fredag 21 juli 2017

Recension av Barnet i mossen

Nu har livet börjat ljusna för mig för nu äntligen efter veckor med fel glas i mina nya glasögon som skulle ge mig synen tillbaks efter månader med bara ledsyn. Det har visat sig att jag har grå starr så jag får räkna med sämre sy igen tills det blir dags för en operation. Någon som har erfarenhet av grå starr? Du får gärna skriva några rader och berätta hur det var för dig.

Här kommer nu Pockethexan Annis recension av boken "Barnet i mossen" skriven av Siobhan Dowd. Någon som har läst den?
  




-"Hej!

Nog ser du bättre med dina nya glasögon alltid, när du såg boken på 
bordet i trädgården i Wehlen! Här kommer min recension:

Barnet i mossen av Siobhan Dowd från Atrium förlag.

Året är 1981. Det är en mycket orolig tid både i Nordirland och i övriga 
Storbritannien, med konflikter mellan katoliker och protestanter, med 
etnisk rensning, bomber, mord, hungerstrejker och kravaller. Vi får 
följa huvudpersonen, unge Fergus, under en period detta år då han  
arbetar med sina examensprov, sliter med lojalitetsfrågor, finner 
kärleken och framför allt finner barnet i mossen. En period då han helt 
enkelt mognar som person, även om han redan är en ansvarsfull tonåring 
som inte har något emot att ta hand om sina småsystrar.

Fyndet av barnet i mossen flyttar fokus från den konfliktfyllda vardagen 
till något nytt, något oväntat och annorlunda. En välkommen förändring 
som också flyter in i det stora sammanhanget. Med fyndet kommer Cora 
till orten tillsammans med sin mamma och Fergus ser till att de bor på 
det slumrande B & B som hans mamma har försökt att starta hemma. Cora 
och Fergus finner förstås varandra och har det vuxna gärna kallar för en 
semesterflört, men det är inte där bokens huvudhandling ligger.  Detta 
är ingen kärlekssaga, det är en berättelse om en tid och en plats och en 
tonåring som inte bara säger "å ja ba".

Boken är skriven med ett lättläst språk som driver handlingen framåt. 
Dialogerna och personbeskrivningarna känns trovärdiga och okonstlade. 

Jag brukar ofta undra varför det skrivs en bok eller görs en film om en 
kort period i en persons liv, men här känns det som en väl vald period. 
Det är med en behaglig känsla av mättnad och framtidstro som jag lämnar 
Fergus när boken är slut. Tack fina Pockethexan för att jag fick läsa den!

Betyget blir ett litet Hi! det betyder en fyra.

Kramar Anni"

fredag 14 juli 2017

Recension av Tystnaden

Pockethexan Malin har läst och recenserat "Tystnaden" av Shusaku Endo från Atrium förlag. Boken kom ut redan 1966 men har nu getts ut igen med en ny översättning. Boken har även gjort en film av boken och det är ingen annan än den kända filmregissören Martin Scorseses. På engelska heter den Silence och den hade premiär mars i år.




-"Under 1960-talet var kristendomen förbjuden i Japan och de som ändå hade denna tro förföljdes, fängslades och torterades svårt. De missionärer som skickats dit från Europa försvann under mystiska omständigheter. 

I boken "Tystnaden" ,av Shusaku Endo, får man följa några unga portugisiska jesuitpräster som illegalt tar sig in i Japan för att fortsätta missionsverksamheten samt söka svar på vad som egentligen hände deras högt älskade lärare och trosbroder, Ferreira. 

Boken kom ut första gången 1966 och jag har precis läst den nyare utgåvan av översättarna Eiko och Yukiko Ouke. För att komma närmare 1600-talets verklighet samt likna författarens ursprungliga version baserat på 1910-års bibelöversättningar, har översättarna försökt hålla sig till en ålderdomlig språkstil vid bla. bibelciteringar, ortsnamn och diverse dialoger. 

I början tyckte jag boken var väldigt svår att komma in i, språket tilltalade mig inte riktigt och det var rörigt, inget sammanhang kändes det som. Hade jag inte blivit förfrågad om en recension av självaste Pockethexan hade jag nog lagt undan boken men som tur var fortsatte jag läsa och den visade sig vara bra. 

Koncentrationen ligger på prästen Sebastian Rodriques, en av jesuitbröderna som åker till Japan. Första halvan är brevskrivande och i jag-form. Upplevelser och tankar som portugisen har under den tuffa färden över osäkert hav och den första tiden i det Kristushatande landet. 
Andra delen är skriven i berättande-anda, sett ur betraktarens ögon. Rodriques nämns här som Padre, eller prästen. 

Det är en intressant roman med många andliga tankar. Skillnaderna mellan den kristna tron och buddhismen jämförs, likaså tillbakablickar till Kristus lidande och sveket från Judas.
Under en period tvivlar Rodriques på Guds tystnad och existens och funderar mycket på meningen med livet. Just tankebanor om människors fasta tro på någonting och svårigheten att övertyga andra något man brinner för går som en röd tråd. Vem är stark? Vem är svag? Vems tro är den rätta? 

Boken har filmatiserats och det ska bli kul att se hur Martin Scorsese lyckats göra en film av dessa tankar och frågeställningar som dominerar i "Tystnaden". 

Jag ger boken en stark trea och överlåter stafettpinnen till min älskade man som också vill läsa den. 

Kram Malin"






onsdag 5 juli 2017

Nu har Pockethexan Malin läst och recenserat Sandra Gustafssons bok "Gå om intet" från Hoi förlag.
Tyvärr har jag ännu inte fått ordning på mina ögon än utan väntar på att glasen till mina nya glasögon som jag var och prövade ut förra veckan ska komma.
Därför är jag så glad för att Pockethexan Malin inte har några sådan problem utan har med glädje läst och recenserat Sandras bok. Hoppas att det kan vara något för dig också för om du är i närheten av Märsta badhus kanske boken ligger kvar och väntar på att du ska komma och hämta den.



-"Jag har precis avslutat Sandra Gustafsson's "Gå om intet", en lättläst spänningsroman om avund, osäkerhet och tillhörighet. Där önskan om att synas, bli älskad och bekräftad, för människor till drastiska beslut här i livet. 

En till synes helt vanlig kille (Joakim) blir brutalt mördad och misstankarna riktas direkt till hans flickvän, Sara Bergman och till hans egen bror, Tobias Vall. Hade de två planerat mordet tillsammans eller är någon av dem helt oskyldig och ovetandes trots de klara bevis som verkar finnas?!

Handlingen utspelar sig mestadels i två förhörsrum där de anklagades versioner går brett isär. Båda skyller mordet på den andre och skickligt har författarinnan skapat ett ifrågasättande som gör att läsaren (åtminstone jag) tvekar långt in i boken på vems sanning som egentligen är den rätta. Sara, den osäka lilla tjejen som gör allt för att passa in och känna sig älskad och behövd, eller Tobias, den obetydlige men starkt övertalande lillebrodern som känner sig utanför och jämt placerad i andra hand. 

Mellan kapitlerna om förhörsledarens försök att få fram vad som hänt och vem som är skyldig, får läsaren följa med på en bakgrundshistoria om huvudpersonerna. Det är en känslofylld story som griper tag i hjärtat och ger stundtals obehaglighetskänsor och sorgsna medkänslor. 

"Gå om intet" är byggd med korta kapitel vilket gör den till en bladvändare. Sandra Gustafsson är duktig på att förmedla känslor, med få ord får hon fram en stämning som sätter sig fast. Hon skapar även rum för eget fritt tolkande. Inga djupa detaljer utan kortfattade meningar som tex "...kanske var det så här det kändes precis innan man dog. Innan det blev svart. Innan man dog." (s 99). Jag gillar det sättet att skriva, ändå tar denna bok mig inte med storm. 

En hammock-underhållning, några timmar i nån annans värld och vips är boken utläst. 
Medelvärde ger jag boken "Hm!?" (en 3:a.)

Jag lägger denna bok,med några rader om Pockethexorna.blogspot.se, i bokbytarhyllan på Midgårdsbadet i Märsta. En perfekt läsning vid poolkanten en solig dag. Förhoppningsvis nappar nästa läsare på att skriva en egen recension också ☺️

Kram Malin"




tisdag 13 juni 2017

Nya recensionsexenplar

Nu har det trillat in två böcker till som jag eller någon av de andra Med-hexornar ska skriva om eftr de har läst dem. Den ena boken vill nog min kära make läsa för det är ett ämne som berör honom. Det är Norstedts förlag bok "Hemmet" av Mats Strandberg.


-Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.

Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.

På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.

Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.
__________________


Den andra boken som också ska recenseras är Mariette Lindsteins bok "Sektens barn" från Forum förlag. Det här är också en bok som min kära make vill läsa för han har både läst och recenserat de två tidigare böckerna i serien och varit väldigt nöjda med dem. 


-Femton år har gått sedan Sofia flydde sekten på Dimön. Sektledaren Franz Oswald har inte synts till sedan dess, men när en skoningslös storm sveper över Sverige kliver han ut ur skuggorna. Han är redo att ta sin sekt ut i världen och blir med sitt nya miljömedvetande mer populär än någonsin. 

Men bakom fasaden utövar han en grym och manipulativ tyranni som inte minst drabbar sektens barn. Två av dem är sönerna Thor och Vic som uppfostras enligt sektens teser till att bli trofasta soldater i faderns tjänst. Men ju äldre Thor blir, desto mer växer tvivlen. Vem är egentligen Franz Oswald? Och hur långt är han beredd att gå för att behålla sin makt? 

Sofia driver numera ett härbärge för unga människor som flytt från sekter, men det totalförstörs av stormen. Samtidigt kämpar hon mot vetskapen om att Franz Oswald kan vara far till hennes dotter, Julia. Hon har lovat sig själv att aldrig mer ha någon kontakt med honom, men det visar sig vara svårare än hon trott. Franz Oswald använder all sin list för att nästla sig in i hennes liv och plötsligt befinner hon sig återigen i sektledarens grepp. Men den här gången är det inte bara henne han vill komma åt – utan också hennes dotter. 

Sektens barn är den dramatiska upplösningen på serien om sekten ViaTerra, där makt, manipulation och våld är en del av vardagen. 


tisdag 6 juni 2017

Recension av Grafiskt broderi


Varje år på bokmässan har jag fått böcker från Tukan förlag. Det har mest varit barnböcker men i höstas 2016 fick jag även vuxenböcker och till min stora glädje lade man ner Maria Snare Johnssons bok, Grafiskt broderi i min påse. Det är nämligen så att jag som är halvdanska har sytt korsstygn sen jag kunde börja hålla i nål och tråd, För det är nämligen så att i Danmark är korsstygnsbroderi väldigt stort och något som "alla" gör allt från små bokmärken till stora tavlor av kända målningar. 

Men boken jag fick av Tukan visar att man inte måste gå och köpa ett färdigt broderiset utan att man kan ta ett mönster som finns omkring sig i vardagen, din tapet, ditt favorit godis, gatstenar eller varför inte löv i en vattenpöl. Ja det är bara din egen fantasi som sätter gränser.

Nu vet jag hur jag ska gå vidare om jag vill brodera något ur min omgivning. Då passade det perfekt att lämna boken vidare när jag fick förfrågan av Anni med bloggen Med ögon känsliga för blått om hennes konstnärliga dotter Alicia med bloggen Aliciasivert som håller på med olika broderi kunde få recensera boken. Självklart fick hon det!  



-"Hejsan!
Jag fick boken Grafiskt broderi av Maria Snare Johnsson, via min mamma Anni, från dig! Jag vill börja med att tacka så mycket för att jag, som själv är broderinörd, fick djupdyka in i denna härliga mönster- och färgkavalkad som gav massor av inspiration och mersmak! Den är ju inte en klassisk Pockethexan-pocket och saknar din märkning, men jag tänkte ändå skicka in en recension till dig och även efterlysa en ny ägare att lämna över den till via min egen blogg, med uppmuntran om att denne gör detsamma. Bifogat är min recension samt bild på hur jag läser boken i sängen i sällskap av katten Tofslan!


Med vänliga hälsningar,
Alicia"

Grafiskt broderi av Maria Snare Johnsson är en stor bok, fylld med vackra, färgsprakande och inspirerande bilder av hur korsstygn kan vara och bli någonting helt annat än gamla dynor och brickband. Boken varvar mönster och beskrivningar med inspirationsbilder ur vardagen som fött idéer hos författaren. Ett brunnslock, en kaklad vägg och pilsystemet på en tågstation har omvandlats till grafiska korsstygnsmotiv i moderna färgställningar. Boken är uppdelad i flera avsnitt som berör bland annat nödvändigt material och tekniker för att komma igång, svartvita mönster, tvåfärgade mönster, flerfärgade mönster och bekanta mönster – som dem lånade från Stig Lindbergsporslin, engelsk konfekt och skyltar på stan. I det sista avsnittet, ”oväntade kombinationer”, går jag igång på riktigt. Där har författaren fyndat begagnade broderier och färdigställt dem. En blomsterkrans med ett dansande rokokopar har ramats in med grafiskt svartvita stygn, ett dovt blomsterkluster kommer fram mot den oblekta linneväven med harlekinrutor i vitt och turkost och för mig som gillar återbruk och krockar mellan nytt och gammalt blir avslutet själva kulmen av boken. Beroende på om du gillar att följa mönster eller skapa dem själv har du olika saker att hämta från Grafiskt broderi. För den förste finns en drös fina, pedagogiskt förklarade och väldigt varierbara mönster att följa. För den senare, som är som jag, är det kanske snarare Marie Snare Johnssons små berättelser om hur hon själv upptäcker, ser och tänker fram mönster i vardagslivet som är det mest inspirerande. Jag tar framför allt med mig insikten om att det finns motiv att hämta i allt, om en bara lär sig lägga ett rutigt filter över. Boken får betyget ”Hi!” och finns för närvarande i Stockholm, men jag ämnar lämna den vidare till någon annan broderisugen. På bilden syns hur jag läser den i sängen, med engagerat sällskap av katten Tofslan! /Alicia"


måndag 29 maj 2017

Recension av Midnattsrosen

Nu har Pockethexan Malin recenserat Lucinda Rileys roman "Midnattsrosen" som är hennes första bok på svenska. Det är Bazar förlag som ger ut hennes bok. Om du vill lära känna Malin lite mer kan du gå in på hennes Facebooksida HÄR  eller så kan du läsa en av hennes tidigare recensioner här eller här hos Pockethexorna. 
Malin är en flitig recensent och har varit med länge här på bloggen. Om du söker på Malin i så kommer de upp och du får massor av tips på bra böcker att läsa och njuta av eller så får du varningar på böcker du ska hålla dig borta från. 





"-Efter att ha slagit igen den 587 sidor långa romanen "Midnattsrosen" sitter jag här med ett leende på läpparna, så tillfredsställd av att ha läst en mycket vacker men tragisk kärlekshistoria. Jag kan bara konstatera att jag funnit en ny favoritförfattare: den irländska Lucinda Riley (född 1971). 

Författarens berättarteknik är enkel och rak men den värme och omsorgsfullt målande beskrivningen av både områden och karaktärer väcker läslustan och nyfikenheten inom mig. Oavsett om Riley skriver ingående om rikemansfolkets inställningar och uppfostran i Englands 1900-tal eller kändisvärldens med- och motgångar under senaste årtiondet gör hon ett påläst kunskapsmässigt intryck. Att denna omvälvande känsloladdade bok kommer att bli filmatiserad i framtiden tvekar jag inte det minsta på. 

Handlingen utspelar sig mestadels i England men även i Indiens varma landområden. De olika kulturerna och sederna skapar intriger, missförstånd och förhinder men Riley påvisar även likheten människor emellan, oavsett var de hör hemma. 

När bokens huvudperson, (indiska Anahita) dör vid 100 års ålder, efterlämnar hon ett långt brev med detaljerad information om sin uppväxt och sitt, milt sagt, omvälvande leverne. Brevet är skrivet under flera år och adresserad till den son som hon födde i England. Han dödsförklarades vid tre års ålder men Anahita vägrade tro på det, trots dödsattest av ortens läkare. Hennes intuition och själ sa henne att han levde, saknaden och längtan efter sonen följde henne till hennes sista andetag. Barnbarnet Ari fascineras av brevet och beslutar sig för att åka till herrgården Astbury i England, där sonen sist sågs vid liv. 

På herrgården pågår en stor filminspelning där den kända vackra amerikanskan, Rebecca Bradley, spelar huvudrollen som aristokrat under 1920-talet. Under några omtumlande dagar befinner hon sig plötsligt involverad i de hemligheter som godset och släkten Astbury bär på. Tillsammans med Ari försöker hon få reda på vad som egentligen hände för nästan ett sekel sen. 

Det är en otroligt fängslande, färgsprakande roman, uppdelat i två olika men ändå sammanstrålande berättelser. Ju längre in i boken man kommer ju mer ser man hur nutiden och det förflutna smälter samman i handlingarna. 
Det är 1900-talets Donald kontra 2000-talets Anthony, två ogifta arvtagare till godset Astbury. Det är Violet och Rebecca, vackra rika amerikanskor och det är det indiska släktskapet mellan Anahita och barnbarnet Ari. 

Värme, vänskap och kärlek. 
Hunger, missförstånd och sorg
Allt samlat i en fantastisk skildring av skillnaden mellan rik och fattig, mellan då och nu. 

Jag är helt betagen av den romantik och den kärlek som flödar i denna bladvändare. Ett starkt Hi! i betyg eller en stark fyra i betyg om du föredrar den graderingen".

tisdag 23 maj 2017

Recension av Och eld föll från himlen

Nu har  Pockethexan Inger recenserat Jan Daviléns bok 
"Och elden föll från himlen" från Calidris bokförlag.
Jag hade äran att få träffa Jan under Bokmässan 2016 och fick då även boken signerad.
Det känns alltid lite extra att få en sådan bok i handen och när man lämnar den vidare
till en annan läsare så hoppas man alltid att man får tillbaks den. Det fick jag den här
gången! Läs nu vad Pockethexan Inger har att säga om boken, om du vill läsa mer 
av henne kan du gå in på hennes blogg http://polargrevinnan.blogspot.se


-"Den här boken har legat på skrivbordet ett par månader. Jag har
bläddrat i den och lagt tillbaka den. Jag vet
att Pockethexan väntar på recension, men handlingen verkade inte
så lockande. Men jag misstog mig.
Bokens huvudperson är Jost Härjfeldt som är militär underrättelse-officer.
Han håller på att återhämta sig från en svår skottskada och skilsmässa.
När överste Jonasson hittas död börjar Just undersöka vad som ligger
bakom. Det nya fallet sätter igång en massa tankar om hur han lever sitt liv.
Bokens författare är Jan Davilén. Han är utbildad flygläkare och psykiatriker.
Det märks i boken att han har människokännedom och kunskap om psykiska
trauman.
Det här är en spännande debutbok. Författaren har lovat en fortsättning,
Den vill jag gärna läsa. Jag lämnar tillbaks boken, den är ju lite personlig."
Boken får betyget Hi! = en fyra!




söndag 14 maj 2017

Recension av Vägen hem

Jag blev för någon månad sen bjuden till Norstedts förlag för att få träffa författaren Yaa Gyasi plus att jag fick hennes bok som recensionsexemplar. Tyvärr blev jag sjuk och var tvungen att ställa in. Efter att ha presenterat boken här på bloggen erbjöd Pockethexan Anni att läsa och recensera boken vilket hon gärna fick göra.

Så här beskriver förlaget boken: 

-"Vända hem är Yaa Gyasis storslagna debutroman!
Yaa Gyasi skildrar med sin imponerande debutroman slavhandelns konsekvenser under flera generationer, från 1700-talet ända fram till idag. Frågan som ställs är om människans jakt på identitet och hemfärd också kan bli hennes väg till försoning.

Vända hem inleds med två unga systrar ovetande om varandras existens. Effia har av sin framgångsrika stam gifts bort med den engelske guvernören. Esi sitter fängslad i väntan på att säljas som slav, trots en privilegierad uppväxt. Nu befinner de sig både nära och långt ifrån varandra: en bland härskarna och en i de grymma fängelsehålorna."

                 _________________________________________________


-"Den alltid lika generösa Pockethexan gav mig ett recensionsexemplar av Yaa Gyasis debutroman Vända hem som jag läste – eller snarare slukade – på min påsksemester på kanalbåt i England.


Boken följer två ghananska systrars släkter genom åtta generationer. Vartannat kapitel byter släktsida vilket gjorde mig väldigt förvillad i början. Utan släktträdet i början av boken hade jag inte hängt med alls.

I varje kapitel får man läsa om en period i en av personernas liv, ibland är det också kortare återblickar vilket knyter samman berättelserna lite mer. Varje kapitels huvudperson har historier som skulle vara värda egna böcker, deras olika öden binds samman . Läsaren kastas mellan miljöer och världar, målande och detaljerat beskrivna . Man fascineras över olika folkstammars traditioner och förfasas över omänskliga förhållanden för slavar. Boken är mörk och stark läsning, en viktig påminnelse om hur det varit i vår värld för inte alls länge sedan.

Det handlar om människohandel, missionärsverksamhet, straff och tortyr, synen på olika nyanser av hudfärg, livet på bomullsplantager och i kolgruvor, knarkhandel och apartheid – men också väldigt mycket om kärlek, både påtvingad och äkta.

Att läsa om kolonialtiden och slavhandeln när man samtidigt befinner sig i England gav onekligen läsningen en extra dimension. Hur kan ett folk i ett land fullt av söta hus och vackra trädgårdar samtidigt vara så grymt?

Av mig skulle boken fått ett HI! (5) om det inte var för att det blev lite för rörigt med de två släktleden. Jag kanske har missat något, men jag förstår inte riktigt vitsen med att de var två systrar från början. För mig hade det räckt med en släktkrönika, så jag ger boken ett Hi! (4).

Nu ger jag romanen vidare till Susjos med bloggen En jordemors liv och lustar och hoppas att hon också skickar en recension till Pockethexan så småningom."

tisdag 11 april 2017

Recension av en hexpocket


Det var ett tag sen sist men nu har det kommit en recension av en "Hexpocket", alltså en bok som är med i min bokring eller bokklubb "Pockethexorna på utflykt".  Det betyder att jag har lämnat ut en pocket med min logga av Pockethexan och beskrivning av vad man ska göra om man hittar en hexpocket liggandes ute i det fria. Läs den, skriv vad du tycker om den, maila mig och ge boken till en ny läsare eller lägg den på  en allmän plats.

Boken som har blivit läst är "Vid fyrtio börjar livet" av Stefan Åberg från Andra rum förlag. Hon som har läst den heter Anni och har bloggen "Med ögon känsliga för blått". I det här fallet fick Anni boken direkt av mig och om du också vill få hem en hemlig bok till dig att läsa, skriva om och till sist ge boken till en ny läsare. Sen hoppas jag att du gör som Anni och fotar hur det såg ut där du läste din bok.


-"Får man sluta läsa en bok man lovat att recensera? Jag har just gjort det. Efter drygt halva Stefan Åbergs bok Vid fyrtio börjar livet känner jag att jag fullständigt struntar i hur det går för den charmlöse huvudpersonen Pontus och hans granne Erika.

Pontus försöker ta sig vidare efter en separation där ex-frun tröttnat på ett äktenskap som gått i stå och istället funnit en ny man. Pontus blir i det närmaste besatt av att läsa och svara på kontaktannonser, något som får ta alldeles för stor plats i boken. Det är ett väldigt ältande av både hans egna och kvinnornas töntiga och tråkiga brev. En del av kvinnorna träffar han och läsaren får ta del av Malmös nöjesutbud på 90-talet.

Grannen Erika är singel och barnlös, stressad av den biologiska klockan. Hon är lite intresserad av Pontus men har inte fått något gensvar. Hennes liv består av jobb, åldrande föräldrar och festsugna väninnor. Jag känner det som att hon får för liten – eller för stor – plats i boken. Antingen borde hon fått i stort sett samma utrymme som Pontus eller så borde hon bara ha blivit en bifigur, nu är hon inte ens lagom.

Sida upp och sida ner är boken fylld av floskler, gammaldags (är man snäll kallar man dem tidstypiska?) detaljer och övertydliga formuleringar. Saker som trettioplussare kände till även på 90-talet måste förklaras som för barnungar. Ordspråk och uttryck skrivs som om de vore helt nya och obekanta för läsaren. Jag kommer på mig att skratta rått när jag läser det sjuttifjortonde ordspråket.

Detaljer som att en av Pontus nyfunna vänner bjuder på en fantasilös, om än välsmakande, middag trots att han visar sig vara kock som dessutom drivit eget – nej, lite bättre meny hade jag faktiskt förväntat mig då.

Boken präglas mest av att den innehåller väldigt många ord och hela stycken som varken ger lockande miljöbeskrivningar eller driver berättelsen framåt. Här borde någon korrekturläst manus och sagt till författaren (för att sluta med ett för boken så typiskt uttryck – fast lite modernare än 90-tal) to kill your darlings.

Av mig får boken ett HU! (=1-a) Nu återstår bara att bestämma var jag ska lägga den någonstans … det blir nog i ett väntrum.

Fotot är från mitt kök, där jag ibland satt och läste i väntan på att middagen skulle bli klar på spisen."

torsdag 6 april 2017

Fotoboksvinnare Kalle Assbring


När jag i höstas var på Bokmässan i Göteborg fick jag till min stora glädje Kalle Assbrings underbara fotobok "Fadern, sonen och Göran" av bokförlaget Dokument press shop. Boken handlar till stor del om hans far Göra Assbring som också var fotograf. Fader var under 1980-talet i Eritrea för att fånga bilder på livet och människorna under kriget mot etiopiska regeringstrupper i deras kamp om ett fritt Eritrea. Han blev en stor del av frihetskriget då han blev mördad under ett uppdrag där han var med och fotade de eritreanska separatisternas kamp mot de Sovjetstödda regeringstrupperna.



När Kalle kom ner till Eritrea för att göra kompletterande foton till sin fotobok som skulle utgå från faderns foton blev han glatt överraskad då han fick höra talas om hans fars stora påverkan på det eritreanska folket. För vart han än kom möttes han av killar som heter Göran eller som de själva stavar namnet Yuran. En av dem är sonen till den tillfångatagna Dawit Isaak. 







Nu har den här boken få Svenska fotobokspriset 2017 som delas ut av Svenska Fotografers Förbund.

Juryns motivering: En berättelse som rör sig mellan olika tider, platser och generationer. Händelser på 1980-talet påverkar samtiden tvärs över landsgränser. Detta är en bok som utvidgar den traditionella dokumentära skildringens ramar, med en form som överraskar. Den privata tragedin växer till ett politiskt sprängstoff som påverkar många. Och alla heter de Göran.

Vinnare av Svenska Fotobokspriset 2017!

Fadern, sonen och Göran är en berättelse om Sverige och Eritrea.
Om att vara son och om att vara far.
Om livet och döden och livet igen.
Om Dawit Isaak.
Om att kämpa för sitt liv genom öken och över hav, och komma till Sverige, och bli utvisad.

Om kolonialism, politik och svenskt bistånd.
Om inbördeskrig i Afrika och bilbränder i Stockholm.
Om parallella världar som är sammankopplade.

fredag 31 mars 2017

Bokrecension av Gycklarens arv

Nu har Pockethexan Anni recenserat Kersti Vikströms bok "Gycklarens arv" från Opals förlag. Annis skriver till vardags på sin egen blogg Med ögon känsliga för blått  Det syns verkligen i hennes foton att hon tycker om blått, för som du ser går allt i blått kuddar, pläd och t.o.m boken är blå, så snyggt!
Nu vill vi höra vad hon tycker om Kerstis bok som hon har läst, håll till god: 



Gycklarens arv av Kersti Vikström

-"Tänk så lätt man påverkas av ett bokomslag. När jag fick den här boken av Pockethexan trodde jag att det var en chicklit och var inte alls sugen att läsa den. Men när jag en dag bläddrade förstrött i boken såg jag att typsnittet inte krävde starkt ljus och pigga ögon, dessutom verkade den ganska lättläst.

Gycklarens arv är en fantasyroman för unga tonåringar, vilket inte utesluter att även vi vuxna har stort utbyte av boken. Det fiktiva feodalriket Nova består av en rik överklass, kontraktsarbetare och slavar från Soller-folket. Vi får följa huvudpersonen Esmeralda i fem år, från det att föräldrarna på hennes tioårsdag tvingas överlämna henne till hovet för tjänstgöring. Esmeralda vet till att börja med så lite om världen omkring sig, hon har växt upp i ett smutsigt gruvsamhälle utan tid för lek. Hon är naiv och underdånig men växer allt eftersom hon lär sig om alla de orättvisor som finns och när boken slutar har hon mognat betydligt. Att hennes kloka pappa lärt henne läsa och skriva för att ge henne bästa möjliga förutsättningar visar sig betyda mycket.

Esmeralda får först arbete som kammarjungfru åt guvernörens äldsta dotter och sedan åt hennes yngre syskon. På en längre semestervistelse på annan ort blir ”Em” och de två mindre barnen bortrövade och förda till sollernas stad. Här får de bortskämda barnen uppleva ett helt annat liv än det strikta de är vana vid, med lekkamrater, skratt och gemenskap. En dag blir de tvungna att ge sig av på en farlig flykt ut i vildmarken.

Svåra frågor om urbefolkning, rasism, kidnappning, övergrepp, orättvisor,  tortyr, oönskade barn mm hanteras med pedagogisk och varsam hand av författaren. Jag gillar speciellt hur många frågor belyses från olika synvinklar, det blir tydligt att de åsikter personerna i boken har beror på vad de fått lära sig. Det är inte bara Esmeralda som är naiv. Det är inte bara Esmeralda som får sina ögon öppnade.

Boken är lättläst och fängslande med ett språk som flyter och miljöbeskrivningar som känns hemtama. Det är inte självklart vad som kommer att hända utan man vill hela tiden vända blad för att veta mer. Jag rekommenderar den, framför allt till de som kanske har lite svårt att komma igång med sitt läsande. Det känns som att bokens personer kommer att finnas med i mina tankar ett tag framöver. 

Javisst ja, betyget! Är jag lite ringrostig som recensent eller? Den får ett litet Hi! (=4) av mig, för även om jag nog var fel målgrupp hade jag behållning av att läsa boken.
Och nu är jag vid datorn igen, så nu får du den "rätta" bilden. Jag har suttit bland frösådderna på glasverandan och läst.
Varma kramar till dig och Peter <3 i="">






tisdag 28 mars 2017

Vårens recensionsexemplar

Vårens recensionsexemplar har verkligen börjat ramla in. Det är extra roligt att det är blandade böcker från olika förlag som barnböcker, deckare, historiska och böcker för ungar-vuxna. Det kommer även ifrån några som är egenutgivare och de får hjälp av Vulkan förlag med att få ut dem. En sådan bok är Lisbet Olofssons bok "Från gift till änka på 17 timmar". Den har min make Peter Olofsson recenserat på Facebook



-"Har jobbat helg och har en skön solig ledig dag idag, självklart så ägnar jag mig då åt en av mina favoritsysselsättningar, läsa böcker.
Hade inget pågång i läsväg just nu, så det var kul att posten kom tidigt imorse och med den kom Lisbet Olofssons bok "Från gift till änka på 17 timmar SMS till Himlen!
Boken skickades visserligen inte till mig utan till min duktiga bokrecencerande Hustru Gitte Olofsson alias Pockethexan , men hon får så mycket böcker att jag ibland får taförmig ur den digra bokskörden.

Självklart fastnar jag för allt som det står "Olofsson" på, jag är barnsligt förtjust i mitt eget efternamn. "Sonnamnen" är ju dessutom utrotningshotade eftersom var och varannan numera vill bli lite mer unika i sina efternamnsval..........fast vad är inte mer unik än just Olofsson, inte många kvar nu.
Självklart så fastnar jag också för titeln "Från gift till änka på 17 timmar".......innan jag ens börjat läsa får jag mina föraningar om vad den ska handla om.
Självklart börjar jag läsa med en gång. Kort och koncist skriven, fint flöde i språket och säkert trösterik och igenkännande för den som mist en partner alltför tidigt i livet.
Jag har ju själv arbetat i vårdträsket i snart över 30 år, så ämnet för tidig död är inte för mig främmande, men ur den "anhöriges perspektiv" så blir det självklart en annan infallsvinkel för mig.
Som sagt fin och läsvärd liten bok/novell om ett tungt ämne i våra liv, som drabbar de flesta förr eller senare, förhoppningsvis mycket senare.
"Jag har gift mig! Jag har blivit änka! Allt på 17 timmar.
Livet har stannat.
Varför pausar inte resten av världen då?
Hur fan kan man köpa julklappar!
Döttrarna väljer låten ”My heart belongs to Daddy”. Jag väljer “Stairway to heaven”.
Jag vill att hans myggjagare ska stå nedanför eller bredvid kistan så att det ser ut som om han hoppat ur skorna och försvunnit. Men jag sätter dit ett foto, en miniatyr av hans bil, och hans skinnväst.
Mod är inte alltid något som ryter högljutt. Ibland är mod den stilla rösten som vid dagens slut säger; I morgon ska jag försöka igen."
Mary Anne Radmacher
Framtälld av Vulkan.se Vulkan"


Från Atrium förlag: Barnet i mossen av Siobhan Down, Tystnade av Shusaku Endo och Iggy och jag av Jenny Valentin.

Från Gilla böcker förlag kom det: Som stjärnor i natten av Jennifer Niven och Ur askan av Leigh Bardugo 

Från Hoi förlag har jag fått: Ensamfararen av Maria Isacsson, Det havet gömde av Cecilia Lindblad och Labyrint av K Pasche

Från Norstedts förlag fick jag Vända hem av Yaa Gyasi