Ljuskällan
av
Hanna Landahl
från
Den här gången är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat den här boken. Det är speciellt en bok för er som har drömmar om att lämna storstadens puls för att hitta er inre frid i grönskan och livet på landet. Vi är säkert många som drömmer om att göra det men stannar vid att låta det vara en dröm. Läs Hanna Landahls ljuskällan och du kanske får svar på om du vill ta ett steg till för att förverkliga drömmen.
-"Ljuskällan är namnet på den ekoby dit Anna, Staffan och deras barn
flyttar för gott enligt Anna – på prov enligt Staffan. Ett livsstilsbyte
med grönsaksodlingar i växelbruk, höns, får, bikupor och kompostering.
Långt från wifi, eleganta skoaffärer, chefsskrivbord och det lyxiga nya
kök Staffan drömmer om.
Anna lider av depression och behöver något som tänder livsgnistan igen,
hon behöver känna att hon bidrar till skapandet av en bra framtida värld
för sina söner. Hon anammar allt hon ser i byn, axlarna slappnar av och
ögonen börjar tindra igen.
Staffan tar tjänstledigt från sitt chefsjobb och hyr ut villan månadsvis
för att ha en backup, men följer med till byn för Annas skull – eller
för risken att bli ratad och lämnad. Han är en tvivlare, han
ifrågasätter mycket av det han ser och är inte förtjust i bybornas lite
militanta förhållningsregler.
Efter bokens första sidor suckade jag och tänkte att det här kommer att
vara en flummig gröna-vågen-berättelse med massor av floskler, men se
där bedrog jag mig. Många av både Annas och Staffans funderingar är
sådana som de flesta av oss har, de väger fördelar och nackdelar mot
varandra, argumenterar med både byborna och läsaren. Det finns inte ett
rätt, det finns många sätt att se på samma sak. Anna och Staffan är som
så många andra, människor med fel och brister som försöker göra rätt men
inte alltid lyckas.
Boken är lättläst men innehåller inga direkta överraskningar. Man får
följa familjens försök att anpassa sig till byn och den enklare
livsstilen. Kärleken spirar och slutet blir det man förväntar sig. Det
här är inte någon berättelse som kommer att leva kvar i mina tankar, men
som tidsfördriv duger den gott. Det blir en trea från mig, vad kallar du
det Pockethexan? HiHu?"
flyttar för gott enligt Anna – på prov enligt Staffan. Ett livsstilsbyte
med grönsaksodlingar i växelbruk, höns, får, bikupor och kompostering.
Långt från wifi, eleganta skoaffärer, chefsskrivbord och det lyxiga nya
kök Staffan drömmer om.
Anna lider av depression och behöver något som tänder livsgnistan igen,
hon behöver känna att hon bidrar till skapandet av en bra framtida värld
för sina söner. Hon anammar allt hon ser i byn, axlarna slappnar av och
ögonen börjar tindra igen.
Staffan tar tjänstledigt från sitt chefsjobb och hyr ut villan månadsvis
för att ha en backup, men följer med till byn för Annas skull – eller
för risken att bli ratad och lämnad. Han är en tvivlare, han
ifrågasätter mycket av det han ser och är inte förtjust i bybornas lite
militanta förhållningsregler.
Efter bokens första sidor suckade jag och tänkte att det här kommer att
vara en flummig gröna-vågen-berättelse med massor av floskler, men se
där bedrog jag mig. Många av både Annas och Staffans funderingar är
sådana som de flesta av oss har, de väger fördelar och nackdelar mot
varandra, argumenterar med både byborna och läsaren. Det finns inte ett
rätt, det finns många sätt att se på samma sak. Anna och Staffan är som
så många andra, människor med fel och brister som försöker göra rätt men
inte alltid lyckas.
Boken är lättläst men innehåller inga direkta överraskningar. Man får
följa familjens försök att anpassa sig till byn och den enklare
livsstilen. Kärleken spirar och slutet blir det man förväntar sig. Det
här är inte någon berättelse som kommer att leva kvar i mina tankar, men
som tidsfördriv duger den gott. Det blir en trea från mig, vad kallar du
det Pockethexan? HiHu?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar