort i Vellinge för 20 år sedan. 
Samtidigt som Monica engagerar sig i utredningen utsätts hon av förföljelse utav någon. Har detta något med det aktuella mordet att göra eller har hennes förflutna börjat spöka igen? 

Det här är andra boken om polisen Monica Blom som Cecilia Lindblad skrivit och även om det ska vara en fristående fortsättning så kan jag tänka mig att man skulle känna sig mer familjär och insatt i alla tankar/ känslor om man läst " Och sedan aldrig mer (2015)" först. 

"Det havet glömde" är en kriminalare utan det där riktigt speciella som gör att man inte kan lägga ifrån sig boken men tack vare det helt överraskande slutet ökar betyget från en tvåa till en stark trea. 
Är du intresserad av att läsa boken och se om du delar mina intryck, hör av dig så skickar jag boken" ☺️

Recension av Labyrint-vägen in

Pockethexan Malin har läst och recenserat boken "Labyrint-vägen in" av Karin Pasche från Hoi förlag. Boken är första delen av en trilogi och förhoppningsvis ska det inte dröja för länge innan den andra delen kommer. Vi är nämligen flera som uppskattar den.
Läs Malins egna ord om vad hon tycker om boken.


-"Många människor lever blint rusandes genom Livet, utan att tänka på varför saker och ting sker. Vi tar det mesta för givet och lutar oss tillbaka i tron att slumpen avgör våra liv. Men tänk om det är vi själva, som omedvetet, styr våra händelser? Om det är våra inre önskningar som faktiskt kommer fram när vi gör våra vardagliga enkla val? Att så små saker som att välja en annan promenadväg just i denna stund kan få ditt liv att ändra riktning radikalt? Eller om du väljer att byta några ord med någon som du egentligen aldrig förr ens skulle notera, skulle ditt liv se likadant ut ändå? 


Boken "Labyrint ~ Vägen in" utav Karin Pasche bygger sin historia på just människans förmåga att själv, medvetet eller omedvetet, förändra sitt livs öde.

Stockholmstjejen Julia drabbas av minnesförlust i samband med en hjärnblödning. Det enda hon kan förnimma i vaket tillstånd är mörker, korridorer och ryggen på en okänd  man som hon verkar följa efter. Hennes familj och närmsta väninna gör allt för att försöka få hennes minne att återkomma men det går trögt. Under sin rehabiliteringstid upplever Julia ibland hallucinationer i samband med yrsel- och panikattacker. En del hallucinationer känns så starka och verklighetstrogna att hon måste följa de impulser som griper tag i henne. Detta för henne in i en karusell av storvinster men även ett möte med den rike och oemotståndlige Jake, som i tre års tid försökt få någon klarhet i vad som hänt hans försvunne far, den framgångsrike affärsmannen, Eric. Varken Julia eller Jake kan förstå varför deras vägar korsas gång på gång och missförstånd samt misstro följer genom deras eskapader ihop. 

Vägen för henne även till den mystiske mannen, Job, som går runt på gator och torg och predikar om Guds väg. Han anser sig vara Julias mentor i någon kommande stor världshändelse. Utav honom får Julia en skiss på den medeltida labyrinten av katedralen i Notre Dame i Chartre och orden "Det här är din resa i ditt liv, och livet handlar om val, så kom ihåg att vara öppen för situationer och upplevelser" 


Julia förstår ingenting och när Jake så småningom varnar henne för Job och hans förflutna vet hon inte längre vem hon kan och ska lita på. Hon kan inte heller förklara för andra varför hon helt plötsligt bara dyker upp vid vissa specifika tillfällen, ingen tror henne när hon säger att hallucinationerna förde henne dit. Är hon på väg att bli galen, en biverkning av hjärninflammationen eller är hon mer involverad i sakernas händelse än vad hon vill ge sken utav? 

Boken är uppdelad i de tre olika huvudpersonerna syn av händelserna. Kapitlerna varvas av Julia, Jake och Jobs upplevelser och de tre individernas vägar korsas allt som oftast. 
Det här är en otroligt bra bok tycker jag. Den innehåller det mesta: Spänning, mystik, oförklarligheten, kärlek, svek. Vad jag förstått är denna bok den första i en kommande serie. Ser redan fram emot att läsa del två ☺️ (En fyra i betyg)". 


fredag 4 augusti 2017

Recension av Kungadottern

Jag fick en underbar liten bok av Bergh förlag att recensera. Det är den historiska romanen "Kungadottern" av Elisabeth Östnäs. Hon är en författare som jag har recenserat tidigare HÄR kan du läsa om den boken. Den boken fick högsta betyg av mig, fem häxkvastar av fem möjliga!

"Kungsdottern" är skriven för barn och ungdom, alltså från 13 år och uppåt. Personligen tycker jag att benämningen "unga-vuxna" är en bättre beskrivning av vilken åldersgrupp den här boken passar för, eftersom jag har minst lika mycket behållning av den här boken som något barn. Speciellt historiska romaner tycker jag är en sådan bokform som passar alla åldrar.

Men jag skulle vilja sätta upp ett varningens finger för de allra yngsta i den här åldersgruppen, speciellt om man är djurälskare. För det är nämligen så att det är noga beskrivet hur man offrade hästar och hundar vid begravningen av hövdingasonen och när de blotade under gillet. Även jag tycker det är för detaljerat beskrivet, det hade räckt med att skriva att man offrade djuren för att de skulle kunna följa med sonen och för att by ska få det bättre. Hövdingasonen fick med sig de offrade djuren och de saker han behöver för att kunna leva vidare i Valhall. Vid blotet dödade de tre hästar som de offrade till guden Balder för att få ett gott år.

-"Ebbe ledde fram hästen till far som höjde sin blankputsade yxa över huvudet och låter den falla mot hästens panna. Djuret skriar och sjunker ned på knä, först frambenen sedan bakbenen. Alla församlade drar efter andan, en hörbar suck. Ebbe slår en arm kring hästens hals och rycker nosen uppåt, så att far kommer åt strupen därunder. Så skär han upp halsen på den och låter blodet strömma ned i ett ämbar. Det fylls med fräsande, rött, hett blod. Lukten når min näsa. Det luktar metall och våta löv, sötsurt ruttet.
De andra hästarna dödas utanför. Även om hallen är stor kan vi inte ha tre döda hästar inomhus. Så vi står tysta medan far går ut. 
Vi hör deras dödsskrin utanför."


Boken handlar om vikingahövdingens dottern Turid. Hon lever i en liten by med sin far, styvmor och halvbror. Men även flera trälar lever och bor med dem i deras långhus. Det har börjat bli dags för henne att gifta sig men även att lära sig att bli völva, en spåkvinna efter sin styvmor. Turid ska nämligen ta efter sin far som hövding i deras lilla by. För han är gammal och kraftlös samtidigt som hennes halvbror är svårt sjuk och döende. Turid känner att deras ork har börjar tryta. Hennes far som var den tuffe kungen som drog ut i härad med sin män till okända länder och kom hem med stora skatter. Turid får reda på att hon även har fått krafter efter sin biologiska mor. Nu måste hon också ska lära sig att bemästra den kraften en kraft som kan få henne att resa i tiden.Byns kloke man hjälper henne i smyg att bemästra den kraften.

Hennes bästa vän är smedsonen Sten. Han har fått lära sig att läsa. Nu ska även Turid få den chansen, vilket hon verkligen ser fram emot.
Enda problemet med hennes vänskap till Sten är att de känslor de börjar få för varandra inte kan leda till äktenskap för Tyrid måste gifta sig med en med kunglig ätt.

Jag ger "Kungadottern" 4 häxkvastar av fem möjliga för jag tycker att den både är spännande och levande beskrivet hur livet var under vikingatiden, plus att det sker en stor vändning i slutet av boken.

En till bra sak med boken är att det längst bak i boken finns det en ordlista med förklaring på vad vikingaorden betyder.


fredag 21 juli 2017

Recension av Barnet i mossen

Nu har livet börjat ljusna för mig för nu äntligen efter veckor med fel glas i mina nya glasögon som skulle ge mig synen tillbaks efter månader med bara ledsyn. Det har visat sig att jag har grå starr så jag får räkna med sämre sy igen tills det blir dags för en operation. Någon som har erfarenhet av grå starr? Du får gärna skriva några rader och berätta hur det var för dig.

Här kommer nu Pockethexan Annis recension av boken "Barnet i mossen" skriven av Siobhan Dowd. Någon som har läst den?
  




-"Hej!

Nog ser du bättre med dina nya glasögon alltid, när du såg boken på 
bordet i trädgården i Wehlen! Här kommer min recension:

Barnet i mossen av Siobhan Dowd från Atrium förlag.

Året är 1981. Det är en mycket orolig tid både i Nordirland och i övriga 
Storbritannien, med konflikter mellan katoliker och protestanter, med 
etnisk rensning, bomber, mord, hungerstrejker och kravaller. Vi får 
följa huvudpersonen, unge Fergus, under en period detta år då han  
arbetar med sina examensprov, sliter med lojalitetsfrågor, finner 
kärleken och framför allt finner barnet i mossen. En period då han helt 
enkelt mognar som person, även om han redan är en ansvarsfull tonåring 
som inte har något emot att ta hand om sina småsystrar.

Fyndet av barnet i mossen flyttar fokus från den konfliktfyllda vardagen 
till något nytt, något oväntat och annorlunda. En välkommen förändring 
som också flyter in i det stora sammanhanget. Med fyndet kommer Cora 
till orten tillsammans med sin mamma och Fergus ser till att de bor på 
det slumrande B & B som hans mamma har försökt att starta hemma. Cora 
och Fergus finner förstås varandra och har det vuxna gärna kallar för en 
semesterflört, men det är inte där bokens huvudhandling ligger.  Detta 
är ingen kärlekssaga, det är en berättelse om en tid och en plats och en 
tonåring som inte bara säger "å ja ba".

Boken är skriven med ett lättläst språk som driver handlingen framåt. 
Dialogerna och personbeskrivningarna känns trovärdiga och okonstlade. 

Jag brukar ofta undra varför det skrivs en bok eller görs en film om en 
kort period i en persons liv, men här känns det som en väl vald period. 
Det är med en behaglig känsla av mättnad och framtidstro som jag lämnar 
Fergus när boken är slut. Tack fina Pockethexan för att jag fick läsa den!

Betyget blir ett litet Hi! det betyder en fyra.

Kramar Anni"

fredag 14 juli 2017

Recension av Tystnaden

Pockethexan Malin har läst och recenserat "Tystnaden" av Shusaku Endo från Atrium förlag. Boken kom ut redan 1966 men har nu getts ut igen med en ny översättning. Boken har även gjort en film av boken och det är ingen annan än den kända filmregissören Martin Scorseses. På engelska heter den Silence och den hade premiär mars i år.




-"Under 1960-talet var kristendomen förbjuden i Japan och de som ändå hade denna tro förföljdes, fängslades och torterades svårt. De missionärer som skickats dit från Europa försvann under mystiska omständigheter. 

I boken "Tystnaden" ,av Shusaku Endo, får man följa några unga portugisiska jesuitpräster som illegalt tar sig in i Japan för att fortsätta missionsverksamheten samt söka svar på vad som egentligen hände deras högt älskade lärare och trosbroder, Ferreira. 

Boken kom ut första gången 1966 och jag har precis läst den nyare utgåvan av översättarna Eiko och Yukiko Ouke. För att komma närmare 1600-talets verklighet samt likna författarens ursprungliga version baserat på 1910-års bibelöversättningar, har översättarna försökt hålla sig till en ålderdomlig språkstil vid bla. bibelciteringar, ortsnamn och diverse dialoger. 

I början tyckte jag boken var väldigt svår att komma in i, språket tilltalade mig inte riktigt och det var rörigt, inget sammanhang kändes det som. Hade jag inte blivit förfrågad om en recension av självaste Pockethexan hade jag nog lagt undan boken men som tur var fortsatte jag läsa och den visade sig vara bra. 

Koncentrationen ligger på prästen Sebastian Rodriques, en av jesuitbröderna som åker till Japan. Första halvan är brevskrivande och i jag-form. Upplevelser och tankar som portugisen har under den tuffa färden över osäkert hav och den första tiden i det Kristushatande landet. 
Andra delen är skriven i berättande-anda, sett ur betraktarens ögon. Rodriques nämns här som Padre, eller prästen. 

Det är en intressant roman med många andliga tankar. Skillnaderna mellan den kristna tron och buddhismen jämförs, likaså tillbakablickar till Kristus lidande och sveket från Judas.
Under en period tvivlar Rodriques på Guds tystnad och existens och funderar mycket på meningen med livet. Just tankebanor om människors fasta tro på någonting och svårigheten att övertyga andra något man brinner för går som en röd tråd. Vem är stark? Vem är svag? Vems tro är den rätta? 

Boken har filmatiserats och det ska bli kul att se hur Martin Scorsese lyckats göra en film av dessa tankar och frågeställningar som dominerar i "Tystnaden". 

Jag ger boken en stark trea och överlåter stafettpinnen till min älskade man som också vill läsa den. 

Kram Malin"






onsdag 5 juli 2017

Nu har Pockethexan Malin läst och recenserat Sandra Gustafssons bok "Gå om intet" från Hoi förlag.
Tyvärr har jag ännu inte fått ordning på mina ögon än utan väntar på att glasen till mina nya glasögon som jag var och prövade ut förra veckan ska komma.
Därför är jag så glad för att Pockethexan Malin inte har några sådan problem utan har med glädje läst och recenserat Sandras bok. Hoppas att det kan vara något för dig också för om du är i närheten av Märsta badhus kanske boken ligger kvar och väntar på att du ska komma och hämta den.



-"Jag har precis avslutat Sandra Gustafsson's "Gå om intet", en lättläst spänningsroman om avund, osäkerhet och tillhörighet. Där önskan om att synas, bli älskad och bekräftad, för människor till drastiska beslut här i livet. 

En till synes helt vanlig kille (Joakim) blir brutalt mördad och misstankarna riktas direkt till hans flickvän, Sara Bergman och till hans egen bror, Tobias Vall. Hade de två planerat mordet tillsammans eller är någon av dem helt oskyldig och ovetandes trots de klara bevis som verkar finnas?!

Handlingen utspelar sig mestadels i två förhörsrum där de anklagades versioner går brett isär. Båda skyller mordet på den andre och skickligt har författarinnan skapat ett ifrågasättande som gör att läsaren (åtminstone jag) tvekar långt in i boken på vems sanning som egentligen är den rätta. Sara, den osäka lilla tjejen som gör allt för att passa in och känna sig älskad och behövd, eller Tobias, den obetydlige men starkt övertalande lillebrodern som känner sig utanför och jämt placerad i andra hand. 

Mellan kapitlerna om förhörsledarens försök att få fram vad som hänt och vem som är skyldig, får läsaren följa med på en bakgrundshistoria om huvudpersonerna. Det är en känslofylld story som griper tag i hjärtat och ger stundtals obehaglighetskänsor och sorgsna medkänslor. 

"Gå om intet" är byggd med korta kapitel vilket gör den till en bladvändare. Sandra Gustafsson är duktig på att förmedla känslor, med få ord får hon fram en stämning som sätter sig fast. Hon skapar även rum för eget fritt tolkande. Inga djupa detaljer utan kortfattade meningar som tex "...kanske var det så här det kändes precis innan man dog. Innan det blev svart. Innan man dog." (s 99). Jag gillar det sättet att skriva, ändå tar denna bok mig inte med storm. 

En hammock-underhållning, några timmar i nån annans värld och vips är boken utläst. 
Medelvärde ger jag boken "Hm!?" (en 3:a.)

Jag lägger denna bok,med några rader om Pockethexorna.blogspot.se, i bokbytarhyllan på Midgårdsbadet i Märsta. En perfekt läsning vid poolkanten en solig dag. Förhoppningsvis nappar nästa läsare på att skriva en egen recension också ☺️

Kram Malin"




tisdag 13 juni 2017

Nya recensionsexenplar

Nu har det trillat in två böcker till som jag eller någon av de andra Med-hexornar ska skriva om eftr de har läst dem. Den ena boken vill nog min kära make läsa för det är ett ämne som berör honom. Det är Norstedts förlag bok "Hemmet" av Mats Strandberg.


-Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.

Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.

På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.

Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.
__________________


Den andra boken som också ska recenseras är Mariette Lindsteins bok "Sektens barn" från Forum förlag. Det här är också en bok som min kära make vill läsa för han har både läst och recenserat de två tidigare böckerna i serien och varit väldigt nöjda med dem. 


-Femton år har gått sedan Sofia flydde sekten på Dimön. Sektledaren Franz Oswald har inte synts till sedan dess, men när en skoningslös storm sveper över Sverige kliver han ut ur skuggorna. Han är redo att ta sin sekt ut i världen och blir med sitt nya miljömedvetande mer populär än någonsin. 

Men bakom fasaden utövar han en grym och manipulativ tyranni som inte minst drabbar sektens barn. Två av dem är sönerna Thor och Vic som uppfostras enligt sektens teser till att bli trofasta soldater i faderns tjänst. Men ju äldre Thor blir, desto mer växer tvivlen. Vem är egentligen Franz Oswald? Och hur långt är han beredd att gå för att behålla sin makt? 

Sofia driver numera ett härbärge för unga människor som flytt från sekter, men det totalförstörs av stormen. Samtidigt kämpar hon mot vetskapen om att Franz Oswald kan vara far till hennes dotter, Julia. Hon har lovat sig själv att aldrig mer ha någon kontakt med honom, men det visar sig vara svårare än hon trott. Franz Oswald använder all sin list för att nästla sig in i hennes liv och plötsligt befinner hon sig återigen i sektledarens grepp. Men den här gången är det inte bara henne han vill komma åt – utan också hennes dotter. 

Sektens barn är den dramatiska upplösningen på serien om sekten ViaTerra, där makt, manipulation och våld är en del av vardagen. 


tisdag 6 juni 2017

Recension av Grafiskt broderi


Varje år på bokmässan har jag fått böcker från Tukan förlag. Det har mest varit barnböcker men i höstas 2016 fick jag även vuxenböcker och till min stora glädje lade man ner Maria Snare Johnssons bok, Grafiskt broderi i min påse. Det är nämligen så att jag som är halvdanska har sytt korsstygn sen jag kunde börja hålla i nål och tråd, För det är nämligen så att i Danmark är korsstygnsbroderi väldigt stort och något som "alla" gör allt från små bokmärken till stora tavlor av kända målningar. 

Men boken jag fick av Tukan visar att man inte måste gå och köpa ett färdigt broderiset utan att man kan ta ett mönster som finns omkring sig i vardagen, din tapet, ditt favorit godis, gatstenar eller varför inte löv i en vattenpöl. Ja det är bara din egen fantasi som sätter gränser.

Nu vet jag hur jag ska gå vidare om jag vill brodera något ur min omgivning. Då passade det perfekt att lämna boken vidare när jag fick förfrågan av Anni med bloggen Med ögon känsliga för blått om hennes konstnärliga dotter Alicia med bloggen Aliciasivert som håller på med olika broderi kunde få recensera boken. Självklart fick hon det!  



-"Hejsan!
Jag fick boken Grafiskt broderi av Maria Snare Johnsson, via min mamma Anni, från dig! Jag vill börja med att tacka så mycket för att jag, som själv är broderinörd, fick djupdyka in i denna härliga mönster- och färgkavalkad som gav massor av inspiration och mersmak! Den är ju inte en klassisk Pockethexan-pocket och saknar din märkning, men jag tänkte ändå skicka in en recension till dig och även efterlysa en ny ägare att lämna över den till via min egen blogg, med uppmuntran om att denne gör detsamma. Bifogat är min recension samt bild på hur jag läser boken i sängen i sällskap av katten Tofslan!


Med vänliga hälsningar,
Alicia"

Grafiskt broderi av Maria Snare Johnsson är en stor bok, fylld med vackra, färgsprakande och inspirerande bilder av hur korsstygn kan vara och bli någonting helt annat än gamla dynor och brickband. Boken varvar mönster och beskrivningar med inspirationsbilder ur vardagen som fött idéer hos författaren. Ett brunnslock, en kaklad vägg och pilsystemet på en tågstation har omvandlats till grafiska korsstygnsmotiv i moderna färgställningar. Boken är uppdelad i flera avsnitt som berör bland annat nödvändigt material och tekniker för att komma igång, svartvita mönster, tvåfärgade mönster, flerfärgade mönster och bekanta mönster – som dem lånade från Stig Lindbergsporslin, engelsk konfekt och skyltar på stan. I det sista avsnittet, ”oväntade kombinationer”, går jag igång på riktigt. Där har författaren fyndat begagnade broderier och färdigställt dem. En blomsterkrans med ett dansande rokokopar har ramats in med grafiskt svartvita stygn, ett dovt blomsterkluster kommer fram mot den oblekta linneväven med harlekinrutor i vitt och turkost och för mig som gillar återbruk och krockar mellan nytt och gammalt blir avslutet själva kulmen av boken. Beroende på om du gillar att följa mönster eller skapa dem själv har du olika saker att hämta från Grafiskt broderi. För den förste finns en drös fina, pedagogiskt förklarade och väldigt varierbara mönster att följa. För den senare, som är som jag, är det kanske snarare Marie Snare Johnssons små berättelser om hur hon själv upptäcker, ser och tänker fram mönster i vardagslivet som är det mest inspirerande. Jag tar framför allt med mig insikten om att det finns motiv att hämta i allt, om en bara lär sig lägga ett rutigt filter över. Boken får betyget ”Hi!” och finns för närvarande i Stockholm, men jag ämnar lämna den vidare till någon annan broderisugen. På bilden syns hur jag läser den i sängen, med engagerat sällskap av katten Tofslan! /Alicia"


måndag 29 maj 2017

Recension av Midnattsrosen

Nu har Pockethexan Malin recenserat Lucinda Rileys roman "Midnattsrosen" som är hennes första bok på svenska. Det är Bazar förlag som ger ut hennes bok. Om du vill lära känna Malin lite mer kan du gå in på hennes Facebooksida HÄR  eller så kan du läsa en av hennes tidigare recensioner här eller här hos Pockethexorna. 
Malin är en flitig recensent och har varit med länge här på bloggen. Om du söker på Malin i så kommer de upp och du får massor av tips på bra böcker att läsa och njuta av eller så får du varningar på böcker du ska hålla dig borta från. 





"-Efter att ha slagit igen den 587 sidor långa romanen "Midnattsrosen" sitter jag här med ett leende på läpparna, så tillfredsställd av att ha läst en mycket vacker men tragisk kärlekshistoria. Jag kan bara konstatera att jag funnit en ny favoritförfattare: den irländska Lucinda Riley (född 1971). 

Författarens berättarteknik är enkel och rak men den värme och omsorgsfullt målande beskrivningen av både områden och karaktärer väcker läslustan och nyfikenheten inom mig. Oavsett om Riley skriver ingående om rikemansfolkets inställningar och uppfostran i Englands 1900-tal eller kändisvärldens med- och motgångar under senaste årtiondet gör hon ett påläst kunskapsmässigt intryck. Att denna omvälvande känsloladdade bok kommer att bli filmatiserad i framtiden tvekar jag inte det minsta på. 

Handlingen utspelar sig mestadels i England men även i Indiens varma landområden. De olika kulturerna och sederna skapar intriger, missförstånd och förhinder men Riley påvisar även likheten människor emellan, oavsett var de hör hemma. 

När bokens huvudperson, (indiska Anahita) dör vid 100 års ålder, efterlämnar hon ett långt brev med detaljerad information om sin uppväxt och sitt, milt sagt, omvälvande leverne. Brevet är skrivet under flera år och adresserad till den son som hon födde i England. Han dödsförklarades vid tre års ålder men Anahita vägrade tro på det, trots dödsattest av ortens läkare. Hennes intuition och själ sa henne att han levde, saknaden och längtan efter sonen följde henne till hennes sista andetag. Barnbarnet Ari fascineras av brevet och beslutar sig för att åka till herrgården Astbury i England, där sonen sist sågs vid liv. 

På herrgården pågår en stor filminspelning där den kända vackra amerikanskan, Rebecca Bradley, spelar huvudrollen som aristokrat under 1920-talet. Under några omtumlande dagar befinner hon sig plötsligt involverad i de hemligheter som godset och släkten Astbury bär på. Tillsammans med Ari försöker hon få reda på vad som egentligen hände för nästan ett sekel sen. 

Det är en otroligt fängslande, färgsprakande roman, uppdelat i två olika men ändå sammanstrålande berättelser. Ju längre in i boken man kommer ju mer ser man hur nutiden och det förflutna smälter samman i handlingarna. 
Det är 1900-talets Donald kontra 2000-talets Anthony, två ogifta arvtagare till godset Astbury. Det är Violet och Rebecca, vackra rika amerikanskor och det är det indiska släktskapet mellan Anahita och barnbarnet Ari. 

Värme, vänskap och kärlek. 
Hunger, missförstånd och sorg
Allt samlat i en fantastisk skildring av skillnaden mellan rik och fattig, mellan då och nu. 

Jag är helt betagen av den romantik och den kärlek som flödar i denna bladvändare. Ett starkt Hi! i betyg eller en stark fyra i betyg om du föredrar den graderingen".

tisdag 23 maj 2017

Recension av Och eld föll från himlen

Nu har  Pockethexan Inger recenserat Jan Daviléns bok 
"Och elden föll från himlen" från Calidris bokförlag.
Jag hade äran att få träffa Jan under Bokmässan 2016 och fick då även boken signerad.
Det känns alltid lite extra att få en sådan bok i handen och när man lämnar den vidare
till en annan läsare så hoppas man alltid att man får tillbaks den. Det fick jag den här
gången! Läs nu vad Pockethexan Inger har att säga om boken, om du vill läsa mer 
av henne kan du gå in på hennes blogg http://polargrevinnan.blogspot.se


-"Den här boken har legat på skrivbordet ett par månader. Jag har
bläddrat i den och lagt tillbaka den. Jag vet
att Pockethexan väntar på recension, men handlingen verkade inte
så lockande. Men jag misstog mig.
Bokens huvudperson är Jost Härjfeldt som är militär underrättelse-officer.
Han håller på att återhämta sig från en svår skottskada och skilsmässa.
När överste Jonasson hittas död börjar Just undersöka vad som ligger
bakom. Det nya fallet sätter igång en massa tankar om hur han lever sitt liv.
Bokens författare är Jan Davilén. Han är utbildad flygläkare och psykiatriker.
Det märks i boken att han har människokännedom och kunskap om psykiska
trauman.
Det här är en spännande debutbok. Författaren har lovat en fortsättning,
Den vill jag gärna läsa. Jag lämnar tillbaks boken, den är ju lite personlig."
Boken får betyget Hi! = en fyra!




söndag 14 maj 2017

Recension av Vägen hem

Jag blev för någon månad sen bjuden till Norstedts förlag för att få träffa författaren Yaa Gyasi plus att jag fick hennes bok som recensionsexemplar. Tyvärr blev jag sjuk och var tvungen att ställa in. Efter att ha presenterat boken här på bloggen erbjöd Pockethexan Anni att läsa och recensera boken vilket hon gärna fick göra.

Så här beskriver förlaget boken: 

-"Vända hem är Yaa Gyasis storslagna debutroman!
Yaa Gyasi skildrar med sin imponerande debutroman slavhandelns konsekvenser under flera generationer, från 1700-talet ända fram till idag. Frågan som ställs är om människans jakt på identitet och hemfärd också kan bli hennes väg till försoning.

Vända hem inleds med två unga systrar ovetande om varandras existens. Effia har av sin framgångsrika stam gifts bort med den engelske guvernören. Esi sitter fängslad i väntan på att säljas som slav, trots en privilegierad uppväxt. Nu befinner de sig både nära och långt ifrån varandra: en bland härskarna och en i de grymma fängelsehålorna."

                 _________________________________________________


-"Den alltid lika generösa Pockethexan gav mig ett recensionsexemplar av Yaa Gyasis debutroman Vända hem som jag läste – eller snarare slukade – på min påsksemester på kanalbåt i England.


Boken följer två ghananska systrars släkter genom åtta generationer. Vartannat kapitel byter släktsida vilket gjorde mig väldigt förvillad i början. Utan släktträdet i början av boken hade jag inte hängt med alls.

I varje kapitel får man läsa om en period i en av personernas liv, ibland är det också kortare återblickar vilket knyter samman berättelserna lite mer. Varje kapitels huvudperson har historier som skulle vara värda egna böcker, deras olika öden binds samman . Läsaren kastas mellan miljöer och världar, målande och detaljerat beskrivna . Man fascineras över olika folkstammars traditioner och förfasas över omänskliga förhållanden för slavar. Boken är mörk och stark läsning, en viktig påminnelse om hur det varit i vår värld för inte alls länge sedan.

Det handlar om människohandel, missionärsverksamhet, straff och tortyr, synen på olika nyanser av hudfärg, livet på bomullsplantager och i kolgruvor, knarkhandel och apartheid – men också väldigt mycket om kärlek, både påtvingad och äkta.

Att läsa om kolonialtiden och slavhandeln när man samtidigt befinner sig i England gav onekligen läsningen en extra dimension. Hur kan ett folk i ett land fullt av söta hus och vackra trädgårdar samtidigt vara så grymt?

Av mig skulle boken fått ett HI! (5) om det inte var för att det blev lite för rörigt med de två släktleden. Jag kanske har missat något, men jag förstår inte riktigt vitsen med att de var två systrar från början. För mig hade det räckt med en släktkrönika, så jag ger boken ett Hi! (4).

Nu ger jag romanen vidare till Susjos med bloggen En jordemors liv och lustar och hoppas att hon också skickar en recension till Pockethexan så småningom."

tisdag 11 april 2017

Recension av en hexpocket


Det var ett tag sen sist men nu har det kommit en recension av en "Hexpocket", alltså en bok som är med i min bokring eller bokklubb "Pockethexorna på utflykt".  Det betyder att jag har lämnat ut en pocket med min logga av Pockethexan och beskrivning av vad man ska göra om man hittar en hexpocket liggandes ute i det fria. Läs den, skriv vad du tycker om den, maila mig och ge boken till en ny läsare eller lägg den på  en allmän plats.

Boken som har blivit läst är "Vid fyrtio börjar livet" av Stefan Åberg från Andra rum förlag. Hon som har läst den heter Anni och har bloggen "Med ögon känsliga för blått". I det här fallet fick Anni boken direkt av mig och om du också vill få hem en hemlig bok till dig att läsa, skriva om och till sist ge boken till en ny läsare. Sen hoppas jag att du gör som Anni och fotar hur det såg ut där du läste din bok.


-"Får man sluta läsa en bok man lovat att recensera? Jag har just gjort det. Efter drygt halva Stefan Åbergs bok Vid fyrtio börjar livet känner jag att jag fullständigt struntar i hur det går för den charmlöse huvudpersonen Pontus och hans granne Erika.

Pontus försöker ta sig vidare efter en separation där ex-frun tröttnat på ett äktenskap som gått i stå och istället funnit en ny man. Pontus blir i det närmaste besatt av att läsa och svara på kontaktannonser, något som får ta alldeles för stor plats i boken. Det är ett väldigt ältande av både hans egna och kvinnornas töntiga och tråkiga brev. En del av kvinnorna träffar han och läsaren får ta del av Malmös nöjesutbud på 90-talet.

Grannen Erika är singel och barnlös, stressad av den biologiska klockan. Hon är lite intresserad av Pontus men har inte fått något gensvar. Hennes liv består av jobb, åldrande föräldrar och festsugna väninnor. Jag känner det som att hon får för liten – eller för stor – plats i boken. Antingen borde hon fått i stort sett samma utrymme som Pontus eller så borde hon bara ha blivit en bifigur, nu är hon inte ens lagom.

Sida upp och sida ner är boken fylld av floskler, gammaldags (är man snäll kallar man dem tidstypiska?) detaljer och övertydliga formuleringar. Saker som trettioplussare kände till även på 90-talet måste förklaras som för barnungar. Ordspråk och uttryck skrivs som om de vore helt nya och obekanta för läsaren. Jag kommer på mig att skratta rått när jag läser det sjuttifjortonde ordspråket.

Detaljer som att en av Pontus nyfunna vänner bjuder på en fantasilös, om än välsmakande, middag trots att han visar sig vara kock som dessutom drivit eget – nej, lite bättre meny hade jag faktiskt förväntat mig då.

Boken präglas mest av att den innehåller väldigt många ord och hela stycken som varken ger lockande miljöbeskrivningar eller driver berättelsen framåt. Här borde någon korrekturläst manus och sagt till författaren (för att sluta med ett för boken så typiskt uttryck – fast lite modernare än 90-tal) to kill your darlings.

Av mig får boken ett HU! (=1-a) Nu återstår bara att bestämma var jag ska lägga den någonstans … det blir nog i ett väntrum.

Fotot är från mitt kök, där jag ibland satt och läste i väntan på att middagen skulle bli klar på spisen."