onsdag 30 oktober 2019

Läslov med Alfabetas böcker

Visst minns vi väl alla det kära höstlovet som nuförtiden har fått namnet läslovet till min stora glädje. McDonald's firar det med att ge alla barn en barnbok. Jag firar det med att få en härlig hög med recensionsexemplar ifrån Alfabeta Bokförlag. De böckerna ska jag dela med mig av till mina små Pockethexor som mer än gärna "läser" dem med sina föräldrar, mor- eller farföräldrar, syskon eller vänner. Fast jag tycker det är bäst när de "läser" dem själva och sedan berättar för mig vad de handlar om och oftast handlar de om olika saker varje gång. Det kallar jag för äkta läsglädje!

Jag har även kommit överens med en förskola här i närheten där jag ska få komma och läsa mina böcker för barnen. När jag sedan är klar får de behålla dem så att jag kan komma förbi igen och höra vad de handlar om.

Böckerna jag har fått är: 
-Max och Maja Den lilla pölen av Alex Scheffler
-Kvastresan av Julia Donaldson och Alex Scheffler
-Blodet i gruset av Mats Jonsson
-Gruffalon och Lill-Gruffalon Firar 20 år av Julia Donaldson och Alex Scheffler
-Wilma och den lösa tanden av Abby Hanlon
-Var är ankan? av Ingela P Arrhenius





lördag 26 oktober 2019

Rec.ex. Skärgårdsmorden

Häromdagen låg det till min stora glädje det här kuvertet i min brevlåda. När jag sedan öppnade det blev jag ännu gladare då såg jag att jag hade fått Louise Björnlunds pocketar i serien Skärgårdsmorden, Marionetten och Jazzkatten ifrån Björnlunds Förlag. Det som ger de här båda böckerna en extra dimension är att vi båda två är Haningebor och att böckerna till en viss del utspelar sig på Dalarö. Vi i min familj har tillbringat åskilliga somrar men även andra delar på året då det är så fin miljö och trevliga ortsbor. Sedan är jag en husnörd där jag älskar de vackra skärgårdshusen med sin snickarglädje, höga smala fönster och framför allt att de till stor del inte är sönder renoverade. Mina absoluta favorithus är ju självklart de som har blivit målade med Dalarögrönt (ljust naturgrönt på väggarna och mörkare nyans på knutar och runt fönster) och att de har fått behålla den färgen.

Att sedan Nils Scherman på Svenska Deckarakademin har skrivit väl om båda hennes deckare och att han inte kunde lista ut vem som är mördaren gör det ännu mer lockande att få läsa dem.

Blev du också intresserad av att få träffa Louise Björnlund och få höra när hon berättar om sina böcker? Kom då till hennes boksignering den 28 nov. i Haninge Kulturhus eller den 6 nov. till Akademibokhandeln i Haninge centrum.


Kriminalroman Marionetten - Del 1

Marionetten är Louise Björnlunds deckare om skärgårdsguiden Kina Bergsmed som involveras i kommissarie Ulrika Bigårds och Ewald Wermelins arbete med att lösa mord i skärgårdsmiljö. En psykologisk kriminalroman där en ung man hittas mördad och lemlästad på en skärgårdsö. Skärgårdsguiden Kina Bergsmed involveras i polisens jakt på gärningsmannen och kommissarie Ewald Wermelin och Ulrika Bigård påminns om ett ouppklarat fall i England. En roman om ett brott där svaren sträcker sig decennier bakåt i tiden.

Utdrag ur prolog                                                                                Musik till prologen av Håkan Eriksson»Han sprang fortare än någonsin tidigare. Han snubblade på en trädrot som stack upp ur gräset och ramlade framstupa. Han hörde hur hon skrattade bakom honom. Det skrämde honom så vansinnigt. Han reste sig upp. Hjärtat bultade hårt och gjorde honom yr. Han hörde hur hon närmade sig. Hans ben tappade farten och han kände hur hela hans kropp verkade ge upp. Tårarna brände innanför ögonlocken. Han ville inte. Han måste springa fortare, ännu fortare.»
_____________________________________________

Kriminalroman Jazzkatten - Del 2 

Ett anonymt samtal inkommer till larmcentralen. En kropp har påträffats delvis nergrävd i grustaget söder om Sandemars slott. Kriminalkommissarie Ulrika Bigård och Ewald Wermelin är snabbt på plats med en utredningsgrupp. I svalget på offret har förövaren efterlämnat sin signatur. Utredningen leder till ett av de jaktlag som arrenderar mark i närheten då ännu en kropp påträffas på ett bisarrt sätt på sandstranden vid Schweizerbadet. Skärgårdsguiden Kina Bergsmed involveras återigen in i en utredning som leder till oanade följder.

torsdag 24 oktober 2019

Recension Historieläraren

Det var en perfekt boksommar.....fast egentligen är det ju alltid perfekt väder för att sitta och läsa. Ibland är ju min Fru allas vår Pockethexan / Gitte Olofsson lite "dålig" och då hoppar Oumberlige Peter in som bokrecensent.
Just avslutat Matt Haigs bok Historieläraren ifrån bokförlaget Bokförlaget Polaris .Helt fantastisk bok, jag brukar sträckläsa men i detta fall ville jag inte att den skulle ta slut, så jag delade upp den kapitelvis. Inte så utmanande språk men det kompenserades på annat sätt. Kort och gått så bra bok att om jag fick drömma om att jag skulle skrivit något själv så blir det just denna berättelse.
Jag läser aldrig baksides text, men för Er som behöver en hint om vad det handlar om så får Ni den här.
"Tom Hazard bär på en hemlighet. Av allt att döma är han en högst ordinär 41-åring, men han har i själva verket levt i århundraden. Från den elisabetanska eran genom 1920-talets jazziga Paris till dagens London. Han har sett världen förändras många gånger, men det enda han längtar till är ett vanligt liv. Som historielärare på en grundskola i London lär han ut det förflutna han själv en gång upplevt och nu anstränger sig för att tämja, då det alltid riskerar att hinna ikapp honom. Samtidigt försöker han komma över förlusten av sin sedan länge försvunna dotter. Tom vet att han aldrig får glömma den viktigaste regeln för sådana som han, att inte förälska sig - men vad är egentligen ett liv utan kärlek värt?
Historieläraren är en bitterljuv roman om att förlora och samtidigt finna sig själv. Om tidens gång, kärlekens villkor och hur det ibland kan ta en livstid att lära sig leva."
Baksidesförfattaren har helt missat att kommentera att denna bok har stycken med stark spänningskaraktär, något som verkligen lyfter bokens berättelse ytterligare.
Som sagt köp denna bok, låna den eller stjäl den bara du läser den. Mvh Oumberlige Peter med "e" på Facebook
.

lördag 12 oktober 2019

Recension Minnets slutna rum

Boken som jag har läst och recenserat är Jan Bertoft och Håkan Tängnanders "Minnets slutna rum" från Hoi förlag. 

________________________________________

Baksidestext:
Kriminalinspektör Vanja Ek blir kallad till en exklusiv lägenhet i centrala Stockholm. Lägenhetsinnehavaren, en känd festfixare, kulturpersonlighet och samhällsdebattör, har blivit skjuten mitt i ett parti schack. Alla dörrar är låsta och mördaren tycks ha gått upp i rök.

Det spektakulära mordet skakar om landet och jakten på mördaren väcker upp minnen från Vanjas mörka förflutna. Minnen som plågar henne alltmer. Samtidigt pyr konflikterna inom polisen och regeringskansliet börjar visa ett förvånansvärt stort intresse för mordet.
__________________________________________________

Hois beskrivning:
-"Den kände festfixaren, kulturpersonligheten och samhällsdebattören mördas i sin exklusiva lägenhet mitt i centrala Stockholm. Kriminalinspektör Vanja Ek får ansvar över utredningen och regeringskansliet visar plötsligt ett stort intresse för mordet. Samtidigt pyr konflikterna inom polisen under ytan och hon får kämpa hårt med sin osäkerhet som chef, sunkiga attityder mot kvinnor och det ansträngda förhållandet till pressen. Saker kompliceras ytterligare när Vanja stöter på något som väcker minnen till liv från hennes eget, mörka förflutna och frågan är hur det kommer att påverka arbetet.
Minnets slutna rum är första delen i en serie med polisen Vanja Ek, och är en välskriven, skarp och mångfasetterad kriminalroman med flera oväntade vändningar.

Denna kriminalroman börjar med mordet på festfixaren och debattören Holger Nilebjer. Därefter får vi följa kriminalinspektör Vanja Ek och hennes poliskollegors arbete med att klara upp mordet. /…/ Samtidigt får man också följa mördaren och hur han ser polisjakten utifrån sitt perspektiv. Det gör denna kriminalroman annorlunda, liksom den oväntade och dramatiska upplösningen. /…/ Debutroman som lovar gott inför en planerad fortsättning med kriminalinspektör Vanja Ek i huvudrollen.BTJ-häftet nr 3, 2019. Lektör Kent Lidman.

Jan Bertoft, född 1957, är generalsekreterare på Sveriges Konsumenter men har länge haft författardrömmar. En skrivkurs kombinerad med kärleken till deckare resulterade i debutromanen som han skrev med den framlidne regissören och filmproducenten Håkan Tängnander. Jan bor i Stockholm och har ett stort intresse för konst, och målar gärna själv."
________________________________________________________________________________
Mina egna ord som dyslektiker om boken.
När jag började läsa "Minnets slutna rum" blev jag som ingenjör genast mycket intresserad av det faktum att festfixaren hade blivit mördad i ett slutet rum eller som i det här fallet en sluten lägenhet. Det betyder att mördaren har tagit sig ut från en lägenhet som det inte går att komma utifrån, inte ens med nyckel, eftersom det sitter en nyckel i insidan av låset. Jag får efter en heldel funderande en ide om hur mördaren kan ha gått tillväga, det visar sig vara den rätta lösningen. Lite besviken blev jag faktiskt att det inte var mer komplicerat än så.

Det som är den stora behållningen i den här boken är att det blir en tvist i handlingen som gör att det inte blir en klassisk deckare, utan att man får större behållning av boken än man först trodde. Boken är trög i början men kommer igång halvvägs. Jag tycker att det är en lättläst bok som gör att man hänger med i handlingen.

Tyvärr lägger författarna alldeles för stort intresse på den utredande polisen Vanja Eks vackra utseende, som till stora delar är resultatet av en skönhetsoperation som hon fick efter en efter en olycka där hon förstörde det tidigare "fula utseendet" som författarna gärna återkommer till. Varför får vi inte reda på hur fula eller vackra de manliga poliserna är? Känns så fel i en feminists ögon att författarna inte förstår det utan fortsätter igenom hela boken att kommentera hennes vackra utseende istället för att berätta om hon fick några andra skador av olyckan som smärtor eller psykiska problem när hon måste byta utseende när hon har ett sådant här bra erbjudande till evig lycka?
Jag ger "Minnets slutna rum" en stark 3-a för jag tycker att det här är en spännande bok.
_________________________________________________________________________________________

fredag 27 september 2019

Lilla bokmässan

Hej alla bokvänner ni som är på riktiga bokmässan, saknar ni mig Pockethexan?
Tyvärr kan jag inte komma ned i år heller, men nu är det inte något smärtskov utan nu är det vår kära husbil som har gått sönder precis innan mässan.



Vilken tur att jag har fått så många recensionsexemplar att läsa. Ja nästan som att jag har en engen liten bokmässa. Nu ska jag verkligen ligga och njuta av dessa böcker precis som jag gjorde i somras.
Någon mer som vill läsa någon av de här böckerna? Hör av er till mig så får vi ordna det.


söndag 8 september 2019

Recension Millenium bok 4 o 5

Stieg Larssons Millenniumserie blev snabbt min favorit då det gäller denna genre. Första boken i serien, "Män som hatar kvinnor" utkom 2005. Gillade dem såpass mycket att det kändes svårt och jag var först mycket tveksam till att läsa fortsättningen på serien som David Lagercrantz har skrivit. Hans första bok heter "Det som inte dödar oss", den bygger till stor del på Stieg Larssons egna ord som han hade skrivit inför den fjärde boken som aldrig blev utgiven pga han alldeles för tidiga bortgång fjärde boken. Efter alla lovord som Lagercrantz böcker fick, gjorde det att jag också ville läsa böckerna. Jag gick först ut och köpte den första boken som är del fyra i hela serien. Sedan fick jag den andra "Mannen som sökte sin skugga" av Nordstedts förlag att recensera. Nu har jag läst båda böckerna och ska berätta vad jag tycker om dem båda.






















"Det som inte dödar oss" börjar med att den supersmarte svenske programmeraren Frans Balder har kommit hem från USA där han har arbetat med signalspaning av all datatrafik åt USA:s försvarsdepartement. Nu vill han ha vårdnaden över sin åtta åriga autistiske son som han helt hade nonchalerat under åren i USA. August som han heter kan inte prata, sitter mest och lägger sina pussel på flera tusen bitar. Frans har fått reda på att hans son har farit illa under åren som hans ex. Hanna har bott tillsammans med den alkoholiserade skådespelaren Lasse Westman. Han verkade avsky August som han tyckte var creepy och skum. De gångerna han skulle passa August brukade det alltid sluta med att han fick panik och bara låg på golvet och skrek. Det enda Hanna hoppades på var att han inte misshandlade August som han gjort med henne, hon visste inte hur många gånger hon blivit slagen.

 Lasse fick inte några roller längre utan de var beroende av pengarna som Frans skickade till August varje månad men som Lasse istället tog hand om till sina behov. Nu dagen efter Frans varit och hämtat August hade han nyktrat till och ångrade sig, för nu förstod att det inte skulle komma några pengar längre när de inte längre hade vårdnaden över pojken. Han ville ha tillbaks ungen fast han bara var till besvär.
Frans bodde i en stor villa som han trodde var larmad ordentligt så att de skulle vara säkra i sitt hem.

För nu ville han verkligen bli far till sitt barn även om han inte sa något kände han ändå som att
de fick en viss kontakt och att det kändes bra. August som enligt hans mor bara var intresserad av att lägga sina pussel började nu även vissa intresse för hans arbete. Han hade hört att det fanns vissa autistiska barn som kunde uppvisa exceptionell intelligens så han visade honom talserier som August lätt kan tyda och skriva ned fortsättningen på. När pojken blir själv igen sitter han och ritar med de papper och pennor han har fått. Frans ser direkt att det är väldigt exakta tekningar som sonen har gjort. När de sedan går och lägger sig till natten tror Frans självklart att de är säkra i hans hus, men det visar sig att det är de inte. För när de har somnat är det någon som tar sig in och skjuter honom men mördaren väljer att inte döda August. Innan de lade sig ringde Frans upp Mikael Blomkvist och sade i hans telefonsvarare att han hade något väldigt viktigt som han ville honom. Så det är Mikael som hittar Frans skjuten i sin säng och blir väldigt förvånad när han sedan även hittar den lilla pojken också. Det här är början på en väldigt spännande och intressant kriminalroman som även väver in L Salander och hennes datakunskaper i den nya forskningen kring artificiell intelligens.

Jag ger "Det som inte dödar oss" en stark fyra för den spännande historien och för all ny kunskap om den senaste dataintelligensen eller vad man vill kalla allt det de gör med datorernas hjälp. Det blir inte en femma för det är något med känslan i boken som jag saknar ifrån Stieg Larssons böcker.

Den andra boken av David Lagercrantz eller den femte totala boken i Milleniumserien heter "Mannen som sökte sin skugga". Den börjar med att Lisbeth Salander avtjänar ett straff på kvinnofängelset Flodberga. Hon försöker hålla sig undan konflikterna på fängelset, men när den omtalade informelle ledaren Benito trakasserar Lisbeths fånggranne som inte kan försvara sig mot Benito och hennes gäng. Lisbeth kan inte tyst se på när de ger sig på hennes fånggranne utan försvarar henne till ledarens stora förvåning. Följden av det blir att nu blir Lisbeth hennes stora hatobjekt i stället och hon lovar att hon ska ge igen fast först måste hennes skador bli ihopläkta.

Mikael Blomkvist hjälper Lisbeth att forska i de övergrepp som hon blev utsatt för under sin uppväxt av olika myndigheter och sin far. Hon vill även få reda på vad som hände med hennes vän och tidigare förmyndare Holger Palmgren, för efter att han var och besökte henne på fängelset dog han plötsligt och Lisbeth tror inte på den förklaringen som hon får höra utan hon befarar att han har blivit mördad. Hon drar i alla trådar i fängelset för att kunna få tillgång till en dator som är knuten till Internet. 

De myndighetspersoner som utnyttjade Lisbeth och hennes tvillingsyster under deras uppväxt visar sig inte bara ha använt sig av dem i sin tvillingforskning utan mängder av barn har tillhört deras forskning. Nu befarar en av forskarna att en av dem har börjat fått upp spåret på vad som hände dem och vill har upprättelse. Men även Lisbeths tvillingsyster har börjat göra sig synlig igen men då bara på nätet tror Lisbeth fast det börjar hända mängder med oförklarliga saker som Lisbeth tror kan härröra sig ifrån hennes syster och hennes datanätverk.  

Jag tycker inte att "Mannen som sökte sin skugga" är lika bra som den tidigare boken så därför får den bara en trea. Nu hoppas jag på att den sista boken i serien, "Hon som måste dö", ska var riktigt bra och att alla man får svar på alla lösa frågor. Jag vill nämligen att det ska bli ett bra slut på hela storyn så att man inte lämnar flera lösa trådar för att det eventuellt ska komma fler böcker i serien, fast de har sagt att den ska vara den sista. Kramis från den Milleniumthrillerserie älskande Pockethexan. Tack Norstedts förlag för att ni har gett ut den här underbart skrämmande och spännande serien!


onsdag 17 juli 2019

Recension av Pärlsystern

Här kommer nu Pockethexan Malins recension av den fjärde boken om systrarna D’Apliese. Boken heter "Pärlsystern" av Lucinda Riley från Bazar förlag. Ja, jag lovade att mitt inlägg skulle komma snart och det ska jag bara jag har fått ordning på min dator. Den ligger tyvärr inte som första prioritet så här direkt efter flytten till mindre lägenhet. Det bli några korta stunder när jag får låna en av familjens datorer som är ledig ibland och då är det enklare att lägga ut den snabbrecenserande Malins ord i stället, men något litet ska jag väl kunna få ur mig. Annars kan ni kika in på min sida på Instagram, där jag så klart heter Pockethexan. Ha en fortsatt mysig sommar.                                      ________________

”Pärlsystern” av Lucinda Riley 


”Jag minns exakt var jag var någonstans och vad jag gjorde när jag fick veta att min far hade dött”. Så börjar varje bok i den sju delar långa serien om de sex adoptivsystrarna som växt upp hos sin styvfar, mångmiljardären Pa och vars olika livsöden sakta kommer upp till ytan när han hastigt avlider och efterlämnar sig ett annorlunda testamente. 

I bok nummer fyra, ”Pärlsystern”, får man följa den konstnärliga Celaeno’s (CeCe) brokiga färd mot sitt ursprung, i ett avlägset Australien, bland aboriginernas mystik och hemligheter. Att alldeles själv utforska den vilda ökenvärlden utan sin älskade följeslagare och skugga, halvsystern Star, blir bara det en stor utmaning för den i vanliga fall så öppna och spontana CeCe, men nyfikenheten för henne vidare och en fantastisk men sorglig kärlekshistoria i det förflutna tar henne tillbaka hundra år i tiden och ger henne visdom och sin äkta identitet. 

En prästdotter från England blir skickad till Australien som sällskapsdam åt en rik kvinna och blir så småningom ingift i ett familjeföretag inom pärlbranschen. En synnerligt ovanlig pärla går som en röd tråd genom boken och den som har denna ovärderliga skatt i sina ägor lär och har lidit många stora sorger. Under den hundraåriga berättelsen fram till nutid dyker pärlan upp vid oanade ställen och tidpunkter och myten om smärtsamma händelser verkar vara sann. 

Författarinnan, Lucinda Riley, är en stjärna på att skapa intriger, bygga upp sanna och falska konstellationer av förhållanden och känslor, växla mellan nutid och dåtid och skapa drama efter omständigheter och tidsera. 

I hennes böcker hittar man alltid två historier i en. Skickligt väver hon in släktbanden i det förflutna med modern tid och skapar fantastiska berättelser. I denna serie har var och en av Pa’s styvdöttrar en egen bok där bakgrund presenteras och där deras personligheter och styrkor får sina naturliga förklaringar. Samtidigt smyger hon in gemensamma händelser flickorna emellan. Jag är så fascinerad av hur hon lyckas hålla isär och komma ihåg allt för varje enskild bok. 

Återigen har Riley fått mig stillasittande i timtal. Jag slukade den här vackra underbara romanen på nolltid och längtar redan efter att få njuta av nästa systers livsöde. Stark fyra i betyg så klart. 

onsdag 3 juli 2019

Recension av Skuggsystern

Hallå vänner, Pockethexan är tillbaks igen, förhoppningsvis för ett bra tag framöver och inte bara över ett inlägg. Det har hänt en hel del saker igen som har tagit min tid. Jag har gjort ett ingrepp som gjorde att jag var väldigt orolig innan jag fick beskedet att det inte var någon fara. Under den tiden flyttade vi till ett mindre boende och det efter att vi hade bott på samma ställe i 30 år. Den som varit med om något liknande förstår att det är mycket saker som man har samlat på sig under åren. Som tur var hjälpte våra barn oss med flytten medans jag låg på operationsbordet och min make höll mig sällskap. Det innebar att en hel del av våra "brahasaker" blev körda till tippen i stället för ta med dem till vårt nya lägenhet. Jag måste säga att det är väldigt skönt att inte ha kvar de sakerna. Som tur är fick alla mina böcker följa med, så nu ska jag bara hitta ny plats för dem i mina bokhyllor.

Nu är det Pockethexan Malin igen som har läst och recenserat en bok, mina kommer snart jag lovar. Det är den tredje delen i serien om systrarna D’Apliese hon har läst och nu får ni ta del av hennes egna ord.

                      ______________________________________


”Skuggsystern” av Lucinda Riley - Recension
Att läsa en roman av den irländska författarinnan Lucinda Riley på Bazar förlag är som att ta del av en nära väns äventyr. Hennes förmåga att skapa en given personlighet i sina varma, ärliga karaktärer gör att man känner sig hemma och delaktig direkt. Man fångas in redan vid första kapitlet och efter några sidors läsning är man fast i handlingen och sträckläsning blir nästan ett måste. Hon väcker empati och engagemang inom mig och jag kommer på mig själv med att fundera över hur huvudpersonen har det,  även när jag inte läser. Genom sina vackra formuleringar, detaljerade naturskildringar och spännande livsöden nystas komplexa släktband upp. Riley’s förmåga att växla nutid med dåtid genom två olika berättelser som i slutändan knyts samman till en gemenskap, fascinerar mig och gör henne till en av mina allra största favoritförfattare. 

Jag har nu äntligen fått ta del av bok tre i den fristående romansviten om de sex adoptivsystrarna D’Apliese, vars styvfar vid sin bortgång ger dem varsina mystiska ledtrådar ifall de känner behovet av att få veta sitt ursprung och sina rötter. 

I denna bok tre, ”Skuggsystern” är det den tysta, blyga och försynta Asterope (Star) som börjar tyda sina ledtrådar. Star, som alltid tytt sig till sin närmsta styvsyster CeCe och aldrig gjort något väsen av sig. Som låtit sig styras av CeCe’s viljor och önskemål och levt i en naiv trygghet bakom hennes framfusighet. Genom att alltid finnas till hands och vara CeCe till lags har hon funnit sin lugna plats i livet. Vid styvfar Pa’s testamente öppnas Star’s förflutna sakta upp och genom de pusselbitar hon tar del av hamnar hon till slut i ett antikvariat i London, som både skrämmer och fascinerar henne. För en gångs skull beslutar hon sig att följa sin egna innersta röst och det ger henne en resa i förändring och styrka. Har möjligen hennes stora passion och hemliga författardrömmar något att göra med att Beatrix Potters livsöden hamnar i hennes forskningar av vem hon egentligen är?



”Skuggsystern” är en gripande historia om hur kärleken både kan vara förförande vacker och förfärande tragisk, hur äkta kärlekskänslor kan bringa en människas förnuft och sans till bristningsgränsen. Återigen har Riley skrivit en bok som jag är totalt hänförd utav. Älskar den här serien och rekommenderar den varmt. Stark fyra, helt klart.

söndag 19 maj 2019

Rec. En kvinnas blekblå handskrift



Hallå alla bloggvänner nu är jag tillbaks! Tyvärr har jag haft en del problem igen men den här gången har det varit av två andra sätt än det brukar vara med mig, min smärtsamma rygg. Den här gången var det mina ögon som strulade och att ett av mina fyrbenta barnbarn hade tuggat sönder min datorsladd som visade sin vara helt omöjlig att hitta en ersättare för. Som tur är har min dotter en dator som är ledig ibland och det är den jag använder nu. 
Kramis på er och håll till godo med Pockethexan Malins recension av Frans Werfels bok "En kvinnas blekblå handskrift" från Ersatz förlag.
                                                _________________________________

-"Hade jag inte känt dig, Pockethexan, och fått boken ”En kvinnas blekblå handskrift” skickad för läsning och recension hade jag gått miste om något riktigt läsbart. Baksidetexten och omslaget tilltalade mig inte alls, en typisk bok jag hade ratat. 
Så tack för att du gav mig tillfälle att få ta del av en lite annorlunda roman än de jag normalt brukar läsa. 

Originalboken, som är skriven under 1940-talets början utav Franz Werfel från Österrike, gavs ut på nytt 2016 med svensk översättning av Ola Wallin. Översättaren har i mina ögon gjort ett underbart jobb för hans väl genomtänkta meningar med en hel del äldre böjningar och former av ord ger boken en klassisk gammaldags stil. Man dras in i årtiondet som historien utspelar sig i och får fram en bild av hur det faktiskt kunde tänkas vara att leva i Österrike 1936.
Tillsammans med en detaljerad beskrivning av Wiens gator, torg och byggnader får man också en direkt inblick i hur värderingar, tankar och planeringar surrar i huvudpersonens huvud under det enda dygn boken handlar om. 

Leonidas, precis 50 år fyllda, är en empatisk, omtyckt, stilig man som via en slump gått från fattig lärarson till att bli en framgångsrik och uppskattad sektionschef. Han är gift med stadens rikaste arvtagerska, Amelie, och känner sig lycklig med sitt liv. Bland alla gratulationskort hittar han denna morgon ett handskrivet brev från en kvinna han hade ett hemligt förhållande med för flera år sedan och här börjar hans hektiska fundersamma dag om sanningar och konsekvenser. Brevet vänder upp och ner på hela hans tillvaro och gentlemannamässigt försöker han skapa balans mellan dåtid och nutid med blandad ånger, sorg, lycka och skam. Genom boken passerar han hela känsloregistret känns det som, och han kastas mellan hopp och förtvivlan konstant. Det förflutna verkar ha kommit ikapp och hotar att rasera alla hans drömmar, framtid, äktenskap och karriär. Samtidigt kan han inte kan släppa taget om ”sitt livs största kärlek”, den judiska kvinnan som han svek så ordentligt för arton år sedan och som nu kommer med en spektakulär fråga om hjälp.

Det tar några sidor in i boken innan jag finner rytmen i de vackra meningarna som är otroligt fint sammansatta. Inte alls så rakt på sak som i moderna romaner utan klangfullt berättande. Men när väl flödet fungerar är boken en njutning. En fyra får den i betyg."



Mvh, Malin Samson

fredag 1 februari 2019

Recension 12 dagar

Nu har Pockethexan Malin läst och recenserat boken "12 dagar" av Christian Lundblad från Calidris förlag. Det är en bok som bygger på verkliga händelser som utspelade sig under den Ungerska revolten mot Sovjet. Den vanliga människan står upp mot stormakten och vinner det första "slaget" mot Sovjet. Men vad som händer sen och hur stor inverkan den svenska prinsen Alexander hade får ni läsa mera om i recensionen.

-"23 oktober-4 november 1956 pågick den Ungerska revolutionen, ett folkuppror mot den dåvarande kommunistiska regeringen och missnöjet över hur stor påverkan Sovjetunionen hade på de styrande i landet. En stor tragedi som fick dålig uppmärksamhet av omvärlden då Suezkrisen samtidigt härjade. FN, med svensken Dag Hammarskjöld i täten, hade fullt upp att hantera den allt mer spända stämningen där och Ungerns problem uppdagades inte riktigt förrän ryssarna redan ockuperat Budapest. 

Boken ”12 dagar” utav Christian Lundblad grundar sig på denna 12 dagar långa revolution. Via detaljerade beskrivningar, sett från de ”vanliga” människornas synvinkel, får man en stark historielektion som gav, åtminstone mig, mer insikt och kunskap om ett av Europas stora landskatastrofer. Lundblad bygger upp en spännande roman genom att blanda sann historia med fiktiva huvudpersoner. 

Handlingen i boken koncentrerar sig på två tidsepoker, dels 1956 och dels nutid 2014. Fokus ligger på den svenske prinsen, Alexander, som på 50-talet ger sig ut i Europa som en Don Juan och mot sin fars vilja lever livet med damer och alkohol. Av en slump hamnar han mitt i oroligheternas Ungern precis när revolutionen startar. Som diplomat är hans närvaro inte välkommen. 

Under 2014 ligger kung Alexander på sin dödsbädd och spekulationer uppstår om vad som hände den där gången i Ungern. Hur involverad i revolutionen var han egentligen? Journalisten, Klas Bergqvist, söker ett scoop för att komma vidare i sin karriär och börjar göra research men stoppas brutalt av både regering och kungahuset. Någon eller några verkar veta exakt vad som skedde och vill absolut inte att sanningen kommer fram. 

Det är en klart läsvärd bok men stundtals blir det snurrigt och svårt att hålla isär både namn och tidpunkter då vissa personer nämns i båda årtiondena, om än med olika titlar. Det är även krångligt för mig att hänga med när det pratas om Ungerns revolt och samtidigt omskrivs Rysslands intrång i Ukraina 2014. Kan hända är det mina utmattningssyndrom som gör sig hörda, men jag blir splittrad och handlingen känns stundtals väldigt svårförstående. 

Jag ger boken en stark trea (3-4) och rekommenderar den till historie-intresserade personer. Just kapitlen om Ungerns revolution fascinerade mig enormt."

Med vänlig hälsning,
Malin ❤️

onsdag 2 januari 2019

Recension av Labyrint-Illumination

GOTT NYTT ÅR!
Alla kära vänner hoppas på att ni alla får ett härligt år 
med massor av läsglädje och ett lyckligt liv för övrigt!
Önskar Pockethexan själv.
         _______________________________

Pockethexan Malin har läst och recenserat den här boken från Hoi förlag. Håll till godo!

Labyrint ~ Illumination av Karin Pasche 


Jag har tidigare läst Karin Pasches första bok i Labyrint-trilogin, Vägen in, och blev väldigt förtjust i den. Dessvärre blev jag inte lika fängslad av uppföljningen,  Illumination, som jag nu läst klart. Hennes enkla raka språk finns fortfarande där, likaså pendlingen mellan de olika huvudpersonerna. Hur man får följa varje persons enskilda tankar och handlingar vid exakt samma tillfällen som de andra, i egna kapitel, tycker jag var ett givande koncept. Däremot känns handlingen tamare i denna del två. Det är mestadels en katt-och råtta-lek, där det är flykt, upphittande, flykt igen för nytt upphittande hela tiden. 

Stockholmstjejen Julia med sina minnesfragment från framtiden, dejavue upplevelser samt hallucinationer vars budskap är svårtolkade men omöjliga att inte fullfölja. Job, den fanatiskt troende ”galningen” som ser sig som en mentor till Julia och försöker leda henne in på de ”rätta”vägarna. Rikemanssonen Jake, vars huvuduppgift i förra boken var att få fram sanningen i vad som hänt hans far, Erik, som för tre år sedan helt plötsligt försvann och döds-förklarades. Alla huvudpersoner från del ett dras åter igen samman genom olika oförklarliga och mystiska möten. 

Julia blir förföljd av okända män som av allt att döma vill röja henne ur vägen och hon får oväntad hjälp med att fly från Stockholm. Men allt eftersom hittas hennes gömställen och hon får i all hast dra iväg till nästa ställe, med en ny identitet. Jake kämpar med sina demoner efter kidnappningen och trots att hans starka tabletter ger honom blackouter och ohanterbar humörsvängning, är han fast besluten att rota vidare i faderns abrupta försvinnande. 
Samtidigt nystas det upp en härva av korruption och framgångsrika maktpampar som gör precis allt, oavsett konsekvenser av deras handlingar, för att stanna på toppen. Med stort nätverk och hänsynslösa kontakter skrämmer de omgivningen till tystnad. Alla trådar leder till Jakes far på ett eller annat sätt. Är det slumpen eller hände det något riktigt allvarligt då för tre år sedan? Och varför dras Julia till ett starkt kraftfält ibland, vad är det hennes syner och hallucinationer försöker berätta? Ingen går säker och tvivlen börjar uppstå. Vem är god och vem är ond, kan man verkligen lita på någon annan människa än sig själv? Och kan man egentligen lita på sig själv? 

En stor eloge till bokens första kapitel, som var en resumé av del ett; Vägen in. Det gav ett uppfriskande minne om handlingen och personerna, vilket hjälpte mig att snabbt komma in i denna bok. För att förstå innehållet tycker jag att man bör ha läst tidigare boken först, det är svårt att greppa handlingen annars. 

Labyrint - Illumination är en klart läsvärd bok, även om jag inte blev lika entusiastisk som jag trodde och hade hoppats på. Ger boken en trea men ser ändå fram emot att läsa nästa del och få klarhet i vad som händer. 

//Malin