Jag mår tyvärr inte bättre men vill ändå skicka en hälsning till Er på vår dag!

Internationella kvinnodagen!

...och så vill jag säga Hjärtligt Tack

till alla er som har varit så söta och skrivit

några uppmuntrande rader hos mig,

fast jag har för ont för att kunna svara hos er!

Tyvärr ser det ut som att jag kanske ändå måste läggas in

på sjukhus, för jag måste till min läkare för att visa upp hur

dålig jag är och fastän jag åker bårtransport med min egen

extra madrass så kan det var det där lilla extra som gör så

att jag inte kan klara medicineringen i hemmet utan måste

börja få morfinet direkt i blodet i stället och det kan man bara

göra där.

Nej nu till något trevligare!!!

I förrgår så fick jag av Pirat förlaget ett recensions exemplar

av den feministiska författarinnan

Sara Lövestam

hennes nya "feelgood" bok

"tillbaka till henne".

Det känns verkligen som en bok för mig eftersom det både

är en "nu och då" bok och så tar den upp den kvinnliga

rösträtten i Sverige och det passar mig som feminist väldigt bra!

Att det är en "feelgood"-bok känns rätt nu när jag är dålig för då kan jag inte läsa

Jag har inte kommit längre än att jag har läst som de fyra olika

sakerna;ett par stålbågade glasögon, ett par skor, en trälinjal och en brosch.

Fast jag har läst om boken att den handlar om det här:

De här sakerna hamnar till slut hos Hanna som jobbar på Arbetsförmedlingen

och hon känner sig irriterad på det mesta, sitt meningslösa arbete, pojkvännen och

sin tjatiga morsa. Och inte blir det bättre av att de här sakerna, som hon inte kan bli av

med, hamnar hos henne och vad hon än gör så tränger de längre och längre in i hennes

medvetande. Vad är det de vill? Måste de berätta en historia för henne fast hon inte förstår varför?

Historien knyts ihop med en förskolelärarinnan Signe ifrån 1903 som bor och arbetar i

Tierp. Hennes liv ställs också på ända då det kommer inrullandes en tysk automobil

på stadens torg och ur kliver den imponerande talarinnan Brita Löfstedt som för med sig kampen

om kvinnlig rösträtt till den lilla staden. Men inte bara det, utan även kärlek och passion!

Visst låter det här som en perfekt bok att läsa nu till den Internationella kvinnodagen?

Men tyvärr måste ni vänta till den 28 mars för det är förts då som den här

vackra och spännande tegelstenen kommer ut!

Fast: -"Den som väntar på något gott....osv! 

Kramis i från Pockethexan som måste lägga sig igen o ta en (el. 2) tabl.

 (har skrivit på den här texten i flera omgångar under 2 dagar, hoppas att det inte är för många grammatiska fel, för Sara Lövenstam är också en svensklärarinna och jag vill ju inte vanära henne för mycket i mina "morfin ångor"...men det blev ju en text i alla fall!?) 

Det kom ett hjärtligt paket som rörde mig till tårar

För nu har uppföljaren till Lucy Dillons härliga feelgoodbok "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" kommit och Bokförlaget Forum hörde sig för om jag var intresserad av att läsa "Hundar, hus och hjärtats lust".

 Jag tackade mer än gärna ja till den, men skrev även hur svårt det är att hitta den första delen när man verkligen vill läsa den.

Det HJÄRTLIGA paket till mig innehöll: 

de två härliga feelgoodböckerna, ett hjärtljus, "I hjärta YOU" servetter, en påse gelehjärtan och alltsammans låg inslaget med ett sidenband och ett fint papper med rosa-röda hjärtan på. Inte nog med det, utan paketet var fullt med röda hjärtkonfetter!

Vet ni hur lycklig jag blev?

Jag blev tårögd-lycklig av allt det fina! 

 För det som gör det extra känsligt nu, är för att jag har fått ett sådant där smärtskov som jag skrev om i mitt tidigare inlägg, sådan jag brukar få så här års när det är som kallast och man har förkylning i kroppen.

 Det som gjorde att jag i år inte behövdes läggas in på sjukhus är att jag har bättre grund medicinering (Metadon) som gör mig uthålligare men framför allt att jag har ett lager Morfin som jag kan ta efter behov. I lördags när skovet kom låg jag bara i sängen hela dagen och jag fick ta ett 10 x gånger den vanliga akutsmärtdosen för att häva smärtan. Som tur var var han den där jag är gift med (se ovan) som brukar kalla sig för Oumberlige Peter visade åter igen att det namnet passar honom för han har fått passa upp på mig hela tiden och duka fram te i termos vid soffan där jag nu ligger och så har jag mat i kylväska så att jag kan klara mig tills han kommer hem ifrån jobbet i natt.

Därför blev jag så rörd när jag får ett sådant här fint Alla hjärtans dags-paket som någon har brytt sig om och gjort så fint (o gott!) i stället för att bara få ett maskin inpackat. För ni kan kanske tänka er in i min situation där jag ligger och kämpar emot smärtorna med mina tabletter och så får jag något sådant här som skingrar mina tankar och jag får positiva impulser istället.

Det är väl ändå det som är tanken med den här dagen!?

Nu ska jag njuta av de härliga böckerna som handlar om en ung tjej som arbetade med PR bland innefolket i London och samtidigt som hon gör slut med sin kille, blir arbetslös och upptäcker sitt första gråa hårstrå så får hon reda på att hon har fått ärva sin älskade mosters hus och hundpensionat för hemlösa hundar....det är så långt jag har kommit i del 1 och jag är redan förtjust!

Nu känns det inte lika hemskt att ligga här och försöka slappna av för jag har även en del 2 att läsa...hm, undrar bara vad jag ska ha servetterna till, kommer det att bli sorgligt eller romantiskt...eller kanske till och med både ock!

Bokförlaget Forum Tack så otroligt mycket för det hjärtliga paketet och

 ett extra tack för del 1 som jag fick som en extra rec. ex. bok. 

 TILL ER ALLA KÄRA BLOGGVÄNNER DÄR UTE

TACK FÖR ATT NI FINNS

FÖR NI BETYDER OCKSÅ MYCKET FÖR MIG

OCH NI FÅR ALLA EN HJÄRTLIG HÄLSNING

 OCH EN STOR KRAM

IFRÅN DEN INTE SÅ PIGGA

POCKETHEXAN SJÄLV!

PS:Om ni läser Lucy Dillons böcker blir kanske även ni förtjusta i hundar precis som jag blev när dotterns ex. hund fick sina sju valpar och vi fick följa dem tills de kom till nya hem. Men inte hem till oss då vi tyvärr är allergiska, men man kan kelas lite grann med hjälp av rätt medicinering där också!DS

Jag fann Hallongrottan på Pride

Var du där i helgen? I Kungsträdgården nu i helgen när det var Pride festival? Jag var där!

Först så tänker man vad ska jag och min Oumberlige make där inne och göra men har man tonårsbarn i Stockholm så vet man att de har varit där och som en god förälder som man är vill man gärna veta vad ens barn gör. Så sagt och gjort när maken och jag var på väg hem efter en kväll med Caroline af Ugglas, Swingfly och Martin Stenmark på Grönan så tyckte jag att jag hade lite krafter kvar så att jag orkade kika in på Pride festivalen vid 23-tiden.

Och jag måste säga att det verkligen var en samling glada och trevliga människor, men det var säkrast att hålla sig till maken för om man kom ifrån varandra blev man lovligt byte och man kan inte springa så fort med gåbord...
Det var en hel del trevliga stånd där med; liknande saker som på Grönan så jag var redan ganska nöjd med de kolaremmar jag köpt där, det fanns många som sålde spännande saker som trevliga smycken och färgglada dildos men det var även seriösa tält där man kunde prata och diskutera mång olika teman som hyresrättsföreningen och RSFU men även flera riksdagspartier var där, även KD, och så kunde man bli kändis för en kväll och bli proffsfotad men det var så lång kö att jag slapp undan...

Efter Grönans musik som även den spelas relativt högt, alltså TV4-as "Sommarkrysset", var det inget emot hur det var inne på Pride området, fast om man höll sig längs ytterkanterna och inte stod framför scenen så kunde man njuta av den! Fast det brittiska killparet som ville låna mitt gårbord för att fota sig på den under tiden jag satt och vilade mig tyckte inte att Alcazars avslutningskonsert var bra musik, om man gick på jublet efteråt gjorde nog de flesta andra det!

När vi så hade gått ett helt varv runt området för att hålla oss på behörigt avstånd från musiken (min rygg tål inte hur hög musik som helst det är tryckvågorna från basen som gör ont!) och så låg det plötsligt där som ett rött moget hallon på en torr gren, en bokhandel!

Hallongrottan hette den också passande nog och det är: "en bokhandel i Stockholm och på webben med fokus på HBTQ-frågor och feminism" , där rullade Pockethexan in i trängseln och jag kan säga att jag hade gärna varit där längre för det fanns mycket läsvärt som jag tyckte verkade spännande och annorlunda.

Fast som vanlig så fastnar man för någon som man gillar sen tidigare och den här gången var det Susanna Allakoskis bok "Håpas du trifs bra i fengelset" som jag fastnade för. Det är en bok i "Svinalängorna"-s anda men nu är det ur de vuxnas synvinkel och den handlar om ett syskonpar där brodern har hamnat i fängelse efter år av missbruk och systern vill knyta kontakt med honom igen genom att besöka honom på anhörigveckan.
Tyvärr var kön längre än min ork så jag får hitta den på ett annat ställe.

Det fanns mycket annat läsvärt för alla åldrar och jag som är feminist skulle gärna vilja se mer av deras böcker, fast jag måste säga att deras Fanzins såg väldig spännande ut. Det jag behövde mer av vad ork och mindre ont och när jag sen såg alla bilder av konstnärinnan Frida Kahlo så kände jag precis som det hon målat om, att ryggen är spänd och uppskuren på samma gång.

Det som är fascinerande med henne är att så många läkare väljer att ha hennes bilder i sina väntrum, eftersom vi som har smärta och värk får på en gång ännu ondare när vi ser hennes tavlor eftersom hon lyckades att fånga hur smärta ser ut på bild som tex. bara de där spikarna som sitter från ryggen ner i benet, det är precis så det känns! Det framkallar ännu mer smärta när man tänker på att det på hennes tid i början av 1900-talet inte fanns den smärtlindring som det finns idag. Tyvärr tog hon nog sitt liv på grund av det och efter år med hennes tavlor i väntrum känner jag samanhållning med henne och det faktum att hon precis som jag ligger ned när vi skapar blir vi ännu mer lika för nu har jag legat hemma (med ordentlig smärtlindring) och återhämtat mig sen jag gjorde den här utflykten i lördags!

8 cm är det perfekta måttet!

Nu vet jag, efter år av studier, 8 cm ska det vara!!!

Formen spelar ingen roll, det kan vara smalt, kraftigt, nätt, spetsigt eller till och med kilformat men 8 cm ska det vara!

Hur kan jag nu veta det?

Jo för min kära make hjälpte mig att ta reda på det!

Han hade nämligen läst om att det fanns en modell som skulle kunna passa mig även fast jag har de speciella önskemålen som jag har. Mina problemen som jag har med ryggen/bäckenet gör att jag har ständig smärta, det har gjort att det har varit svårt att hitta någon som jag ska kunna njuta av det fast jag har ont i ryggen och har svårt att röra mig. Nu skulle det kunna vara möjligt tackvare ny teknik...

Jag släpptes av utanför en butik och jag gick in med mitt gåbord som stöd och där inne var det två äldre damer som hjälpte mig att hitta rätt, för det fanns faktiskt en hel del olika modeller färger och storlekar, men framför allt att det fanns olika höjder.

Märket jag talar om är Tamaris och deras stötdämparsystem i klacken Antishokk HÄR är deras hemsida.

Till damernas förvåning så blev de höga, men för mig är det inte konstigt för då kommer hälen upp och trycket på ryggen släpper och stötdämpartekniken i Antishokk-klacken gör att det inte trycker på lika mycket som det gör i ett par vanliga.

Gå in på Antishokk.com och läs om hur deras patent fungerar och de finns i flera märken än i Tamaris för jag kan verkligen varmt rekommendera de här märket. Det är mycket skönare att gå i ett par Antishokk skor med en klack på 8 cm än det är att gå i vilka andra "myskor" som helst, för jag vet, jag har letat i 17 år och det är först nu som jag har hitta de här som det känns helt bra!

Du som har liknande problem eller står upp mycket under dagarna, till dig kan jag säga att de här skorna kan förändra ditt liv, men det gäller bara att du hittar DITT rätta mått, mitt vara 8 cm!

.....sen så tycker jag att det är en himla snygg smärtlindring också!!!

Har du hittat den här boken?

För jag upptäckte det här mailet om hexpocketen"Ödets dotter" av Isabel Allende i min inkorg från i maj och jag ber "Crea" så mycket om ursäkt att jag inte har skrivit om "hennes" bok och att den har kommit till en ny läsare?!

Det här skrev hon och berättade hur det har gick till för hennes hexpocket;

-"Hej Pockethexan! Jag ville verkligen läsa Ödets dotter och gav boken många chanser, men tyvärr så måste jag se mej besegrad och ge upp. Anledningen är att texten i boken är så liten och eftersom jag har nedsatt syn så blev det helt enkelt för jobbigt för mej att ta mej igenom boken. För några dagar sedan tog jag då beslutet att låta någon annan få hitta boken och läsa den. Därför så tänkte jag att det var ett bra tillfälle att ta med boken till Helsingborgs Sjukhus när jag ändå skulle dit där idag på en undersökning. När jag var klar gick jag och satte mej på en bänk och la helt diskret boken sidan om mej,satt kvar en liten stund men reste mej och gick och satte mej en bit ifrån ,för att se om någon skulle ta boken. Och jodå en städare som gick omkring med sin vagn styrde sina steg mot bänken för att kasta en tidning som också låg där, tog försiktigt upp boken läste intresserat på den för att sedan lägga tillbaka boken snyggt och prydligt. Sen var det dags för mej att gå till bussen för att åka hem och lämna boken åt sitt öde. Jag tyckte inte det var lämpligt att ta foto på boken inne på sjukhuset så därför inga bilder på boken därifrån.Tog istället några bilder utifrån sjukhuset och på bussresan hem."

Det här var alltså den 12 maj som "Crea" tog med sig Isabel Allendes "Ödets dotter" till Helsingborg sjukhus och lämnade den på en bänk så att någon kunde hitta den, är DU den någon? Skriv då gärna här och berätta eller ett mail direkt till pockethexan@live.se

Jag har nu bestämt mig för att gå igenom inkorg för jag håller på att skicka ut "hexpocketar" till alla de som jag har fått mail av men som jag nu har upptäkt att jag har missat. Har du skrivit till mig och anmält dig för att vara med i min bokring "Pockethexorna på utflykt" men ännu inte fått någon bok el. mail om att det är en på väg, kan du vara så snäll och skicka ett nytt mail så ser jag att du fortfarande är intresserad? (Terese du behöver inte oroa dig för din pocket e på "g"!).

Det är min sjukhusvända i maj och den efterföljaden abstinens perioden i juni/juli som har ställt till det för mig, det är ingen lätt grej att efter ca. 15 år med samma typ av smärtlindrande medicin (morfinbaserade) sedan under tre veckor byta ut den mot metadon, det är inte den smärtlindrande effekten som är problemet för den är nästan effektivare, utan det är det som de här tabletterna har ställt till med där uppe i huvudet som är problemet att ställa om. Nu har det lugnat ner sig så det är därför jag vill ordna med min röra i inkorgen och beta av mina ännu opublicerade hexpocket recensioner från er, håll ut det kommer så småning om...