En chick lit bok som gör att man vill börja plugga ekonomi

Det är nämligen helt sant! För en ung dam som jag känner lånade Marika Kings böcker "Supernova" och "Projekt längtan" av mig. Hon ville ha något lättläst till stranden när hon skulle på sin semester i Turkiet. När hon kom hem från semestern var det första hon gjorde att gå in på datorn och anmäla sig till att få läsa in matte C på Komvux. För att sen till våren kunna söka in till civilekonomilinje på universitetet. Så motiverad blev hon alltså av att läsa Marikas böcker!

Vad tyckte hon i övrigt om böckerna? Jo först var hon besviken på hur Supernova började för det var som om hon bara härmade andra som skriver Chick lit som utspelar sig i Stockholm. Hon tyckte t.ex. att den var väldigt lik "Elsas värld" av Sofi Fahrman som har varit hennes favorit bokserie.

Men efter ett tag så började det hända andra saker som tog över och det var då som hon blev fångad av boken och dess handling. Det var när Marika beskrev hur livet är när man är en av Handels duktigaste elever och när man får det där drömjobbet som alla vill ha men som bara blir en dröm för de flesta.

Marika går in på djupet hur man analyserar och löser de projekt som hon får och sedan gör det bäst av alla på firman. Självklart få Lisa, som huvudrollskvinnan heter, hela den stora framgången som alla drömmer om men få får uppleva.
Det medför att man går i dyra designerkläder, åker taxi och limousin över allt, har hög lön som även kräver stora krav, nya vänner som ser upp till henne för det hon gör och inte för den hon är. Allt sådant tilltalar min unga vän fast precis som Lisas vänner i boken tycker de att de vill ha tillbaks sin gamla vän som hon var innan framgångarna vet även min vän att det finns en baksida av ett sådant här liv. Det är det som slutet av boken handlar om för då går Lisa in i väggen som man säger och blir sjukskriven för utbrändhet.

Min unga vän har själv arbetat ett halvår som ekonomiassistent på ett företag efter att hon gick ut samhällsprogrammet inriktning ekonomi på gymnasiet.
Så det som tilltalar min vän mest med den här boken är Lisas driv och styrka trotts att hon måste sjukskriva sig. Men framför allt gillar hon att det är en så bra och  ingående beskrivning av den här branschen och det är något hon har saknat för att kunna ta klivet att börja studera. 
Det negativa om boken tycker min vän är att det blev lite mycket av de här projektbeskrivningarna och om man inte gillar det kan det nog vara svårt att läsa boken. Marika Kings Supernova får ett Hi! av min unga vän.

                              .............................................

Del 2 heter "Projektet längtan" den boken handlar mer om Lisa liv efter utbrändheten och hur hon ska få ut mer av sitt liv än att fortsätta som ekonomigeni på drömföretaget.
Nu handlar det mer om att finna sin stora kärlek och kunna göra något med sitt liv mer än att bara vara framgångsrik utan göra goda gärningar. Det Lisa i boken gör är precis som författaren gör de flyttar båda två till Afrika. Det som händer i boken är att Lisa har åkt dit för att hjälpa till i ett volontärarbete tillsammans med han med ett stort H.

Den här boken tilltalar inte min vän lika mycket som den första boken men det beror nog mest på att hon känner mer samhörighet med Lisa i den första boken då de nästan är i samma ålder. Hon ger "Projekt längtan" ett "Hm"!?.

Marika Kings böcker ges ut på Massolit förlag o kan köpas på:

Adlibris
Bokus
CDON 

Tack för alla minnen, en fantastisk bok

Så skriver i alla fall Pockethexan Malin S i sitt mail till mig där hon tackar för boken hon fick av mig att recensera. "Tack för alla minnen" är skriven av Cecilia Ahern och ges ut av Bazar förlag HÄR kan du läsa mer om dem!
Samt att du kan läsa hela recensionen som hon skrev.
Vad tycker du om boken har du läst den eller blev du sugen på att läsa? Du får mer än gärna skicka ett mail till mig på pockethexan@live.se och skriva en rec. och tala om vad du tycker om den eller om du vill ha en egen bok att läsa o rec. så får du en annan bok hem till dig att läs i  min bokring "Pockethexorna på utflykt".

Visst blir man väl lycklig när man får ett sådant här mail, det blev i alla fall jag!

-Hej Pockethexan!
Tack för att du fick mig att läsa "Tack för alla minnen".  En fantastisk bok!
Recension o bilder kommer separat.
Kram Malin

 

 

Jag har precis njutit mig igenom"Tack för alla minnen" utav Cecilia Ahern.

Boken är uppbyggd i två parallella händelseförlopp.  Dels får man följa
33-åriga Joyce vars tillvaro drastiskt förrändras då hon förlorar sitt ofödda barn via ett fall och i samma veva lämnar sin man och flyttar "hem" till sin 75-åriga far. En egensinnig man med inrutade vardagsrutiner men hjärtat på rätt ställe. En underbar gubbe i mina ögon

Som läsare får man även följa
40-åriga Justin som har flyttat efter sin exfru o deras dotter från Usa till Dublin. Där gästföreläser han som konsthistoriker på ett universitet och lever ett ungkarlsliv men hittar inte riktigt meningen med livet. Av en slump och förhoppning om lite romans går han med på att lämna blod då han blivit intresserad av sjuksköterskan. Trots sin spruträdsla blir han så blodgivare.

Berättelserna vävs så småningom in i varandra och ödets spunna trådar nästlar sig in. En blick och allt vänds upp och ner för de båda. Joyce börjar se kärleksfulla familjebilder inom sig som känns så verkliga, utan förklaring kan hon tala olika flytande språk och hon kan helt plötsligt det mesta inom konsthistoria. Finns det något samband med att hon tog emot blod under sitt missfall och vem är den person vars blod rinner inom henne numera?

Cecilia använder sig av en vackert formulerat meningsuppbyggnad där handling beskrivs med både samtal, berättelser och huvudpersonernas tankar. Många rader blev nedskrivna i min "positivt tänkande"-bok då de talade till mig. Budskapet om hur sammanflätade glädje och sorg är återkommer hon ofta till. Här några rader från Joyce tankar:
"... Hur jag, under mina mörkaste stunder, när jag var som allra räddast, blev som allra modigast. När man känner sig som svagast visar man störst styrka; när man är så långt nere man kan komma lyfts man plötsligt högre än man någonsin varit. Allt gränsar, dessa motsatser, och så snabbt kan allt förrändras"

Vackert! Och det är en genomgående känsla jag har när jag läser denna feel-good-roman. Vacker, mysig, stämningsfull och romantisk trots eländets påhälsningar. Rekommenderar varmt denna bok och av mig får den fyra Hi!
Malin Samson

En Pockethexa upphittad i Sala Silvergruva!

Man säger ju att "guds vägar är outgrundliga" men här är det Pockethexornas böckers vägar som är outgrundliga, för så här gick det till när en "hexpocket" hamnade i Sala Silvergruva.

Jag hade som vanligt satt in en artikel om det fanns någon som var intresserad att vara med i min bokring, alltså att få hem en pocket till sig att läsa för att sen lämna den vidare till en ny läsare och det var just så som Siv i Avesta gjorde. När hon var klar med den tog hon med den till Stockholms central och lämnade den där på en bänk. Men det är här som mysteriet börjar hur den sen hamnade i Sala vet vi inte så du som hittade John Irvings "Cirkusens son" den 4 maj i år på en bänk vid rulltrappan som går upp till City Terminlen vid utgångarna mot Arlanda Expressen och spår 1-7.

Det här hade Siv att berätta om John Irvings "Cirkusens son":
-"Hej igen.
Det var en tjock bok med mycket text, lite för mycket för min smak. Mycket personliga karaktärstyper skrivs det om. Ibland blandade jag ihop figurerna, speciellt då det fanns sidor där det inte hände så mycket utan var mera beskrivningar på deras intressen som var så ingående beskrivet. Så ett litet "Hu" blir det.
Jag har en blogg sivansdagbok men det var intressant och lite hemlighetsfullt att lämna boken. Jag tittade mig om så att ingen skulle springa efter eller ropa på mig för att jag hade "glömt" boken. :)
Ha det så bra. Siv"

Men det var först när jag fick mailet ifrån Anna-Lena som hela den här historien om hur hexpocketen kunde ta sig ifrån Stockholms C till en gruva i Västmanland uppdagades.

-"Hej Pockethexan! Jag hade lyckan hitta en av dina böcker - John Irvings Cirkusens son. Det var på Sala Silvergruvas värdshus, där den låg på buffébordet i somras när min man och jag passade på att slinka in där på en fika. Eftersom jag har läst om pockethexan tidigare, visste jag precis vad det var vi hittade och vad du kräver av oss.

Min man började läsa, men han gav upp efter ett tag. När jag själv gav mig i kast med boken förstår jag vilket problem han fick. Man måste ha tålamod med den här boken. Den röda tråden är inte så självklar och det är flera tidsperspektiv som blandas. Det är inte självklart vem som är huvudperson. Och Irving har fallit för frestelsen att hålla föreläsningar i olika ämnen som han förmodligen själv är imponerad av att han kunnat sätta sig in i.

Jag använde boken som kvällslektyr, till att läsa en kort stund innan jag somnar. Stunden får inte bli för lång för då får jag problem med insomnandet. Till det var den perfekt - oftast korta, anekdotiska avsnitt som först så småningom visade sig ha ett samband med varandra. Nu när det gått några dagar sedan jag läste ut boken märker jag att personerna och atmosfären finns kvar hos mig. Och jag känner mig väldigt nöjd med att
äntligen ha fått svar på romanens titel. Vem är egentligen cirkusens son, något som avslöjas först på sista sidan.

Foto lånat av Foje64

Med John Irvings tidigare, absurda författarskap i minnet var den här boken mer tungfotad. Men det absurda finns i t ex persongalleriet. Någon jag gärna skulle ha önskat mer om är amerikanska Nancy vars väg till Indien man får följa och de äventyr som gör att hon blir kvar där. Hennes neurotiska tillvaro som hustru till den indiska polischefen hade jag önskat förstå mer av. Men det är inte heller så dumt att få något att själv grubbla över...

Jag kommer att lägga boken i personalrummet på min arbetsplats och hoppas att någon av mina arbetskamrater fastnar för den. Många läser ivrigt och vi har ett utbyte av pocketböcker på ett väldigt informellt sätt. Arbetsplatsen hör till Stockholms universitet, är Institutionen för socialt arbete och ligger vid Sveaplan, adress Sveavägen 162.

Vänliga hälsningar med förhoppning om att jag någon fler gång skall ha lyckan att stöta på en av dina böcker.

Anna-Lena"

Nu hoppas jag att någon på Stockholms Universitet hittar hexpocketen och skriver en rad här på bloggen eller direkt till mig på pockethexan@live.se och berättar om att den är upphittad och om du som tog "Cirkusens son" till Sala Silvergruva och hör av sig och berättar hur det gick till vore det väldig kul och att man slapp fundara något mer hur det gick till...