Nu när det gått två veckor sen jag fick en bok i från Gilla Böcker förlag och en vecka sen jag läste ut den. Samma kväll träffade författarinnan Annakarin Thorburn på det trevliga bokreleaspartyt som jag skrev om HÄR.
Nu har jag fått en annan känsla av boken som självklart påverkats av att hon var en sådan öppen och hjärtlig person som var lätt att ta till sig.
Det som egentligen inte är så lätt att ta till sig är hennes debutbok "Jag biter i apelsiner" för den väcker så många känslor och frågor. Som det där är att hon inleder en relation med Lo som också läser franska på universitetet när hon redan har en relation med Ödlan han som -"kommer hem med kinamat och färg i håret, och biter i dina läppar" ska man göra så?
Eller hur ska man förhålla sig till hennes föräldrar som bara släppte henne och lät henne växa upp utan sin mamma som bara försvann och en pappa som stängde in sig själv och bara hoppades att hon skulle komma tillbaks.
Eller hur man ska förhålla sig till språket som känns som en egen handling i sig.
Det är nämligen så att det är språket som gör boken unik och minnesvärd. Visst är det spännande att få följa "jaget" en ung kvinna, när hon går, springer eller cyklar genom Stockholm i sin jakt på svaren på sina frågor. Frågor som: tycker hon om asaceviner? Vad gör han där inne i ateljén? Kan fläckar på en hals smaka söt och stak saft? Vad det pappas tystnad som fick mamma att lämna oss? Räcker det men julöl och en brasa för att kunna fira jul, när man helst vill baka vörtbröd och pepparkakor? Kan det bo pickande mässingsfåglar i en klocka? Kan två röda linnen ersätta en sommarklänning?
Allt det uppblandat med franska fraser lite här och där, för att öka på mystiken och det exotiska eller bara för att påminna om att det är det ämnet hon läser på universitetet.
För mig är det här en bok på jakt efter många saker, kärlek, frid, upprättelse eller bara, Varför? Men jag tog mig friheten att fråga författarinna om det var självupplevt och det var det inte. Och så den stora frågan, slutet...
Det svarar jag inte här på bloggen men om du vill veta hur hon tror att det gick så får du skicka ett mail till mig på pockethexan@live.se och så kan vi diskutera det där.
Jag ger Annakarin Thorburns "Jag biter i apelsiner" ett litet Hi! för alla de där frågorna ger boken spänning men når ändå inte helt fram till ett stort HI!. Det får bli nästa bok som får det, för det har hon nämligen lovat att det ska bli!
Länklista:
Adlibris
Bokus
Cdon
Ginza
I onsdags var jag och min Oumberlige make på ett bokevent i Orangeriet på Norr Mälarstrand här i Stockholm.
Det var Anna Danielsson Levin och Ada Wester på förlaget Gilla Böcker som hade bjudit oss till releasfest för författarinna Annakarin Thorburn. Vi fick gott bubbel i glasen och goda snittar med extra salami till (perfekt för en LCHF-ande Pockethexa som måste börja om från början efter juluppehållet..).
Idag den 25/1 kommer hennes bok "Jag biter i apelsiner" ut. Jag hann läsa ut boken lagom till eventet, men det är först den 31/1 som det är recensionsdag så ni måste vänta till dess innan ni får höra vad jag tycker om hennes "etta".
Så pass mycket kan jag ändå säga att jag blev fascinerad av hennes beskrivning av personerna i boken. Då det var många saker som liknade frukter eller bär och att hon då kan känna smakerna av dem.
Självklart var jag tvungen att passade på att fråga Annakarin om det är något som kommer från henne själv och det kunde hon ju hålla med om, fast inte boken är självbiografisk. Det kan vara så att någons fläckar på halsen ser ut som hallon, då tycker hon sig känna lukten av bäret och får lust att vilja smaka för att se om det smakar hallon. Förvånande nog tyckte hon att det var lite annorlunda att det inte är så många som tycks få de associationerna.
Jag ville inte säga att det finns de som har noja för leverfläckar och tycker att det är det äckligaste som finns och skulle aldrig någonsin vilja smaka på dem, även om de skulle vara något så gott som hallon.
Det var verkligen ett trevligt event och det fortsatte att komma nya vänner och släktingar under hela kvällen och det blev många givande samtal.
Fast av alla som var där var det nog bara jag och Anna med bloggen Sagan om sagorna som var bokbloggare. Det var av hennes väninnan som jag fick tipset om hur jag skulle få min blogg att fungera igen. För ni kanske har sett att det har varit väldigt tomt med bilder hos mig. Men till min stora glädje behövde jag inte göra några ändringar för idag fungerade bloggen som vanligt igen!
Eller hur man ska förhålla sig till språket som känns som en egen handling i sig. 
