onsdag 27 september 2017

Höstens först recensions exemplar

Nu har höstens första recensionsexemplar kommit. Samtidigt passar vi vår äldste sons och hans frus hundar Maggan och Stina. De är av den allergivänliga rasen Bichon Frise men samtidigt är de av den väldigt nyfikna sorten och vill vara med hela tiden när "farmor" gör nya saker. Att det kom flera spännande lådor som de fick leka med var väldigt kul och då gjorde det inte så mycket att "farmor" ville fotografera dem med de där platta sakerna som var i de roliga lådorna.




Den första lådan kom från Storytel med och innehöll deras första två böcker som har tryckts upp som böcker i stället för ljudböcker som de brukar ge ut.
Det var nämligen Leffe Grimwalker som hörde av sig till mig och frågade efter min adress och om jag ville ha böcker ifrån Storytel. Självklart ville jag det.
-Jordbunden av Erik Thulin
-Tick tack av Leffe Grimwalker



Andra paketet var ifrån Ordfront förlag och innehöll tre böcker i en ännu större kartong till hundarnas stora glädje som nu böjade tröttna på farmors fotande hela tiden. 
-Laboon av Henrik Tord
-Nya Norrland av Mats Jonsson
-Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist


I den sist kartongen fanns det bara en bok och den kom ifrån Hoi förlag
Men nu hade Stina tröttnat på farmors fotande så det var bara Maggan som ställde upp för sin älskade farmor, hon hoppas nog att det ska bli något gott som tack för att hon har ställt upp som fotomodell. Självklart fick de det båda två!
-Om sanniningen ska fram av Elin Eldestrand

lördag 9 september 2017

Recension av Ensamfararen

Nu har äldsta sonen och hans fästmö gift sig och är nu ute på sin bröllopsresa. Det innebär att jag nu kan koncentrera mig på min blogg igen. 
Det visade sig att jag missat en recension från Pockethexan Malin som nu även läst Maria Isacssons bok "Ensamfararen" från Hoi förlag.


-"Av en slump träffas 25-åriga Saga och den pensionerade Valdemar som hastigast vid Observatoriehöjden i Stockholm och deras möte utvecklas sakta till en trofast vänskap och till ett stöd, två ensamma människor emellan. 
Valdemar är fylld av skuldkänslor och saknandet efter sin exfru och sin dotter, som båda valt att utesluta honom i sitt liv och Saga är mitt uppe i en kärlekshistoria som hon inte riktigt vet var hon står någonstans. 

Hennes föräldrar är bosatta i Bovallstrand på västkusten, och deras relation till sin dotter är stelt. Det har aldrig funnits någon öppenhet och ömhetsbetygen har lyst med sin frånvaro. När så hennes pappa blir allvarligt sjuk och inlagd på Uddevalla sjukhus känner hon ändå ett tvång att åka ner till sitt barndomshem, enda barnet som hon är. 

Men mystiska händelser förföljer henne, hemliga vykort utan text dyker upp titt som tätt, hennes mor börjar svamla om mörkrets stormar och sjukdomsbilden hos pappa Torbjörn försämras. Samtidigt upptäcker hon att någon varit inne i hennes lägenhet i Stockholm de gånger hon åker ner till västkusten. 
Något känns inte riktigt rätt och ju mer hon börjar söka efter svar ju mer slutna blir hennes föräldrar. Har de något de döljer för Saga eller är det något hon fantiserar ihop? 

Under sin barndom blickade hon ofta ut över havet från sitt rum och såg en ensam seglare. Alltid vid mörkrets inbrott dök den upp med sina lanternor tända. Hon drömde ofta om denne man och kallade honom Ensamfararen. 
Tillbaka till sitt flickrum upptäcker hon att Ensamfararen fortfarande är aktiv där ute på mörka havet, alltid om natten. Är det något han sökt efter i alla dessa år eller varför ger han sig ut så ensam? 

"Ensamfararen" utav Maria Isacsson är en varm, sorgsen bok om hemligheter, vänskap och förtroenden. De människor man trott sig stå nära visar sig vara som främlingar och de man inte kände nyss kan vara den viktigaste personen i livet just nu. 

Jag tycker om den här boken. Den hoppar fram och tillbaka mellan händelser, både i Sagas kaotiska tillvaro men även i Valdemars stundtals tilltrasslade vardag. Det känns lätt och hemtamt, som att man faktiskt känner personerna i fråga. 
Författaren är bra på att få fram känslostämningar och man rodnar, skrattar, ler och gråter ~ precis när Saga gör det i boken. Isacssons beskrivning av det vackra västkusten känns varmt, men så växte hon ju själv upp där också och vet vad hon skriver om. 

En fyra i betyg ger jag "Ensamfararen". 

Ps) började läsa boken hos frissan när min yngsta dotter fixade sitt långa vackra hår i fyra timmar, (mamma var med som "sällskap") och läste ut den dagen hemma i soffhörnet Ds ☺️


d