-Lucka 14

 

BOKJULKALENDER

Lucka 14

Döda kvinnor förlåter inte
Sekelskiftesmorden

av

Katarina Wennstam

från

Bookmark förlag

Döda kvinnor förlåter inte handlar om flera kvinnor på Söder i Stockholm år 1896. Hon skriver om den höga dödligheten i Stockholm på 1800-talet. Det kan t.e.x vara en åttabarnsmor som dör i barnsäng när hon föder sitt sista barn eller de tonårspojkar som ska leka modiga och hoppar i mellan de olika isflaken i Strömmen och missar ett flak och trillar i. Sedan en sexårig pojke som ska hjälpa sin pappa med hästen i stallet men blir klämd och hela bröstkorgen blir krossad. De sista dödsfallet hon beskriver är en av kvinnorna i berättelsen hon blir hittad ute på gården i mellan de små skjulen på bakgården. Hon ligger där på marken med fullt av blod runt hennes underkropp. Det som har hänt är att hon har försök att fördriva det barn hon väntar men det som sker är att hon själv mister livet. Om hon hade överlevt kunde hon ha blivit dömd för det eftersom det är olagligt att göra abort. Det kunde ha lett till två till tre år på tukthus. I fattighusen var det så många som dog att man inte skrev upp dem i dödsboken utan det var bara föreståndaren som förde räkning över de döda som dött i feber, det var vad man sa att de hade dött av.
Stockholm ökade med så många nya invånare att det var tusentals varje år fast det var fler döda än födda i staden. Det var människor i från landsbygden som hoppades på ett nytt och bättre liv. Det som var speciellt för slutet av 1800-talet var att de även var många unga kvinnor som flyttade in. Även de ville ha ett nytt liv där de kunde bestämma själva och få en liten lön som skulle ge dem en ny chans.

Kvinnorna i boken kommer från alla samhällsklasser och man får följa dem i deras kamp för nya liv och bättre förhållanden. Jag ger självklart Döda kvinnor förlåter inte en kvinnokamps 5-a för en otroligt bra och känslofylld bok. Läs den!

#bookmarkförlag
#katarinawennstam
#dödakvinnorförlåterinte

Recension Millenium bok 4 o 5

Stieg Larssons Millenniumserie blev snabbt min favorit då det gäller denna genre. Första boken i serien, "Män som hatar kvinnor" utkom 2005. Gillade dem såpass mycket att det kändes svårt och jag var först mycket tveksam till att läsa fortsättningen på serien som David Lagercrantz har skrivit. Hans första bok heter "Det som inte dödar oss", den bygger till stor del på Stieg Larssons egna ord som han hade skrivit inför den fjärde boken som aldrig blev utgiven pga han alldeles för tidiga bortgång fjärde boken. Efter alla lovord som Lagercrantz böcker fick, gjorde det att jag också ville läsa böckerna. Jag gick först ut och köpte den första boken som är del fyra i hela serien. Sedan fick jag den andra "Mannen som sökte sin skugga" av Nordstedts förlag att recensera. Nu har jag läst båda böckerna och ska berätta vad jag tycker om dem båda.






















"Det som inte dödar oss" börjar med att den supersmarte svenske programmeraren Frans Balder har kommit hem från USA där han har arbetat med signalspaning av all datatrafik åt USA:s försvarsdepartement. Nu vill han ha vårdnaden över sin åtta åriga autistiske son som han helt hade nonchalerat under åren i USA. August som han heter kan inte prata, sitter mest och lägger sina pussel på flera tusen bitar. Frans har fått reda på att hans son har farit illa under åren som hans ex. Hanna har bott tillsammans med den alkoholiserade skådespelaren Lasse Westman. Han verkade avsky August som han tyckte var creepy och skum. De gångerna han skulle passa August brukade det alltid sluta med att han fick panik och bara låg på golvet och skrek. Det enda Hanna hoppades på var att han inte misshandlade August som han gjort med henne, hon visste inte hur många gånger hon blivit slagen.

 Lasse fick inte några roller längre utan de var beroende av pengarna som Frans skickade till August varje månad men som Lasse istället tog hand om till sina behov. Nu dagen efter Frans varit och hämtat August hade han nyktrat till och ångrade sig, för nu förstod att det inte skulle komma några pengar längre när de inte längre hade vårdnaden över pojken. Han ville ha tillbaks ungen fast han bara var till besvär.
Frans bodde i en stor villa som han trodde var larmad ordentligt så att de skulle vara säkra i sitt hem.

För nu ville han verkligen bli far till sitt barn även om han inte sa något kände han ändå som att

de fick en viss kontakt och att det kändes bra. August som enligt hans mor bara var intresserad av att lägga sina pussel började nu även vissa intresse för hans arbete. Han hade hört att det fanns vissa autistiska barn som kunde uppvisa exceptionell intelligens så han visade honom talserier som August lätt kan tyda och skriva ned fortsättningen på. När pojken blir själv igen sitter han och ritar med de papper och pennor han har fått. Frans ser direkt att det är väldigt exakta tekningar som sonen har gjort. När de sedan går och lägger sig till natten tror Frans självklart att de är säkra i hans hus, men det visar sig att det är de inte. För när de har somnat är det någon som tar sig in och skjuter honom men mördaren väljer att inte döda August. Innan de lade sig ringde Frans upp Mikael Blomkvist och sade i hans telefonsvarare att han hade något väldigt viktigt som han ville honom. Så det är Mikael som hittar Frans skjuten i sin säng och blir väldigt förvånad när han sedan även hittar den lilla pojken också. Det här är början på en väldigt spännande och intressant kriminalroman som även väver in L Salander och hennes datakunskaper i den nya forskningen kring artificiell intelligens.

Jag ger "Det som inte dödar oss" en stark fyra för den spännande historien och för all ny kunskap om den senaste dataintelligensen eller vad man vill kalla allt det de gör med datorernas hjälp. Det blir inte en femma för det är något med känslan i boken som jag saknar ifrån Stieg Larssons böcker.

Den andra boken av David Lagercrantz eller den femte totala boken i Milleniumserien heter "Mannen som sökte sin skugga". Den börjar med att Lisbeth Salander avtjänar ett straff på kvinnofängelset Flodberga. Hon försöker hålla sig undan konflikterna på fängelset, men när den omtalade informelle ledaren Benito trakasserar Lisbeths fånggranne som inte kan försvara sig mot Benito och hennes gäng. Lisbeth kan inte tyst se på när de ger sig på hennes fånggranne utan försvarar henne till ledarens stora förvåning. Följden av det blir att nu blir Lisbeth hennes stora hatobjekt i stället och hon lovar att hon ska ge igen fast först måste hennes skador bli ihopläkta.

Mikael Blomkvist hjälper Lisbeth att forska i de övergrepp som hon blev utsatt för under sin uppväxt av olika myndigheter och sin far. Hon vill även få reda på vad som hände med hennes vän och tidigare förmyndare Holger Palmgren, för efter att han var och besökte henne på fängelset dog han plötsligt och Lisbeth tror inte på den förklaringen som hon får höra utan hon befarar att han har blivit mördad. Hon drar i alla trådar i fängelset för att kunna få tillgång till en dator som är knuten till Internet. 

De myndighetspersoner som utnyttjade Lisbeth och hennes tvillingsyster under deras uppväxt visar sig inte bara ha använt sig av dem i sin tvillingforskning utan mängder av barn har tillhört deras forskning. Nu befarar en av forskarna att en av dem har börjat fått upp spåret på vad som hände dem och vill har upprättelse. Men även Lisbeths tvillingsyster har börjat göra sig synlig igen men då bara på nätet tror Lisbeth fast det börjar hända mängder med oförklarliga saker som Lisbeth tror kan härröra sig ifrån hennes syster och hennes datanätverk.  

Jag tycker inte att "Mannen som sökte sin skugga" är lika bra som den tidigare boken så därför får den bara en trea. Nu hoppas jag på att den sista boken i serien, "Hon som måste dö", ska var riktigt bra och att alla man får svar på alla lösa frågor. Jag vill nämligen att det ska bli ett bra slut på hela storyn så att man inte lämnar flera lösa trådar för att det eventuellt ska komma fler böcker i serien, fast de har sagt att den ska vara den sista. Kramis från den Milleniumthrillerserie älskande Pockethexan. Tack Norstedts förlag för att ni har gett ut den här underbart skrämmande och spännande serien!

Ska du lyssna på en författare i kväll?

Då kanske du precis som jag har fått en inbjudan att komma till puben Big Ben på Söder i Stockholm där författaren och sångerskan Susanne Boll ska uppträda med sitt band "KEEP IT UP". Om du inte kan ikväll spelar de även i morgon den 5 juli.

Om du är sugen på att höra hur de låter har hon nu gjort soundtracks till sin senaste bok "Hitta hem" som kom ut nu i maj.
. -"Tanken är att låtarna ska berika läsningen och tvärtom. En låt till varje karaktär – ungefär. Ni kommer att förstå!” säger Susanne.

HÄR är länken till låtarna men ni även kan lyssna på dem på iTunes.

Tyvärr har vårens smärtskov gjort att jag har kommit efter i med mina bokrecensioner men hennes andra bok "Det enda rätta" läste jag innan jag blev dålig.




"Det enda rätta" handlar om tre kvinnor som kämpar på sitt sätt med de olika bekymmer de har. Det är cancerläkaren Helmi som arbetar på onkologen och som inte längre klarar av att ge sina patienter de sorgliga beskeden om deras sjukdomar. För hennes botemedel mot de hemska beskeden är ohämmat sex. Men han vill inte längre träffa henne eftersom han nu har mött sin livs kärlek. Helmi kan inte tänka sig att ha sex med sin make, i stället kommer hon på ett sätt att kringgå det för att kunna ge positiv besked i stället.
Sedan är den lyckligt gifta psykologen Maria som får en knöl i bröstet och självfallet befarar hon det värsta. Hon löser det på ett litet ovanligt sätt allt för att skona sina barn. De blir i stället blir ännu mer oroliga när de inte kan hitta sin mamman när de kommer hem från dagis.
Den tredje huvudpersonen är Isabelle Marias barns dagisfröken. Det enda hon drömmer om är att själv få barn och hon gör allt för att övertala sin pojkvän Jesper att nu är det dags med både bröllop och barn. Men det går inte riktigt som hon har tänkt sig för i hennes minne är det ett par mörka ögon som förföljer henne.
-"Medan ett gråkallt december sänker sig över Stockholm, korsas de tre kvinnornas stigar, den psykologiska spänningen skruvas upp och livsavgörande val måste fattas."
 
Susanne skriver på ett korthugget sätt med små meningar som har få ord och till det är det korta kapitel som hoppar i mellan de olika kvinnorna. Det gör att det blir ganska rörigt och det tar ett tag innan man får grepp om handlingen som drivs snabbt framåt.
När man får ordning på som är vem och vem blir det en ganska spännande och fängslande handling som gör att jag nu vill läsa hennes nästa bok "Hitta hem" eftersom den är fortsättning på den här och man vill ju gärna höra vad det ska ske med de tre damerna.

Jag ger "Det enda rätta" ett "Hm"!? 

Vilken tur Susanne har med sin första bok "Morgongåvan" för den har redan ett soundtrack. För Lasse Stefans har redan gjort en låt som heter Morgongåva, Lyssna och njut!

Adlibris

En oförglömlig IRL-date

 
Ja, jag vet att det inte är den bästa kvalitén på bilderna men jag ställer frågan ändå, vet du vilka det här är?

 
Jo det är faktiskt två väninnor som har umgåtts, shoppat, varit ute och ätit både på restaurang och café. De har känt varandra hela livet....nja nästan rätt, det kändes nämligen så redan efter den första pinsamma inledningen då jag lovade att möta henne vid flygbussen på T-centralen och så blir det hon som hittar mig på Pocketshop.

Men det är faktiskt så att det är första gången vi ses och vi fann varandra direkt alla fyra tror jag och då menar jag även hennes söta dotter Emelie och min Oumberlige make som håller i min mobilkamera.

Ni kanske har kunnat lista ut vem jag är? Ja jag är hon till höger, hon med kryckorna och jag är då Pockethexan och jag har alltså träffat Elle min och makens bloggvän från Tyskland som var på besök i Sverige och Stockholm i helgen.

Elle har bloggen Inredning-utredning och du har kanske också "pratat" med Elle men hon har tidigare varit lite hemlig med att visa hela sitt ansikte så jag har alltså fått ett litet scoop nu när jag får visa hela hennes vackra uppenbarelse. För att inte tala om hennes helt otroligt gulliga dotter som helt fick mig och maken på fall med sin charm.

Dottern talar nästan ingen svenska och jag trodde inte att jag kunde någon tyska men när maken och Elle var och hämtade det goda fikabrödet på Statsmissionens cafe i Gamla stan så fick hon och jag ett par minuter för oss själva och jag tänkte att nu får det bära eller brista jag ska prövar min skoltyska som jag inte har pratat sen jag gick ur 9-an. Efter hennes första förvånade min så sken hon upp och vi pratade på som aldrig förr. Hon började visa upp sitt smink som hon hade i en liten väska och jag visade stolt upp mitt läppglans i min och så var vi vänner för livet...eller i varje fall till det var dags att lämna av dem hos släkten på Söder.

Jag fick kämpa mot tårarna för jag ville fortsätta att träffas, men nu har Elle lovat att komma tillbaks till Stockholm igen och då får vi fortsätta på vår sightseeing av Stockholm som vi bara hann med vår lilla stam-pizzeria på Söder och vårt favo-fik i Gamla stan plus en tur på Västerlånggatan innan det var dags att säga adjö.

Maken och jag fick en jättemysig presentpåse av våra nya vänner och den innehöll två gulliga tomtemuggar med tysk text och lite tyska kakor...som inte blev så långlivade att jag hann fota dem...

Jag hade planerat att lämna över en Goodiebag som jag hade fått kvällen innan på ett event plus några pocketar som jag hade över.Tror ni att vi fick med oss det?

Nej tyvärr inte och inte heller vår fina kamera så alla bilderna är tagna med min mobil.

Tack Emelie och Elle för en oförglömlig eftermiddag, vi hoppas att ni fick en härlig helg tillsammans med släkt och vänner! Vi lovar att om vi kommer iväg på en Europatour med vår husbil så lovar vi att komma förbi hemma hos er i Tyskland!
Ni är vänner för livet! 

Jag har varit på ett bokrelreasparty där författaren, civilingenjör och miljökonsulten som arbetat i de gamla sovjetrepublikerna, Magnus Montelius pressenterade sin första bok "Mannen ifrån Albanien". Det här är en superspännande bok som alla borde läsa, för här kommer det fram sanningar om vad som verkligen hände både före och efter det "Kalla krigets fall", framför allt vad som hände inannaför den sk muren, men även vad vårt eget land sysslade med för vi inte var så öppna för oliktänkande. Så här presenterar han sin bok:
-"Det blev inte riktigt rätt att kalla det för en spionberättelse, och beteckningen 'politisk thriller' fick folk att tro att den utspelas i Rosenbad. Så till slut blev det 'roman om ett förräderi'." För han betonar att det här är mer en bok om människors svek än en klassisk spiondeckare som det till det yttre ser ut att vara.

För boken börjar med att man hittar en död man utan idenitet som har fallit ned ifrån Erstaterrassen när polisen börjar reda ut varifrån han kommer visar det sig att han är från Albanien fast den Albanska myndigheten säger att han inte finns.

Journalisten Tobias Meijtens tillsammans med sin kolega Nathalie Petrini börjar gräva i det här fallet som kriminalinspektör Tilas leder och när de letar efter sanningen stöter de på händelser och fakta som måste hållas hemligt för annars skulle det kunna skada Sverige och personer inom politiken och  säkerhetspolisen. Storyn blir mer och mer invecklad och det slutar inte alls som man tror att det ska göra för boken tar många svängar och väver in flera svek och händelser som har verklighetsbakgrund som tex. den fiktiva vänster gruppen som är baserad på den verkliga föreningen Clarté som Magnus båda morföräldrar var aktiva i under 1960-talet.


Att han som författare har haft stor insyn i hur det gick till under "kalla kriget" perioden i Sverige märks verkligen i boken, för allt känns äkta och när man får höra att han fick rysk kaviar på sina födelsedagar under uppväxten så förstår man att hans familj verkligen har haft god kontakt med den tidens Sovjet.   


Vad gjorde vi på releaspartyt? Först fick jag hjälp av Magnus trevliga vänner som bar in min kära solstol, efter det fick vi alla ett glas i handen så att vi kunde skåla för den nye författaren som också har vunnit ett pris och det vara att få vara med i Semicförlagets juldeckarnovell samling med flera kända författare som har skrivit olika julberättelser som ingår i boken "Jul på önskelistan".

Sen blev det högläsning ur hans bok och det är inte vem som helst som är uppläsare utan det var skådespelaren Tomas Bolme som läste för oss. Vilken härlig känsla det var att få lyssna på ett proffs som läser högt för en och då speciellt i en sådan här spännande bok, bara det att han kan härma och förställa rösten så att man verkligen både hör och ser (han gör saker med kroppen också, för att göra det ännu mera levande). Han går i mellan berättarrösten som är en man 30-någonting, en argsint polis och en snäll sådan, till en äldre dam som bor på Östermalm. Som tur var hade jag inte hunnit läsa boken när han hade högläsning och det gjord det ju ännu roligare.

Tomas liksom författarens morföräldrar var akiva i vänsterrörelsen Clarté under 1960 talet (o därför hade Magnus bett just honom att komma o läsa) och framåt, det var därför  Säpo var intresserade av morföräldrarna och hade avlyssning av telefonerna, spionerar på lägenheten och kontrollerar när de kommer och går.  Men även personer som arbetade för Säpo som var på plats när det var större fester hos dem och han blev varnad redan som barn av sina föräldrar att vara försiktig med vad ha sa i mormor och morfars telefon.


Tomas Bolme läste också upp ett utdrag från Säpo som Magnus morfar en gång fått ut. Den var en beskrivning av Magnus föräldrars bröllopsfest, beskrivning av lägenheten, de som deltog, maten inklusive snapsvisorna. Magnus hade själv försökt att få ut de här dokumenten som Säpo nekade honom att få dem och hänvisade till sekretess för om det kom ut då kunde avslöja Säpos arbetsmetoder. Vi alla på releasepartyt tjöt av skratt när vi hörde det där, för det var verkligen bara en helt vanlig familjefest med tillhörande tal till bruden och tack för maten osv.

Att jag blev inbjuden till hans party beror på att vi "fann" varandra på bokbloggarnas avslutnignsmingelparty under Bokmässan. Han gjorde reklam för sin bok som skulle komma ut och jag marknadsförde min blogg med att dela ut mitt nya visitkort (där jag avslöjar ALLT namn, adress o mobilnr.!)
Jag delade även ut hexpocketar så nu är Magnus med i bokringen "Pockethexorna på utflykt". Pocketen han fick med sig hem var en Harlekinpocket och om du också känner dig sugen på att läsa en kärleksroman i bokringen. Skicka då ett mail till pockethexan@live.se och lämna namn och adress så kommer det hem en till dig som du läser, recensera här på min blogg o sen lämna till en ny läsare, du får även önska dig en annan typ av pocket, skriv bara vad du vill ha för typ av pocket.
Vet du vad? Då blir du också en Pockethexa!

Tack för en trevlig helg alla skrivarvänner!

Varför oroade jag mig för att gå på författarinnan Barbara Voors skrivarkurs?

Det var ju inget problem alls och det var mycket trevligt och hur kul som helst, inte alls som i skolan med pekpinnar, läxor, prov och betyg.

Här var det berättande, information, diskussion och skrivuppdrag som mer kändes som lekar än som skoluppgifter, ändå känns det som jag har lärt mig ofantligt mycket och fått många "nycklar" för att kunna låsa upp de stängda rummet som jag ska sitta och skriva i enligt Steven King och Barbara Voors höll med. Men när det är dags för redigering ska det vara en öppen dörr till det du har skrivit och du ska ta in många olika personer som ska vara med och tycka i den här processen. Låter helt rimligt!

Helgens skrivarkurs höll författarinnan Barbara Voors tillsammans med prästen Hanna Nyberg i Katarina församling på Söder här i Stockholm. det vara mycket klokt vi fick höra men det bästa hon sa när vi pratade om att hitta rätt i sitt skrivande utan att lämna ut för mycket om sig själv:

Det här sa Barbara Voors som ett tips eller motto;

-"Svårt att skriva utan att visa vem man är

svårt att skriva utan att veta vem man är."

Tack alla för en härlig helg!

Nu vill jag skriva mer!!!

Under tiden ni väntar på min bok läs då Barbara Voors gripande bok "Mina döttrars systrar" (den jag håller i handen och fick signerad av Barbara). Hon berättade att hon helst skriver om syskon och det här är verkligen en bok om syskon och syskonkärlek och att vara där för varandra. Barbara har ett så vackert språk och kan skriva om svåra saker fast det inte känns som att det, läs hennes bok och du kommer att önska att du också har minst en syster!

Hjälp, jag ska på skrivarkurs!

Hjälp jag vet inte vad jag har gett mig in på....!

I helgen ska jag vara inne vid Katarina kyrka på Söder där den duktiga författarinnan Barbara Voors ska hålla i en skrivarkurs för ett gäng "galna" bokbloggare med författardrömmar. Det är så det känns idag och jag har fått lite kalla fötter om jag verkligen ska gå, jag som nästan är dyslektiker (fick den "domen" när jag gjorde mitt CP-prov (80-talets nationellaprov) i svenska på gymnasiet. För varje sådant här inlägg på bloggen måste jag gå in och rätta mig minst 2 gånger innan jag kan känna att det nog går att visa för er och då är det ändå inte helt rätt grammatiskt Jag ska kanske skylla på att jag är utlänning, ja alltså att jag har utländska föräldrar som kom hit på 50-talet ifrån Danmark och Finland. Eller jag kan skylla på att jag har så dålig syn....fast nu har jag ju läsglasögon så om jag tar med dom så kan jag inte skylla på det heller.

Fast så är jag osäker på om jag kommer att kunna hitta på något att skriva om, men jag drömmer ju om att kunna skriva mina tre deckare som jag har i huvudet och som jag vill få hjälp med att kunna "få ut" alltså kunna skriva dem. Jag skulle kanske kunna hyra in en spökskrivare istället....men de kostar nog en hel del.

Nu har jag det, jag går på kursen och så träffar jag någon där som är duktig på att skriva men inte har något att göra och vill ingeting hellre än att skriva åt någon som har en "bok i sig".

Så gör jag!

Eller?

Är det någon som har gått en skrivarkurs och kan berätta hur det är, om jag ska tänka på någonting speciellt för att inte göra helt bort mig eller oroar jag mig helt i onödan?