torsdag 10 september 2020

Majsan upptäcker världen






 Nu har vår sex veckor gamla kattunge börjat upptäcka världen.
Bokhyllan är en av favoriterna att klättra i, för att inte tala om de underbara böckerna som är gjorda för att tugga på.

Favoritboken verkar Deborah Balls bok Huset Versace vara ifrån förlaget Bladh by Bladh. Nu är det så att den här boken, till lilla Majsans eller Maj-Lis som hon egentligen heter, stora förvåning även går att läsa istället för att tugga på den. Det är också en helt otrolig bok som både tar upp Gianni Versaces liv och gärning plus hans tragiska bortgång. Eller som författaren beskriver boken -"Genialitet, mord och överlevnad".

 Ni liksom jag som älskar hans design måste bara läsa den här boken för den är verkligen underbar. Man får reda på hur hans liv var innan framgången men även hur krokig hans väg var fram till han kunde börja skapa åt sig själv. 
Jag ger självklart den här boken ett stort HI! eller en 5-a som andra kanske skriver när de recenserar och inte är Pockethexor.

Nu kanske jag är lite jävig i den här frågan för jag anser att jag gifte mig med den bäst klädda mannen någonsin, när jag 1988 gifte mig med min make i sin nya Versace kostym!



lördag 29 augusti 2020

Recension av boken K

 

Recension av boken K

av

Katarina Frostenson

från

Bokförlaget Polaris



Nu är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat den här boken. Om ni tittar på bakgrunden till hennes illustration av boken ser ni att den är full av vackra glasbitar som är gjorda i fusion teknik. Jag har gått flera kurser hos henne och de är så roliga och man gör själv så fina saker. Om ni får möjlighet att gå en sådan här kurs, gör det!

Det har stått mycket om författaren Katarina Frostenson men det har stått ännu mer om hennes make Jean-Claude Arnault och sexskandalerna i Svenska akademien. Nu ska det bli spännande att få läsa vad Anni tycker om den här boken.

__________________


-"Recension av Katarina Frostensons bok K

Jag har nog aldrig antecknat så mycket som när jag läste Katarina Frostensons klagosång K, om tiden november 2017 till maj 2018. Bitvis var jag kräkfärdig, bitvis uttråkad, bitvis fascinerad av ett fantastiskt språk.

Man kan kalla boken många saker; Skriet från landsflykten, En dåres försvarstal, Stand by Your Man, Kärleken är blind.

Heliga Katarina står på en ouppnåelig piedestal högt över oss andra, oavsett om vi är vanliga svenskar, akademiledamöter, journalister eller förhatliga #metoo-medlöperskor. Vi som inte förstår hennes storlek, vi som är anonyma angivare, bleka halvskalliga gossepojkar, ett blodtörstigt folk. Hon anser att svensken i gemen är en negation och vill fyra av jaktgevär mot skocken. Värst är gallan hon spyr mot Sara Danius; en sparsam mus, en sipp furstinna, så ädel i snörd krinolin. Allt som har med Sveden (som hon skriver istället för Sverige) att göra är förhatligt, liksom allt som börjar på S: SA, SS, SD (Svenska Akademin, Ständiga Sekreteraren, Sara Danius).

På en än högre piedestal står Mannen, hennes älssskade (ja, jag tänker Gollum varje gång), Han som aldrig gjort en annan människa något ont fast han ”inte alltid varit sedesam”. De dricker vin och slingrar sig i svettiga lakan i sina parisiska gömställen, knaprar ångestdämpande piller och får uppdateringar från hemlandet av Riddare H (jo, det förstår vi ju vem det är).

Boken är en sanslös röra av citat, ordkedjor, bibliska liknelser, förnedring, upphöjelse, ångest och vrede. Katarina binder samman de korta kapitlen som en svamlande ordkedja, som en lek där det sista ordet i stycket innan bestämmer vad nästa stycke ska handla om. Hoppsan, gick det att få med ett citat från en av alla förnäma författare och Fina Personer som Katarina träffat, ja rent av är vän med? Det är dikter, biobesök, konstutställningar och slingrande tankegångar som endast får sin struktur av att den aktuella dagens datum inleder varje grupp av kapitel. Mycket känns som efterkonstruktioner, för inte tror jag att hon sitter och tänker på citat på en parkbänk vid Seine.

Som i en liten bisats förstår Katarina att hon visst missat att meddela att hon är delägare i ett handelsbolag – men ojdå, kan det verkligen vara så farligt? Hon har gubevars inte tjänat något på detta? Att folk inte kan förstå det? Det är nog bara för att de inte prisats lika mycket som hon …

Ja, vad ger jag då denna mycket speciella bok för betyg? Det kanske blir lättare när jag också läst Klubben, men jag är glad att jag läste denna först för då kan jag i alla fall ge den ett litet hu (2-a). Har en känsla av att jag skulle ge den ett avgrundsdjupt HU (1-a)om jag läst Klubben först, som den oförstående, sippa, blodtörstiga och icke prisbelönta lilla dumma svenska jag är".

Adlibris
Bokus

tisdag 4 augusti 2020

Grannens kattunge


Grannens kattunge




Vi fick en glad överraskning för någon dag sen. Grannens katt Sally födde sin unge hos i en kartong med mina handsydda Tildadockor. Men nu har de flyttat till vår garderob i stället.
Tur att vi har så gulliga grannar för nu är kattungen vår. Fast mina Tildadockor är fortfarande till salu.





torsdag 16 juli 2020

Recension Ljuskällan


Ljuskällan
av
Hanna Landahl
från

Den här gången är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat den här boken. Det är speciellt en bok för er som har drömmar om att lämna storstadens puls för att hitta er inre frid i grönskan och livet på landet. Vi är säkert många som drömmer om att göra det men stannar vid att låta det vara en dröm. Läs Hanna Landahls ljuskällan och du kanske får svar på om du vill ta ett steg till för att förverkliga drömmen.



-"Ljuskällan är namnet på den ekoby dit Anna, Staffan och deras barn
flyttar för gott enligt Anna – på prov enligt Staffan. Ett livsstilsbyte
med grönsaksodlingar i växelbruk, höns, får, bikupor och kompostering.
Långt från wifi, eleganta skoaffärer, chefsskrivbord och det lyxiga nya
kök Staffan drömmer om.

Anna lider av depression och behöver något som tänder livsgnistan igen,
hon behöver känna att hon bidrar till skapandet av en bra framtida värld
för sina söner. Hon anammar allt hon ser i byn, axlarna slappnar av och
ögonen börjar tindra igen.

Staffan tar tjänstledigt från sitt chefsjobb och hyr ut villan månadsvis
för att ha en backup, men följer med till byn för Annas skull – eller
för risken att bli ratad och lämnad. Han är en tvivlare, han
ifrågasätter mycket av det han ser och är inte förtjust i bybornas lite
militanta förhållningsregler.

Efter bokens första sidor suckade jag och tänkte att det här kommer att
vara en flummig gröna-vågen-berättelse med massor av floskler, men se
där bedrog jag mig. Många av både Annas och Staffans funderingar är
sådana som de flesta av oss har, de väger fördelar och nackdelar mot
varandra, argumenterar med både byborna och läsaren. Det finns inte ett
rätt, det finns många sätt att se på samma sak. Anna och Staffan är som
så många andra, människor med fel och brister som försöker göra rätt men
inte alltid lyckas.

Boken är lättläst men innehåller inga direkta överraskningar. Man får
följa familjens försök att anpassa sig till byn och den enklare
livsstilen. Kärleken spirar och slutet blir det man förväntar sig. Det
här är inte någon berättelse som kommer att leva kvar i mina tankar, men
som tidsfördriv duger den gott. Det blir en trea från mig, vad kallar du
det Pockethexan? HiHu?"

måndag 13 juli 2020

Recension Metallskallar



METALLSKALLAR
en roman om rock o relationer

skriven av:
Dan Nilsson


Det här är verkligen en bok för alla som älskar Heavy Metal eller som vi annars säger Hårdrock. Måste säga att de som älskar denna typ av musik är den här boken en Aha-upplevelse. För mig som till viss del gillar den här musiken och är uppvuxen under storhetstiden 1980-talet, uppskattar den också. Fast när det kommer till att name-droppa gruppnamn går jag bet, fast jag kan ju stolt säga att jag var på SAGAS konsert på Hovet 1984 och det var en skön händelse.

Det jag uppskattar mest med den här boken är det vardagliga för de olika paren och hur det är att få ihop livet med barn, jobb och fritidsintressen. För det spelar ju ingen roll om det så är att man spelar i ett band, är ute och springer, sitter framför en dator eller mekar med en bil, det är ändå vardagen man ska få att gå ihop. Det man märker med åren att det tyvärr är vänner som får stå tillbaks när livspusslets ska läggas. Nu är det just det som de här vännerna försöker att få in i sina liv igen och då med hjälp av sina gamla hårdrocksband. Det ska de ha stor cred för! 

Jag ger "Metallskallar" en hård rockig 3-a för den här boken, just för kampen om vardagen men att det för medel-metallig läsare blev det för många namn på grupper och låtar för att det ska kännas som att man hänger med. Men det är kul att någon vågar sig på att skriva en nischad bok.

söndag 5 juli 2020

Recension Fjärilsrummet

Nu är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat boken Fjärilsrummet av Lucinda Riley från Bazar förlag. Författaren är känd för sin serie om de sju adopterade systrarna som letar efter sina ursprung. De böckerna har Pockehexan Malin recenserat HÄR  i min blogg. 





-"Lucinda Rileys släktdrama Fjärilsrummet är en tjock bladvändare där
varje kapitel har en ny huvudperson. Tiden skiftar också, men det är
inte alls svårt att följa med i vändningarna eftersom boken är så
lättläst med många dialoger (kanske lite väl många). Ibland tror man att
man förstår vad som ska hända, och det blir så, men ibland kommer en
vändning som är överraskande. Steg för steg byggs berättelsen om Posy
Montague och hennes vuxna söners familjer. Man får följa Posy som barn,
som studerande ung kvinna och som nära 70-åring. Som en röd tråd genom
berättelsen löper Posys stora sorg efter pappan och saknad efter mamman
som försvann utomlands i samband med pappans död. Posy fick växa upp i
farmoderns stora gods och återkommer dit när hon bildat egen familj.
Själva fjärilsrummet är beläget högt upp i en byggnad, ett låst rum dit
Posy av en slump kan kika in. Det hon ser förändrar hennes bild av
pappan inte bara en gång som barn, utan så småningom en gång till som vuxen.

Som ett sant drama finns här kärlek och svek, våld och omsorg,
missförstånd och uppklarnanden. Man vill veta hur det går, samtidigt som
känslan av en såpa växer sig stark. Bitvis är boken alldeles för
övertydlig, ibland stör jag mig på översättningen (typiskt engelska
uttryck bör inte översättas ordagrant) och den vid flera tillfällen lite
nedlåtande tonen mot äldre. Jag sträckläste den mellan kunderna i
butiken och ger den en svag 4, Hi."

//Anni

måndag 22 juni 2020

Recension: Hon som måste dö



Recension:
Hon som måste dö
av 
David Lagercrantz
Norstedts förlag

Bättre sent än aldrig. Nu kommer recensionen av den sista boken i Millenniumserien, Hon som måste dö av David Lagercrantz. Som ni säkert vet skrevs de tre första böckerna i serien av Stieg Larsson för att sedan tas över David för att avsluta den. Eller blir den verkligen det? Eller blir det så som Lisbet Salander skrev i sitt sista SMS i slutet av epilogen."Slut? Det är dags att börja om".

Tyvärr är det här den sämre av de tre böcker han har skrivit i serien. Huvudstoryn är att Lisbet Salander ska hämnas på sin syster och försöker mörda henne samtidigt som hon vill förstöra för den ryska maffians framfart. Samtidigt vill hennes syster döda henne och det blir en katt-och råttalek mellan de två systrarna. 

Mikael Blomqvist försöker få ordning på sitt kärleksliv och komma igång med sitt skrivande i Millennium, tidningen där han arbetar. Fast han blir som vanligt indragen i andra uppdrag som han hellre vill lösa och den här gången är det en död tiggare som hittas i Mariaparken på Söder i Stockholm, med Mikaels telefonnummer i fickan.

Sedan är det mängder med politiskavindlingar som är svåra att hänga med i. Inte för att de är komplicerade utan för att de blir tråkiga. Enda fördelen är att slutet känns logiskt, mer vill jag inte säga om du inte har läst boken.
Hon som måste dö får en trea av mig, en svag en och det är bara för att jag tycker om de övriga böckerna i serien. Tack för recensionsexemplaren Norstedts. 

tisdag 16 juni 2020

En underbar dag i Tyresta

Visst har vi haft härligt väder de här senaste dagarna? Sol, värme och en god bok, vad mer kan man önska sig? Jo, ligga i en skön solstol vid en vacker sjö. Vilken tur att jag fick uppleva det idag!
Vad är det då jag läser, undrar ni det?
Det är nämligen en av mina senaste recensionsexemplar jag fick av @lindochco. Andra delen av Dag Öhrlunds nya serie om Domaren Susanne som vill skapa ordning i dagens samhälle när inte domstolarna kan ordna det. Den här boken heter Domaren Den yttersta rättvisan. De här böckerna går i samma stil som hans tidigare böcker som han skrev tillsammans med Dan Buthler.
Det är lätt lästa böcker med en spännande handling där man får följa de två väninnorna som hämnas på personer som har utnyttjat dem och andra kvinnor. Fast det är även tyvärr några som råkar hamna i deras väg och de elimineras också. Traditionen i hans böcker är att de innehåller en hel del sex, det är inte alls alltid så nödvändigt utom för att visa vem som är den dominerande i ett förhållande. Nu tycker jag ändå om den här serien eftersom jag gillar att det är en annorlunda story och att det kommer en ordentlig twist mot slutet. Jag ger dem ruggiga fyror.. #domaren #dagöhrlund @tyrestanationalpark


lördag 30 maj 2020

Boklåda rec.ex.



Tack Lind & Co förlag för den underbara boklådan med recensionsexemplar.
Jag som är en förtidspensionerad byggnadsingenjör som har arbetat på byggen tycker att den första boken en guldgruva. Synd bara att de kallar utsättarna för lantmätare, de är nämligen på plats innan bygget kommer igång. Sedan tar utsättarna över och det var mitt första jobb innan jag blev arbetsledare.
-Byggarbetsplatsen, Bland grävmaskiner, lyftkranar och lastbilar.
Sedan kommer del 1 och 2 av min stora favoritförfattare Dag Öhrlund som var med och skrev om Christopher Silfverbielke. Nu har han skrivit själv om domaren Suzanne som tar lagen i egna händer.
-Domaren
-Den yttersta rättvisan
Till sist en för mig helt ny författare Mikael Fuchs som skriver om Stockholm noir. Vad det ska bli spännande att få uppleva. I del 2 -Mannen i vattnet är vi tillbaks på 40-talet och i det Stockholm som det kunde ha blivit om man följde den tidens planer med art deco-skyskrapor längs Sveavägen. Jag säger bara wow, varför blev det inte av på stans fulaste gata? Så synd, men ser fram emot att läsa boken. 
-Mannen i vattnet

torsdag 9 april 2020

Rec av I skuggan av cirkeln



Glad Skärtorsdag
och 
recension av 
Silvia Edlings bok
I skuggan av cirkeln
från Visto förlag.

Felicia har ärvt sin mormors och morfars hus Äppelbacken i Almunge och har fått ett jobb som bibliotekarie på Stadsbiblioteket i Uppsala. Glädjen i att få skriva berättelser liksom vännerna Ann och Katarina ger henne kraft. Men saker och ting är inte alltid som de verkar. När Katarina börjar få återkommande drömmar om en annalkande fara som hotar Felicias bror Alexander så smyger sig ett mörker in i vardagen som i slutändan riskerar att förgöra dem alla.
I skuggan av de destruktiva krafter som är i rörelse så återvänder Katarinas bror Kristoffer till Uppsala efter en tids vistelse i USA tillsammans med sin gode vän Oskar. Samtidigt bestämmer sig Katarinas familj för att bygga ut sitt kafé i Almunge. Långsamt visar sig Felicias vänskap med Oskar ersättas av något mer intensivt och passionerat som ingen av dem riktigt vet hur de ska hantera. Frågan är bara om de starka känslorna de hyser för varandra hinner få tid att mogna innan ondskan kryper allt närmare dem.
I skuggan av cirkeln är den första fristående delen i trilogin om vännerna Felicia, Ann och Katarina.
Det här är första delen av en trilogi om de tre vännerna Felicia, Ann och Katarina. En rolig detalj i den här boken är att Felicia har den stora lo-liknande kattrasen Main moon som sitt husdjur och min dotter är så förtjust i den rasen så att hon vill att vi skaffar en sådan katt och jag har fått höra alla fördelar med den. Jag har föreslagit att hon kan köpa en sådan när hon har flyttat hemifrån eftersom hon fortfarande bor hemman när hon pluggar. 
Åter till boken. Felicia som har flyttat till Uppsala för att börja jobba på Stadsbiblioteket i stan ett drömjobb för henne. Katarinas bror Alexander som har flyttat tillbaks till Uppsala efter en tid i USA börjar känna av att allt inte står rätt till med honom nu när han är hemma igen. Det är mörka krafter som ingen av dem förstår sig på. Han börjar att må sämre och sämre. Samtidigt har hans kompis Oskar som också följde med ifrån staterna har börjat umgås väldigt mycket med Katarinas kompis Felicia. Är det dom som ligger bakom de onda krafterna? 
Det här är en spännande bok som väver in det oväntade och skrämmande farorna så att det bygger upp en riktigt oväntad handling som man rycks med i och kan inte slita sig ifrån boken. Den här boken får en stark fyra av mig innan jag flyger iväg till Blåkulla för att träffa mina medsystrar, de andra hexo.....ursäkta Häxorna.

fredag 14 februari 2020

Recension Drömmarnas bok

Hej bloggvänner här kommer årets första inlägg, bättre sent än aldrig. Jag kämpar för att kunna skriva mina texter eftersom jag är språklig dyslektiker, alltså jag har problem med meningsuppbyggnaden när jag skriver. Hoppas att ni har förståelse för mina ibland bakvända och upprepande texter. Det jag vet att ju mer jag skriver, desto lättare blir det. Är det någon där ute som har liknande problem? Vore jättekul att komma i kontakt med någon och höra hur den personen har tacklat sina problem.
Som tur är är vi fler Pockethexor som skriver på den här bloggen och idag är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat Nina Georges bok "Drömmarnas bok" från Bazar förlag. I sin text har Anni berättat att det här är del 3 i en trilogi. De heter "Den lilla bokhandeln i Paris" och "Den lilla bistron i Bretagne".
Läs Annis ord om "Drömmarnas bok".

En stor KRAM till er alla på Alla hjärtans dag!


-"Drömmarnas bok av tyska Nina George är tredje och avslutande boken i det som visar sig vara en trilogi om förgängligheten.
De två tidigare böckerna ångade feelgood utan att vara smetiga, de lockade till resor och jag satt med kartor framför mig för att leta rätt på platserna som beskrevs. Jag var inte alls beredd på att den här boken skulle vara så annorlunda, att den skulle handla om sorg och svåra livsval på ett betydligt djupare plan.

Bokens kapitel berättas omväxlande av de tre huvudpersonerna; Henri som räddar ett barn och själv hamnar i koma, hans son Sam som aldrig träffat sin far och Eddie, Henris tidigare flickvän som i sin tur inte hade en aning om att det fanns ett barn.

Henris kapitel består av de drömmar han har där han befinner sig i sin parallella verklighet, ibland med bara en tunn hinna mellan sig och återuppvaknandet. Dessa kapitel är bitvis ganska röriga att läsa då de svävar ut i kringelkrokar som jag inte upplever driver berättelsen framåt.

Sam är en känslig kille som uppfattar mycket av sådant vi andra inte känner, han läser av sin pappa och kommer närmare honom än vad läkarna kan göra. Han skolkar från skolan för att få vara med sin pappa så mycket som möjligt.
Eddie får en roll hon alls inte önskat sig men samtidigt inte kan avfärda och kastas mellan skuld, sorg och kärlek. Hon hjälper Sam att få en tydligare bild av den far han aldrig känt och tillsammans bearbetar de den smått absurda situationen. Dag efter dag.

En biroll spelas av Madelyn, en traumatiserad flicka på samma sjukhus som Henri. Sams förmåga att läsa av människor och känslor får honom att försöka hjälpa henne tillbaka till livet på ett mycket charmerande sätt.
Hur man tar emot boken beror mycket på var man befinner sig i livet och vad man har i sin ryggsäck, men även om den kan upplevas tung att läsa är den också trösterik och kärleksfull. Slutet blir kanske inte det man önskar, men det kan bli bra ändå.

Jag ger boken ett Hi! = en fyra"

tisdag 31 december 2019

Gott slut o nytt år



Jag önskar er alla 
ett riktigt gott slut på
2019
och ett hjärtligt fint år 
2020
KRAMIS 
på er alla!
Från
POCKETHEXAN