Recension av Vit krysantemum

Den här gången är det Pockethexan Anni som har läst och recenserat "Vit krysantemum" av Mary Lynn Bracht från Bookmark förlag. Anni skriver även på bloggen Ögon känsliga för blått. Läs Annis egna ord vad hon tycker om boken, hon blev verkligen tagen.

-"Oj, vilken bok! Så stark, så omtumlande, så tänkvärd, så viktig.

Mary Lynn Bracht har skrivit en fiktiv berättelse om två koreanska systrar. En berättelse som lika gärna kunde varit helt sann ifall de drabbade kvinnorna (uppemot 200 000!) hade vågat berätta vad de utsattes för under andra världskriget istället för att skämmas. Även i dag förs kvinnor och flickor bort, våldtas och utnyttjas i krig världen över - ändå är det så gott som alltid enbart militära framsteg som rapporteras.

Bokens kapitel växlar mellan de två systrarna Hana och Emis berättelser, den äldre i dåtid och den yngre i nutid. Grundbulten är systrarnas kärlek till varandra, där den äldre offrar sig för att rädda sin syster och den yngre så småningom börjar leta efter sin storasyster. Båda lever de sina liv under männens förtryck, den äldre på japanska soldaters bordell och den yngre i tvångsäktenskap.

Det är oerhört smärtsamt att läsa vilka grymheter soldaterna utsatte de unga flickorna på militärbordellen för, hur flickorna våldtogs uppemot tjugo gånger per dag och kämpade för att behålla sitt människovärde. Att de kallades för "trösterskor" för de japanska soldaterna är ett rent hån. Vem tröstade sexslavarna?

Hana lyckas rymma från bordellen med hjälp av den soldat som från början förde bort henne från hembyn. Han tänker sig behålla henne som sin egen, men hon försöker smita. När soldaten hårdhänt fångat upp henne igen lämnas hon hos en mongolsk nomadfamilj i väntan på att han ska komma tillbaka. Här får Hana lära sig att inte alla män är som soldaterna och vi som läsare får en stunds andrum från alla hemskheter.

I Emis kapitel får vi följa hennes relation med de vuxna barnen och hur hon till sist avslöjar både hur livet med deras far var och varför hon går på de onsdagsdemonstrationer som överlevande sexslavar anordnar utanför den japanska ambassaden i Seoul. Detaljer, som varför Emi inte tycker om att flyga, avslöjar också japanernas hänsynslösa grymhet.

Själv minns jag när Fredsstatyn föreställande en ung koreanska sittande på en stol avtäcktes i samband med den tusende onsdagsdemonstrationen, mitt framför den japanska ambassaden. Än idag är relationen mellan Sydkorea och Japan ansträngd eftersom japanerna blundar för sin historia, delar av den finns inte ens med i skolornas historieböcker. De överlevande trösterskorna/sexslavarna (ja, de kallades t o m "avträden" ibland!) har fortfarande inte fått någon offentlig ursäkt och de pengar som i olika omgångar utlovats till dem och deras efterlevande har aldrig utbetalats.

Jag hoppas att Vit krysantemum läses av många världen över och kanske blir till spelfilm, även om den då sannolikt förbjuds i Japan. Två andra förbjudna filmer som jag varmt rekommenderar, fast de handlar om Nankingmassakern 1937 (då japanerna slaktade omkring 300 000 civila i Kina), är The Flowers of War med Christian Bale och Escape from Huang Shi med Jonathan Rhys Meyers.

Boken Vit krysantemum får ett gigantiskt HI (=5-a) av mig! Tack snälla Pockethexan för att du lät mig läsa den".