Recesion av John Ajvide Lindqvists bok Rörelsen

Nu har jag läst "Rörelsen, den andra platsen" som är andra delen av John Ajvide Lindqvists trilogi om "Platserna" från Ordfront förlag. Jag läste den med skräckblandad förtjusning för den här boken lämnar en inte oberörd även om första delen (HÄR kan du läsa vad jag tycker om den) också var ryslig går den här ett steg längre.  Vill du få den rätta känslan för boken ska du se presentationstrailern av "Rörelsen" här nedanför . 


I "Rörelsen" är författaren själv med i handlingen och den utspelar sig några månader innan Olof Palme blev mördad 1986. Även jag och min make plus två vänner klev ur en taxi nästan precis innan skotten föll, det var vid samma plats gör att vi också känner oss delaktiga, även om vi inte såg något. Vi var nämligen på väg in på restaurang Monte Carlo för en i sällskapet hade fått känningar av sin diabetes och behövde snabbt få i sig ett glas med mjölk och några matskedar socker. Utöver det behövdes det även en plankstek var åt oss för att anfallet inte skulle upprepa sig. Det är också samma ställe som de i boken sitter och tar några öl eller något starkare när de behövde ta igen sig eller prata ut med någon. 
Till min glädje satt John även på mitt och min mans favoritcafé, Kungstornet på just Kungsgatan. Det var så härligt att sitta på övervåningen efter att ha gått upp för den den svängda trappan där man hade fri utsikt över allt som hände utanför. Ett plus är att det stod en klassisk jukebox där man kunde lägga i en slant och lyssna på sin favoritmusik. Nu kommer jag bort ifrån det jag skulle göra egentligen att recensera boken men det är så det är med hans böcker att man virvlar i väg i tankarna medans man läser samtidigt som handlingen borrar sig in i en och man har svårt att släppa taget om den även så här några veckor efter jag har läst klart den. Sedan för att man får följa med i hans vardag i gårdshuset på Luntmakargatan där han kämpar med sitt trolleri för att kunna få ett jobb på en restaurang där han vill uppträda för folk i medans de äter. För att sen sugas med i det okända som händer i det lilla duschrummet i tvättstugan för att inte tala om det hemska som hände honom i hans uppväxt. Om ni tycker att den första boken i serien "Himmelstrand" var diffus och svår att förstå så är den här boken raka motsatsen och så ger den svar på det som händer i första boken.

Jag ger John Ajvide Lindqvists "Rörelsen, den andra platsen" ett stort "HI!" =5.

I SEPTEMBER 1985 flyttar John Lindqvist in i ett trångt och mörkt gårdshus på Luntmakargatan i Stockholm, vägg i vägg med Brunkebergstunneln. Han vill skapa sig en karriär som restaurangtrollkarl. Några veckor senare blir han tagen för stöld på Åhléns och tillbringar en natt i häkte. Under natten inträffar en rörelse av svårtolkad karaktär och när han återvänder till sitt hus dagen efter har något hänt. Fåglar faller från himlen och hans grannar beter sig underligt. Snart upptäcker han att det finns något i det låsta duschrummet längst inne i tvättstugan, något som kan låta oss färdas till den andra platsen och besanna våra drömmar. Det kostar bara lite lite blod. När John så småningom börjar delta i verksamheten dras han ner i en ström av magi, våld och gemenskap som mynnar ut i mordet på Olof Palme. Rörelsen den andra platsen är en prequel till John Ajvide Lindqvists förra roman Himmelstrand. Det är en berättelse om vår strävan efter sanning och samhörighet och priset vi är villiga att betala, om Stockholm i mitten av 80-talet, trolleri och socialdemokrati. Den är den andra delen i trilogin »Platserna« som kommer att avslutas med X den sista platsen. 

Himmelstrand första recensionen i min läsutmaning

Innan jag läste John Ajvide Lindqvists bok "Himmelstrand" från Ordfronts förlag hade jag hört en hel del om honom och det var nästan bara positiva saker.

 

Men framför allt gillade jag filmen "Let me in" som är den amerikanska versionen av hans bok "Låt den rätte komma in". Det var nog därför som jag verkligen såg fram emot att få läsa den här boken med det charmiga omslaget som talar till oss campare. Men det tog inte många sidor innan man förstod att det här inte skulle vara någon trevligt utflykt utan en campares värsta  mardröm. För fyra olika familjer vaknar upp en morgon på en för dem helt främmande plats, men framför allt så är de inte på campingplatsen de var på kvällen innan när de gick och lade sig. Platsen de vaknar upp på är bara en helt öde plan grässlätt. Deras GPS-er fungerar inte, det finns ingen el. eller tillgång till telefon om de inte står på taket av en husvagn och på radion spelas bara Peter Himmelstrands schlagers.

De tio personerna sex vuxna, två barn en hund och en katt är helt fångade i ödsligheten där gräset luktar blod, himlen är utan sol och det börjar hända saker som de inte alls förstår. De ser saker som de inte tror att de kan se för det är t.ex. demoner från barndomens mardrömmar eller sin döda pappa.
För att de ska få någon struktur över tillvaron beslutar de sig för att ta de fyra bilarna och åka rakt fram i ett varsitt tänkta väderstreck. När de har kommit en bit sätter de ned en pinne i marken och fortsätter rakt fram tills de knappt kan se pinnen i bakrutan. De försöker fortsätta på det viset tills de kommer fram till något eller någon. Hur långt de än åker ser de ingenting förrän de ser sina personliga fasor, det de är mest rädda för här i livet.
Ingen av de fyra bilarna klarar av att hitta någon som kan hjälpa dem utan de återvänder i panik för att rädda sig i lägret. Men de är inte trygga där för alla har sin egen demon att kämpa emot och fast det är barn i lägret blir det bara värre och värre tills några inte alls står ut.

Den här boken går knappt att recensera för det är så absurda saker som sker men ändå så mänskliga för vi klarar ju inte hur mycket som helst. Jag ger boken ett "Hm!?" i betyg vilket motsvarar en 3-a.
                                         ___________________

-"Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten. Hur ska de kunna ta sig bort från denna orimliga plats? För den gamla världen finns någonstans, ett mobilsamtal går plötsligt fram och radion spelar gamla schlagrar. Snart börjar också märkliga, skrämmande figurer dyka upp. Monstruösa varelser som fötts ur de åtta vuxnas mest traumatiska upplevelser. Och så mörknar himlen. Regnet är på väg, som en befrielse. Men det är ett regn som ingen ens i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Det är nu den verkliga mardrömmen börjar. Himmelstrand är en häpnadsväckande originell historia om tio människor som är så tragiska, absurda och modiga som väldigt vanliga människor ofta är. Och som alla tvingas välja mellan ont och gott, mellan splittring och gemenskap.
John Ajvide Lindqvist är tillbaka med en berättelse som tar skräckromanen till en plats där den aldrig varit förr."

Jag måste bara tacka Helena på Fiktiviteter att jag läste din recension och kommentarerna för det gör att jag förstår den här boken lite bättre. Det är nämligen så att John Ajvide Lindqvist skriver en kommentar hos henne och rätar ut en hel del frågetecken:

-"Jag håller på med del 2, ”Rörelsen – Den andra platsen” där en hel del av det som verkar konstigt förklaras. Förhoppningsvis knyts säcken sedan ihop ordentligt i del 3, ”X – den sista platsen”, men det dröjer några år. Rörigheten är som den är, men frågetecknen ska nog rätas ut vad det lider".

De senaste recensions exen

 

De senaste recensions exemplaren har kommit i från

Bazar förlag.

 

Den första boken som damp ned på hallgolvet var "Valentina" av Eive Blake. Enligt förlaget är det är en kvinnlig variant av "50 shades of grey".         Vad säger ni, låter det inte lockande så säg, eller...?! Jag återkommer när den är läst, kan bara hoppas att den är läsvärd och att den inte är som handlingen i en dålig porrfilm. Alltså lika med noll! Har du läst Valentina? Vad tycker du om henne, ska jag ha några förhoppningar?

Det bästa jag visste när det var dags för sommarlovet var att få gå in på biblioteket och ladda upp med långtidslånen så att jag hade böcker så att det räckte under hela lovet. Bara tanken på att jag skulle vara ledig så många och långa dagar gjorde att jag lånade fler böcker än jag hann läsa. Jag ville helt enkelt vara helt säker på att det skulle finnas något alla de dagar jag var ledig. Det innebar också att jag tog med mig i stort sett allt som fanns på ungdomshyllorna utan att se efter vad det egentligen var som jag fick med mig hem. Det var så det gick till den sommaren jag blev ett fan av boken "Myteriet på Bounty" och slukade allt jag hittade om den händelsen. Därför blev jag så nostalgisk nu när jag såg att John Boyne också har skrivit en bok om händelsen och nu längtar jag tillbaks till mitt sommarlov som 10-åring då jag var myterifantast. 

"Alkemisten" av Paulo Coelho fångade mitt intresse när jag fick ett mail som berättade att boken är en av "tidernas mest sålda bok". Sen han skrev den 1988 har han sålt över 40 miljoner exemplar i 160 länder och har blivit översatt till 73 språk. Förklaringen till bokens framgång sägs vara att han " i grunden förändra läsarens inställning till livet."  

 

Adlibris

Bokus

CDON

Är män från Mars och vi kvinnor från Venus?

Läs vad Pockethexans gästrecensent "Rödluvanbetty" tycker i det ämnet för hon har läst John Grays bok "Män är från Mars kvinnor är från Venus" och kan kanske svara på om det stämmer.

Vad tycker du?

Tycker du att vi kvinnor härstammar ifrån den ständigt lysande Aftonstjärnan som egentligen är planeten Venus och har fått sitt namn av den romerska kärleksgudinnan Venus.

Tycker du att det stämmer att männen kommer ifrån den röda planeten Mars som har fått sitt namn av den romerska krigsguden Mars.

Har du läst boken?

Läs vad "Rödluvanbetty" tycker om John Grays bok "Män är från Mars och kvinnor från Venus".

BOKRECENSION
I denna bok skriver John Gray om att vi män och kvinnor kommer från olika planeter. Män fungerar på sitt sätt och kvinnor på sitt sätt. Att vi båda könen faktiskt kan mötas är helt otroligt, och eftersom vi kommer från olika planeter har vi också skillnader som kan skapa konflikter. I bokens gång får du både råd och en större förståelse till hur du kan hantera och gå till väga med dessa skillnader.
När jag påbörjade min läsning kom jag vid flera tillfällen att fastna med ”aha upplevelser”. Plötsligt förstod jag lite mer om mannen och kvinnans olika behov. Till exempel när mannen drar sig undan för att ha lite egen tid ”i sin grotta”, låt honom ta den tiden. Vi kvinnor vill hela tiden mysa och spendera ens tid tillsamans men ibland måste man låta mannen ”dra sig undan” och låta honom komma till dig, för det kommer han att göra. Sedan att vi kvinnor åker på en bergodalbana utav känslor är något mannen måste ”lägga på minnet”.
Istället för att klanka ner på varandras olikheter måste män och kvinnor arbeta på relationen och ständigt påminna sig om att män är från Mars, och kvinnor är från Venus. Ett exempel är att istället för att säga till mannen: ”Kan du gå ut med soporna”? Så fungerar det bättre om kvinnan säger: Vill du gå ut med soporna? Att dom kan är för mannen en självklarhet, dom är ju inte dumma. Om man då ”vänder på steken” och istället säger: ”Vill du gå ut med soporna”?, då blir det ”andra bullar”. Jag testade det på min prins här hemma, och det gav otroligt nog ett helt annat gensvar. Man kan tro att män ibland inte lyssnar, men dom är trots allt lyhörda sådana.
Sedan när vi kvinnor har problem söker vi oftast efter vår partners tröst och förståelse. Istället tror eller tolkar mannen det som att det vi kvinnor vill ha är en lösning på problemet, vilket då resluterar i en tvist. Då mannen och kvinnan hamnat i en konflikt, tar det för kvinnan ofta längre tid att komma tillbaka till mannen, hon ”måste läka” innan hon är redo att återgå till ”det som var”.
Jag tycker John Gray tar upp dagliga ting som kan ”sätta käppar i hjulet” på ett enkelt sätt, som gör boken mycket lätt läst. Man får verktyg som är bra att använda då man bland annat ”kört fast” i ett förhållande. Små enkla saker som att skriva ”kärleksbrev” kan ibland ”lätta upp” hela situationen, för ibland kan känslor vara enklare att skriva ner än att säga.
Vi kvinnor måste sluta tänka att mannen bör veta vad vi vill, vi måste ”visa dem vägen till vår planet”. Jag tycker det är kul att det är en man som analyserat kring dessa olikheter och som då skrivit denna bok. Dock kan jag tycka att män kan få en ursäkt till att faktiskt vara som dom är. Man kan inte hålla med om allt men jag finner väldigt mycket utav innehållet som lärorikt både för man och kvinna. Jag tror att varje man har lite Venus i sig och att varje kvinna har lite Mars i sig!

Boken får betyg Hi! med motivering: Lite långdragen och genus artad.

Frida (rodluvanbetty.blogspot.com)