fredag 2 mars 2012

Ska man se sin favobok som film el. förstör det något?



Eller ska man göra som Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg, författarna till den populära boken Cirkeln, har gjort, de har dragit sig ur produktionen av filmatiseringen av sin bok eftersom de inte alls var nöjda med vad producenterna gjorde med deras "skötebarn"?
För ska man se sina favoritböcker när de har filmatiserats för bio eller TV? Är det inte stor risk att man har förstört något för evigt när HAN den där läckre kriminalpolisen som du blev småkär i när du läste din favorit deckare (läs Alan Banks el. Harry Hole) och så kommer den ut på film eller som TV-serie (lördagskvällar på SVT, se trailer) och då är HAN en småfet sur-gubbe eller den där som alltid har fått spela "loser" i alla filmer o serier och nu gesaltar han din hjälte? Har inte något gått förlorat för alltid då?




Eller när det är som i det omvända fallet som t.ex. med de jättespännande böckerna av Jeffery Deaver där huvudrolls figuren är den kraftigt överviktiga, deprimerade och förlamade kriminalteknikern Lincoln Rhyme. När man läser böckerna får man förståelse för hans svåra och ensamma livssituation och känner verkligen för honom och när han beslutar sig för att söka dödshjälp för att kunna ta livet av sig, kan man tänka sig in i hans situation och har viss förståelse för honom.
Men när man ser honom på film har hans förtvinade, totalförlamade (utom i ett finger) och överviktiga kropp bytts ut mot den vitale och vältränade Denzel Washington?! Känns det som en förtvivlad man som inte har något att leva för?
Förlorar inte en filmvärlden sin trovärdighet då, eller spelar det ingen roll?

Det kommer en bokrecension av Jeffery Deavers snart från en ny Pockethexa som är med i bokringen "Pockethexorna på utflykt"....(jag ska bara återfå kraften efter mitt senaste smärtskov).



Jag tycker att Cirkeln-författarna gjorde rätt när de drog sig ur produktionen av filmatiseringen av boken, för gör man inte en lika bra film som nivån på bokens kvalitet så kommer "skräpfilmen" att förfölja författarna. För de har bara gett ut sin första bok av den tilltänkta bokserien och då vill man inte ha det som en tyngd som förföljer en eftersom det här är verkligen en bra bok och inte bara en "ung-vuxen" bok, utan den kan läsas av alla.

3 kommentarer:

Baronessan sa...

Usch, det är svårt det där. Jag väljer nog oftast att INTE se en film när jag har gillat boken.
Jag har ju bl.a. läst Läckbergs böcker som ju mer eller mindre hänger ihop i det familjära. Den blev ju en fullständig flopp i mina ögon för där stämde huvudrollsinnehavarna inte för fem öre. Vad jag förstod så hade väl ändå Läckberg själv varit med och sagt sitt ja till detta. Hemskt!
För att inte tala om stekta gröna tomater. Det är i.o.f en bra film, men huvudrollsinnehavaren var lååååång ifrån min bild. Sen kan ju dessutom filmerna bli helt platta också för att man måste ta bort så mycket som boken ger.
Nä, som sagt - det är svårt det där. Men en och annan filmatisering har säkert blivit lyckad men just nu kommer jag inte på en enda :) Kram!

4U2 sa...

Det där är alltid svårt, jag har t.ex bra fantasi (dvs för mkt fantasi *ler*) och om någon ändrar min bild av hur jag uppfattat människor kan det bli ganska tråkigt, blir min fantasi ifrågasatt? Så visst är det svårt.

Polargrevinnan sa...

När jag läser en bok så ger jag ofta i fantasin personerna ett ansikte.
Detta stämmer sällan med filmatiseringen och jag blir besviken. Numera ser jag sällan filmer där jag läst boken.
Vad tråkigt att du åter blivit så dålig. Hoppas du kan få någon hjälp.
Vi har en vecka kvar i Thailand. Värmen har gjort mig gott.
Ha det så bra du kan.
Kram