Hallå alla bloggvänner nu är jag tillbaks! Tyvärr har jag haft en del problem igen men den här gången har det varit av två andra sätt än det brukar vara med mig, min smärtsamma rygg. Den här gången var det mina ögon som strulade och att ett av mina fyrbenta barnbarn hade tuggat sönder min datorsladd som visade sin vara helt omöjlig att hitta en ersättare för. Som tur är har min dotter en dator som är ledig ibland och det är den jag använder nu.
Kramis på er och håll till godo med Pockethexan Malins recension av Frans Werfels bok "En kvinnas blekblå handskrift" från Ersatz förlag.
_________________________________
-"Hade jag inte känt dig, Pockethexan, och fått boken ”En kvinnas blekblå handskrift” skickad för läsning och recension hade jag gått miste om något riktigt läsbart. Baksidetexten och omslaget tilltalade mig inte alls, en typisk bok jag hade ratat.
Så tack för att du gav mig tillfälle att få ta del av en lite annorlunda roman än de jag normalt brukar läsa.
Originalboken, som är skriven under 1940-talets början utav Franz Werfel från Österrike, gavs ut på nytt 2016 med svensk översättning av Ola Wallin. Översättaren har i mina ögon gjort ett underbart jobb för hans väl genomtänkta meningar med en hel del äldre böjningar och former av ord ger boken en klassisk gammaldags stil. Man dras in i årtiondet som historien utspelar sig i och får fram en bild av hur det faktiskt kunde tänkas vara att leva i Österrike 1936.
Tillsammans med en detaljerad beskrivning av Wiens gator, torg och byggnader får man också en direkt inblick i hur värderingar, tankar och planeringar surrar i huvudpersonens huvud under det enda dygn boken handlar om.

Det tar några sidor in i boken innan jag finner rytmen i de vackra meningarna som är otroligt fint sammansatta. Inte alls så rakt på sak som i moderna romaner utan klangfullt berättande. Men när väl flödet fungerar är boken en njutning. En fyra får den i betyg."
Mvh, Malin Samson