Recension Övergivenheten

Nu är det dags för Pockethexan Anni att recensera en bok igen. Den här boken bygger på författarens egna livsupplevelser. Nu har Anni själv kontaktat förlagen och valt ut de böcker hon vill läsa och recensera. Därför tycker jag att det ska bli extra spännande att få läsa hennes recension. Hoppas att ni också tycker det.

                   ________________________________

Recension av Övergivenheten, Elisabeth Åsbrink

Polaris förlag

Det här är en knepig bok. Jag lär mig så mycket, förfasas över mycket och blir samtidigt lite uttråkad på slutet. Känner mig besviken på trådar som klippts av. 

Enligt baksidestexten handlar boken om tre städer (London, Stockholm och Thessaloniki) och tre kvinnor (Rita, Sally och Katherine), i tre generationer. Visst börjar den så, med mormor Rita och hennes skam efter 20 år som ogift mor. Besvikelsen av att ha hamnat i det tyskfientliga Londons fattigkvarter istället för i Amerikas förlovade land. Med svart humor beskrivs hur Rita muttrar runt i sin vardag där ”Gifta kvinnors strålande tillfredsställelse” består av att rensa avlopp, laga middag och ytterst noggrant redovisa vartenda inköp.

Den vackre spanskättade mannen Vidal, som fått Rita på fall, är hårt hållen av sin mor och lever därför ett dubbelliv tills modern dör. Då blir det bröllop med Rita, men det är alldeles för sent för att förhållandet ska kunna räddas. 

Deras dotter Sally lever tätt samman med sin mor utan att få träffa sin fars släkt. När Rita en dag plötsligt tar Vidals parti och sviker sin dotter, rasar hela Sallys värld och hon flyr. I Sverige får hon dottern Katherine, vars liv består i att hålla sin mor vid liv. Vilka ord, vilka bilder, vilka syner kan få mamman att fullständigt bryta ihop, att kanske ta sitt liv? Berättelsen om alla påtvingade rutiner som ångar av smärta är stark att läsa.

Så här långt lever jag mig in i kvinnornas berättelser och vill veta mer, men sista tredjedelen av boken handlar om Katherines sökande efter sin morfars släkt och om de spanska judarnas historia. Det är en skrämmande och mycket intressant läsning, med för mig okända detaljer som gör mig nyfiken. Samtidigt känns det som att detta splittrar boken, just det som egentligen är sökandet efter den röda tråden, efter orsaken till kvinnornas övergivenhet.

Jag vill gärna veta mer om hur Saloniki blev Thessaloniki, om tvångskristnandet av judarna i Spanien, om sefarder – men jag sitter hela tiden och funderar över hur det gick för kvinnorna, för Rita och Sally. Efter att tidigare ha sett Vidal genom Ritas och Sallys ögon blir förskjutningen av fokus så total när allt nu handlar om hans bakgrund och mor-dotterrelationerna helt försvinner.

Boken är fängslande och svår att lägga ifrån sig, men på grund av tudelningen får den bara ett Hi (4) av mig.

(Bilden är från när jag lyssnade på Jonas Eklöfs samtal med Elisabeth Åsbrink om boken. Finns på Youtube)

En bok med både smak och luktsinne

 I onsdags var jag och min Oumberlige make på ett bokevent i Orangeriet på Norr Mälarstrand här i Stockholm.

Det var Anna Danielsson Levin och Ada Wester på förlaget Gilla Böcker som hade bjudit oss till releasfest för författarinna Annakarin Thorburn. Vi fick gott bubbel i glasen och goda snittar med extra salami till (perfekt för en LCHF-ande Pockethexa som måste börja om från början efter juluppehållet..).

Idag den 25/1 kommer hennes bok "Jag biter i apelsiner" ut. Jag hann läsa ut boken lagom till eventet, men det är först den 31/1 som det är recensionsdag så ni måste vänta till dess innan ni får höra vad jag tycker om hennes "etta".

Så pass mycket kan jag ändå säga att jag blev fascinerad av hennes beskrivning av personerna i boken. Då det var många saker som liknade frukter eller bär och att hon då kan känna smakerna av dem.

Självklart var jag tvungen att passade på att fråga Annakarin om det  är något som kommer från henne själv och det kunde hon ju hålla med om, fast inte boken är självbiografisk. Det kan vara så att någons fläckar på halsen ser ut som hallon, då tycker hon sig känna lukten av bäret och får lust att vilja smaka för att se om det smakar hallon. Förvånande nog tyckte hon att det var lite annorlunda att det inte är så många som tycks få de associationerna.
Jag ville inte säga att det finns de som har noja för leverfläckar och tycker att det är det äckligaste som finns och skulle aldrig någonsin vilja smaka på dem, även om de skulle vara något så gott som hallon.

 Det  var verkligen ett trevligt event och det fortsatte att komma nya vänner och släktingar under hela kvällen och det blev många givande samtal.

Fast av alla som var där var det nog bara jag och Anna med bloggen Sagan om sagorna som var bokbloggare. Det var av hennes väninnan som jag fick tipset om hur jag skulle få min blogg att fungera igen. För ni kanske har sett att det har varit väldigt tomt med bilder hos mig. Men till min stora glädje behövde jag inte göra några ändringar för idag fungerade bloggen som vanligt igen!

 

 

Fototriss

v.50

Tre (3)

Den här veckans Fototriss är temat tre och då kan jag inte låta bli att utnyttja mina

tre barn som modeller och se vad de gjorde så här års 2003!

Först ut är min förstfödde och i dec. 2003 hade hans orkesterklass 8f

en julkonsert där han är en av de tre gitarristerna.

Min andra son sjöng i flera Luciatåg under december

månad eftersom hans körklass 5e fick så många sånguppdrag.

Här är han en av 3 stjärngossar som sjöng solo.

Min yngsta av 3 är en 93-a och 2003 spelade hon i ett väldigt duktigt

fotbollslag som satsade hårt och ordnade egna cuper. Här är hon en av

3 fotbollsspelare som står i lagets kiosk under deras egna Julklappscupen

i december månad som de för övrigt också vann!

........................................................

Veckans fototriss övriga foton kan ni se HÄR

Det som är extra kul den här veckan det är att vi som är med i Fototriss deltar även i en resa med resebloget Solresor.se

Jag har valt en resa till Grand Canaria om jag skulle vinna och om du är nyfiken på att se hur det ser ut där klicka då HÄR

så kommer du till Solresors hotell där på ön.