tisdag 20 februari 2018

Recension av De sju systrarna

Nu är det dags för en bokrecension av Pockethexan Malin. Hon har läst och skrivit om Lucinda Rileys bok "De sju systrarna" från Bazar förlag. Hon har även läst och recenserat en annan bok av samma författare, det är boken "Midnattsrosen" och HÄR kan du läsa om vad hon tycker om den och här nedanför vad hon tycker om "De sju systrarna". Håll till godo:


Lucinda Riley ”De sju systrarna”
                     *****
Lucinda Riley’s ”Midnattsrosen” tillhör en av mina mest fantastiska läsupplevelser under 2017, så när jag fick första delen av hennes nya romanserie ”De sju systrarna” hemskickad av Pockethexan var det med stor förväntan jag påbörjade läsandet. Förväntningarna blev infriade direkt ~ redan vid första kapitlet förstod jag att detta kommer bli årets favorit. 

Författarinnan skriver på ett behagligt, varmt sätt där känslornas stormvindar förmedlas med kärleksfulla ord, oavsett om det är olycksfyllda eller översvämmande lyriska förnimmelser som huvudpersonerna går igenom. 

Denna planerade serie på sju böcker börjar med miljardären Pa Salt’s död och en rad  hemligheter och frågeställningar uppstår hos hans sex adoptivbarn. De samlas i sitt barndomshem, Atlantis, på en avskilt belägen klippavsats invid Geneve-sjön, för bouppteckning och trots att de alla upplevt en trygg, lycklig och kärleksfull uppväxt upptäcker de att de egentligen inte riktigt kände sin älskade styvfar. 
Hans avskedspresent är noggrant utstuderat i form av ett varsitt personligt brev med ledtrådar till det förflutna samt ett sfäriskt astrolabium, en stor modell över stjärnhopen Plejaderna. Styvdöttrarna är döpta efter denna stjärnbilds delar ”de sju systrarna” och konstellationen innehåller deras namn, koordinationer och en varsin grekisk inskription med ytterligare förvirrande budskap. 

I första boken får vi följa den äldsta av adoptivdöttrarna, den tillgivna, lugna och trygga Maia som är den enda som stannat kvar på gården när de övriga flyttade hemifrån. Hon bär själv på en mörk hemlighet och litar inte på andra så när hennes sista hälsning från styvfadern lyder ”Låt aldrig rädslan bestämma ditt öde” förstår hon att Pa vetat mer om henne än hon själv förstått. Den mystik som uppstår får henne att för första gången på riktigt fundera på sitt ursprung. Med hjälp av Pa’s ledtrådar påbörjar hon en resa som inte bara för henne långt till andra sidan jordklotet utan också för henne närmare sitt eget inre känsloliv. 

Vackert beskrivet dras läsaren in i en äkta kärlekssaga som startar under sent 1920-tal, där heta rytmer från Brasiliens Rio blandas med konstnärers lockelser i Paris syndiga kvarter. Återblickarna från dåtiden varvas med Maias egna upplevelser i nutid och med bildsköna beskrivningar av omgivningarna och den tydliga känsloladdade kategorin av sorg, smärta, kärlek och lycka tar Riley klivet rakt in i mitt hjärta. Jag älskar den här boken och kan knappt bärga mig tills del två publiceras.  Där är det Maias syster Ally som får huvudrollen och är den bara hälften så bra som denna första del, ja då blir den med en succé 😊 (du vet min adress, Pockethexan, ifall du får tag på den...😘

”De sju systrarna” lämnas nu vidare till min underbara granne och vän, Annlo, som också dyrkade Riley’s tidigare fristående roman. 

//Malin Samson 

lördag 17 februari 2018

Pockethexorna Ella o Max recenserar Ella o Elof

Mina yngsta Pockethexor Ella och Max har nu läst och recenserat Erika Bernstones bok "Ekorrarna Ella och Elof, vad gör vi nu?" från Idus förlag. Jag har själv läst och recenserat boken HÄR.  

Här kommer nu Ella och Max egna ord och tankar om boken som de har läst tillsammans med sin mamma:

-"Ekorrarna Ella och Elof - Vad gör vi nu?
Läste boken för mina barn Max 5 år och Ella 2 år. Boken handlar om två ekorrar som bor på varsin del av skogen, på den ena sidan skövlas skogen bort och Elof och hans ekorrgäng har ingenstans att ta vägen. Ella vill bjuda in Elof till hennes del i skogen men det leder till diskussioner. Sagan får aldrig något slut, utan det ska man tillsammans diskutera fram. Jag som vuxen förstår sensmoralen i boken och tycker den är fin, helt i våran tid. Dock ingen saga som väcker ett behov hos barnen att de vill höra den igen och inget jag är sugen på att läsa igen för barnen i denna ålder. Men troligtvis passar boken för äldre barn? Kanske för skolbarn?"


söndag 11 februari 2018

Februari månads rec ex

De här fyra böckerna är andra leveransen av recensionsexemplar och kommer från #Idusförlag. De här böckerna täcker hela barndomens önskan om vad man får ut av dem från de tuggvänliga pekböckerna till de första sagorna. 
Sedan via högläsning till de lättlästa böckerna att läsa själv till bokslukaråldern när ingen bok är för tjock. 
Jag återkommer med recensionerna och förhoppningsvis får jag hjälp av någon av mina mini-Pockethexor som verkligen vet vilka böcker som är bra eller inte! 



Böckerna som är på bilden är: 

Lilla bebin packar väskan av Catharina Larsdotter Norén


Lilla Bebin ska packa väskan. Men vad tänker Lilla Bebin göra med de olika sakerna?
Gissa, lär och lek tillsammans med Lilla Bebin!

Busens hunderbara utflykt av Jeanette Bergenstav
"Matte bäddade så skönt 
med korg och filt i gräset grönt. 
Men som ni hör på namnet hans, 
var Busen snart nån annanstans. 
Han gav sig ut på upptäcktsfärd 
uti vår stora vida värld.”
 

Valpen Busens utflykt på egen tass blir ett spännande, roligt och alldeles hunderbart äventyr. Han möter en stark stork, en arg krabba, en bajsnödig elefant och en vinglig hästparad. I denna fartfyllda rimsaga lär sig Busen att det mesta går lättare när man hjälps åt. Men i vissa lägen är det säkrast att springa för livet ...
Innehåller varför-därför-frågor där läsaren får tillfälle att fundera över känslor och varför vi gör som vi gör.

Snökaosrekordet av Johan Rockbäck
Vansinne! Galenskap! Skandal! är bara några ord som studsar runt i Rekordfarfars huvud. Han är i chock. Hans ärkefiende planerar att slå rekord i det årliga skidloppet. Det kan inte accepteras. Med Flax och Lykkes hjälp ska farfar vinna tävlingen. Då måste han vara stark! Modig! Superkoncentrerad med rekordmycket tur. I snö och kaos.
Flax är alltid redo att följa med Rekordfarfar på äventyr. Är du?

Tallskogens hemlighet av Åsa Öhnell
Rut ber Klara att passa en liten hundvalp. Men valpen blir sjuk och försvinner. Mystiska saker inträffar: en hemsk upptäckt i skogen, en man som beter sig skumt, en kille med en kamphund ...
Hänger allt detta ihop? Klara och Bella får mycket att klura på i denna fjärde Klarabelladeckare, som utspelar sig i Laholm, Mellbystrand och Båstad. Men deras viktigaste uppdrag blir att hitta valpen...
Detta är fjärde boken om KLARABELLADECKARNA

måndag 5 februari 2018

Recension av Om sanningen ska fram

Nu har jag läst klart denna juliga bok som man verkligen bör läsa före jul eftersom handlingen utspelar sig i december. Boken jag har läst är "Om sanningen ska fram" av Elin Eldestrands från Hois förlag. Det här är en feelgoodbok med tvist så att den blir lite mer spännande. Det här är en lättläst bok med korta kapitel där man växelvis får följa de två huvudrollsinnehavarna.

Boken handlar om de två arbetskamraterna Estrid och Olivia. De har båda två flyttat till Stockholm för att få en nystart i sina liv. Estrid lämnar en pojkvän som har fått barn med en annan tjej medans Olivia har funnit sin stora kärlek i huvudstaden via internet. En snöig dag möts de båda tjejerna och direkt känner de en varm vänskap för varandra. När sen de upptäcker att de arbetar på samma ställe är lyckan total. Fast hur är det nu med Olivias stora kärlek, det verkar som det inte riktigt stämmer där. När sen Estrid är så förtegen om sin nya kärlek hon mötte ute en kväll och hon till sin egen stora förvåning bjöd hem till sin nya lägenhet.

Fastän det här är en mysig och trevlig bok så känns det inte som en "hel" bok det känns som slutet bara är dit slängt och inte så genomtänkt. Jag vill ha lite mer av en bok för att det ska kännas som en komplett bok som jag vill ge ett stort "HI!". Den här får ett "Hm!?" (=3-a) för julstämning och tvisten som gör den lite spännande. 



                                                 
Bokus
           

lördag 3 februari 2018

Recension av Hudlös

Ni som känner till min blogg vet att jag brukar dela ut pocketar i vad jag kallar bokringen "Pockethexorna på utflykt". Nu är det tyvärr så att jag har lyckats förlägga mina klistermärken som jag sätter fast framsidan av boken. Tanken med det här är att den som hittar min bok med Pockethexanloggan att man tar med sig boken hem, läser och skickar recensionen till mig och jag lägger ut den i min blogg.

Nu har Pockethexan Malin läst Sandra Gustafssons bok "Hudlös" från Hoi förlag, fast den har en handskriven lapp på och hon har lämnat boken till en bloggvän så nu får vi vänta på en till recension. Så kul men först här är Malins egna ord om boken: 



”Hudlös” av Sandra Gustafsson

-När Alice och Jonathan får sitt efterlängtade barn känner hon en vilsenhet och en avsaknad av mamma-känslor. Denna sinnesstämning tär på henne innerst inne men utåt sett försöker hon ändå vara den ”perfekta mamman”.

Ända sedan födseln har sonen, Liam, visat tendenser på annorlunda känslor och beteenden, något som Alice vägrar att inse och erkänna. Med dålig självkänsla och sitt eget misslyckande-tyckande blundar hon för de så synliga bevisen på att något är fel. 
När så en läkare påpekar att behandling behövs för att Liam ska bli bättre reagerar Alice och Jonathan olika. Jonathan litar på vården och vill följa deras råd om medicinering och omvårdnad men Alice tror och vill att det ska lösas av sig själv. Sprickan i deras förhållande blir större och större och en dag rymmer Alice med Liam. Men det blir inte så lätt som hon tror och efterhand börjar hon, utmattad och orolig, inse att hennes tillvägagångssätt inte var så rätt. Frågan är bara om det är för sent att ångra sig....

Boken är en känslobomb; fylld av besvikelse, hopp, sorgsenhet, kärlek och förtvivlan. 
De olika reaktionerna som uppstår hos huvudpersonerna vid dystra besked lyckas författarinnan förtälja med inlevelse, och beskrivningarna över de hopplöshet-känslor som uppstår känns direkt hos läsaren. Boken är varvad med nutid och tillbakablickar från tiden då Liam var bäbis. 

Även om historien i sig är spännande och engagerande så känns boken som ett hafs-skrivet verk. Det går undan i berättandet och lättlästheten känns för en gångs skull som ett negativt inslag. Jag hade velat veta mera, fått fler detaljer om sonens sjukdom, mer konkreta diskussioner föräldrarna emellan. Som läsare får du använda egen fantasi mycket. Saknar en tyngd och en säkerhet i skrivandet. 

Det är som sagt en lättläst bok, två skumbads-kvällar, och även om jag inte är så förtjust i det tunna upplägget tycker jag om boken pga de känslor som den faktiskt lyckas förmedla. En trea,trots allt, får den. 

Skickar den vidare till en härlig vän jag lärt känna på nätet, som också älskar att läsa böcker. Hoppas hon gillar den bättre än jag.😊

Gamla loggan som sitter på böcker som tillhör bokringen "Pockethexorna på utflykt". De går fortfarande att hitta ute i den stora världen. Lycka till!