Jag har förärats en väldigt gullig och rar svärdotter som förutom att hon är en duktig handbollsspelare och studerar till veterinär så älskar hon att läsa böcker. Vilken dröm för en Pockethexa!Vi har under åren pratat mycket om böcker och så har hon även varit leverantör av Hexpocketar där den som har fått resa längst är Cecilia von Krusenstiernas bok "En spricka i kristallen" och den lämnade hon lämnade på hotell Phuket Kata resort i Thailand, har du hittad den?
Men även jag har lämnat över böcker till henne som jag har fått på olika bokevent. Den här gången fick hon Rebecca James bok "Sanningen om Alice" av mig efter jag var på Skugge&Co "Bokevent med eldar, vin o god mat" den 24 mars i år.
Rebeccas bok tillhör gruppen böcker "unga vuxna" 14-25 år ca. eller YA (young adults) som en del kallar det för. Vi vuxna som var på releaspartyt hyllade boken och sträckläste den eftersom vi nog alla blev lite nostalgiska och tänkte tillbaks på våra ungdomsböcker, fast den här nya ungavuxna gruppen riktar sig till äldre "ungdomar" än de som var på vår tid då de nog bara var till 17-års åldern.
Pockethexan Jessicas recension av Rebecca James bok"Sanningen om Alice".
Den inleds med att man får reda på att Alice, den karismatiska och populära tjejen som alla vill vara med den har dött och bokens huvudperson, den udda ensamvargen, Katherine, inte vill gå på hennes begravning fast de mot alla odds hade blivit bästisar. Katherine hade nämligen flyttat till Sydney och bytt både namn och skola för hon ville hålla sanningen om sig själv hemlig, för hon kände sig ansvarig för att hennes yngre syster hade blivit våldtagen och mördad. När så Alice bryter igenom hennes mur som hon har byggt upp runt sig börjar ett nytt liv för Katherine, ett liv med fester, skratt och bus. Men hur är det egentligen? För plötsligt ändra Alice stil och då inte till något bättre utan hon börjar förfölja Katherine och låter henne inte vara utan ska styra hela hennes liv. Är hon ett riktigt psyhco eller ligger det något annat bakom?
Jag tycker att det här är en för hemsk bok, överdrivet hemskt som tex. att det är tre personer som dör av Katherines närmaste släktingar och vänner, det blir för många sorgliga saker. Man kunde ha gjort det spännande utan att alla hade behövt dö, det blir bara överdrivet. Överdrivet hemskt och för negativt. Som tex. varför behövde hennes kille dö och det känns som att man inte ens behöver läsa boken när man ändå vet hela tiden att han ska dö.
Att boken är uppdela i tre olika berättartider gör att man tror att hon vill göra det överdrivet där också, det stör inte mig så mycket mer än att det känns som att hon gör det för att boken ska bli "finare".
Om man översätter den engelska titeln direkt till svenska så får boken en helt annan betydelse tycker jag och den passar mycket bättre in på boken försa på att ondska kan vara vacker, hur man nu kan tycka det? Men den engelska titeln på boken säger i alla fall mer än den svenska gör, för den passar inte alls in på boken.
Det jag tyckte vad bra med boken var språket, jag gillar hennes sätt att skriva på därför ger jag den bara ett litet "Hu!" i betyg annars hade det blivit ett stort.
Gästrecensenten Jessica- Pockethexans ena svärdotter
