onsdag 14 april 2021

Recension Monica Magnus 1966

Nu har Pockethexan Anni recenserat boken "Monica Magnus 1966" av Ulrika EwermanBookmark förlag. Det speciella med det är att jag recenserade den boken i december och lade ut den i min bokjulkalender under lucka 3. Om ni vill läsa min recension kan ni gå in HÄR och läsa den för att kunna jämföra med Annis.
Ifall någon mer av er där ute har läst den här boken vore det kul att få höra vad ni tycker om den, för Anni och jag gav boken två skilda betyg.



Recension av Monica Magnus 1966
Ulrika Ewerman

Bookmark förlag

Ulrika Ewerman har skrivit en verklighetsbaserad och mycket gripande bok om sin alltför tidigt bortgångna storasyster Monica, i vars skugga Ulrika fått växa upp. Med hjälp av dokument, intervjuer och en författares friheter tecknas hur Monicas sista år kan ha varit och det är en både smärtsam och kärleksfull berättelse.

Monica är en mycket intelligent och vacker 14-åring som är alltför brådmogen för sina jämngamla klasskamrater och istället trivs bland betydligt äldre ungdomar. Där träffar hon den 22-årige Magnus, som med självklarhet lockar henne bort från pojkvännens festlägenhet och en stormande kärlekssaga tar sin början.

Monicas mamma, som själv fastnat för en äldre man i alltför unga år, ser hur sextiotalets alla möjligheter öppnar sig och önskar att dottern ska göra allt det där hon själv aldrig fick gjort – utbilda sig, bli självständig och oberoende. Nu raseras hennes förhoppningar när hon förtvivlat ser hur dottern vänder sig bort från familjen, något Monica redan gjort utan att mamman egentligen förstått det.

Monicas pappa slits mellan kärleken till sin dotter och den till sin fru och har svårt att räcka till för dem båda. 

Lillebror Anders avgudar sin syster och är den som i tysthet lider mest när Monica försvinner iväg med Magnus. Han skickas iväg till landet, han hålls utanför, han lämnas ensam med sin sorg och sin stora saknad. 

Här finns tackolov också vuxna som ser på kärlekssagan med andra ögon och inte så låst och svartvitt som Monicas mamma gör. De som stöttar och uppmuntrar, som ser andra sidor växa fram och som underlättar för kärleksparet att träffas.

Men den långa mc-färden ut i Europa är det ingen av dem som känner till. Monica och Magnus har hunnit hela vägen ner till Grekland innan insikten om vad de gjort når föräldrarna.

Idag känns sextiotalet så oskyldigt, dåtidens småkriminella känns ganska ofarliga och sydeuropéerna drar fortfarande fascinerade i blondiners hår. Europa har olika valutor och vid landsgränserna stämplas passen. Små nostalgiska detaljer. Den kärlek och framför allt smärta som genomsyrar hela boken, den är däremot tidlös. Det är med en tår i ögonvrån jag lägger boken ifrån mig och ger denna välskrivna debutbok ett HI (5)!