söndag 27 november 2011

Pockethexan ska på förhandsvisn. av Simon o ekarna

I morgon ska jag göra något som jag inte har gjort på många år, jag ska gå på bio!
Och inte vilken biofilm som helst, utan en förhandsvisning av filmatiseringen av Marianne Fredrikssons roman "Simon och ekarna" från 1985.

Det ska bli väldigt spännande att få gå på en förhandsvisning och då med en film av en bok som jag har läst. Fast det var ju på 80-talet så det är en del luckor om vad boken handlar om, jag kommer ihåg att den gjorde starkt intryck på den då kanske 22-åriga Pockethexan.

Det jag minns av boken är att Simon, som spelas av Bill Skarsgård, är en judisk pojke som adopteras av ett socialistiskt arbetarpar i Göteborg. Han växer upp under andra världskriget och han känner sig aldrig riktigt hemma i sin familj där pappan tycker att man ska arbeta hårt och inte läsa en massa och hans mamma, spelas av Helena Sjöholm, är en varm och omhändertagande person som skämmer bort honom. Simon träffar sen en pojke från en helt judisk familj som har flytt ifrån krigets Tyskland. Pappan i familjen driven en bokhandel och när de båda familjerna börjar lära känna varandra är det som gjort för att det ska bli kulturella och känslomässiga krockar.

Det är Bonnier Pocket som har bjudit in mig och en vän till den här förhandsvisningen och de har gett ut en nyutgåva av boken och då med en bild från filmen som omslag. Det vänstra omslaget är från 80-tals boken.

Regissören till filmen är Lisa Ohlin och säger i en intervju i dagens SvD att hon känner igen sig i Simon och hon -"vet vad familjehemligheter kostar." Hon har tidigare gjort filmerna "Veranda för en tenor" och "Tillfällig fru sökes".


lördag 26 november 2011

Pockethexan vann 1a pris på Skugges event!

Igår torsdags var jag och en vän (den oumberlige fick äran) på invigningen av Skugge & co:s nya showroom.
Det var flera utställare som var på plats, bland annat så var Linda Ulveaus där och presenterade sin tredje barnbok med Lea li. Precis som förra gången så var det högläsning av Susanne Reuter, medans hon läst med inlevelse ur "Lea li och tandfen" så provsmakade vi lyssnare glögg ifrån Blossa! Årets glöggsmak är kaffe, tyvärr för oss tedrickare var inte det någon hit, men som tur var fanns det andra goda drinkar att dricka till Annas pepparkakor.
Rickfors&Rickfors var där med sin underbara kollektion ekologiska hampakläder, både för barn och vuxna.
Vackra pärlhalsband och silversmycken gjorda av gamla bestick var också med i utställningen.
Det som var väldigt speciellt med kvällen, var förutom att jag fick träffa många trevliga människor och se vackra saker, var att när vi kom fick vi lägga våra visitkort i en skål för att de sen skulle kunna dra fem vinnare ur den. Vinsterna kom från de olika utställarna.
Min kära make hade spanat in Daniel Wellingtons armbandsur för herrar, även jag tyckte den var väldigt snygg och smäcker för att vara en herr klocka.
Efter vi minglat och köpt Lindas bok, den är signerad av både henne och uppläserskan, var det dags för dragning.....(trumvirvel).....-Först lottar vi ut det här vackra herruret...(handen ned i krukan och hon letar länge innan hon drar upp ett visitkort)....-"Åh, vinnaren ää?"
JAAA!!!
börjar jag skrika innan hon har hittat vad det står på kortet, för jag känner igen min framsida!
Linda Ulveaus blev glad vinnare av den vackra Rosenthal urnan.
Stolt som en höna är jag nu ägare av ett herrur som jag tycker är ett väldigt fint damur (en viss person tycker någonting annat och är han snäll kanske han får låna den en dag, ni kanske minns hur det gick för min andra klockvinst, fingerklockan, den var det en viss dotter som lade beslag påo jag får låna den då o då...).
Efter eventet avslutade vi med att gå och fika på det charmiga cafet Gildas Rum på Skånegatan på Söder. Tidigare låg där en Marocansk butik och det kan man se på det vackra men slitna Marocanska klinkergolvet. Cafeägarna har anammat den stilen till en viss del tillsammans med vintagelooken. Sen finns det även ett hörn med väggar av böcker. Alltså det är en tapet med massor av bokryggar på så att det ser ut som att det står bokhyllor där.
Synd att jag inte hade med mig en "Hexpocket" att lägga ut på bordet i det hörnet, för det kändes som att det skulle ha uppskattats av besökarna att få vara med i min bokklubb "Pockethexorna på utflykt" (om du är det är det bara att skriva ett mail till mig o lämna namn o adress).
Efter att ha varit ute i det nollgradiga Stockholm var det väldig skönt att komma in i deras varma lokal, för de bakar nytt allt efter som de har säljer slut i cafet (kanske inte lika skönt på sommaren..) .
Vi stannade till stängningsdags kl 22.00 och blev då bjudna på de sista stora kanelbullarna (ett tips till er som är sugna på att besöka dem).
Vad säger ni, visst är det väl ett damur jag har vunnit, för jag tycker själv att jag är riktigt fin i min nya klocka, eller?

tisdag 22 november 2011

Pockethexan minns Lasse Brandeby


Visst minns vi Lasse Brandeby som den rolige Kurt Olsson med sin förtjusande triangelspeleraska eller som spårvagns föraren i TV-serien "Rena rama Rolf" med Robert Gustavsson.
Ni kanske även minns honom från alla de "Lets Dance" avsnitten han kämpade sig igenom?
Men vi deckarfantaster minns honom framför allt som den buttre men rättvise Göteborgska polischefen Sven Andersson i Helen Turstens "Irene Huss"filmer. Vi har med förtjusning hyrt de nya filmerna som har kommit under hösten, sex nya som har kommit ut med några veckors mellanrum och i söndags såg vi alltså november månads film "I skydd av skuggorna". Decembers film och den sjätte i serien kommer den 7 december den heter "Jagat vittne" och är den sista filmen med Lasse Brandeby.
Filmerna på bilden är de gamla och om ni vill läsa om de nya kan ni göra det på Irene Huss hemsida HÄR eller om ni vill läsa böckerna direkt kan ni gå in på Helen Turstens hemsida HÄR och läsa om böckern och att hennes nya kommer ut 14 februari 1212.
Lasse, vi saknar dig, vila i frid!

söndag 20 november 2011

Fototriss


Pockethexan är på Fotografiska museet
Fototriss v.46 Inramad

-"I den här utmaningen är det jag som är inramad av
Fotografiskas uppmärksammade foton. Först är det en ur
paret Faragos "Northern Women in CHANEL"
och sen två st ur Robert Mapplethorpes utställning."



Vill du se fler foton i Fototriss utmaningen klicka då
Den här utmaningen ingår in en tävling hos Coolstuff
där man kan vinna något från deras julklappssida!


.....vad gör man inte för konsten!?


torsdag 17 november 2011

Pockethexan på författarträff








HÄR! är länken till gårdagens författarträff med Thomas Erikson som har debuterat med boken "Bländverk".
Nu kan ni se vad jag och några bokvänner till pysslade med under kvällen.
Vi var nämligen hos Forma Books på Hälsingegatan här i Stockholm där den gulliga webbredaktören Sophie Strömqvist gjort så mysigt för oss och om jag hade fattat det här med "direktstreaming" tidigare hade ni kunnat följa med live här på min blogg för det sändes direkt medans vi stoppade i oss världens godaste smörgåsar, en med lax (mums!) och en med "sådandärostmanskäriskivorfördetärsåkladdigt" -sort (säger en som inte äterost o är dålig på ostnamn, ursäkta!) med pinjenötter som "en viss person"tyckte vad oumberligt god!

Nu till varför vi var där, jo för att vi hade blivit inbjudna att lyssna på författaren


Thomas Eriksson när han berättade om sin första bok "Bländverk" som vi alla
hade fått hem ett ex. av för att innan träffen läsa den. Klicka på här i början av mitt inlägg se och lyssna på den här författarträffen så får du en ganska bra bild över varför du ska läsa den här boken! Rekommenderas varmt!

Men om du ändå undrar vad den handlar om så kan jag berätta att huvudrolls innehavaren, Alex King, är precis som författaren själv en beteendevetare och när Alex en dag står och håller ett av sina föredrag sitter det en lönnmördare
och väntar på att få utföra sitt uppdrag. När så det är gjort uppstår det vild panik men Alex King funderar mest på vart han har sett den döde någonstans tidigare. Men handlingen trappas upp mer och mer genom att det mördas en till person på ett liknande sätt och det visar sig att de båda har blivit utsatta för utpressning innan de dödades.
Man får även följa de båda poliserna Gabriel Hellmark och Nina Mander i deras arbete med att lösa fallet, men man får även följa Gabriels bror journalisten Fredrik Hellmark som får ett som han tror från början ett drömuppdra att skriva om men det visar sig snart att det ligger någonting annat bakom och det leder till en massa obehagligheter. När så Alex kallas in för att vittna får han även hjälpa till att nysta i alla de ledtrådar som finns och använder han sig av tekniken från sitt arbete som beteendevetare och det är de sk. disk-profilerna att vi människor kan delas in efter de olika färgerna blå, grön, gul och röd. Vill ni veta mer om det här kan ni gå in på den HÄR sidan eller så läser ni helt enkelt boken "Bländverk" för då får ni också vet hu det går till då de olika personerna symboliserar de fyra färgerna.
För er som inte har tid eller lust att se och lyssna på hela författarträffen så kan jag berätta lite om vad som sas och Thomas berättade att han sen unga år är ett Stephen King-fan och det är faktiskt därför hans huvudrollsfigur heter King i efternamn, för han vill hedra honom och förnamnet Alex kommer ifrån hans äldsta son som han också vill hedra på det här viset.
Det här är faktiskt hans nionde bok men de åtta andra har varit tack-men nej tack" ifrån förlagen och de tre första var i verklig Stephen King anda, alltså rena skräckisar och några han inte verkar vara så stolt över idag.
Att det blev att han bytte stil och började skriva om det som han arbetar med är tack vare hans fru som sa att han skulle göra det och så gjorde han det (en klok man som lyssnar på sin fru och GÖR som hon säger också). Då skrev han det första kapitlet och fick mycket beröm av frun som genast ville höra fortsättningen men fick vänta nästan ett år innan han hade kommit på fortsättningen. Vi frågade även hur han gör när han skriver och i hans fall är allt skrivet i dator
och nu till bok 2 så har han hittat på ett system där han skriver in texten i olika scener för att det ska bli enklare att hitta till det stycket man vill fortsätta att skriva i och när han har hört något eller kommit på någonting nytt så väntar han tills han kommer hem och då skriver in det i dator, har alltså inte alls något lappsystem.
Vem målgruppen för sitt skrivande svara han det är för sig själv han skriver och är glad för varje person som också tycker om det han gillar.

Vi var nyfikna på hans arbetsnamn på Bländve
rk och frågade om det var namnet från början och då blev det mycket fnissande och hm-ande mellan honom och hans förläggare och vi kom fram till att det här var ett av de sista förslagen. Hans egna namn på boken var "Kniv mot strupen" och det här var innan det berömda TV
-programmet började visas.
Då kunde jag inte motstå att fråga -"Vad är arbetsnamnet på 2-an?" Och efter en nick ifrån förläggaren fick han säga det och det är, håll i er..."Illdåd". Vi tyckte nog alla att det här är nog namnet på nästa bok, eftersom det bara är ett ord och det är nog en tanke att det ska vara så i fortsättningen.

Som alltid på en författarträff vill


man ju få sin bok signerad och det fick jag också!

Sen om du undrar vad det är för skillnad på en beteendevetare och en psykolog så är det så här:

Du frågar vad klockan är? Då svarar beteendevetaren med att fråga dig om du vet var klockan är någon stans, för hans jobb är att komma med lösningar på hur du ska lösa problemet.
När du ställer samma fråga till en psykolog svarar den personen också med en motfråga : -Vad vill du att klockan ska vara?

fredag 11 november 2011

Pockethexan var på genrep


Jag och en vän var det som var inbjuden den här gången och nu frågade jag faktiskt han den där jag delar hushåll med om han ville följa med och han ställer såååå gärna upp för sin kära fru när jag vill ha sällskap....(jag får nog be någon av er i fortsättningen om ni har lust att vara min ledsagare, jag återkommer när det blir aktuellt, men skriv gärna en rad om ni har lust att göra det!)
Det var Skugge & co som bjöd in till det här eventet på Boulevardteatern som var ett genrep för
föreställningen "Kocksgatan revisted" som bygger på Ernst Brunners bok med samma namn. Ni kanske minns den kontroversa boken som kom ut i början av 1990-talet med den välformade kvinnliga bakdelen med de högt skurna underbyxorna.
Boken handlar om livet på den nämnda gatan på Söder en varm sommardag 1975 och författaren bodde under den här tiden på den adress där handlingen utspelar sig så han och de andra i boken är människor som det är Idde Schultz och Sulo som har tonsatt föreställningen och de deltar som både musiker, sångare och statister i föreställningen tillsammans med en pianist och saxofonist. Huvudrollen spelas av författarens sparringkamrat på boxningsträningarna, Per Ragnar.
Det blev en liten annorlunda föreställning för mig eftersom den utlovade rullstolsplatsen som jag skulle få ställa upp min solstol på för att jag skulle kunna orka med hela kvällen den var utlånad till ljud och ljusteknikena som behövde ytan till sina saker. Men de var så gulliga att de flyttade undan lite saker och så fick jag och min omtalde Baden-baden plats och efter att vi lyssnat på Idde och Solu var vi nere i foajén och fick oss ett glas eller två medans vi minglade och åt pepparkakor. Jag träffade många nya trevliga människor som jag nu välkomnar till bloggen, det är trevligt om ni skriver en rad hos mig eller mailar och ni får gärna skicka namn och adress för då skickar jag en hemlig pocket som du/ni får läsa och sen recensera här på bloggen.
Jag kan varmt rekommendera den här föreställningen om ni vill se och höra
något som tar er tillbaks till 70-talets Söder och de människor som då levde där. Musiken som Idde och Solu har gjort var skön och passade till texterna som bygger på Ernst Brunners frodiga och lustfyllda dikter.
Men om jag hade varit regissör hade jag nog lagt till lite 70-tals rekvisita för det skulle de tjäna på eftersom vi inte alla minns eller var med under det årtalet. De kunde ha gjort en så enkel sak som att ha satt upp fönster på bakgrundsväggen för att öka stämningen.
Det blev verkligen en glad överraskning när man öppnade Goodiebagen och det låg både Ernst Brunners gamla bok Kocksgatan (som jag inte läste klart då)
och hans nya, Hornsgatan, till det fick vi Idde och Sulos CD med låtarna från föreställningen, magasinet Voltaire som jag inte har hört talas om men som verkar vara väldigt läsvärd (någon som har någon åsikt om den?) och som pricken över i fick vi en rulle Annas pepparkakor plus några matnyttiga rabattkuponger. Tackar!

Bokbloggsjerka

Nu ska jag göra ett nytt försök att vara med i Annikas Bokbloggsjerka, alltså man skriver in sitt namn på lista och talar om att man är med och så börjar man skiva sitt inlägg där man den här veckan ska svara på frågan:

-"Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna?"




Den bokrollsfigur som jag är mest nöjd med när den har blivit filmatiserad är Noomi Rapace tolkning av Lisbeth Salander i filmen "Män som hatar kvinnor" av regissören Niels Arden Oplev.




För hon känns helt äkta i rollen som den mystiska hackern som kommer och går utan att lämna några spår efter sig och författaren Stieg Larssons beskrivning av hennes utseende stämmer helt och hållet in på Noomis.



Men däremot så tycker jag inte alls om Michael Nyqvist tolkning av Mikael Blomkvist i samma film, han ingav inte alls samma pondus och manlighet som Stiegs Mikael gjorde i böckerna, där han var en riktigt kvinnomagnet!




Även om ni inte vill vara med i Jerkan vill jag gärna höra vad ni tycker om det jag har och säga om Stieg Larssons huvudrollsfigurer på film, håller ni med mig eller tycker ni annorlunda? Skriv gärna och berätta om era Hi!/Hu! bokfigurer på film!

söndag 6 november 2011

20 minuter som blev 2 timmar








Nu äntligen kommer min intervju med deckar författarinnan Ann Rosman som jag träffade under Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Tyvärr kom det lite personliga händelser i mellan som gjorde att jag tappade fart och koncentration, men nu hoppas jag att det ska få vara lugnt framöver så att jag kan få njuta av höstmörkret och kura ihop mig under kuddar och täcken för att riktigt kunna få ut allt av det ni skriver i bloggarna och de böcker jag har fått av er, vänner och förlag!
Kramis i från Pockethexan!




Det började med att jag fick en inbjudan av Linda Skugge att få gå på deckar författarinnan Ann Rosmans releaseparty av hennes tredje bok. Inför eventet hann jag läsa hennes första bok "Fyrmästarens dotter" och blev väldigt förtjust i boken med den härliga miljön som det är på västkusten. Sen att det vävs in historisk fakta i dagens miljö gör att jag tycker ännu mer om hennes lättlästa berättarstil.
När hon sen med en sådan inlevelse gjorde sin föreläsning om sin "trea" där hon berättade om att Marstrand på 1700-talet var en frihamn, en Porto Franco så blev det ännu mer spännande och hon avslutade med att visa upp spåren som man än i dag kan hitta på ön och det är de bort tappade mynten som kommer i från den tiden.
Jag fick min bok signerad och hann med en pratstund och till min glädje kom hon ihåg mig (det var inte så många med solstol o kryckor på det eventet...) när jag började planera för de intervjuer jag ville göra på bokmässan så var hon en av dem som jag ville få en träff med.
Därför blev jag glatt överaskad när hon svarade att hon gärna ville träffade mig men skulle först bara höra med sitt förlag om när hon kunde vara ledig. Hon hittade en lucka innan lunch och de tänkta 20 minuterna blev till 2 timmar i stället.
Platsen vi valde att sitta på var i hotell Gothias restaurang och jag hade själklart med mig min hjälpreda=oumberliga make och för dagen, min sekreterare.

Vi sätter oss tillrätta vid ett bord i hörnet längst in, jag i min solstol och maken och Ann vi bordet. Jag tar fram mina frågor som jag har förberett för jag vet med mig att när jag väl sitter där och ska ställa mina frågor till någon under tidspress, då brukar alltid de där smarta frågorna försvinna. Därför läste jag min första fråga till Ann Rosman innantill och det blev:

-När började du skriva? ...?


(Smart fråga va? de flesta börjar skriva när de går i ettan..)



-Alltså, gick du en skrivarkurs eller satte du dig ner och tänkte "Hm, nu ska jag börja skriva en bok"?
Nu förstod hon min fråga och berättade att hon alltid har haft lätt för att skriva och var duktig på uppstatsskrivning i skolan och fick i och med det bra betyg i Svenska. När hon under sin uppväxt i var ute med sin familj och seglade bland öarna runt Marstrand med deras båt var det alltid hon som skrev i loggboken om vad som hände under seglingen (ni som seglar eller känner till något om segling förstår nog det här bättre än vad vi landkrabbor gör). När hon pratar om Marstrand blir hon helt lyrisk och hon blommar ut ännu mer när hon ska beskriva miljön och alla de färgstarka personern som bor där eller har gjort det.





En av dem är fyrmästarsonen Bertil som växte upp med sin far som skötte fyren Pater Noster utanför Marstrand. Hon blev helt facinerad när han berättade om det isolerade livet de levde på ön och när hans pappa fick skjuta med tomma skott för att båtarna skulle kunna orientera sig i dimman el. tjockan som hon säger.




Och så säger hon -"Vad var det du frågade efter?" Så skrattar vi lite och fortsätter med mina frågor (så här blev det flera gåner under frågestunden).

Historia var också ett av favoritämnena i skolan och hennes pappa brukade alltid berätta om olika historiska händelser utifrån de platser de paserade på sina seglatser. Därför förstår man varför historiska fakta också har så stor plats i hennes berättande.

-Har du alltid velat bli författare?
Hon ser lite fundersam ut när jag ställer frågan och svara att hon nog aldrig har tänkt på att bli det, fast hennes moster alltid uppmuntrade henne till att bli det för hon hade läst hennes loggböcker och de resebrev hon skrev när hon seglade i Skottland och öarna där omkring. Inte ens när hon gjorde sitt yrkesval funderade hon på att bli det utan det blev i stället fil.kand i både IT och företagsekonomi och arbetade som konsult åt ett företag som fick i uppdrag att renovera fyren Pater Noster. Det var det som fick författandet att sätta fart, för när hon gick runt på ön där fyren ligger och började fantasin komma med förslag på att det här skulle var det perfekta stället för ett mord samtidigt som hon mindes vad hennes pappa brukade berättat om hur livet var förr i tiden för de som levde ute bland öarn, familjen som skötte om fyren när den var igång och specilla händelser från Andra världskriget som tex. bytte de ut dörren till matkällaren mot en pansardörr. Bara en sådan händelse väckte Anns fantasi för varför gjorde man det? Var det för att förvara något hemligt där eller var det för att stänga inne någon så att personen inte skulle kunna komma ut och berätta något? Annars kanske de ville dölja en hemlig verksamhet eller varför inte en skatt? Så gick tankarna när Ann var mammaledig och hon började skriva ned alla de här lösryckta ideera för att ha det till något i framtiden, vad visste hon inte riktigt än.


Det riktigt lyser i Anns ögon när hon säger: -"Och så tänkte jag, vad skulle hända om man hittade ett lik när man river ned en vägg under renoveringen av fyren". Ja och ni som har läst hennes första bok "Fyrmästarens dotter" vet att det är så den börja.




-Hur gör du när du skriver en bok?


-"Det går trögt, det är inget som kommer av sig själv, historien kommer i olika bitar som jag skriver upp på lappar som jag för tillfället har framför mig och det kan vara allt från Post-it lappar, inköpslistor till att skriva på laptopen. Det bästa är att ha en antecknings bok där man skriver ned alla sina idéer även om de kommer till dig mitt i natten, vänta inte och tro att du ska komma ihåg det på morgonen, för det gör man inte!



Inför den första boken samlade jag alla de här lapparna i en skokartong efter jag skrivit ut avsnitten som jag skrev i datorn. Under en tid när övriga familjen var på skidresa började jag processen att få ihop alla delarna till en lägga ut allt lapparna på mitt köksbord efter två tidslinjer, en i dåtid och en i nutid. Sen började det stora pusslandet att få ihop alla händelser i rätt tidsordning så att inte någon känner till en sak som ännu inte har hänt."


Det var på det här viset som Ann Rosman skrev sin första bok och hon tycker att det här är ett så bra sätt att skriva på att hon har fortsatt på det sättet även nu när hon arbetar med att skriva sin fjärde bok om polisen Karin Adler som bor på sin segelbåt som ligger för ankar i Marstrand hamn.

-Evert Taubes visor har en stor plats i dina böcker, betyder de något extra för dig tex. kan du dem utantill?

Jaa säger hon och citerar en visa (som han den där sekreteraren inte fick med...) och så lyser hon upp ännu lite mer än när vi pratar "bara" pratade om Marstrand och Bohusläns skärgård.


-"Taubes visor passar alltid in, vad som än händer finns det en visa som passar in och beskriver en händelse el. stämning."

Som tex. i "Själakistan" på sid 14 beskriver hon Karin Adlers ex. sambo med orden:





...Och kom till Långevik, till sjökaptenen,
herr Johansson, som mätt på havets skum,
nu vårdar äppelträden och syrenen,
och örtagården kring sitt Tusculum.




-"Fast barnen klagar ibland när jag spelar för mycket Taube, de säger att den där har de redan hört, men jag kan lyssna hur länge som helst!" Sen så berättar hon om hur hon som ung brukade lyssna på Evert Taubes låtar liggandes på sängen längst in under det låga taket i nosen på båten när familjen var ute och seglade.



-Vad läser du själv för slags böcker och har du någon favorit författare?


Det blir mest att jag läser andra deckarförfattare och för tillfället är det Kristina Ohlssons böcker jag läser och de tycker jag mycket om. Annars är Stieg Larsson en favorit och vi pratar om hur sorgligt det är att han gick bort alldeles för tidigt och vi spekulerar lite vad det kunde ha blivit mer för böcker ifrån honom.

Sen så får jag en fråga ifrån henne och hon vill ha ett lästips av mig och jag vet självklart vem jag ska rekomendera och det är skottskan Denise Mina och henne "Garnethill trillogi" som jag har berättat om tidigare på min blogg men hon har inte hört talas om henne men ska genast köpa dem.


-Vad tycker du om att man jämför dig med Camilla Läckberg och hennes böcker?

-"Jag tycker inte att det gör någonting för hon är en duktig författare men hon skriver på sitt sätt och har sina historier att berätta och kanske inte gör som jag och använder sig så mycket av historiska fakta." Ann verkar inte blir lika frustrerad som jag blir över att hon som kvinnlig författare i från Västkusten atomtiskt bara blir jämförd med en annan kvinna som skriver om deckare från en annan Västkustort istället för att jämföra henne med alla författare både män och kvinnor eftersom man inte kopplar ihop två män som tex. skriver deckare i Stockholm. Jag släpper motvilligt frågan eftersom jag inte vill tvinga på någon en uppfattning när de inte tycker att det är upprörande fast jag gör det. Du är så snäll Ann att man blir rörd!



Jag passade även på att fråga Camilla Läckberg (som kände igen mig från när vi träffades i Farsta!!!) på Bokmässan om jag fick interjuva henne också och det fick jag gärna om det var okej för Bonniers. Vad tror ni jag fick för svar när jag frågade dem?



Jag kunde ha nöjt mig med 15 minuter och fick inte ens 5 för att ställa Läckberg vs. Rosman frågan. Nejdå det gick inte, det var så mycket som skulle göras och lilla jag var inte tillräckligt intressant eller kanske bara för att jag var spontan i ställte för välplanerad som med Ann. Hm, ska kanske ta och ställa frågan igen...?


-Nu kommer den stora frågan som vi alla funderar över; Vem är förlagan till språkpolisen Folke? Polisen som rättar alla som inte pratar korekt svenska (jag skulle nog ligga risigt till...eller?).

Nu ser man att hon tänker febrilt om hon ska ge den sanna versionen eller den att det inte finns någon förlaga. Här får jag nog tacka sekreteraren att det blev ett svar för han var väldigt hjälpsam där när det gällde att smöra för författarinnan att lätta på hemligheten.

Hm, nja...jo det är väl så att min pappa är ganska så noga med språket...fast inte riktigt som Folke, men okej då! Det är min pappa som är förlagan till Folke!!!

Där kom det mitt scop! Sen Bokmässan har jag kännt till vem som ligger bakom den underbart härliga typen att hänga upp sig på i Ann Rosmans böcker och nu gör ni det också!


Den sista frågan till Ann Rosman blev:



-Hur går det med din nya bok som du håller på att skriva på?

Där trodde jag inte att jag skulle få något svar men JAG (o sekreteraren) fick det, men jag fick lova att inte skriva eller berätta för någon annan om vad hon berättade så där blir det långnäsa för er, nej förlåt det låter för illa, tyvärr kan jag inte berätta för er för jag har lovat att inte säga något....fast det e så grymt spännande och kul att det ska handla om just det de gör!



Nu får vi hålla ut tills i vår någon gång, då är det tänkt att den ska komma ut och fast det känns som väldigt länge så får vi vara glad att det kommer något, för vi vill att det ska bli bra det som kommer!





Ann Rosman har skrivit de tre böckerna:
-Fyrmästarens dotter

-Själakistan

-Porto Francos väktare





Inte visste jag att när jag skrev min fråga på Ann Rosmans Facebooksida att jag skulle få en sådan otrolig träff som det här blev. Tack Ann för en oförglömlig författarträff! Jag hoppas att vi ses snart igen!






Pockethexan!