lördag 6 februari 2010

Hexorna utmärker sig...


Pockethexorna har fått utmärkelsen

"Kreativ Blogger"!

...med motiveringen: "för sin snygga layout samt intressanta inlägg."

Tack Annika, med den otroligt läsvärda och kreativa bokbloggen alkb, för utmärkelsen! Kika in hos henne om ni vill har ännu fler lästips!


Nu till den stökiga delen av utmärkelsen jag ska komma med sju sanningar om mig själv som ni inte känner till...hm, jag fick ju äran att få den här utmärkelsen även i höstas så jag får väl se om jag har sju sanningar över...

  1. För det första måste jag väl erkänna att det är inte jag som ligger bakom layouten till bloggen, som var en del av att jag fick utmärkelsen, utan att det är min kära 16 åriga dotter som har valt ut den åt mig.

  2. Den kreativa del står jag väl själv för (utom när min Oumberlige make "råkar" skriva i fel blogg..) men det är för att jag provskriver för att se om jag ska kunna få fram så mycket skrivkraft så att jag ska kunna skriva de där deckarna som jag har i mig men som inte vill komma ut.

  3. Fick bara 3-or i Svenska både efter nia o gymnasiet, det hämmar mig ännu i mitt skrivandet för det bor en liten "dysläktiker" i mig som jag kämpar för att få bort.

  4. Men det är kanske bara som Camilla Läckberg sa till mig när jag träffade henne innan jul på bok signeringen i Farsta -"det är bara att nöta stol!"
    Tack Camilla för de visdoms orden, för det känns som att det nog är det som saknas, tålamod..

  5. Den stora sanningen i mitt liv för tillfället är att jag väntar på att läggas in för "avgiftning" eller vad man ska kalla det för (byta ut en medicin mot en annan) men som vanligt för mig så är jag för sjuk för alla vanlig sjukvård så jag måste vänta på att den nya kliniken på Sabb. ska bli klar, för där kanske de kan hjälpa mig.

  6. Men med min vanliga tur kommer det väl att bli just när det är dags för OS och det vill jag verkigen inte missa, för jag SKA se när Sveriges tjejkronor vinner guld i år!!! (fast jag har varit handikappad i 15 år är jag fortfarande den där 18-åriga tjejen som spelar hockey..)

  7. För den stora SANNINGEN är det ingen som känner till, om man inte själv har varit med om det, och det är;
    Hur det är att ligga på sjukhus tillsammans i en 6-sal med både "damer o herrar" i salen.
    Hur det är att ligga där med sina smärtor som ingen läkare riktigt vet vad de ska göra med en, för samtidigt ligger "herr direktör" i samma rum o han KRÄVER faktiskt att få den vård han har betalt för!
    Hur det är att höra den gamla damen i hörnet, som ligger och ropar på en person varit död i över 30 år, som ingen riktigt bryr sig om eftersom hon inte klarar av att be om hjälp för sig själv.
    Hur det är att se paniken lysa ur ögonen på
    den unga killen som "bara skulle ut med polarna" men nu ligger inpackad i flera pkt och tror att han ska hem till kvällen, fast han inte kommer att kunna gå igen.
    Hur man samtidigt hör hon den "fina damen från Standvägen" (-"och då menar jag inte den i city utan den i Djursholm") som bara ska byta en liten höftkula och som INTE är ensam för väninnorna kommer strax förbi, o så hör man henne prata med barnen i NY o -"nej självklart har ni inte tid att komma hem, såhärårs, men...nej påsken firar ni ALLTID med hans familj, ja och John har inte gått ut skolan än,..nej då kan du inte lämna honom....men midsommar firar vi alltid tillsammans i skärgården!..eller?"
    Hur det är att lyssna på historier från "verkliga livet" som han "som brukar slagga lite varstans" berättar och som är jätteglad för maten o värmen och de där sköna sprutorna som hon "syrran me leggen" kommer med.
    Hur det är att be den syrrianska kvinnan som har en "glomp i magen" att hon nog får be syster att köra ut alla hennes 50st blombuketter till ett annat rum, för jag är allergisk mot de starka blomdofterna, men hennes 50st besökare stör mig inte.
    Hur man ska kunna få akutvård när man har kört in den 7-e patientn i en 6-sal?

    Men tack alla ni på St:Göran för att ni ändå har gjort mitt liv uthärdligt!
    Om ni vill vara med och göra en förändring gå då in på min kära makes blogg Smärtföreningen Jernsaxen och skriv din åsikt!

Nu är det tänkt att jag ska skicka den här "Awarden" vidare till 7 st bloggvänner, men jag uppskattar alla mina bloggvänner lika mycket, så den är till er alla!

Fast jag har en ny bloggvän som jag vill uppmärksamma lite extra och tacka dig igen, eftersom du tog dig tid att ge mig lite kloka ord på vägen och för att jag fick en kram (nu har vi bestämt att det var en sådan) och det är till dig Deckarmamman! Tack igen o awarden e din (o jag tyckte du var så duktig på SM-et i matlagning, en riktig domare, för det är väl till oss "outbildade" de gör maten...?)

Kramis från krymplingen själv/Pockethexan

1 kommentar:

Annika sa...

Hmm, att ligga på sjukhus är verkligen inte roligt. Jag har visserligen bara legat inne med min dotter (ADHD), men det räcker gott och väl för mig.

Jag dras med värk (troligtvis fibro) sedan ett år tillbaka, men jag har gett mig den på att den inte ska få styra över mitt liv. Jag har två böcker som ligger och gror i min hjärna och på ett eller annat sätt ska dessa ner på papper. Om jag inte fixar att göra det själv jag ta till mina två vapen: diktafonen och min yngsta dotter som får skriva ner texten på datorn.

Jag har både läst (och hört) Läckbergs råd "rumpan på stolen" och det stämmer ju. Om man sitter och väntar på inspiration blir inga böcker skrivna. Så vad väntar vi på?

Kram
Annika

P.s jag är gode sur över att OS går i Kanada vilket kommer att innebära att jag kommer att missa nästan allt :-(