Recension av Hemmet

Jag skrev för några dagar sedan till Norstedts förlag om att jag gärna vill läsa och recensera Mats Strandbergs senaste bok Hemmet. Det skrev tillbaks att det fick jag gärna och boken kom någon dag senare. Fick jag läsa den Icke då, det var nämligen en viss make som han före med att vilja läsa den....Han skylde på att jag inte kan läsa den pga. mitt synfel och att jag inte har rätt glas i mina nya glasögon. Det stämde fram till för någon vecka sedan då jag fick mitt andra par på två månade. Nu kan jag läsa igen! Får väl passa på och läsa vad maken har skrivit om boken för att se om de verkligen fungerar.

"-Sommarläsningstips ifrån Oumberlige Peter

Börjar med betyget, 5 stomipåsar av 5 möjliga. Ja, jag vet, det är höga betyg i mina bokrecensioner, det är enkelt, för gillar jag inte en bok så läser jag inte klart numera. Gjorde alltid det förr, men min stund på Jorden är knapp så jag slösar inte bort tid med sådant jag inte gillar.

Nog om detta, denna bok är som ett smärtande blåmärke, ett sådant som det av någon konstig anledning är skönt att trycka på trots smärtan. Det är mycket som gör ont i mig när jag läser den, har också lämnat in en förälder som jag skött i hemmet i många år på äldreboende, har även smärtande relationer ifrån mina tonår som inte riktigt läkt och självklart har jag arbetat i "vårdträsket" stora delar av mitt yrkesverksamma liv. Sedan att läsa författare som till fullo kan hantera sitt språk gör mig överlycklig, ja jag vet, ni som läser vad jag skriver, jag äger inte "själv" mitt språk till fullo, men jag kan konsten att njuta av dem som gör det och det gör verkligen Mats Strandberg author.

"Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.
Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.

På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.

Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva."

Som alltid när det är någon bok Oumberlige Peter gillar så blir omdömet: "Köp den, låna den, stjäl den i värsta fall, bara du läser den!"

Ha en härlig och obehaglig läsning.....tids nog sitter vi där på hemmet själva, löständerna upp och ned i käften, för liten blöja, vet inte om man ska nysa eller skita påsig samt matad av någon som hellre håller på med sin mobil än ser till att maten hamnar rätt............Kram på Er!

PS: Boken är ett recensionsexemplar ifrån Nordstedts Förlag skickat till Pockethexan som på grund av en påtänd Optiker inte kan läsa just nu, de nya glasögonen kommer om en vecka, så jag "vickar" för henne några dagar till.

Nya recensionsexenplar

Nu har det trillat in två böcker till som jag eller någon av de andra Med-hexornar ska skriva om eftr de har läst dem. Den ena boken vill nog min kära make läsa för det är ett ämne som berör honom. Det är Norstedts förlag bok "Hemmet" av Mats Strandberg.

-Välkommen till Hemmet. En kuslig berättelse om kärlek, vänskap och den största skräcken av alla: att förlora kontrollen över dig själv.

Joel är tillbaka i småstaden där han växte upp. Han har tvingats bli förälder till sin mamma Monika, som nu ska flytta in på demensboendet Tallskuggan.

På hemmet jobbar Joels barndomsvän Nina. De har inte pratat med varandra sedan tonårens smärtsamma avsked.

Monika blir snabbt sämre när hon flyttat in på avdelning D. Hennes utbrott alltmer våldsamma. Och hon tycks veta saker som hon inte borde känna till. Det är nästan som om något okänt tagit över henne.

Nu förs Joel och Nina åter samman för att rädda Monika och sig själva.

__________________

Den andra boken som också ska recenseras är Mariette Lindsteins bok "Sektens barn" från Forum förlag. Det här är också en bok som min kära make vill läsa för han har både läst och recenserat de två tidigare böckerna i serien och varit väldigt nöjda med dem. 

-Femton år har gått sedan Sofia flydde sekten på Dimön. Sektledaren Franz Oswald har inte synts till sedan dess, men när en skoningslös storm sveper över Sverige kliver han ut ur skuggorna. Han är redo att ta sin sekt ut i världen och blir med sitt nya miljömedvetande mer populär än någonsin. 

Men bakom fasaden utövar han en grym och manipulativ tyranni som inte minst drabbar sektens barn. Två av dem är sönerna Thor och Vic som uppfostras enligt sektens teser till att bli trofasta soldater i faderns tjänst. Men ju äldre Thor blir, desto mer växer tvivlen. Vem är egentligen Franz Oswald? Och hur långt är han beredd att gå för att behålla sin makt? 

Sofia driver numera ett härbärge för unga människor som flytt från sekter, men det totalförstörs av stormen. Samtidigt kämpar hon mot vetskapen om att Franz Oswald kan vara far till hennes dotter, Julia. Hon har lovat sig själv att aldrig mer ha någon kontakt med honom, men det visar sig vara svårare än hon trott. Franz Oswald använder all sin list för att nästla sig in i hennes liv och plötsligt befinner hon sig återigen i sektledarens grepp. Men den här gången är det inte bara henne han vill komma åt – utan också hennes dotter. 

Sektens barn är den dramatiska upplösningen på serien om sekten ViaTerra, där makt, manipulation och våld är en del av vardagen. 

Någon som varit på bio nyligen?

Då menar jag om ni har varit och sett de båda bästsäljande böckerna "Fifty shades of grey" och "Cirkeln"? För då kommer man självklart till den stora frågan, är boken eller filmen bäst? Eller det värsta av allt och det som vi bokälskare brukar förfara oss över, det är om de har förstört boken med att göra filmen. Alltså om filmen inte alls lever upp till "det" som gör boken så speciell och älskad.

Nu har inte jag läst "50 nyanser av honom" böckerna utan bara det som har skrivits om dem som bland annat Malin S. recensioner som jag har gett ut HÄR på min blogg.
Däremot är jag en av de där vuxna som älskar "Cirkeln" vilket ni kan läsa om HÄR för det är ett av mina inlägg om boken. Den är ju skriven i den nya bokkategorin böcker för "ungavuxna", alltså för läsare i åldern ca. 15-25 år. Fast man skulle i stället säga från 15 och fram åt, för vi äldre är också väldigt förtjusta i den här typen av böcker. Kanske speciellt för att den inte fanns när vi var i den åldern som man även kan kalla för bokslukaråldern.

Nå vad tycker ni om filmerna blir det "HI!" eller "HU!"? Skriv och berätta för jag är verkligen nyfiken på att få höra var NI tycker och inte bara vad proffstyckarna tycker. 
 
 

Jag gillar Gilla Böcker

Nu har dom gjort det igen! Alltså bokförlaget Gilla Böcker har kommit ut med en bok med glimten i ögat och som får en att tänka -"Aha, varför tänkte jag inte på det!"
Ja, det vill säga då när man själv var i debutanten Katarina Sandbergs ålder eller som i min mellansons ålder för han är också en 92-a. Vad gjorde jag som 21-åring...? Jo jag var ju förlovad med han den där Oumberlige Peter... men ändå man hade ju tankar och drömmar om hur ett förhållande SKULLE vara och det var oftast inte alls som det var i verkligheten.

Därför tycker jag att ni ska läsa Katarinas bok "Vi är inte sådana som i slutet får varandra". För den väcker så många tankar och idéer om hur det är att var ung och drömmen om att hitta den rätte att leva med. För oss äldre är det en Aha-såvardet eller Aha-varförtänktejagintepådet bok och för er som är i författarens ålder kan det vara som en guide till hur man får sitt drömförhållande eller varför det inte funkar.

Boken börjar med att huvudpersonen Cassiopeja Svensson skickar ett brev till Christer Fugelsang och börjar det med:

 -"Cassiopeja", tänker du, "kan man heta så?" Tydligen så kan man det. Jag heter Cassiopeja för jag blev till under en stjärnhimmel en natt i Paris för länge sedan. Min mamma såg inte Cassiopeja den natten. Den enda stjärnbilden hon såg och kände igen var Karlavagnen, men även hon förstod att det var omöjligt att döpa ett armt stackars faderlöst flickebarn till Karlavagnen. "Vill du ta upp Karlavagnen? Hon ligger i vagnen", du hör- det fungerar inte. Det fick bli Cassiopeja i stället. Tillräckligt utstuderat."

 

Jag ni hör att det är en bok med humor och som är lättsam skriven. Cassiopeja är alltså en 19-årig småstadstjej som har flyttat till huvudstaden för att studera juridik. Hon har inga stora förhoppningar på att träffa någon som hon vill leva resten av sitt liv med. Fast hennes studiekamrater ser helt tvärt om på saken och de lever gladeligen upp sina rika fäders pengar samtidigt som de både förlovar sig, köper bostadsrätter och börjar i smyg planera för pampiga bröllop för de tycker att allt är "så himla romantiskt". Cassiopeja som är skapt i den optimala romantiska drömmen tycker att kärlek är en klyscha tills hon bestämmer sig för att lära sig att spela piano.

Den charmiga boken är alltså skriven av en 21-årig debutant Katarina Sandberg som är uppvuxen í Kristianstad. Hon beskriver sig som en tidsoptimist som både vill äta kakan och behålla den. Fast jag måste nog säga att hon verkar ändå ha full koll på tiden då hon trotts sina unga år har hunnit med att studera internationella relationer i USA, statsvetenskap och nationalekonomi i Uppsala samt skriver krönikor i Kristianstadsbladet samtidigt som hon skrev den här boken.

Pockethexorna ger Katarina Sandbergs "Vi är inte sådan som i slutet får varandra" ett "Hi!"

...om ni tycker att ni känner igen titeln på boken så beror det på att det är en rad i Håkan Hellströms låt från CD "Känn ingen sorg för mig Göteborg"

Adlibris, Bokus, CDON 

Nu ska Cirkeln slutas

För det är nämligen så att nu ska den bli film! Det kan ske tack vare hjälp från den stora hjälten Benny Andersson. Då menar jag självklart ABBA-Benny. Han har alltså startat ett filmbolag bara för att han blev förtjust i Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandbergs första bok i Englesfors trilogin, Cirkeln.

Foto: DN.SE

Hans son Ludvig hade läst att filmplanerna för hans favoritbok Cirkeln hade strandat. Då kom han på den smarta idéen att ha skulle be sin far läsa boken. Vips så var saken klar, en till sak som gör det extra bra är det där med sponsorer till filmen nu behövs det inte så många när pappa är med!
 
De ska spela in filmen tillsammans, far och son! Självklart tar de hjälp av andra som tex. producenten Cecilia Norman Mardell och regissören Levan Akin. Först ska Sara och Levan skriva ett manus tillsammans, samtidigt som man börjar med kastingen över hela landet. Om allt går vägen beräknar man med att ha filmen klar till 2015.


Och ni vet väl vad Cirkeln handlar om? Ja visst är det det, hexor alltså eller som de säger, häxor!!! Coolt va!?
Så här ser tonårshäxorna ut enligt Lina Niedestam i boken "Berättelser från Engelsfors". Mitt inlägg om boken kan ni läsa HÄR.

Jag fick även den stora äran att träffa författarna och tecknarna vilket var väldigt trevligt för, då får man tillfälle att ställa de där frågorna man annars inte får möjlighet till. Som tex. till Lina som har tecknat he..häxorna på bilden, henne frågade jag om hon har planer på att ge ut sina album i USA som hennes ex. Kim W Andersson har gjort med stor framgång. Hon skrattade lite och sa att de har ju lite olika, målgrupper då hon till vardags har en lite....(stor) sexigare framtoning och att i USA där måste hon vända sig till den målgruppen för det går inte som här i Sverige där det räcker med att det är tecknat.

På date med Engelfors skaparna

Vet ni vilka de är, Engelfors skaparna?  Vet ni att det är hex...häxor de har skapat? De har i och för sig blivit fler sen deras senaste bok kom ut. Det är nämligen ett serialbum som de har gett ut tillsammans med tre kända serietecknarna Kim W. Andersson, Karl Johnsson och Lina Neidestam.

Ja visst är det författarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren som har skrivt de två första delarna Cirkeln och Eld i trilogin om gymnasie eleverna i Engelsfors som upptäcker att de har fått magiska krafter, de har alltså blivit häxor!
Nu har författarna gått samman med tre av Sveriges främsta serietecknare och skapat albumet "Berättelser i från Engelsfors". Det är alltså åtta små berättelser som utspelar sig före "Cirkeln" och efter "Eld". Tecknarna har delat upp berättelserna och har tecknat en varsin figur som de har skapat efter författarnas beskrivningar i böckerna.
 

"Daten" som jag var på förra helgen var i Akademibokhandens lokaler på Mäster Samuelsgatan 28 i Stockholm.

Den första frågan de fick av moderatorn var vilken av de olika karaktärerna de känner sig som idag. Jag tror nog att de sa sin favorit som de har lärt känna lite extra eller som en av dem sa att man blir "kär" i sin figur som man för tillfället tecknar. Fast Lina kom med en lite annan vinkel på frågan för hon var sist ut att svara och hade längst tid på sig att tänka ut ett svar:

-"JAG KÄNNER MIG SOM ANNA-KARIN FÖR JAG SKULLE HELST VILJA ÄTA EN OSTMACKA OCH DRÖMMA MIG UT I NATUREN PÅ EN PROMENAD."

För det är nämligen så att de här häxorna i boken är helt vanliga tjejer som har upptäckt att de har olika gåvor men i grunden är de också helt vanliga tonåringar. De är alltså en som är den populära tjejen som alla killar vill vara med, hon som har anorexia, hon som har problem hemma och skär sig själv och hon som bor på en bondgård och luktar djur.
Samtidigt händer det kostiga saker i samhället de bor i, Engelsfors en fiktiv ort. De här tjejerna ska alltså tränas till att möta det mörka hotet som hotar att förgöra dem.


De berättade hur de gjord när de letade idéer till hur bokens karaktärer skulle se ut och då sa de att de hade stor glädje av mobilen och dess kamera.
Som tex. Mona Månstråle som driver en viss butik med varor som de här häxorna har glädje av + att hon spår i kort. Kim berättade att han blev överlycklig när han såg en film från 1980-talet, pudelhårets era, för där var hon, Mona. Det är han som har skapat henne fast han behövde hjälp av författarinnan när han skulle få de rätta minerna. Så fram med mobilkameran för Sara och fota sig själv när hon skulle vara självupptagen och disträr på det sättet hon ville att Mona skulle se ut. Jag tycker att det blev en lyckad Mona Månstråle precis så föreställde jag mig henne när jag läste böckerna. 

Den stora frågan var självklart; -"Kommer det att komma fler böcker?" Det svarade de båda författarna unisont på med ett kraftfullt: NEJ!!!
 
-"Efter "Nyckeln" som kommer ut i höst kommer det inte fler böcker utan vi håll oss till det vi sa från början att vi ska göra en trilogi.".....-"Men det kommer att bli fler seriealbum!".

Det var riktigt kul att få träffa både författarer och tecknare eftersom de båda är favosar för mig, se tidigare inlägg HÄR. Jag fick lära känna en ny tecknare som jag inte mött tidigare och det var Karl Johnsson. Jag var bara tvungen att avbryta honom när jag hörde hur han tänker när han tecknar. Han stävar efter att få det så snyggt som möjligt och det är nämligen så att jag tycker att han har gjort det snyggaste uppslaget i boken. Det berömde jag honom för! Tror han blev lite berörd av mitt beröm, för han såg nog extra lycklig ut när jag sa det...eller så kanske han blev sugen på en kopp te eftersom jag höll en koppen i handen.

När det var dags för autografer fick jag även hans signatur på det snygga uppslaget!

För er som vill har recension av boken får ni vänta t.o.m till den 2 april för det är recensionsdagen.

Dags för omröstning av...

Bokbloggarnas litteraturpris 2012

Sen är det bara och vänta och se vilken som blir året 2012 års vinnar av priset Bokbloggarnas Litteraturpris.

Nu har vi räknat igenom alla nomineringar till Bokbloggarnas litteraturpris 2012.
55 stycken olika bokbloggar har nominerat 153 titlar!

De åtta med mest röster blev:

Fredrik Backman, En man som heter Ove, Forum
Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar, Norstedts
Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren, Eld, Rabén & Sjögren
Christin Ljungqvist, Kaninhjärta, Gilla böcker
Melina Marchetta, Jellicoe Road, X Publishing
Jonathan Tropper, Boken om Joe, Gilla böcker
Carl-Johan Vallgren, Havsmannen, Albert Bonniers förlag
Elisabeth Östnäs, Feberflickan, Columbi Publishing




De bokbloggare som utgör jury är de som nominerade förra året och omröstningen pågår till 31 januari eller tills alla i juryn röstat.

Alla bloggare som skriver om böcker kunde nominera titlar utgivna under 2012. Deadline för nomineringar var 31 december 2012.

Bokbloggarnas litteraturpris instiftades hösten 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club. Vi tyckte att det saknades ett litteraturpris i den flora som redan finns. Nu är det dags att för tredje året i rad dela ut priset till en av bokbloggarna omtyckt bok som getts ut under 2012.

Tidigare vinnare av Bokbloggarnas litteraturpris:2010 – Vyssan lull av Carin Gerhardsson.
2011 – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

..............................................................................................

Nu har jag lämnat mina röster och i år blev det bara två röster för det är bara de böckerna jag har läst på den här listan. Ja förutom Eld då då men eftersom de vann förra året tyckte jag att det kunde få bli en ny vinnare i år.

Min första röst gick till en bok som jag inte har hunnit presentera här på bloggen men det kommer. Det är Malin Marchettas, Jellicoe Road som fångade mitt intresse. Det är en som jag fick på Bokmässan och jag ska recensera den (har en till bok från samma förlag som jag ska läsa först).
 
Den andra boken som jag gav min röst till är Elisabeth Östnäs, Feberflickan. En riktigt skrämmande och känslosam bok där man inte kan bestämma sig för vem som är mördaren.  HÄR kan du läsa mitt inlägg om Feberflickan.

Vilken bok tycker du ska vinna? Skriv och berätta!

 

Bokbloggsjerka

Årets första Bokbloggsjerka hos "Annikas litteratur- och kulturblogg". Tanken med hennes jerka är att vi som är intresserade av böcker ska kunna hitta andra bloggare att byta tankar och åsikter med.

Veckans fråga är:

Vilken bok är du mest nyfiken på som kommer att komma ut under första halvan av det här året?


Jag har inte läst igenom listorna över de böcker som ska ges ut nu under det här närmsta halvåret utan jag hoppas på att bli glatt överraskad av det som kommer. Det kommer att komma några recension exemplar av några böcker nu här under de närmsta dagarna och de ska bli spännande att läsa men jag har inte själv valt dem.

Fast jag har en bok som jag ser fram emot att få läsa och det är "Berättelser från Engelsfors" som är en illustrerad seriebok. Bakgrunden till det beror på att jag träffade illustratörerna Kim W Andersson och Lina Neidestam under bokmässan HÄR och de skulle komma med en stor nyhet som berörde den populära boken Cirkeln som jag precis hade läst och skrivit om på min blogg HÄR och den berörde mig och väckte min nyfikenhet fast det är en så kallad bok för Unga vuxna.
Författarna till Cirkeln och Eld är Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg och i den här serieboken har de skrivit om hur livet i Engelfors är i mellan och före de båda böckerna. Boken ges ut av Rabén & Sjögren.

Ska man se sin favobok som film el. förstör det något?

Eller ska man göra som Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, författarna till den populära boken Cirkeln, har gjort, de har dragit sig ur produktionen av filmatiseringen av sin bok eftersom de inte alls var nöjda med vad producenterna gjorde med deras "skötebarn"?

För ska man se sina favoritböcker när de har filmatiserats för bio eller TV? Är det inte stor risk att man har förstört något för evigt när HAN den där läckre kriminalpolisen som du blev småkär i när du läste din favorit deckare (läs Alan Banks el. Harry Hole) och så kommer den ut på film eller som TV-serie (lördagskvällar på SVT, se trailer) och då är HAN en småfet sur-gubbe eller den där som alltid har fått spela "loser" i alla filmer o serier och nu gesaltar han din hjälte? Har inte något gått förlorat för alltid då?

Eller när det är som i det omvända fallet som t.ex. med de jättespännande böckerna av Jeffery Deaver där huvudrolls figuren är den kraftigt överviktiga, deprimerade och förlamade kriminalteknikern Lincoln Rhyme. När man läser böckerna får man förståelse för hans svåra och ensamma livssituation och känner verkligen för honom och när han beslutar sig för att söka dödshjälp för att kunna ta livet av sig, kan man tänka sig in i hans situation och har viss förståelse för honom.
Men när man ser honom på film har hans förtvinade, totalförlamade (utom i ett finger) och överviktiga kropp bytts ut mot den vitale och vältränade Denzel Washington?! Känns det som en förtvivlad man som inte har något att leva för?
Förlorar inte en filmvärlden sin trovärdighet då, eller spelar det ingen roll?

Det kommer en bokrecension av Jeffery Deavers snart från en ny Pockethexa som är med i bokringen "Pockethexorna på utflykt"....(jag ska bara återfå kraften efter mitt senaste smärtskov).

Jag tycker att Cirkeln-författarna gjorde rätt när de drog sig ur produktionen av filmatiseringen av boken, för gör man inte en lika bra film som nivån på bokens kvalitet så kommer "skräpfilmen" att förfölja författarna. För de har bara gett ut sin första bok av den tilltänkta bokserien och då vill man inte ha det som en tyngd som förföljer en eftersom det här är verkligen en bra bok och inte bara en "ung-vuxen" bok, utan den kan läsas av alla.

Ska jag visa mina nya kläder el. berätta om Cirkeln?

Får en nyligen fyllda 46-årig kvinna visa vad hon har handlat på rean för sina presentpengar?

(Uak, sa jag just hur gammal jag har blivit.....hjälp det var inte meningen!)

Eller ska jag bara berätta att nu har den populära ungavuxna boken "Cirkeln" av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren kommit ut som pocket?

För försäljerskan i Pocket Shops butik på T-centralen som jag pratade med där i måndags sa att den redan första dagen den kom ut att den sålde väldigt bra, både till  yngre och äldre läsare. Om ni har missat Cirkeln som "tjockbok" ska ni verkligen läsa den nu när den kommer som pocket och fastän den är en fantasybok och egentligen är skriven för en yngre publik tycker jag att ni ska läsa den, även om ni inte brukar läsa den sorten! Om inte annat så för att ni då vet vad som händer i den här genren nu när det är två svenskar som har skrivit den och man tror att den kan få stor genomslagskraft även utomlands, den nya "Twilight"-febern men nu är det istället svenska hex...häxor som står i centrum i stället för vampyrer!

Sen är den ju också nominerad till Bokbloggarnas Litteraturpris (bl.a framröstad av mig) som jag skrev om HÄR i slutet av dec. De övriga som är med i slutomröstningen är: 

Annika Thor – Om inte nu så när (Wahlström & Widstrand)

Belinda Bauer – Mörk jord (Modernista)
Christoffer Carlsson – Den enögda kaninen (Piratförlaget)
Gayle Forman – När jag lät dig gå (B Wahlströms)
Jonathan Tropper – Sju jävligt långa dagar (Gilla böcker)
Lars Kepler – Eldvittnet (Albert Bonnier förlag)
Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren – Cirkeln (Rabén & Sjögren)
Sanne Näsling – Kapitulera omedelbart eller dö (Rabén & Sjögren)
Ester Roxberg – Antiloper (X Publishing)
Sara Lövestam – I havet finns så många stora fiskar (Piratförlaget)
Sofia Nordin – Gå sönder, gå hel (Norstedts)
Tomas Bannerhed – Korparna (Weyler förlag)
Walter Isaacson – Steve Jobs (Albert Bonnier förlag)
Åsa Anderberg Strollo – Hoppas (Gilla böcker)

Men nu var det ju mina reakläder som jag skulle berätta om, för jag var ju på utflykt i måndags med min Oumberlige make och kikade på lite kläder och på det som finns kvar av julskyltningen och det så lite dystert ut med de nedsläckta renarna i Sergelfontänen.
Ni som även läser min kära makes blogg har nog hört historien bakom den här utflykten och varför det blev så viktigt att jag fick den där tunikan och toppen som jag kikade på för det var en viss person som inte kunde hålla humöret i styr när det var dags för hans konst projekt som jag skulle vara involverad i, plus teknikprylar som man inte styr över tidsmässigt!
Blev du nyfiken kan du kika in HÄR men jag höjer ett varnande finger för de övriga inläggen eftersom de inte är för de känsliga personer....sådana som mig!

Jag tänkte alltså att jag skulle göra som dottern och hennes väninnor, att det första man gör är att visar dagens outfit på sin blogg. Det ser så mysigt ut, men om man gör det varje dag börjar det kanske bli bli ut tjatat? Fast så här någon enstaka gång kan det väl vara trevligt, eller?

Först så hittade jag på Vero Moda den här gröna toppen som jag inte kunde motstå då den liknar vår

handikappanpassade VW-buss och då är det lite roligare att se den som en "Flower power"

kärra, eftersom de "medel" de stoppade i sig liknar ganska mycket mina smärtstillande tabletter

med röda varningstrianglar på, så jag kör alltså inte bussen själv....

Sen var det dags för ett besök hos Joy där jag hittade ett antal olika tunikor

 som jag tyckte såg bra ut och verkade kunna passa i stl., färg och rörelsemån.

Efter en visst antal provningar kom jag fram till att den här passar mig bäst

då den både sitter snyggt på kroppen men även så att jag kan lyfta på armarna

 och kan gå med både gåbord och kryckor utan att spräcka något. 

Han den Oumberlige fick själklart vara med och tycka till,

och han blev så nöjd att han överaskade mig med ett matchande armband.

Ordningen var återställd!