tisdag 11 april 2017

Recension av en hexpocket


Det var ett tag sen sist men nu har det kommit en recension av en "Hexpocket", alltså en bok som är med i min bokring eller bokklubb "Pockethexorna på utflykt".  Det betyder att jag har lämnat ut en pocket med min logga av Pockethexan och beskrivning av vad man ska göra om man hittar en hexpocket liggandes ute i det fria. Läs den, skriv vad du tycker om den, maila mig och ge boken till en ny läsare eller lägg den på  en allmän plats.

Boken som har blivit läst är "Vid fyrtio börjar livet" av Stefan Åberg från Andra rum förlag. Hon som har läst den heter Anni och har bloggen "Med ögon känsliga för blått". I det här fallet fick Anni boken direkt av mig och om du också vill få hem en hemlig bok till dig att läsa, skriva om och till sist ge boken till en ny läsare. Sen hoppas jag att du gör som Anni och fotar hur det såg ut där du läste din bok.


-"Får man sluta läsa en bok man lovat att recensera? Jag har just gjort det. Efter drygt halva Stefan Åbergs bok Vid fyrtio börjar livet känner jag att jag fullständigt struntar i hur det går för den charmlöse huvudpersonen Pontus och hans granne Erika.

Pontus försöker ta sig vidare efter en separation där ex-frun tröttnat på ett äktenskap som gått i stå och istället funnit en ny man. Pontus blir i det närmaste besatt av att läsa och svara på kontaktannonser, något som får ta alldeles för stor plats i boken. Det är ett väldigt ältande av både hans egna och kvinnornas töntiga och tråkiga brev. En del av kvinnorna träffar han och läsaren får ta del av Malmös nöjesutbud på 90-talet.

Grannen Erika är singel och barnlös, stressad av den biologiska klockan. Hon är lite intresserad av Pontus men har inte fått något gensvar. Hennes liv består av jobb, åldrande föräldrar och festsugna väninnor. Jag känner det som att hon får för liten – eller för stor – plats i boken. Antingen borde hon fått i stort sett samma utrymme som Pontus eller så borde hon bara ha blivit en bifigur, nu är hon inte ens lagom.

Sida upp och sida ner är boken fylld av floskler, gammaldags (är man snäll kallar man dem tidstypiska?) detaljer och övertydliga formuleringar. Saker som trettioplussare kände till även på 90-talet måste förklaras som för barnungar. Ordspråk och uttryck skrivs som om de vore helt nya och obekanta för läsaren. Jag kommer på mig att skratta rått när jag läser det sjuttifjortonde ordspråket.

Detaljer som att en av Pontus nyfunna vänner bjuder på en fantasilös, om än välsmakande, middag trots att han visar sig vara kock som dessutom drivit eget – nej, lite bättre meny hade jag faktiskt förväntat mig då.

Boken präglas mest av att den innehåller väldigt många ord och hela stycken som varken ger lockande miljöbeskrivningar eller driver berättelsen framåt. Här borde någon korrekturläst manus och sagt till författaren (för att sluta med ett för boken så typiskt uttryck – fast lite modernare än 90-tal) to kill your darlings.

Av mig får boken ett HU! (=1-a) Nu återstår bara att bestämma var jag ska lägga den någonstans … det blir nog i ett väntrum.

Fotot är från mitt kök, där jag ibland satt och läste i väntan på att middagen skulle bli klar på spisen."

torsdag 6 april 2017

Fotoboksvinnare Kalle Assbring


När jag i höstas var på Bokmässan i Göteborg fick jag till min stora glädje Kalle Assbrings underbara fotobok "Fadern, sonen och Göran" av bokförlaget Dokument press shop. Boken handlar till stor del om hans far Göra Assbring som också var fotograf. Fader var under 1980-talet i Eritrea för att fånga bilder på livet och människorna under kriget mot etiopiska regeringstrupper i deras kamp om ett fritt Eritrea. Han blev en stor del av frihetskriget då han blev mördad under ett uppdrag där han var med och fotade de eritreanska separatisternas kamp mot de Sovjetstödda regeringstrupperna.



När Kalle kom ner till Eritrea för att göra kompletterande foton till sin fotobok som skulle utgå från faderns foton blev han glatt överraskad då han fick höra talas om hans fars stora påverkan på det eritreanska folket. För vart han än kom möttes han av killar som heter Göran eller som de själva stavar namnet Yuran. En av dem är sonen till den tillfångatagna Dawit Isaak. 







Nu har den här boken få Svenska fotobokspriset 2017 som delas ut av Svenska Fotografers Förbund.

Juryns motivering: En berättelse som rör sig mellan olika tider, platser och generationer. Händelser på 1980-talet påverkar samtiden tvärs över landsgränser. Detta är en bok som utvidgar den traditionella dokumentära skildringens ramar, med en form som överraskar. Den privata tragedin växer till ett politiskt sprängstoff som påverkar många. Och alla heter de Göran.

Vinnare av Svenska Fotobokspriset 2017!

Fadern, sonen och Göran är en berättelse om Sverige och Eritrea.
Om att vara son och om att vara far.
Om livet och döden och livet igen.
Om Dawit Isaak.
Om att kämpa för sitt liv genom öken och över hav, och komma till Sverige, och bli utvisad.

Om kolonialism, politik och svenskt bistånd.
Om inbördeskrig i Afrika och bilbränder i Stockholm.
Om parallella världar som är sammankopplade.

fredag 31 mars 2017

Bokrecension av Gycklarens arv

Nu har Pockethexan Anni recenserat Kersti Vikströms bok "Gycklarens arv" från Opals förlag. Annis skriver till vardags på sin egen blogg Med ögon känsliga för blått  Det syns verkligen i hennes foton att hon tycker om blått, för som du ser går allt i blått kuddar, pläd och t.o.m boken är blå, så snyggt!
Nu vill vi höra vad hon tycker om Kerstis bok som hon har läst, håll till god: 



Gycklarens arv av Kersti Vikström

-"Tänk så lätt man påverkas av ett bokomslag. När jag fick den här boken av Pockethexan trodde jag att det var en chicklit och var inte alls sugen att läsa den. Men när jag en dag bläddrade förstrött i boken såg jag att typsnittet inte krävde starkt ljus och pigga ögon, dessutom verkade den ganska lättläst.

Gycklarens arv är en fantasyroman för unga tonåringar, vilket inte utesluter att även vi vuxna har stort utbyte av boken. Det fiktiva feodalriket Nova består av en rik överklass, kontraktsarbetare och slavar från Soller-folket. Vi får följa huvudpersonen Esmeralda i fem år, från det att föräldrarna på hennes tioårsdag tvingas överlämna henne till hovet för tjänstgöring. Esmeralda vet till att börja med så lite om världen omkring sig, hon har växt upp i ett smutsigt gruvsamhälle utan tid för lek. Hon är naiv och underdånig men växer allt eftersom hon lär sig om alla de orättvisor som finns och när boken slutar har hon mognat betydligt. Att hennes kloka pappa lärt henne läsa och skriva för att ge henne bästa möjliga förutsättningar visar sig betyda mycket.

Esmeralda får först arbete som kammarjungfru åt guvernörens äldsta dotter och sedan åt hennes yngre syskon. På en längre semestervistelse på annan ort blir ”Em” och de två mindre barnen bortrövade och förda till sollernas stad. Här får de bortskämda barnen uppleva ett helt annat liv än det strikta de är vana vid, med lekkamrater, skratt och gemenskap. En dag blir de tvungna att ge sig av på en farlig flykt ut i vildmarken.

Svåra frågor om urbefolkning, rasism, kidnappning, övergrepp, orättvisor,  tortyr, oönskade barn mm hanteras med pedagogisk och varsam hand av författaren. Jag gillar speciellt hur många frågor belyses från olika synvinklar, det blir tydligt att de åsikter personerna i boken har beror på vad de fått lära sig. Det är inte bara Esmeralda som är naiv. Det är inte bara Esmeralda som får sina ögon öppnade.

Boken är lättläst och fängslande med ett språk som flyter och miljöbeskrivningar som känns hemtama. Det är inte självklart vad som kommer att hända utan man vill hela tiden vända blad för att veta mer. Jag rekommenderar den, framför allt till de som kanske har lite svårt att komma igång med sitt läsande. Det känns som att bokens personer kommer att finnas med i mina tankar ett tag framöver. 

Javisst ja, betyget! Är jag lite ringrostig som recensent eller? Den får ett litet Hi! (=4) av mig, för även om jag nog var fel målgrupp hade jag behållning av att läsa boken.
Och nu är jag vid datorn igen, så nu får du den "rätta" bilden. Jag har suttit bland frösådderna på glasverandan och läst.
Varma kramar till dig och Peter <3 i="">






tisdag 28 mars 2017

Vårens recensionsexemplar

Vårens recensionsexemplar har verkligen börjat ramla in. Det är extra roligt att det är blandade böcker från olika förlag som barnböcker, deckare, historiska och böcker för ungar-vuxna. Det kommer även ifrån några som är egenutgivare och de får hjälp av Vulkan förlag med att få ut dem. En sådan bok är Lisbet Olofssons bok "Från gift till änka på 17 timmar". Den har min make Peter Olofsson recenserat på Facebook



-"Har jobbat helg och har en skön solig ledig dag idag, självklart så ägnar jag mig då åt en av mina favoritsysselsättningar, läsa böcker.
Hade inget pågång i läsväg just nu, så det var kul att posten kom tidigt imorse och med den kom Lisbet Olofssons bok "Från gift till änka på 17 timmar SMS till Himlen!
Boken skickades visserligen inte till mig utan till min duktiga bokrecencerande Hustru Gitte Olofsson alias Pockethexan , men hon får så mycket böcker att jag ibland får taförmig ur den digra bokskörden.

Självklart fastnar jag för allt som det står "Olofsson" på, jag är barnsligt förtjust i mitt eget efternamn. "Sonnamnen" är ju dessutom utrotningshotade eftersom var och varannan numera vill bli lite mer unika i sina efternamnsval..........fast vad är inte mer unik än just Olofsson, inte många kvar nu.
Självklart så fastnar jag också för titeln "Från gift till änka på 17 timmar".......innan jag ens börjat läsa får jag mina föraningar om vad den ska handla om.
Självklart börjar jag läsa med en gång. Kort och koncist skriven, fint flöde i språket och säkert trösterik och igenkännande för den som mist en partner alltför tidigt i livet.
Jag har ju själv arbetat i vårdträsket i snart över 30 år, så ämnet för tidig död är inte för mig främmande, men ur den "anhöriges perspektiv" så blir det självklart en annan infallsvinkel för mig.
Som sagt fin och läsvärd liten bok/novell om ett tungt ämne i våra liv, som drabbar de flesta förr eller senare, förhoppningsvis mycket senare.
"Jag har gift mig! Jag har blivit änka! Allt på 17 timmar.
Livet har stannat.
Varför pausar inte resten av världen då?
Hur fan kan man köpa julklappar!
Döttrarna väljer låten ”My heart belongs to Daddy”. Jag väljer “Stairway to heaven”.
Jag vill att hans myggjagare ska stå nedanför eller bredvid kistan så att det ser ut som om han hoppat ur skorna och försvunnit. Men jag sätter dit ett foto, en miniatyr av hans bil, och hans skinnväst.
Mod är inte alltid något som ryter högljutt. Ibland är mod den stilla rösten som vid dagens slut säger; I morgon ska jag försöka igen."
Mary Anne Radmacher
Framtälld av Vulkan.se Vulkan"


Från Atrium förlag: Barnet i mossen av Siobhan Down, Tystnade av Shusaku Endo och Iggy och jag av Jenny Valentin.

Från Gilla böcker förlag kom det: Som stjärnor i natten av Jennifer Niven och Ur askan av Leigh Bardugo 

Från Hoi förlag har jag fått: Ensamfararen av Maria Isacsson, Det havet gömde av Cecilia Lindblad och Labyrint av K Pasche

Från Norstedts förlag fick jag Vända hem av Yaa Gyasi




söndag 12 mars 2017

Kaosutmaningen 2017

Jaha nu gör jag ett nytt försök att klara av Kaosutmaningen fast vi redan har kommit till mars månad. Men har man som jag redan hunnit med två besök på akuten med efterföljande utredningar, har bara en MR.röntgen kvar nästa vecka för att se om jag har diskbråck högre upp i ryggen än var min vanliga ryggsmärta brukar sitta som är i ländryggen/bäckenet. Trodde nämligen att jag hade magsår först för min ryggsmärta började i magsäckshöjd på framsidan.
Som ni hör har jag redan kaos i mitt liv så vad kan passa bättre för mig än att ta mig an den. 
I år är det Sofies bokblogg som ansvarar för utmaningen ifall det är någon mer än jag som vill pröva på den så här några månader senare.

                                           ........................


Kaosutmaning 2017

De senaste året har ansvaret för Kaosutmaningen cirkulerat mellan olika bloggare, och inför 2017 har Sofias bokblogg knåpat ihop en lista. Utmaningen går ut på att mellan 1 januari och 31 december pricka av minst 20 av de 35 punkterna. Varje bok får bara förekomma en gång på listan.

Om du antar utmaningen skriver du det i en kommentar, så samlar Sofie ihop alla medverkande (på den här sidan). Uppdatera gärna på din blogg hur det går under året, så kan vi få tips av varandra.

Varsågoda, här är årets utmaningar:

1. En bok i en genre du vanligtvis inte läser
2. En bok med ett djur på omslaget
3. En bok på ett annat språk än svenska
4. En bok från Afrika
5. En bok från Asien
6. En bok från Amerika
7. En bok från Oceanien
8. En bok från Europa (inte Sverige)
9. En bok med en tonårig huvudperson
10. En bok med fler än tre hbtq-personer
11. En bok med något rött på omslaget
12. En bok som kommer som film under 2017 eller 2018
13. En bok publicerad 2017
14. En bok publicerad innan 2000
15. Ett seriealbum
16. En bok du tycker att alla borde läsa
17. Sista boken i en serie
18. En bok som har mer än en författare
19. En bok du valde på grund av bilderna
20. En bok om något du brinner för
21. En tegelsten (på över 500 sidor)
22. En bok på under 150 sidor
23. En lånad bok
24. En faktabok
25. En bok för barn
26. En klassiker
27. En hyllvärmare
28. En bok som vunnit ett pris
29. En bok du länge velat läsa
30. En somrig bok -Den danska älskarinnan av Göran Magnusson
31. En bok som utspelar sig före år 1900
32. En bok som utspelar sig under eller handlar om andra världskriget
33. En bok som utspelar sig norr om Uppland
34. En hypead bok
35. En bok vars titel börjar på L

Den danska älskarinnan av Göran Magnusson

På ett event i höstas med Hoi förlag mötte jag författaren och agronomen Göran Magnusson. Där jag fick hans bok "Den danska älskarinnan" signerad och en trevlig pratstund där han beskrev boken och bakgrunden till historien (det är han till höger på bilden). 

Efter att ha pratat med Göran och han presenterat sin bok som ett relationsdrama såg jag verkligen fram emot att få läsa ett den. Det är inte så vanligt med manliga författare som skriver om detta tema. Tyvärr blev jag lite besviken. Problemet ligger inte i språket för Göran Magnusson skriver väldigt bra. Boken är fylld med fina miljöbeskrivningar tillsammans med mycket känsla.


Boken börjar med att man kastas direkt in i handlingen, vilket jag tycker är bra. Man får snabbt lära känna huvudpersonerna och miljön med ett enkelt och tydligt språk. Första halvan av boken är precis som man tänker sig att ett relationsdrama ska vara med romantiska möten i den Småländska landsbygden och de ljumma kvällarna med vackra solnedgångar, man njuter av förväntningarna på vad som ska hända. 

Den danska älskarinnan är en bok som handlar om mötet i mellan lantbrukskonsulten och lantbrukaren Erik Hammarström och Mette Rasmussen som tillsammans med sin man och dotter hyr en stuga på Eriks gård i Småland. Det är när familjen Rasmussen flyttar in i stugan på hans gård som Eriks inrutade liv tar en dramatisk vändning. Erik inleder nämligen en relation med Mette, frun i familjen. Hans inrutade jordbruksliv byts ut mot förbjuden kärlek och en het passion.


Eriks liv kör ihop sig på fler sätt då hans bror uttrycker sitt missnöje över att det var Erik som fick ärva släktgården efter faders död. Det tycker brodern är extremt frustrerande eftersom det var han och hans fru som bor nästgårds som alltid fick rycka ut och hjälpa till på gården när det blev för mycket för fadern. Det var precis det som hände när han dog i en olycka med traktorn.

Efter halva boken när hösten och vardagen kommer är det som att det blir en annan typ av bok, en faktabok om jordbruk och reklambranschen. Tyvärr känner jag som halvdanska inte alls att författaren beskriver en dansk kvinna och hennes familj eller när handlingen utspelar sig i Danmark är de inte så danskt där heller. 

Fast det var så trevligt att träffa Göran Magnusson på Hois förlagsträff blev läsningen av boken inte fullt lika angenäm. Därför får "Den danska älskarinnan" bara ett litet "Hu!" (en 2-a) av mig i betyg. 

fredag 13 januari 2017

Jag har fått en ny vän Bookseat


När jag i höstas var på Bokmässan i Göteborg började jag prata med en trevlig dansk och jag som själv är halvdanska tycker alltid att det är kul att få öva på min danska...jag lyssnar och svarar på svenska. 

Han hade något som han gärna ville visa för mig och det är ett bokstöd i tyg och heter The bookseat. Stödet är alltså en tygpåse med en ställbar plastskena att ställa boken på och då drar man ut skenan efter bokens tjocklek. När jag berättade om min onda rygg/bäcken och mitt handikapp som gör att jag inte kan läsa tjocka hårda böcker utan att ha en stor kudde i knät. Då blev han eld och lågor och efter att vi pratat igenom det kom han fram till att han ville ge en till mig. En röd och fin så att jag minns att den är dansk. 

Nu efter fyra månader har min Bookseat blivit min bästa vän! Den har rätt vinkel för mig när den ligger i mitt knä och jag ligger i soffan med mina täcken bakom ryggen och en hög av kuddar under knäna.

Om det här låter som något för dig kan du gå in på deras hemsida HÄR. De har många olika färger och mönster så det finns säkert en som passar!